Kära Mormiz,
förlåt att jag varit frånvarande...
Börjar med den goda nyheten att Djurgården spöade ditt älskade Färjestad igår med 2-1!!! Hurra, hurra, hurra!!! Ordningen är härmed återställd... =) Nästa torsdag ska vi på hockey alla tre, DIF möter HV71 på Hovet, det blir nog en bra match. Synd att vi ligger så långt ned i tabellen bara...
Och handbollen går inte mycket bättre den... Blir inte ens semi för oss och det är skandal! Vi såg matchen mot Polen i lördags och de spelade 11 mål upp till halvlek, sedan slutade det 29-29!!! De bara stannade... Helt sjukt att se! Det var så himla tydligt, även för mig som inte kan ett dugg om uppställningar och speltaktik, de bara fastnade som i ett vacuum. Jättetråkigt. Jag tycker Ola & Staffan är underbara, men de måste göra något drastiskt till OS-kvalet längre fram i vår.
Den enda som det går underbart bra för nu, det är Roffe! Och det är jävlar i mig på tiden!!! Han är ju en så fantastisk ryttare och förra veckan tog han hem Jerring-priset med störst seger-marginal någonsin, imponerande! Alla sportjournalister såg sig genast tvungna att förminska hans prestationer SAMT ridsporten som helhet, så himla lågt!!! Vi ryttare har väl aldrig gnällt när det år efter år inte gått till vår sport, varför kan vi inte få samma "storhet" tillbaka?... Helt vansinnigt dåligt av dem.
Men Roffe tuffar på, och jag är så glad att han äntligen får den respekt han alltid har förtjänat, för bättre ryttare finns inte i mina ögon.
Jobbet går bra, det är långa dagar, men det vägs upp av alldeles fantastiska kollegor! Både de jag har bredvid mig och många ute på fältet. Får se hur det går nu när Anders flyttar upp, det känns hårt att jobba varannan helg, när det är de enda dagar som han är ledig.
På tal om det: på fredag kommer han!!! För alltid. Helt galet! Det känns som vi varit tillsammans och hållit på med detta pendlande i en evighet, men det är ju bara sedan oktober, inte ens 4 månader... Han kommer upp sent på fredag kväll, sedan jobbar jag på lördag och har bytt bort söndagen. Så vi åker nedåt på söndag och packar ihop det lilla han har och träffar underbara Erik för en sista middag på Thai Silk på kvällen och lämnar Kalmar på måndag fm. Det känns stort! Det är aldrig någon som har flyttat till mig förut, jag har ju flyttat till dem. Så förra veckan fick jag lite "kalla fötter" eller vad man ska kalla det, fick för mig att jag inte klarar av att dela lägenheten med någon... Sprang runt och var helt hysterisk över att jag inte kommer kunna göra som jag vill och var helt yr. Haha, det kommer ju gå hur bra som helst, men jag trivs ju ganska bra med att bestämma mycket själv och det blir ju inte riktigt samma sak med Anders här. Han kanske också vill bestämma något?... Hemska tanke! =O
Jag älskar dig och saknar dig vansinnigt mycket!
onsdag 25 januari 2012
söndag 1 januari 2012
Söndagen Den 1:a Januari
Kära Mormiz,
Gott Nytt 2012! Vilken grej, vilken kväll, vilka underbara människor! Det enda som var tråkigt var att pappa var sjuk och inte kunde vara med och att Yoggi var helt förstörd av smällarna och inte kunde gå ut på hela kvällen/natten. Förra året satt ju jag & Fredrik på landet med hundarna och det var helt underbart, hands down bästa nyåret någonsin för hundarna och bästa på länge för mig. Det är så tyst och lugnt därute och så långt ifrån allt liv. Jag saknar det som fan och undrar var jag ska hitta ett nytt sådant ställe till hundarna att vara på...
Jag & Anders var hon älskade Karin & Niclas, med Casper, Marita & hennes dotter Malin, det var en suverän kväll! Vi åt jättegod middag där vi till förrätt blev bjudna på typ surdegsbröd med skaldjurstzatziki, till varmrätt var det kött med hasselbackspotatis och kantarellsås och sedan massor med olika efterrätter. Vi blev rejält bortskämda kan jag säga och sällskapet är det ju världsklass på, men det visste jag ju sedan innan. Anders & Niclas verkar funka bra ihop och det glädjer mig, för jag tror och hoppas på att 2012 bjuder på massor med äventyr med våra vänner!
Vi gick ut och tittade på fyrverkerierna vid tolvslaget, så ingen Malmsjö för oss i år, undrar om han räknade rätt den här gången?... Jag tycker Tommy Körberg kan ta över det där, han är bra!
Vilket år vi har haft, både otroligt ledsamt och fantastiskt roligt. Pappa har blivit friskföklarad, det är väl det absolut bästa som hänt i år! Ett förhållande som tar slut efter närmare 5 år, det är inte lätt eller ens gripbart för mig ännu, men jag hoppas att det finns en vänskap där någonstans som kommer att överleva alltihop och bestå. För han är min bästa vän och jag saknar honom massor och visst, det är skitjobbigt emellanåt och jag saknar så mycket med vårt liv. Men sådant är livet, det har jag ändå lärt mig.
Vår bok kom ut, gjorde ingen braksuccé direkt, men den finns och kommer alltid att vara ett fint minne för oss och de som vill läsa om dig i framtiden.
Jag flyttade till Stockholm, Stockholm som jag verkligen älskar och alltid har gjort. Ett fast jobb som jag älskar, med underbara kollegor och roliga arbetsuppgifter. Ett förstahandskontrakt på en lägenhet som är min, bara min, nära pappa och den blir ganska fin ju mer vi fixar i ordning.
Och så: Anders. Wow. Det var inte meningen, det var långt ifrån vad jag hade planerat, jag som gillar att ha kontroll, göra listor, styra och ställa. Så bara: boom! I oktober kom ett mail som skulle ändra allt för alltid och det började: "Hej! Läste din profil och tänkte att jag bara måste höra av mig innan jag börjar tänka för mycket... Jag gör det ibland! : )" och efter några dagars mailande och chattande så pratades vi vid på telefon första gången, i 6 timmar!!! Sedan dess är det kärlek och det enda svåra är att hålla lite i bromsen så vi hinner vara kvar i det här ett tag innan livet rusar iväg med oss. För this is it. Det är Han. Och det spelar ingen roll hur stort och skrämmande jag tycker att det är, för det bara är så. Men mer om det en annan dag.
Malin har blivit med barn och ska bli mamma i februari, vilket hon har längtat efter så länge.
Allt börjar sakta falla på plats och jag känner mig lugnare och tryggare i mig själv för varje dag, det är nu det börjar! Dåligt kliché att dra den på nyårsdagen, men det är så jag känner och jag ska jobba för att bära den känslan varje dag fram till nästa nyår.
Nu läste jag på Aftonbladet att Malmsjö hade räknat fel i år igen!!! Och skyller på publiken!!! Hahahaha, jag gjorde en testnedräkning för Anders och jag är nog redo att ta över Skansens scen nästa nyår!
Det enda som saknas är du. I varje dag, varje andetag, varje tanke, varje rörelse, varje ord. I allt jag gör, är och tror på, så saknas du. Den känslan försvinner aldrig, blir inte mindre, gör inte mindre ont. Ibland kan jag tygla den till en styrka, men ibland blir den mig övermäktig.
Jag älskar dig så oerhört mycket och saknar dig så hjärtat brister.
Gott Nytt 2012! Vilken grej, vilken kväll, vilka underbara människor! Det enda som var tråkigt var att pappa var sjuk och inte kunde vara med och att Yoggi var helt förstörd av smällarna och inte kunde gå ut på hela kvällen/natten. Förra året satt ju jag & Fredrik på landet med hundarna och det var helt underbart, hands down bästa nyåret någonsin för hundarna och bästa på länge för mig. Det är så tyst och lugnt därute och så långt ifrån allt liv. Jag saknar det som fan och undrar var jag ska hitta ett nytt sådant ställe till hundarna att vara på...
Jag & Anders var hon älskade Karin & Niclas, med Casper, Marita & hennes dotter Malin, det var en suverän kväll! Vi åt jättegod middag där vi till förrätt blev bjudna på typ surdegsbröd med skaldjurstzatziki, till varmrätt var det kött med hasselbackspotatis och kantarellsås och sedan massor med olika efterrätter. Vi blev rejält bortskämda kan jag säga och sällskapet är det ju världsklass på, men det visste jag ju sedan innan. Anders & Niclas verkar funka bra ihop och det glädjer mig, för jag tror och hoppas på att 2012 bjuder på massor med äventyr med våra vänner!
Vi gick ut och tittade på fyrverkerierna vid tolvslaget, så ingen Malmsjö för oss i år, undrar om han räknade rätt den här gången?... Jag tycker Tommy Körberg kan ta över det där, han är bra!
Vilket år vi har haft, både otroligt ledsamt och fantastiskt roligt. Pappa har blivit friskföklarad, det är väl det absolut bästa som hänt i år! Ett förhållande som tar slut efter närmare 5 år, det är inte lätt eller ens gripbart för mig ännu, men jag hoppas att det finns en vänskap där någonstans som kommer att överleva alltihop och bestå. För han är min bästa vän och jag saknar honom massor och visst, det är skitjobbigt emellanåt och jag saknar så mycket med vårt liv. Men sådant är livet, det har jag ändå lärt mig.
Vår bok kom ut, gjorde ingen braksuccé direkt, men den finns och kommer alltid att vara ett fint minne för oss och de som vill läsa om dig i framtiden.
Jag flyttade till Stockholm, Stockholm som jag verkligen älskar och alltid har gjort. Ett fast jobb som jag älskar, med underbara kollegor och roliga arbetsuppgifter. Ett förstahandskontrakt på en lägenhet som är min, bara min, nära pappa och den blir ganska fin ju mer vi fixar i ordning.
Och så: Anders. Wow. Det var inte meningen, det var långt ifrån vad jag hade planerat, jag som gillar att ha kontroll, göra listor, styra och ställa. Så bara: boom! I oktober kom ett mail som skulle ändra allt för alltid och det började: "Hej! Läste din profil och tänkte att jag bara måste höra av mig innan jag börjar tänka för mycket... Jag gör det ibland! : )" och efter några dagars mailande och chattande så pratades vi vid på telefon första gången, i 6 timmar!!! Sedan dess är det kärlek och det enda svåra är att hålla lite i bromsen så vi hinner vara kvar i det här ett tag innan livet rusar iväg med oss. För this is it. Det är Han. Och det spelar ingen roll hur stort och skrämmande jag tycker att det är, för det bara är så. Men mer om det en annan dag.
Malin har blivit med barn och ska bli mamma i februari, vilket hon har längtat efter så länge.
Allt börjar sakta falla på plats och jag känner mig lugnare och tryggare i mig själv för varje dag, det är nu det börjar! Dåligt kliché att dra den på nyårsdagen, men det är så jag känner och jag ska jobba för att bära den känslan varje dag fram till nästa nyår.
Nu läste jag på Aftonbladet att Malmsjö hade räknat fel i år igen!!! Och skyller på publiken!!! Hahahaha, jag gjorde en testnedräkning för Anders och jag är nog redo att ta över Skansens scen nästa nyår!
Det enda som saknas är du. I varje dag, varje andetag, varje tanke, varje rörelse, varje ord. I allt jag gör, är och tror på, så saknas du. Den känslan försvinner aldrig, blir inte mindre, gör inte mindre ont. Ibland kan jag tygla den till en styrka, men ibland blir den mig övermäktig.
Jag älskar dig så oerhört mycket och saknar dig så hjärtat brister.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)