Kära Mormiz,
just nu är det inte mycket som känns bra. Jag gråter för allt, sover extremt dåligt och har mardrömmar nästan vare natt. Just nu sitter jag uppkrupen i soffan och bara gråter. Allt för att de bad mig komma in tidigare på jobbet imorgon, ska jobba 06:00-19:20 och för det var jag tvungen att lämna återbud till att gå med Lotta på hennes unghundskurs ikväll. Så har jag funderat på att omplacera Harry och det tar så fruktansvärt hårt på krafterna att känna sig otillräcklig hela jävla tiden! Jag har funderat mycket på varför jag har så svårt för att säga "nej" eller göra folk besvikna, men tror att det kommer från min barndom. Mina föräldrar blev sällan arga på mig och e höjde garanterat aldrig rösten åt mig. Men när de väl blev arga eller besvikna så straffades jag med tysthet, de pratade inte med mig. Mamma var hårdast, hon kunde hålla avståndet i flera dagar om hon tyckte jag hade gjort något riktigt dumt. Som när jag och en kompis hade galopperat hästarna på fältet, och vi inte hade hört henne säga att vi inte fick det. Då pratade hon inte med mig på flera dagar. Det har gjort mig överkänslig för tonlägen eller stämningar och jag kommer fortfarande på mig själv med att göra allt för att blidka den jag retat upp. Detta pratade jag och psykologen om i våras och han sa att det var helt naturligt för ett barn som haft så "auktoritära" föräldrar, man lär sig känna av stämningen innan man frågar eller gör något. Men jag önskar verkligen att det kunde släppa, för det är väldigt jobbigt att vara så känslig. Men som mamma sa: Jag ser ut som en ardenner, men på insidan finns ett känsligt fullblod... Hon hade kanske rätt?...
Åh vad jag saknar henne, Mormiz. Jag saknar den hon var innan allt det här hände och jag visste allt jag vet idag. Då hon var den jag kunde berätta allt för och som jag trodde älskade mig vad jag än gjorde. En sådan mamma som alla barn borde få ha och inte behöva vakna upp en dag och inse att det bara var en lögn. Hur ska jag någonsin lita på någon efter det här?
Stackars pappa, han klarar inte av när jag gråter, han vankar som en osalig ande ute i köket, vill titta på tv men orkar inte sitta i samma rum och höra mig snyfta. För även han har insett att det inte längre räcker med en klapp på huvudet, ett "såja Fia, det blir bra" och en glass ifrån Statoil för att jag ska må bättre. Som när jag var liten och kunde tröstas på de mest triviala sätt. Stackars pappa, aldrig såg han detta komma, han lika lite som jag.
Nu orkar jag inte mer tårar idag. Varför lämnade du mig ensam kvar?
Jag älskar dig och saknar dig så vansinnigt!!!
tisdag 22 februari 2011
tisdag 15 februari 2011
Tisdagen Den 15:e Februari
Kära Mormiz,
förlåt att jag inte skrivit på en vecka, men det har varit väldigt jobbigt psykiskt.
Det hela började med en mardröm förra veckan och sedan har känslan suttit i och gjort mig väldigt nedstämd och ledsen. Jag drömde att jag satt i en lägenhet i ett högt hus och du låg i en säng bredvid, det var i slutet av din sjukdomstid och du var väldigt rädd och stressad över ditt tillstånd. Jag höll om dig och grät och grät och var så fruktansvärt rädd. Vaknade med andnöd och en kall, våt skräck i hjärtat. Sedan dess har jag fått panikkänningar bara jag har tänkt på drömmen, känslan i drömmen var så verklig och sitter så djupt. Så vi puttar den lite längre bak i tankarna, för just nu är det så mycket jobb att det inte fungerar att bryta ihop.
Så kunde jag ju inte åka hem förra helgen, för jag hade utbildning på Hundens Hus, men denna helgen som var skulle jag få åka hem och pappa mötte på Centralen efter jobbet i fredags och tåget skulle gå 17:44. Nu hade det ju snöat under natten och hela länstrafiken i Stockholm stod still, så jag hade mina aningar. Pappa väntade kvar och jag hade en jättetung väska och Harry var orastad och smått hysterisk... Det var hur mycket folk som helst eftersom de inte kommit iväg under dagen och jag bar Harry under armen så han inte skulle bli trampad, men då kom en jävla (ursäkta) gubbe och mosade honom med sin väska. Jag gapade ordentligt på honom, men han bara fortsatte gå... Idiot!
Väl ute på perrongen stod ett tåg till Örebro och kom inte ifrån spåret... Efter att det hade gått så flyttade de fram vår tid 10 minuter hela tiden, sedan blev det plötsligt blankt på skärmen... Någon gick och frågade personalen och då var det framflyttat 2 timmar!!! Jag hatar verkligen SJ efter den här jävla vintern!!! Usch... Så jag ringde pappa & Fredrik, pappa skulle köra ned mig till Järna och Fredrik stoppade Yoggi i bilen och kom och mötte oss. Så jag kånkade ut min supertunga väska till bilen igen och Harry var helt hysterisk... Kastade in sakerna i bilen och ringde sedan Fredrik och då brast allt... Jag bara grät och grät och grät... Alla spänningar efter drömmen och att inte kunnat sova ordentligt på hela veckan kom på en gång. Jag ville verkligen bara hem och få vila. Att det ska vara så svårt!
Men älskade, älskade pappa ställde upp och körde och älskade Fredrik kom och mötte oss så vi fick träffas över helgen.
Denna veckan jobbar jag 48 timmar, kommer hem sent på fredag och måste åka på söndag igen... Så kom chefen till råga på allt och frågade om jag inte kunde jobba söndagen med... Inte riktigt va?
När jag kom hem i fredags så hade min Iphone4 kommit, men mitt SIM-kort passade inte, så det var först i söndags som jag kom igång med den. Hahahaha, kommer du ihåg din telefon med röstuppringning?!? Hur roligt kan man ha??? Du skulle läsa in samtliga kontakter, men det var en begränsad tid man kunde ha för varje och det var några som hade två namn i kontakten som tog för lång tid för att lägga in. Sedan blev det något mer galet, för vad du än sa så sa telefonen att den skulle ringa upp din bror och hans fru!!! Vi hade hystersiskt roligt åt det!
Så hade världens bästa Fredrik gjort något helgalet!!! Han hade varit på MediaMarkt och beställt en MacBook Pro 13" som jag har tittat efter läääääänge och bestämt mig för att köpa när jag fick råd... Han är galen!!! Tyvärr var den restad i hela Europa, men jag får den om en månad... LÄNGTAR!!!
Tänker mycket på framtiden och mina planer, hoppas kunna genomföra de drömmar som ligger och lurar i bakgrunden...
Det finns också vaga planer på en tredje hund, men det är ganska långt bort... Det blir en rhodesian ridgeback denna gång, längtar efter en "riktig" hund, en som Timmy. Vet du att jag saknar honom VARJE dag? Min älskade, prickiga, spanska gatuhund! Han var den finaste hund man kan önska sig! Lite för stor och klumpig för din smak, men jag tror att du såg vilken fantastisk vän han var till oss alla. Önskar att han fått vara med oss längre... <3 Jag är nu helt övertygad om att Harry är en reinkarnation av Timmy, fast i en mindre och inte så prickig version. De har exakt samma personlighet, båda piper och tjuter genom nosen konstant, båda har obegränsat med spring i benen och hjärtan av guld!
Älkar dig mer än allt och saknar dig vanvettigt!!!
förlåt att jag inte skrivit på en vecka, men det har varit väldigt jobbigt psykiskt.
Det hela började med en mardröm förra veckan och sedan har känslan suttit i och gjort mig väldigt nedstämd och ledsen. Jag drömde att jag satt i en lägenhet i ett högt hus och du låg i en säng bredvid, det var i slutet av din sjukdomstid och du var väldigt rädd och stressad över ditt tillstånd. Jag höll om dig och grät och grät och var så fruktansvärt rädd. Vaknade med andnöd och en kall, våt skräck i hjärtat. Sedan dess har jag fått panikkänningar bara jag har tänkt på drömmen, känslan i drömmen var så verklig och sitter så djupt. Så vi puttar den lite längre bak i tankarna, för just nu är det så mycket jobb att det inte fungerar att bryta ihop.
Så kunde jag ju inte åka hem förra helgen, för jag hade utbildning på Hundens Hus, men denna helgen som var skulle jag få åka hem och pappa mötte på Centralen efter jobbet i fredags och tåget skulle gå 17:44. Nu hade det ju snöat under natten och hela länstrafiken i Stockholm stod still, så jag hade mina aningar. Pappa väntade kvar och jag hade en jättetung väska och Harry var orastad och smått hysterisk... Det var hur mycket folk som helst eftersom de inte kommit iväg under dagen och jag bar Harry under armen så han inte skulle bli trampad, men då kom en jävla (ursäkta) gubbe och mosade honom med sin väska. Jag gapade ordentligt på honom, men han bara fortsatte gå... Idiot!
Väl ute på perrongen stod ett tåg till Örebro och kom inte ifrån spåret... Efter att det hade gått så flyttade de fram vår tid 10 minuter hela tiden, sedan blev det plötsligt blankt på skärmen... Någon gick och frågade personalen och då var det framflyttat 2 timmar!!! Jag hatar verkligen SJ efter den här jävla vintern!!! Usch... Så jag ringde pappa & Fredrik, pappa skulle köra ned mig till Järna och Fredrik stoppade Yoggi i bilen och kom och mötte oss. Så jag kånkade ut min supertunga väska till bilen igen och Harry var helt hysterisk... Kastade in sakerna i bilen och ringde sedan Fredrik och då brast allt... Jag bara grät och grät och grät... Alla spänningar efter drömmen och att inte kunnat sova ordentligt på hela veckan kom på en gång. Jag ville verkligen bara hem och få vila. Att det ska vara så svårt!
Men älskade, älskade pappa ställde upp och körde och älskade Fredrik kom och mötte oss så vi fick träffas över helgen.
Denna veckan jobbar jag 48 timmar, kommer hem sent på fredag och måste åka på söndag igen... Så kom chefen till råga på allt och frågade om jag inte kunde jobba söndagen med... Inte riktigt va?
När jag kom hem i fredags så hade min Iphone4 kommit, men mitt SIM-kort passade inte, så det var först i söndags som jag kom igång med den. Hahahaha, kommer du ihåg din telefon med röstuppringning?!? Hur roligt kan man ha??? Du skulle läsa in samtliga kontakter, men det var en begränsad tid man kunde ha för varje och det var några som hade två namn i kontakten som tog för lång tid för att lägga in. Sedan blev det något mer galet, för vad du än sa så sa telefonen att den skulle ringa upp din bror och hans fru!!! Vi hade hystersiskt roligt åt det!
Så hade världens bästa Fredrik gjort något helgalet!!! Han hade varit på MediaMarkt och beställt en MacBook Pro 13" som jag har tittat efter läääääänge och bestämt mig för att köpa när jag fick råd... Han är galen!!! Tyvärr var den restad i hela Europa, men jag får den om en månad... LÄNGTAR!!!
Tänker mycket på framtiden och mina planer, hoppas kunna genomföra de drömmar som ligger och lurar i bakgrunden...
Det finns också vaga planer på en tredje hund, men det är ganska långt bort... Det blir en rhodesian ridgeback denna gång, längtar efter en "riktig" hund, en som Timmy. Vet du att jag saknar honom VARJE dag? Min älskade, prickiga, spanska gatuhund! Han var den finaste hund man kan önska sig! Lite för stor och klumpig för din smak, men jag tror att du såg vilken fantastisk vän han var till oss alla. Önskar att han fått vara med oss längre... <3 Jag är nu helt övertygad om att Harry är en reinkarnation av Timmy, fast i en mindre och inte så prickig version. De har exakt samma personlighet, båda piper och tjuter genom nosen konstant, båda har obegränsat med spring i benen och hjärtan av guld!
Älkar dig mer än allt och saknar dig vanvettigt!!!
måndag 7 februari 2011
Måndagen Den 7:e Februari
Kära Mormiz,
vilken helg! Vi har haft raskunskap på Hundens Hus i 3 heldagar, hjärnan har varit helt mos när vi har kommit hem... Sedan har jag & Harry gått till och från Slussen varje dag, det har ju varit lite tråkigt för honom att bara ligga still i lektionssalen. Men han har skött sig jättebra! Han är en helt annan hund när inte Yoggi är med, jag tycker det är jättekonstigt. Igår lekte han lite med sin kompis Oliver, som är en korsning am.staff/pitbull. Harry låg och försökte sova i en korgstol, men Oliver klev upp med framdelen i stolen och ville leka-de var så söta! Jag undrar hur det kommer sig att mamma och jag älskara djur, för inte kommer det från dig i alla fall!!! =) Minns inte hur många gånger jag ringde och sa att Timmy var sjuk och fick höra: "Ja, du vet att det bästa för honom är att du tar honom till veterinären och avlivar honom!" "Men Mormiz, han är bara förkyld..." "Ja, men han kanske lider..." Hahaha, så sa du alltid! Fast jag tror att du tyckte ganska mycket om mina hundar ändå... De älskade dig i alla fall, rain or shine.
Idag har jag och Harry varit utr vid Drottningholm, de har 2 hundöar där man får har hundarna lösa och det är skönt att slappna av och inte vara rädd att Harry sticker! Trodde jag ja... Det var ju is runt öarna och den kan man ju springa över om man heter Harry... Så jag hade ett fasligt jobb att hålla honom på land... =) Hade gärna hälsat Kungen från dig, men vi slapp se honom...
Snön börjar försvinna mer och mer nu, det har varit en riktig vinter igen. Sådan som vi hade när jag var liten. Kommer du ihåg när vi skulle åka långskidor i kohagen du och jag? Vi hade åkt runt alltihop och skulle åka ned för sista backen, du gav dig iväg först. Körde värsta störtloppsåket ned och ramlade i en hög längst ned och blev liggande! Jag blev jätterädd och åkte så fort jag kunde ned, vettskrämd över vad jag skulle hitta och hur vi skulle få hjälp! Det var ju innan mobiltelefonen... När jag kom närmare såg jag att hela din kropp skakade... av skratt!!! Du låg och asgarvade och hade inte gjort dig det minsta illa! Men du skrämde mig verkligen!
Jag saknar dig något fruktansvärt och älskar dig evinnerligt.
vilken helg! Vi har haft raskunskap på Hundens Hus i 3 heldagar, hjärnan har varit helt mos när vi har kommit hem... Sedan har jag & Harry gått till och från Slussen varje dag, det har ju varit lite tråkigt för honom att bara ligga still i lektionssalen. Men han har skött sig jättebra! Han är en helt annan hund när inte Yoggi är med, jag tycker det är jättekonstigt. Igår lekte han lite med sin kompis Oliver, som är en korsning am.staff/pitbull. Harry låg och försökte sova i en korgstol, men Oliver klev upp med framdelen i stolen och ville leka-de var så söta! Jag undrar hur det kommer sig att mamma och jag älskara djur, för inte kommer det från dig i alla fall!!! =) Minns inte hur många gånger jag ringde och sa att Timmy var sjuk och fick höra: "Ja, du vet att det bästa för honom är att du tar honom till veterinären och avlivar honom!" "Men Mormiz, han är bara förkyld..." "Ja, men han kanske lider..." Hahaha, så sa du alltid! Fast jag tror att du tyckte ganska mycket om mina hundar ändå... De älskade dig i alla fall, rain or shine.
Idag har jag och Harry varit utr vid Drottningholm, de har 2 hundöar där man får har hundarna lösa och det är skönt att slappna av och inte vara rädd att Harry sticker! Trodde jag ja... Det var ju is runt öarna och den kan man ju springa över om man heter Harry... Så jag hade ett fasligt jobb att hålla honom på land... =) Hade gärna hälsat Kungen från dig, men vi slapp se honom...
Snön börjar försvinna mer och mer nu, det har varit en riktig vinter igen. Sådan som vi hade när jag var liten. Kommer du ihåg när vi skulle åka långskidor i kohagen du och jag? Vi hade åkt runt alltihop och skulle åka ned för sista backen, du gav dig iväg först. Körde värsta störtloppsåket ned och ramlade i en hög längst ned och blev liggande! Jag blev jätterädd och åkte så fort jag kunde ned, vettskrämd över vad jag skulle hitta och hur vi skulle få hjälp! Det var ju innan mobiltelefonen... När jag kom närmare såg jag att hela din kropp skakade... av skratt!!! Du låg och asgarvade och hade inte gjort dig det minsta illa! Men du skrämde mig verkligen!
Jag saknar dig något fruktansvärt och älskar dig evinnerligt.
fredag 4 februari 2011
Fredagen Den 4:e Februari
Kära Mormiz,
förlåt att jag inte hört av mig, det är helrörigt just nu. Pendlar ju fortfarande mellan Norrköping och Stockholm och denna helg kan jag inte ens åka hem, vi har kurs på Hundens Hus i 3 dagar. Det är så himla roligt och lärorikt, nu har vi rasspecial och lär oss massor om olika typer av hundar inför de kurser vi själva ska hålla... Jag har inte kommit så långt med det kan jag ju säga... Skärpning helt enkelt!
Förra helgen var jag dock hemma och njöt av fulla dagar och kvällar med vänner. Nu är det alldeles för kort tid för att hinna med allt man vill och älskade Sandra blev sjuk, så vår helfredag försvann. Hann även med att träna 2 ggr och tappa bort Harry i skogen, sabla hund! Men han var egentligen duktig, han satt ju vid bilen och väntade... Svårt bara att bli glad när han varit borta i 1,5 timme...
På lördagen var vi på en underbar middag hos Fredriks syster och hennes sambo, vi var 4 par som åt och drack och spelade spel. Det är lite roligt det där med alkohol... Jag har ju aldrig varit så vass på det, känner mig oftast bara trött och tycker inte heller att det är mycket som smakar bra och ser därför ingen anledning att dricka det. Men det är ju roligt, eftersom det var så liberalt hemma hos oss. Jag kommer speciellt att tänka på en vinter och vi var hemma i ditt underbara kök för att dricka glögg. Du gjorde alltid en speciell lingonsaft som du värmde till mig och så även denna gång. Men jag tyckte den smakade konstigt och talade om det, varpå du replikerade att jag bara var fånig och skulle dricka. Tog lite till och klagade igen på att det både smakade och luktade konstigt. Då tog mamma glaset och smakade och visste väl inte om hon skulle skratta eller gråta. Hon sa i alla fall till dig att det garanterat inte var lingonsaft, varpå du gick till skafferiet och tittade på flaskan som du hällt ur... "Ojdå, det var visst vargtass..." Hahaha, himla bra att ge ett barn vargtass, men det var ju helt oskyldigt och ett kärt minne och många gånger återberättat.
Eller din hembränningsapparatur... Det var väl säkert typ rödvin du gjorde och i början så hade du den på badrummet hemma, men sedan flyttades den... En dag kom en stor grävmaskin för att ta bort gödselstacken bakom stallet och då kom du sättandes över stallplanen i en väldigt fart! För nog jäser vinet bättre i värmen av en gödselstack... =) Underbara människa!
Jag är så tacksam över att få ha dig i mitt liv, men vi har så mycket kvar att göra och det är så mycket mer vi behöver prata om. Jag är inte redo att ta farväl, inte än på många år. Mina barn vill träffa dig när jag väl får dem, du ska ju vara där för att se mina drömmar förverkligas och jag skulle ju flytta upp och bo med dig Mormiz. Varför kunde du inte vänta? Var du redo? Saknar du mig inte, inte ens lite?
Förra helgen började vi sätta ihop din fåtölj, det enda jag har från ditt hus och mitt enda fysiska minne av dig. Vad jag skrattade, och grät. Det var som om du hade förtrollat den, för hur vi än gjorde så gick det inte att få ihop den! Så typiskt dig!
Jag har fortfarande bilden av dig ett nyår för några år sedan, när vi var i Norge hos mamma. Du satt och skar apelsin till ris á la Malta och pappa gick förbi. Med ett brett leende lyckades du smyga ned apelsinskivor i hans bakfickor... Älskade människa, kom tillbaka!!!
Jag måste tyvärr sluta, jag orkar inte minnas mer just nu, det hugger i hjärtat och tårarna bara rinner... Jag får tryck över hjärtat och svårt att andas. Kan någon berätta varöfr det blev så här?
Jag saknar dig bortom allt förstånd och älskar dig så jag går sönder inuti.
förlåt att jag inte hört av mig, det är helrörigt just nu. Pendlar ju fortfarande mellan Norrköping och Stockholm och denna helg kan jag inte ens åka hem, vi har kurs på Hundens Hus i 3 dagar. Det är så himla roligt och lärorikt, nu har vi rasspecial och lär oss massor om olika typer av hundar inför de kurser vi själva ska hålla... Jag har inte kommit så långt med det kan jag ju säga... Skärpning helt enkelt!
Förra helgen var jag dock hemma och njöt av fulla dagar och kvällar med vänner. Nu är det alldeles för kort tid för att hinna med allt man vill och älskade Sandra blev sjuk, så vår helfredag försvann. Hann även med att träna 2 ggr och tappa bort Harry i skogen, sabla hund! Men han var egentligen duktig, han satt ju vid bilen och väntade... Svårt bara att bli glad när han varit borta i 1,5 timme...
På lördagen var vi på en underbar middag hos Fredriks syster och hennes sambo, vi var 4 par som åt och drack och spelade spel. Det är lite roligt det där med alkohol... Jag har ju aldrig varit så vass på det, känner mig oftast bara trött och tycker inte heller att det är mycket som smakar bra och ser därför ingen anledning att dricka det. Men det är ju roligt, eftersom det var så liberalt hemma hos oss. Jag kommer speciellt att tänka på en vinter och vi var hemma i ditt underbara kök för att dricka glögg. Du gjorde alltid en speciell lingonsaft som du värmde till mig och så även denna gång. Men jag tyckte den smakade konstigt och talade om det, varpå du replikerade att jag bara var fånig och skulle dricka. Tog lite till och klagade igen på att det både smakade och luktade konstigt. Då tog mamma glaset och smakade och visste väl inte om hon skulle skratta eller gråta. Hon sa i alla fall till dig att det garanterat inte var lingonsaft, varpå du gick till skafferiet och tittade på flaskan som du hällt ur... "Ojdå, det var visst vargtass..." Hahaha, himla bra att ge ett barn vargtass, men det var ju helt oskyldigt och ett kärt minne och många gånger återberättat.
Eller din hembränningsapparatur... Det var väl säkert typ rödvin du gjorde och i början så hade du den på badrummet hemma, men sedan flyttades den... En dag kom en stor grävmaskin för att ta bort gödselstacken bakom stallet och då kom du sättandes över stallplanen i en väldigt fart! För nog jäser vinet bättre i värmen av en gödselstack... =) Underbara människa!
Jag är så tacksam över att få ha dig i mitt liv, men vi har så mycket kvar att göra och det är så mycket mer vi behöver prata om. Jag är inte redo att ta farväl, inte än på många år. Mina barn vill träffa dig när jag väl får dem, du ska ju vara där för att se mina drömmar förverkligas och jag skulle ju flytta upp och bo med dig Mormiz. Varför kunde du inte vänta? Var du redo? Saknar du mig inte, inte ens lite?
Förra helgen började vi sätta ihop din fåtölj, det enda jag har från ditt hus och mitt enda fysiska minne av dig. Vad jag skrattade, och grät. Det var som om du hade förtrollat den, för hur vi än gjorde så gick det inte att få ihop den! Så typiskt dig!
Jag har fortfarande bilden av dig ett nyår för några år sedan, när vi var i Norge hos mamma. Du satt och skar apelsin till ris á la Malta och pappa gick förbi. Med ett brett leende lyckades du smyga ned apelsinskivor i hans bakfickor... Älskade människa, kom tillbaka!!!
Jag måste tyvärr sluta, jag orkar inte minnas mer just nu, det hugger i hjärtat och tårarna bara rinner... Jag får tryck över hjärtat och svårt att andas. Kan någon berätta varöfr det blev så här?
Jag saknar dig bortom allt förstånd och älskar dig så jag går sönder inuti.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)