fredag 31 december 2010

Fredagen Den 31:a December

Kära Mormiz,

nu sitter vi här på årets sista dag. Det ser ut att bli den bästa nyårsaftonen på många år, efter det sämsta året i hela mitt liv! Vi är på landet mitt ute i ödeskogen, det är minst en halvmeter snö och kolsvart och knäpptyst i skogen omkring oss. Snälle bonden hade plogat upp till trappen, men på trappen var det ca 70 cm snö som vi (läs: jag) fick gräva oss igenom för att komma fram till dörren... Väl inne fick vi tag på lite lyse och drog igång världens brasa, det var ju ingen tropisk värme inne direkt... Sedan var det bara ut och skotta fram vedboden, knähög snö och ca 100 meter långt, Fredrik tände facklor som stod och lyste upp mitt arbete, det var jättemysigt! Tyvärr hade mössen invaderat hela huset och det var ganska äckligt...
Efter allt arbete var det middagsdags: varsin halv hummer och så toast med skagenröra, efter det en bit nötkött med bearnaisesås och ungsstekt potatis, samt lite vitlöksbröd. Jag tog några krusbärscider och Fredrik drack öl. Vi har kollat på BECK och sitter nu och väntar på Tennyson's "Nyårsklockan" med Jan Malmsjö från Skansen. Jag saknar Jarl Kulle!

Som sagt, ser nu tillbaka på det sämsta året i mitt liv. För exakt ett år sedan fick vi veta att pappa lider av cancer i tjocktarmen och du låg sjuk efter din stroke.
Pappa opererades i februari och jag hoppades fortfarande att du skulle bli bättre. Vi var hos dig förstas helgen i februari, för att fira mammas födelsedag. Vi hade med oss din favorittårta och du var på så bra humör den dagen. Det var sista gången jag såg dig, älskade Mormiz. Sedan blev du sämre och jag orkade inte och sedan var det för sent.
Mitt i all denna röra så bestämde sig mamma för att lämna min älskade pappa, efter 30 år tillsammans. Han var fullständigt knäckt och så även jag... Inga svar på våra frågor, bara anklagelser om att det var vi som var det stora problemet.Det är det säkert - i hennes verklighet. Men den är långt ifrån sann.
Min värld rämnade och det kom fram sådana otäcka hemligheter som jag inte ens i min vildaste fantasi kunnat komma på. Idag har jag valt att minnas min barndom som den bästa tänkbara, för det var det jag trodde att den var då och det gör ingen skillnad för pappa att jag hatar henne för det hon gjorde då. Så jag hade den bästa barndomen man någonsin kan önska sig.
Så blev du sämre och mamma envisades med att släpa med sin nya pojkvän överallt, vilket gjorde att jag inte klarade av att åka upp och ta farväl av dig.
På långfredagen var det dags för dig att lämna oss och sedan dess har jag gråtit nästan varje dag.
I augusti fick jag veta att jag inte skulle få behålla mitt drömjobb och det var det sista jag behövde detta året... Men vissa saker styr man inte över.
Året avslutades i alla fall med två underbara veckor i Mexico och en underbar jul och helger.

GOTT NYTT ÅR MORMIZ!!!

Nu har klockan slagit och Jan Malmsjö var lika yr i mössan som vanligt... Det var inte bra, men en tradition likväl.
Nu hoppas vi att 2011 för en massa bra saker med sig och förskonar oss från sådana tradgedier som dominerat 2010.
Du finns alltid med mig, i varje andetag, i allt jag gör.

Jag älskar dig och saknar dig monumentalt!

söndag 26 december 2010

Söndagen Den 26:e December

Kära Mormiz,

nu börjar saker lugna ned sig. Pappa har precis tagit sin hyrbil och puffat iväg mot Eskilstuna igen för att jobba och förhoppningsvis få igång sin jävla bil som la av dagen innan julafton... Typiskt! Usch, tycker det är jättejobbigt att ha honom ute på vägarna i julväder och trafik...

Han var och opererade sitt öga i början på veckan, så nu ska han väl se okej igen. Sedan var han på återkontroll för cancern och han sa att det var jättebra besked, de hittade inga spår av tumörerna. Men han måste fortsätta gå på återkontroller 1 ggn/år i 5 år. Naturligtvis hade han på sig sin Yoggi t-shirt och alla sköterskorna blev jätteförtjusta i vår vackre lille hund! Sedan visar ju pappa hemsidan för alla han träffar, han är så stolt över sin vovve och jag är så glad att jag köpte honom till pappa för 5,5 år sedan.

Julen har faktiskt gått över all förväntan! Har inte låtit mig tänka på allt som inte finns kvar, utan focusera på det och de som finns kvar. Men med Mexico-resan och några dagars jobb och total break-down från SJ's sida, så har det inte blivit några ordentliga förberedelser. Men det kanske bara var bra i år, så får jag börja om nästa år... Jag hade dock planerat att ha julgran, men eftersom jag kom hem mitt i natten den 23:e, så lade jag ned de planerna. Det får också vänta till nästa år...

Pappa kom ned på julaftons morgon och vi åt grötfrukost med vovvarnas flickvän Greta och hennes matte och husse på andra sidan gatan. För Yoggi var det lätt den bästa julaftonen EVER: Greta har 2 vaktlar (hönsfågel) på kontoret!!! Hundarna blev helt galna!!! Harry kunde dock inte sköta sig (ovanligt!!!) och fick därför inte titta på pippina, medan Yoggi stod still och tittade intensivt på dem... =) Han vill ha egna pippisar tror jag!
Sedan var det dax att köpa sista klapparna och slå in alltihop, vilket tog sin lilla tid...
Satt nog i alla fall en timme och jobbade på paketen, ändå var jag inte helt nöjd... Grabbarnas paket blev väldigt so-and-so, men jag tar igen det nästa år.
Sedan var det dax att bege sig till Söderköping och familjen och Kalle Anka, går inte att missa.
Vi var 14 personer, vilket är nytt för mig eftersom vi alltid var varit 4, 5 st och 2 hundar. Men det var mysigt och kändes jättebra, under omständigheterna.
Fick jättebra julklappar, böcker jag önskat mig, halsband, ett par underbara vita stövlar med fuskpäls, en dunjacka och kontanter av pappa.
Sedan var det kväll med godis och spel med mindre del av familjen, jätteroligt.

Men så är det ju du... Bröt ihop redan på morgonen och sedan flera gånger under dagen. Du som har stått mig närmast i alla år och så är du plötsligt inte här, vissa dagar kommer det fortfarande som en chock för mig. Vem ska jag vända mig till nu? Vem ska dela alla sorger och all glädje?
Höll på att köpa julklappar till dig också, men det är väl dumt att lägga pengar på? Funderar på att starta en ny tradition nästa höst: att göra ett broderi till jul varje år, inte nödvändigtvis med tomtar eller så, men ett fint broderi.

Har fått en slags halvtidstjänst på BT i 3 månader, känns bra att veta lite mer framöver, men jag kommer nog inte stanna där så länge...

Jag älskar dig´och saknar dig 365 dagar om året, men lite mer idag!

fredag 24 december 2010

Fredagen Den 24:e December

GOD JUL KÄRA MORMIZ!!!

Jag klarar inte av så mycket mer idag, min första jul utan dig och mamma. Jag återkommer med en mer ingående analys senare...

Jag älskar dig och saknar dig mer än någonsin!

lördag 18 december 2010

Fredagen Den 18:e December

Kära Mormiz,

nu är vi åter i Sverige efter 2 underbara veckor i Mexico! Vi har mått som kungar, det var precis vad vi alla behövde efter det helvetiska år vi gått igenom.

Men först höll vi på att inte komma iväg alls! När vi väl kom fram till incheckningen så sa de att mitt pass var för trasigt och att jag var tvungen att hämta ut ett nytt hos passpolisen på andra sidan Arlanda... Skapligt stressad man blir då då!!! Så jag & F tog en taxi över till polisen och där var det rätt mycket folk! Men de tog hand om folk i ordning efter när deras flyg skulle gå, så det gick rätt bra. Vi lämnade 06:20 och skulle boarda 07:00... Sprang upp till passkontrollen och där var det jättekö!!! När vi väl kom igenom den så spurtade vi upp till säkerhetskontrollen och där var det en idiot som gjorde det till en sport att ta så lång tid på sig som möjligt!!! GAAAH! Så typ 06:58 sprang vi in genom gaten... Phu... Inte kul start på resan!
12 timmar senare landade vi i Cancún och värmen. Vilket vackert land och så underbara människor!

De första dagarna njöt vi bara av allt hotellet och det karibiska havet hade att erbjuda... Poolen var iskall, men jag simmade tappert minst 30 minuter varje dag... Annars föredrog vi havet och jag solade t.o.m.! Det är ju inte min favorithobby... =) Vi anlände på torsdagen och först på onsdagen drog vi iväg på utflykt: Chichen Itzá, ett mayafäste inne i landet. Det är så fascinerande att lära sig mer om deras historia, vilket folk. De låg så långt fram vetenskapligt sett och levde för så länge sedan-helt otroligt!
På eftermiddagen stannade bussen hemma hos en äkta mayafamilj, de bodde i två hyddor med 14 barn (!!!), 10 vildsvin, 8 hundar, 3 marsvin, 2 näsbjörnar och 1 spindelapa... Det var rätt fullt på den lilla gården. Jag var naturligtvis mest intresserad av hundarna, de var otroligt smutsiga och magra. Det skär i hjärtat och jag känner mer och mer att jag skulle vilja jobba med volontärarbete, men man måste ju leva också...
Jag kände mig väldigt tacksam över mitt liv här i Sverige, men tyvärr glömmer man ju lika fort som man kommer hem och gnäller i alla fall över att det är några minusgrader ute...

Vi var även i Cobá & Túlum, två andra av mayaindianernas högsäten, fast dessa ligger vid kusten.

På din födelsedag pratade vi mycket om dig, det gjorde vi varje dag, och sedan skålade vi till din ära. Den vackraste människan som någonsin funnits, hur kan du bara vara borta?

I måndags var vi i Xcarét Naturpark och simmade med delfiner!!! Det var så häftigt! Vilka fantastiska djur, så vänliga och intelligenta! Men resten av djurparken var nog inget för mig...

I tisdags var det dax för mig, pappa & F att snorkla ute på Det Stora Maya Revet!!! Min flrsta gång och det tog ett tag att få in tekniken, men sedan gick det bra. Guiderna hade verkligen påtalat hur viktigt det var att INTE skada korallerna, inte röra... Så skulle jag simma på rygg för att prata med F & pappa, varpå något slöt sig runt min vad och jag greps av panik! Så jag skrek i högan sky och simmade paniksalgen bakåt och rakt in i en stor korall där jag kilades fast med rumpan under vattnet, armar och simfötter upp i luften!!! Som en skalbagge! Den stackars guiden trodde att jag höll på att dö... =( Så typiskt mig!!! Fick världens rivsår längs ryggen och det gör fortfarande ont! =)

Annars har vi mest ätit fantastiskt god mat och druckit tequila, moijitos och Starbuck's kaffe! Pappa har även druckit rödtjut till middagarna och oj, vad han har njutit av denna semester! Jag gråter av lättnad över att jag kunde "ge" honom denna semester som han behövde så förbannat mycket. Jag önskar bara att jag kunde göra mer...

Så idag kom vi så hem till Sverige och kylan, med underbara minnen i bagaget och väl utvilade. Nu återstår 3 hektiska arbetsdagar innan julen skall kickas igång och jag ska fira den själv för första gången, varken du eller mamma är här och håller mig uppe. Man ska ju få med sig så många traditioner, men allt gick så fort! Du hann aldrig lära mig att stöpa ljus, stoppa korv eller griljera julskinkan... Så nu måste jag lära mig allt det själv, så jag kan lämna över till mina barn om en herrans massa år...

Varför?...

Jag älskar dig och saknar dig så jag inte kan andas...

onsdag 1 december 2010

Onsdagen Den 1:a December

Kära Mormiz,

snart är det dags! Att dra till värmen och lugnet i 2 veckor. Idag har F köpt en jäkla undervattenskamera för 2000:- som vår vän Tommy lurade på oss... F har lovat att den verkligen behövs och T lovade att den var MYCKET bättre än en för 600:-, så nu får vi hoppas att de har rätt... Förhoppningsvis blir det en hel del snorkling och även ett bad med delfiner och då kanske den kommer till användning...

Gjort lite ärenden på stan idag och träffat båda mina favritbarn: S & T, älskade, älskade ungar! Skämde bort S i bokaffären med 3 presenter, men jag måste ju ha NÅGON som tycker det är kul att gå i bokaffärer med mig! =)

Skulle åkt tåg hem från Sthlm igår, men det gick inte så bra... SJ har ju slagit sig för bröstet och sagt att förra årets fiasko i tågtrafiken ABSOLUT inte skulle upprepas i år, en snögeneral har installerats och oj så bra det skulle bli! Tjena... Första snöfallet och hela Östergötland blir utan tågtrafik... Bra där! Tågen var inställda hela dagen och inga bussar sattes in! Efter 30 minuters telefonkö kopplades mitt samtal bort och F fick komma upp och hämta mig.

Nu går jag runt och är full av drömmar och planer inför framtiden och samtidigt livrädd för att de inte skall bli sanna. Att våga hoppas är nog det farligaste man kan göra, för det gör så ont när man faller. För mig har det varit svårt att komma igång med planer igen efter att du gick bort, en stress bor inom mig som jag har svårt att hantera. För vad finns det för mening i att planera när allt bara helt plötsligt är borta? När jag känner så så vill jag bara säga upp mig och åka långt bort och leva dag för dag, jobba som volontär och verkligen göra något vettigt med mitt liv.
Vi pratade om dig i bilen hem igår och trots att vi bara pratade om ljusa minnen och din fantastiska humor, så brände tårarna direkt i ögonen. Sorgen blir inte mindre och jag tar det än en gång som ett tecken på hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betyder för mig...

Om vi inte hörs medan jag är borta så får jag lov att säga Grattis på födelsedagen den 8:e.

Jag älskar dig och saknar dig bortom allt vett!