torsdag 29 december 2011

Torsdagen Den 29:e December

Kära Mormiz,

sitter här, nyss hemkommen till en tom och tyst lägenhet... Jag har varit i Norrköping i två dagar och bott hos Danne & Johanna samt barnen på Udden. Jag älskar att vara där. Det är den bästa familj jag någonsin har sett, det är min bild av en riktig familj. Jag kom ned i går eftermiddag, efter en snabblunch med älskade Malin. Att komma till Udden är som att komma hem, det är lugnet i stormen, tryggheten bor i väggarna och landar runt en så fort man kommer in, värmen är så påtaglig att den inte går att missa. Och jag älskar det! För mig är det en bild av det perfekta livet. Danne & Johanna är fantastiska vänner, föräldrar och människor och deras förhållande är nog ett sådant som alla strävar efter, men få finner. Att se dem tillsammans får mig att tro på kärlek, tro på att det går att få ihop ett liv med jobb, småbarn, hundar, vänner och allt. Så: skål för er mina kära vänner! Och tack för att ni finns i mitt liv.
Även barnen... Jag är ju lååååångt ifrån barnkär, men hallå, dessa två? Älskar dem så hjärtat skriker och har alltid gjort! Visst blir jag lite trött i huvudet emellanåt, för det blir lite intensivt, men det går över så fort. En liten hand i min, en helt underbar, oväntat klarsynt mening och deras små leenden--what's not to love??? Trummande på matbordet, ett litet huvud runt dörren och snabba fötter som ger sig iväg mot nya lekar, ett ihållande "kom, kom, kom" som kräver uppmärksamhet--med all rätt. För de är underverk, de rymmer så många möjligheter och drömmar. Att få sitta i soffan och lyssna på berättelser från dagis eller när de lekt med kompisarna, få hjälpa till att trä strumpor på små, små fötter, få sätta in bokmärken i pärmar. Sådana små saker, men de betyder så mycket. För snart är de stora. Och då får man inte hjälpa till med någonting alls. Sådant är livet, och jag är glad att jag får vara en del av deras.

Men mest har dagen handlat om att säga farväl. Och det hatar jag mer än allt annat på jorden. Ögonen tåras bara vid tanken på det. Så har det alltid varit vad jag kan minnas! Vet du varför jag blivit sådan? Med två så grymt osentimentala föräldrar så vet jag inte var min känsliga läggning kommer ifrån och jag önskar att den gick att slipa bort. För jag hatar det verkligen!!! Börjar nästan alltid gråta och förställer mig att det är sista gången jag får träffa människan ifråga, vilket med största sannolikhet inte är fallet. Jobbigt är det i alla fall.

Jag älskar dig så vansinnigt och saknar dig oerhört i varje andetag!

tisdag 27 december 2011

Tisdagen Den 27:e December

Kära Mormiz,

God Fortsättning!

Fast visst var du här?... Annars hade jag aldrig fått ihop allt, trots att Anders drog ett jättelass i framförallt matlagningen... Vi var ju i Kalmar hela veckan innan och där nere fixade vi julskinkan, köttbullarna, Janssonen och knäcken! Att vi kunde laga julmat hade jag ingen aning om, men alltihop blev hur bra som helst! Knäcken blev jag så glad så jag nästan tjöt över, trodde verkligen inte att jag skulle fixa det utan dig och mamma. Men den blev jättegod, så visst måste du ha varit med? På fredagen åkte vi upp och stannade förbi Norrköping och Anders underbara föräldrar för att umgås lite, introducera hundarna och lämna av alla våra julklappar.
Jag är fortfarande väldigt rörd och otroligt glad över att Anders ville fira jul med mig & pappa. Jag har alltid haft tur med det iofs, jag har alltid "fått" fira jul med min familj. Det har i och för sig aldrig varit något som varit diskuterbart för mig--julen skall man fira med sin familj. Basta! Men jag var ju övertygad om att Anders skulle fira den med sin familj, eftersom vi inte varit ihop så länge så ville jag inte heller driva det för långt, men han sa att han ville själv, så då fick det bli så. Och vad glad jag är över det! Han och pappa är så söta ihop, de var ju och fixade julgran och julklappar ihop förra helgen... F*n heller att jag låter pappa köpa gran själv... Jag minns ett år när jag och Mattias skulle ha egen gran och köpte en kanonfin kungsgran (tror jag) och mamma hade gjort missen att skicka pappa att köpa gran åt dem. Så åkte vi nog bara förbi hemma hos dem innan vi skulle hem med vår gran och möttes av en gråtfärdig mamma och den FULASTE granen i världshistorien!!! Den såg helt skabbig ut och tryckte i ett hörn... Mamma var så ledsen och vi skulle ju ändå fira julen där--så det slutade med att hon fick våran gran och vi tog med oss fulgranen hem... Men det blev en underbar jul ändå! Och aldrig att det blir någon jul-en! Det kan du glömma, hur praktiskt du än påstår att det är.
På kvällen åkte vi upp till Sthlm, stannade i Kungens Kurva för att kolla om hundarnas overaller kommit in (nej) och sedan köpte vi ett billigt vardagsrumsbord och en till köksstol på IKEA. Därefter var det storhandling på Maxi och det var så mysigt! Jag älskar, och har alltid gjort, att storhandla mat. Jag minns alla våra helgmiddagar på landet, varannan helg hos oss och varannan hos dig, mat, spel och ett underbart liv som jag kan välja att minnas det. Och vad tjänar annat till? Jag kan inte ändra på det nu, så jag kan lika bra minnas det som den underbara barndom jag upplevde då...
Så åkte vi hem, klädde julgranen och stökade med maten till sent in på natten och framförallt: slog in alla julklappar! Det allra bästa med julen!!! Jag älskar att slå in julklappar och ge bort, hela momentet från köp till mottagarens reaktion är magisk för mig! Till och med hundarna får noggrant utvalda och pyssligt inslagna klappar, men i år var de dåliga på att öppna dem...

Vaknade utvilad och lycklig på julafton och väntade in pappa som kom vid 14:30, bjöds på glögg och tvingades ned i soffan framför Kalle Anka. Det är bara julafton 1 ggr/år och då ska man se Kalle Anka 15:00! Annars säger jag upp mig!
Därefter kämpade vi ihop maten och jag var så rädd att missa något som pappa ville ha! Men det dukades upp: julskinka, köttbullar, prinskorv, revebensspjäll, gravad lax, ägghalvor, sillar, bruna bönor, dopp grytan, kalvsylta, rullsylta, rödbetssallad, Jansson's Frestelse (hade vi någonsin det???), vörtbröd, julkorv och must eller öl att dricka. Både jag, Anders & pappa var MYCKET nöjda med det hela tror jag!
Sedan vilade vi lite innan vi delade ut julklapparna och jag tror alla blev nöjda och glada, men jag minns fortfarande den julen vi hade köpt en platt-TV till dig och lurat dig att du knappt skulle få någon julklapp för du nyss hade fyllt år... Men så stod den inslagen i källaren hela tiden! =) Din min när du öppnade och dina ögon som nästan var gråtfärdiga när du insåg vad det var. Sådant älskar jag! Att kunna ge saker, stora som små, som träffar helt rätt och gör någon så glad. Det är väl ändå det julen handlar om, glädje? Oavsett varför vi firar, så är det väl glädjen som är budskapet? Det försöker i alla fall jag leva efter...
Efter det smaskade vi marsipanlimpa och kollade på Solsidan, som Anders av någon outgrundlig anledning missat...

På juldagen serverades det rester och till efterrätt: Ris à la Malta! MUMS!!! Det är nog den bästa efterrätten som finns! Sedan blev det prat och mer Solsidan.

Igår var det Annandagen och jag jobbade... Anders åkte till sin familj för lite julfirande och sedan vidare mot Kalmar... =( Jag hade den värsta arbetsdagen någonsin, det hade stormat hela natten och stora delar av landet var strömlösa. Det var hemskt!

Idag har jag också jobbat, men i morgon är jag ledig och får fara till Norrköping för att träffa älskade Malin, Johanna, Danne & Fredrik! Lycka!!! Jag ska även hämta ut hundarnas overaller som pappa & Anders varit snälla nog att köpa i julklapp åt dem... =) Hoppas på snö så jag får använda dem bara!

Jag älskar dig och saknar dig så jag vet inte var jag ska ta vägen! Du ska vara här, hos mig. Jag behöver dig.

lördag 24 december 2011

Lördagen Den 24:e December

Kära Mormiz,

God Jul på dig!!! Återkommer förhoppningsvis lite senare i kväll, nu måste vi sätta fart på revbensspjällen och städningen innan pappa kommer! <3

Jag älskar dig & saknar dig så vansinnigt, ännu lite mer på julafton än alla andra dagar.

PS. Vi flyttar ut din fåtölj i hallen medan vi har granen inne, bli inte sur och riv ned grejer på nätterna är du gullig... DS.

torsdag 22 december 2011

Torsdagen Den 22:a December

Kära Mormiz,

sitter här i den stora sängen i Kalmar och försöker återfå normal andning. Det kom ett mail. Ett ganska intetsägande mail med vanliga, ofarliga ord. Det var inte ens någon riktig kraft i meningarna som byggts, inga svallande känslor eller någon upprördhet--ändå så fick det mig så totalt ur balans. Tårarna började rinna bara jag såg avsändaren, hjärtat slog alldeles för fort och jag får ingen luft. Det blir så här varje gång. Jag orkar inte. Hon säger att hon saknar mig, borde det räcka? Borde det få mig att vilja sträcka ut handen och glömma allt som hänt? Stryka ett streck över det som hänt och blicka framåt? Jag vet inte. Jag vet inte varför det fortfarande gör så fruktansvärt, otänkbart ont varje gång kontakt tas. Kanske för att det känns som att hon redan har glömt. Som att det bara var en bisats i hennes liv och nu är den gammal och glömd. Hon har gift sig, flyttat och skaffat jobb. Medan jag fortfarande står kvar och faller på samma plats som för 20 månader sedan. För att mitt liv aldrig någonsin kan bli som det var innan, för att allt jag trodde jag visste var lögn och förbannad dikt, gott eller ont är inte min plats att spekulera i. För att jag förlorade allt, i ett enda slag.
Och du är inte här. Du kan inte möta mig, hålla om mig och säga vad jag ska göra. Och det slutar heller aldrig att göra ont.
Det var inget bra att det kom just nu, julen är jobbig nog som den är utan att bli påmind om hur den borde vara och har varit, allt som kommer efter det är bara bleka rekonstruktioner.
Ändå känns julen i år som ett väldigt bra försök och det har ju gått jättebra, fram tills nu. Mitt liv är fantastiskt igen, men jag klarar inte av den där dörren som står och slår. Så länge jag håller den stängd så går allt bra, men ibland går den upp av sig själv och står sedan och slår långt därinne. Mitt hjärta brister lite i sömmarna varje gång.

Jag älskar dig och behöver dig hos mig, saknar dig bortom allt förstånd!

onsdag 21 december 2011

Onsdagen Den 21:a December

Kära Mormiz,

just nu befinner vi oss i Kalmar, vi kom ned i måndags kväll och åker tillbaka till Stockholm på fredag. Så mycket har hänt sedan sist, jag har verkligen varit dålig på att höra av mig!

Helgen efter din födelsedagen skulle vi ha åkt till London, men så bestämde vi oss för att vänta tills vi har lite mer tid och pengar och spenderade den istället i Stockholm, vilket var ett helt underbart bra beslut. Vi köpte TV och soffa till lägenheten, umgicks med pappa, möblerade, träffade älskade Karin (som sin karaktär trogen bara slängde sig om halsen på Anders och hälsade honom välkommen till familjen...), läste, kollade på film, planerade och bara njöt.
Vi har även bestämt att fira jul tillsammans, med pappa såklart, i vår lägenhet! Det känns så himla bra! Jag vågade ju inte ens fråga om det, för jag tog för givet att Anders skulle vilja vara med sin familj, men hursom så frågade jag väl tillslut och det var med oss han ville vara. Så i helgen när jag jobbade var han & pappa och köpte julgran tillsammans (kommer aldrig låta pappa köpa en själv igen...) och de verkar ha haft det riktigt trevligt! Mina fina killar! <3
Så kväll och morgon blir det en del bak och matlagning på sådant som vi kan göra innan och ta med upp, vi ska köpa saker till julgranen, Solsidan-boxarna så vi kan titta på och på fredag stannar vi förbi Anders föräldrar, lämnar av lite julklappar och önskar dem god jul innan vi far vidare.
Jag är väldigt nöjd med årets julklappsköp, det ska bli kul att se vad de tycker. Pappa får en Djurgården-tröja (jag har ju snott den han fick för 2 år sedan...), böcker, Macahan Säsong 2 och sedan har underbara Anders köpt biljetter till oss alla 3 till DIF-HV71 i februari! Plus att jag fick två gratisbiljetter till matchen mot Timrå när jag köpte tröjan. Så det blir han nog glad över, samt två böcker som hundarna har köpt... =)
Vad Anders ska få kan jag inte avslöja, för risken finns att ha läser det här och det vore ju tråkigt att spola alltihop...
Hundarna har jag beställt varsin vattentät fleeceoverall till, de kommer bli såååååååå glada! =) Får väl köpa något godis och leksaker till dem med, misstänker jag...

Anders har nu valt jobb och fått ett jättefint erbjudande från ett företag som heter Six Telekurs på Sveavägen! Jag hoppas verkligen att han ska trivas där, annars får vi göra om igen. Man skulle ha utbildat sig inom data säger jag bara... Så 2/2 börjar han där och flyttar upp helgen innan!!! Sedan är han min, bara min!!! <3

Älskar dig och saknar dig massor, men jag måste sätta lite fart på den här dagen nu!

fredag 9 december 2011

Torsdagen Den 8:e December

Kära Mormiz,

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!!! Min älskade, finaste, mest saknade människa. Hur kan jag fortsätta leva utan dig? Jag tänker på dig hela tiden och idag har vi pratat mycket om dig. Det är med delade känslor: jag vill behålla minnena av dig så levande jag bara kan, men samtidigt är det ett enda öppet sår och varje minne gör på något sätt ont.
Men idag vill jag bara minnas dig med glädje, för det är vad du vill, jag vet det.

Så: skål på dig Majliz! Hoppas att du har ställt till med ett rent helvete där du är!

Jag älskar dig & saknar dig i varje andetag!