torsdag 29 december 2011

Torsdagen Den 29:e December

Kära Mormiz,

sitter här, nyss hemkommen till en tom och tyst lägenhet... Jag har varit i Norrköping i två dagar och bott hos Danne & Johanna samt barnen på Udden. Jag älskar att vara där. Det är den bästa familj jag någonsin har sett, det är min bild av en riktig familj. Jag kom ned i går eftermiddag, efter en snabblunch med älskade Malin. Att komma till Udden är som att komma hem, det är lugnet i stormen, tryggheten bor i väggarna och landar runt en så fort man kommer in, värmen är så påtaglig att den inte går att missa. Och jag älskar det! För mig är det en bild av det perfekta livet. Danne & Johanna är fantastiska vänner, föräldrar och människor och deras förhållande är nog ett sådant som alla strävar efter, men få finner. Att se dem tillsammans får mig att tro på kärlek, tro på att det går att få ihop ett liv med jobb, småbarn, hundar, vänner och allt. Så: skål för er mina kära vänner! Och tack för att ni finns i mitt liv.
Även barnen... Jag är ju lååååångt ifrån barnkär, men hallå, dessa två? Älskar dem så hjärtat skriker och har alltid gjort! Visst blir jag lite trött i huvudet emellanåt, för det blir lite intensivt, men det går över så fort. En liten hand i min, en helt underbar, oväntat klarsynt mening och deras små leenden--what's not to love??? Trummande på matbordet, ett litet huvud runt dörren och snabba fötter som ger sig iväg mot nya lekar, ett ihållande "kom, kom, kom" som kräver uppmärksamhet--med all rätt. För de är underverk, de rymmer så många möjligheter och drömmar. Att få sitta i soffan och lyssna på berättelser från dagis eller när de lekt med kompisarna, få hjälpa till att trä strumpor på små, små fötter, få sätta in bokmärken i pärmar. Sådana små saker, men de betyder så mycket. För snart är de stora. Och då får man inte hjälpa till med någonting alls. Sådant är livet, och jag är glad att jag får vara en del av deras.

Men mest har dagen handlat om att säga farväl. Och det hatar jag mer än allt annat på jorden. Ögonen tåras bara vid tanken på det. Så har det alltid varit vad jag kan minnas! Vet du varför jag blivit sådan? Med två så grymt osentimentala föräldrar så vet jag inte var min känsliga läggning kommer ifrån och jag önskar att den gick att slipa bort. För jag hatar det verkligen!!! Börjar nästan alltid gråta och förställer mig att det är sista gången jag får träffa människan ifråga, vilket med största sannolikhet inte är fallet. Jobbigt är det i alla fall.

Jag älskar dig så vansinnigt och saknar dig oerhört i varje andetag!

tisdag 27 december 2011

Tisdagen Den 27:e December

Kära Mormiz,

God Fortsättning!

Fast visst var du här?... Annars hade jag aldrig fått ihop allt, trots att Anders drog ett jättelass i framförallt matlagningen... Vi var ju i Kalmar hela veckan innan och där nere fixade vi julskinkan, köttbullarna, Janssonen och knäcken! Att vi kunde laga julmat hade jag ingen aning om, men alltihop blev hur bra som helst! Knäcken blev jag så glad så jag nästan tjöt över, trodde verkligen inte att jag skulle fixa det utan dig och mamma. Men den blev jättegod, så visst måste du ha varit med? På fredagen åkte vi upp och stannade förbi Norrköping och Anders underbara föräldrar för att umgås lite, introducera hundarna och lämna av alla våra julklappar.
Jag är fortfarande väldigt rörd och otroligt glad över att Anders ville fira jul med mig & pappa. Jag har alltid haft tur med det iofs, jag har alltid "fått" fira jul med min familj. Det har i och för sig aldrig varit något som varit diskuterbart för mig--julen skall man fira med sin familj. Basta! Men jag var ju övertygad om att Anders skulle fira den med sin familj, eftersom vi inte varit ihop så länge så ville jag inte heller driva det för långt, men han sa att han ville själv, så då fick det bli så. Och vad glad jag är över det! Han och pappa är så söta ihop, de var ju och fixade julgran och julklappar ihop förra helgen... F*n heller att jag låter pappa köpa gran själv... Jag minns ett år när jag och Mattias skulle ha egen gran och köpte en kanonfin kungsgran (tror jag) och mamma hade gjort missen att skicka pappa att köpa gran åt dem. Så åkte vi nog bara förbi hemma hos dem innan vi skulle hem med vår gran och möttes av en gråtfärdig mamma och den FULASTE granen i världshistorien!!! Den såg helt skabbig ut och tryckte i ett hörn... Mamma var så ledsen och vi skulle ju ändå fira julen där--så det slutade med att hon fick våran gran och vi tog med oss fulgranen hem... Men det blev en underbar jul ändå! Och aldrig att det blir någon jul-en! Det kan du glömma, hur praktiskt du än påstår att det är.
På kvällen åkte vi upp till Sthlm, stannade i Kungens Kurva för att kolla om hundarnas overaller kommit in (nej) och sedan köpte vi ett billigt vardagsrumsbord och en till köksstol på IKEA. Därefter var det storhandling på Maxi och det var så mysigt! Jag älskar, och har alltid gjort, att storhandla mat. Jag minns alla våra helgmiddagar på landet, varannan helg hos oss och varannan hos dig, mat, spel och ett underbart liv som jag kan välja att minnas det. Och vad tjänar annat till? Jag kan inte ändra på det nu, så jag kan lika bra minnas det som den underbara barndom jag upplevde då...
Så åkte vi hem, klädde julgranen och stökade med maten till sent in på natten och framförallt: slog in alla julklappar! Det allra bästa med julen!!! Jag älskar att slå in julklappar och ge bort, hela momentet från köp till mottagarens reaktion är magisk för mig! Till och med hundarna får noggrant utvalda och pyssligt inslagna klappar, men i år var de dåliga på att öppna dem...

Vaknade utvilad och lycklig på julafton och väntade in pappa som kom vid 14:30, bjöds på glögg och tvingades ned i soffan framför Kalle Anka. Det är bara julafton 1 ggr/år och då ska man se Kalle Anka 15:00! Annars säger jag upp mig!
Därefter kämpade vi ihop maten och jag var så rädd att missa något som pappa ville ha! Men det dukades upp: julskinka, köttbullar, prinskorv, revebensspjäll, gravad lax, ägghalvor, sillar, bruna bönor, dopp grytan, kalvsylta, rullsylta, rödbetssallad, Jansson's Frestelse (hade vi någonsin det???), vörtbröd, julkorv och must eller öl att dricka. Både jag, Anders & pappa var MYCKET nöjda med det hela tror jag!
Sedan vilade vi lite innan vi delade ut julklapparna och jag tror alla blev nöjda och glada, men jag minns fortfarande den julen vi hade köpt en platt-TV till dig och lurat dig att du knappt skulle få någon julklapp för du nyss hade fyllt år... Men så stod den inslagen i källaren hela tiden! =) Din min när du öppnade och dina ögon som nästan var gråtfärdiga när du insåg vad det var. Sådant älskar jag! Att kunna ge saker, stora som små, som träffar helt rätt och gör någon så glad. Det är väl ändå det julen handlar om, glädje? Oavsett varför vi firar, så är det väl glädjen som är budskapet? Det försöker i alla fall jag leva efter...
Efter det smaskade vi marsipanlimpa och kollade på Solsidan, som Anders av någon outgrundlig anledning missat...

På juldagen serverades det rester och till efterrätt: Ris à la Malta! MUMS!!! Det är nog den bästa efterrätten som finns! Sedan blev det prat och mer Solsidan.

Igår var det Annandagen och jag jobbade... Anders åkte till sin familj för lite julfirande och sedan vidare mot Kalmar... =( Jag hade den värsta arbetsdagen någonsin, det hade stormat hela natten och stora delar av landet var strömlösa. Det var hemskt!

Idag har jag också jobbat, men i morgon är jag ledig och får fara till Norrköping för att träffa älskade Malin, Johanna, Danne & Fredrik! Lycka!!! Jag ska även hämta ut hundarnas overaller som pappa & Anders varit snälla nog att köpa i julklapp åt dem... =) Hoppas på snö så jag får använda dem bara!

Jag älskar dig och saknar dig så jag vet inte var jag ska ta vägen! Du ska vara här, hos mig. Jag behöver dig.

lördag 24 december 2011

Lördagen Den 24:e December

Kära Mormiz,

God Jul på dig!!! Återkommer förhoppningsvis lite senare i kväll, nu måste vi sätta fart på revbensspjällen och städningen innan pappa kommer! <3

Jag älskar dig & saknar dig så vansinnigt, ännu lite mer på julafton än alla andra dagar.

PS. Vi flyttar ut din fåtölj i hallen medan vi har granen inne, bli inte sur och riv ned grejer på nätterna är du gullig... DS.

torsdag 22 december 2011

Torsdagen Den 22:a December

Kära Mormiz,

sitter här i den stora sängen i Kalmar och försöker återfå normal andning. Det kom ett mail. Ett ganska intetsägande mail med vanliga, ofarliga ord. Det var inte ens någon riktig kraft i meningarna som byggts, inga svallande känslor eller någon upprördhet--ändå så fick det mig så totalt ur balans. Tårarna började rinna bara jag såg avsändaren, hjärtat slog alldeles för fort och jag får ingen luft. Det blir så här varje gång. Jag orkar inte. Hon säger att hon saknar mig, borde det räcka? Borde det få mig att vilja sträcka ut handen och glömma allt som hänt? Stryka ett streck över det som hänt och blicka framåt? Jag vet inte. Jag vet inte varför det fortfarande gör så fruktansvärt, otänkbart ont varje gång kontakt tas. Kanske för att det känns som att hon redan har glömt. Som att det bara var en bisats i hennes liv och nu är den gammal och glömd. Hon har gift sig, flyttat och skaffat jobb. Medan jag fortfarande står kvar och faller på samma plats som för 20 månader sedan. För att mitt liv aldrig någonsin kan bli som det var innan, för att allt jag trodde jag visste var lögn och förbannad dikt, gott eller ont är inte min plats att spekulera i. För att jag förlorade allt, i ett enda slag.
Och du är inte här. Du kan inte möta mig, hålla om mig och säga vad jag ska göra. Och det slutar heller aldrig att göra ont.
Det var inget bra att det kom just nu, julen är jobbig nog som den är utan att bli påmind om hur den borde vara och har varit, allt som kommer efter det är bara bleka rekonstruktioner.
Ändå känns julen i år som ett väldigt bra försök och det har ju gått jättebra, fram tills nu. Mitt liv är fantastiskt igen, men jag klarar inte av den där dörren som står och slår. Så länge jag håller den stängd så går allt bra, men ibland går den upp av sig själv och står sedan och slår långt därinne. Mitt hjärta brister lite i sömmarna varje gång.

Jag älskar dig och behöver dig hos mig, saknar dig bortom allt förstånd!

onsdag 21 december 2011

Onsdagen Den 21:a December

Kära Mormiz,

just nu befinner vi oss i Kalmar, vi kom ned i måndags kväll och åker tillbaka till Stockholm på fredag. Så mycket har hänt sedan sist, jag har verkligen varit dålig på att höra av mig!

Helgen efter din födelsedagen skulle vi ha åkt till London, men så bestämde vi oss för att vänta tills vi har lite mer tid och pengar och spenderade den istället i Stockholm, vilket var ett helt underbart bra beslut. Vi köpte TV och soffa till lägenheten, umgicks med pappa, möblerade, träffade älskade Karin (som sin karaktär trogen bara slängde sig om halsen på Anders och hälsade honom välkommen till familjen...), läste, kollade på film, planerade och bara njöt.
Vi har även bestämt att fira jul tillsammans, med pappa såklart, i vår lägenhet! Det känns så himla bra! Jag vågade ju inte ens fråga om det, för jag tog för givet att Anders skulle vilja vara med sin familj, men hursom så frågade jag väl tillslut och det var med oss han ville vara. Så i helgen när jag jobbade var han & pappa och köpte julgran tillsammans (kommer aldrig låta pappa köpa en själv igen...) och de verkar ha haft det riktigt trevligt! Mina fina killar! <3
Så kväll och morgon blir det en del bak och matlagning på sådant som vi kan göra innan och ta med upp, vi ska köpa saker till julgranen, Solsidan-boxarna så vi kan titta på och på fredag stannar vi förbi Anders föräldrar, lämnar av lite julklappar och önskar dem god jul innan vi far vidare.
Jag är väldigt nöjd med årets julklappsköp, det ska bli kul att se vad de tycker. Pappa får en Djurgården-tröja (jag har ju snott den han fick för 2 år sedan...), böcker, Macahan Säsong 2 och sedan har underbara Anders köpt biljetter till oss alla 3 till DIF-HV71 i februari! Plus att jag fick två gratisbiljetter till matchen mot Timrå när jag köpte tröjan. Så det blir han nog glad över, samt två böcker som hundarna har köpt... =)
Vad Anders ska få kan jag inte avslöja, för risken finns att ha läser det här och det vore ju tråkigt att spola alltihop...
Hundarna har jag beställt varsin vattentät fleeceoverall till, de kommer bli såååååååå glada! =) Får väl köpa något godis och leksaker till dem med, misstänker jag...

Anders har nu valt jobb och fått ett jättefint erbjudande från ett företag som heter Six Telekurs på Sveavägen! Jag hoppas verkligen att han ska trivas där, annars får vi göra om igen. Man skulle ha utbildat sig inom data säger jag bara... Så 2/2 börjar han där och flyttar upp helgen innan!!! Sedan är han min, bara min!!! <3

Älskar dig och saknar dig massor, men jag måste sätta lite fart på den här dagen nu!

fredag 9 december 2011

Torsdagen Den 8:e December

Kära Mormiz,

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!!! Min älskade, finaste, mest saknade människa. Hur kan jag fortsätta leva utan dig? Jag tänker på dig hela tiden och idag har vi pratat mycket om dig. Det är med delade känslor: jag vill behålla minnena av dig så levande jag bara kan, men samtidigt är det ett enda öppet sår och varje minne gör på något sätt ont.
Men idag vill jag bara minnas dig med glädje, för det är vad du vill, jag vet det.

Så: skål på dig Majliz! Hoppas att du har ställt till med ett rent helvete där du är!

Jag älskar dig & saknar dig i varje andetag!

onsdag 30 november 2011

Onsdagen Den 30:e November

Kära Mormiz,

vilken usel, usel, usel dag. Allt är fel. Inget är bra. Jag mår dåligt och beter mig ännu sämre. Sådana här dagar saknar jag dig och din villkorslösa kärlek mer än någonsin. För visst är det lite så att den enda kärlek man kan ta för given här i världen är den som finns i familjen, den som rusar i ådrorna, den som man föds med och in i. Eller, som det borde vara i alla fall. Man borde kunna räkna med att den kärleken står över allt annat i den här världen. Nu är det bevisligen inte så i alla familjer. Men det borde vara, som barn ska man kunna lita på att ens föräldrar älskar en oavsett och ovillkorligen.

Och DÄR gick hjärtat i tusen bitar. Förlåt mig, jag borde veta bättre.

Jag älskar dig, saknar dig och behöver dig här.

tisdag 29 november 2011

Tisdagen Den 29:e November

Kära Mormiz,

så har ännu en helg med världens finaste kille kommit och gått! Det är både konstigt och orättvist att tiden när han är i Kalmar går otäckt långsamt och när han är här så bara rusar den iväg! Varför är det så?
Han kom ju upp i fredags sent på kvällen och vi hann inte med mer än att installera oss på hotellet och sedan prata ett par timmar. Hundarna var med Fredrik och hans familj på landet och hade det bra.
På lördagen åt vi en underbar hotellfrukost och sedan tog vi bilen och åkte till IKEA i Linköping för att titta på möbler till nya lägenheten och för första gången var det riktigt roligt! Trots lönehelg och massa folk, men så var Anders på sitt allra drygaste och bästa humör också--vilket gjorde det extremt roligt att vara där! Sedan drog vi upp till stan och åt en sen underbar lunch på Subway innan vi for hemåt igen. Jag hade planerat att vi skulle gå på bio, men med så lite tid tillsammans så valde vi att stanna på rummet och titta på "Flickan Som Lekte Med Elden" med biopopcorn och godis.
Efter sovmorgon och lång frukost på söndagen var det dags att bege sig upp till Anders föräldrar för ett första möte och middag. Jag var sååååååååååå nervös, men det säger nog sig självt. Det var ju så viktigt för mig att de skulle tycka att det var okej att han var med mig och när han själv hade sagt att både hans mamma och båda hans systrar skulle ha något slags korsförhör med mig, så var det kanske inte så konstigt att det flög fjärilar i magen och långt upp i halsen med för den delen...
Jag tyckte i alla fall att de var helt underbara!!! Hans mamma var verkligen som han hade beskrivit henne och jag kände mig genast välkommen och slappnade av lite grann... Sedan kom hans syster med man och barn och efter middagen vaknade hans yngsta syster och gjorde oss sällskap. Vi hann med att gå en kort promenad i området och han visade mig sjön bakom deras hus, jättevackert!
Vi åt en underbart god middag och efterrätt innan Anders var snäll nog att dra igång ett parti Trivial Persuit... Men det gick ganska bra... =)
Allt som allt: väldigt glad och nöjd att första mötet är över... Nu får vi se om jag är välkommen fler gånger... =S

Sedan var det ett jobbigt farväl igen, fast jag vet att det inte alls dröjer länge innan vi ses igen. För  på torsdag kommer han upp hit och jag har bytt pass så jag är ledig med honom hela fredagen!!! Hurra!!! Vi ska äta på Bromma Thai, släppa hundarna vid Drottningholm, gå på MediaMarkt och titta ut vår nya TV och framförallt: presentera pappa & Anders för varandra! <3 This is a very good thing!

Önskar verkligen att du fick träffa honom!!!

Jag älskar dig och saknar dig så jag går sönder inuti!

fredag 25 november 2011

Torsdagen Den 24:e November

Kära Mormiz,

idag är det bara 1 månad kvar till jul, helt galet vad fort tiden går!!!

Imorgon får jag träffa Anders!!! Det är två veckor sedan och det är på tok för lång tid när man är nykär! =) Men det är nog egentligen bara bra att längta efter varandra... Men imorgon är det hotell som gäller och vovvarna ska åka till sitt älskade landställe--så det är bara vi! På lördag blir det en tur till IKEA för att titta på saker till nya lägenheten! Yey, jätteroligt! Sedan kanske vi ska hem till Anders föräldrar (och systrar!!!)för första gången, men det känns jätteläskigt så det kanske inte blir något... =) På söndagen har vi ju lyxigt nog rummet till 14:00! Mysigt! Efter det ska vi på vår första bio tillsammans: Real Steele.

Phu, nu är jag framme i Norrpan efter en lång dag! Imorgon är det dags att speeda på med packningen, ska hinna med en lunch på Udden och förhoppningsvis lite annat med, innan Anders kommer strax innan 21 och vår helg kan börja!

Det jag uppskattar mest med Anders är... allt. Det blev ju inget bra argument, men det är verkligen så. Han är lugn och trygg, men med den bästa humor man kan tänka sig och han är sjuuuukt smart, samtidigt som han har ett enormt tålamod med mina knasigheter och får mig till och med att tro att han tycker mer om mig för dem... Vi kan prata i timmar, om allt, jag gillar till och med när vi har olika åsikter (inte alltid...) och jag känner mig som en bättre människa sedan jag fick honom i mitt liv. Att han sedan älskar hundarna, tv-spel och samma filmer och böcker som mig gör ju inte direkt saken sämre. Jag önskar verkligen att ni hade fått träffa varandra!!!

Jag älskar dig och saknar dig MASSOR!

lördag 19 november 2011

Lördagen Den 19:e November

Kära Mormiz,

vilken galen vecka detta är! Förstå att jag jobbar dubbelt så mycket som en vanlig heltidsanställd på en vecka! Helt galet!

Och jag ska villigt erkänna att jag inte har varit särskilt trevlig att umgås med, trött, sliten och tjurig! Det har mest gått ut över pappa & Anders, varav ingen av dem har förtjänat det ens lite och när jag då får dåligt samvete ovanpå allt annat så känns det som att hjärtat brister i bröstet på mig, för att såra de som står en närmast i livet är ju vansinnigt! För de två, tillsammans med hundarna och mina älskade, underbara vänner, är det som gör livet värt att leva och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag får ha dem alla i mitt liv. Även mina underbara, fantastiska kollegor!!! Det är så skönt att äntligen kunna njuta av det här jobbet fullt ut, utan dåligt samvete för att man är på sitt arbete och inte hemma och det är helt sant att jag inte kan föreställa mig en bättre arbetsplats just nu! Annars hade jag nog inte ens orkat halvvägs på den här veckan...

Men jag kommer nog sova läääänge på måndag, och kanske ligga still ännu längre efter att jag har vaknat. Sedan är det snart fredag och då, då blir livet så mycket bättre igen!!!

Jag älskar dig och saknar dig vansinnigt mycket!!!

torsdag 17 november 2011

Torsdagen Den 17:e November

Kära Mormiz,

Oj vad fort tiden går! Alla helger och alla möjligheter jag haft har spenderats med Anders och i helgen som gick bodde vi på Best Western Princess i Norrpan med hundarna. Vi skulle träffat Malin & Niklas, men det gick om intet när hon blev sjuk... Men vi hade en underbart trevlig helg ändå, förutom en kort period på lördagskvällen. Vi hade varit ute och ätit och skulle köpa bio-popcorn, men jag behövde verkligen gå på toa först så vi gick till hotellet. Precis när vi ska kliva in i hissen så går brandlarmet och hotellet blir utrymt!!! Vad är oddsen?!? Vi fick vänta i 30-45 minuter och det var INTE kul! Sedan blev jag smått hysterisk över hur det hade gått för hundarna om de hade varit ensamma kvar på rummet, speciellt Yoggi som lätt stressar upp sig. Så, note to self, lämna aldrig älsklingarna själva på hotell!!!

Total ångest hela söndagen över att vi skulle skiljas åt och nu inte ses förrän nästa fredag... Kändes som att hjärtat slets sönder lite grann... Men, det är bara att gilla läget tills vi har en annorlunda situation.

I december firar vi Anders 29-års dag och våra första 2 månader med en lång week-end i London!!! En stad som vi båda älskar och gärna skulle vilja bo i. Det ska bli absolutely lovely!

Denna vecka var jag schemalagd 5 dagar, men tog 2 extrapass, så det blev 7 dagar av 7 och totalt 80 timmar... Lite tufft för både kropp och psyke, tur jag har underbara kollegor och älskar mitt jobb! Men på söndag kväll åker jag ned till Norrpan och umgås med älskade vänner och räknar ned till fredagen. På tisdag em är det dags att skriva på kontraktet till lägenheten!!! Börjar kännas bättre!

Jag borde sovit som en stock i natt, men plågades svårt av mardrömmar... =( Jag drömde att jag hade fått barn, men jag avskydde barnet och tappade bort det hela tiden. Det var ett spädbarn, utan kläder och det hade inte fått någon mat på flera dagar, när jag körde bil så hittade jag inte barnet först! Det låg under en jacka i baksätet!!! Fruktansvärd dröm som inte kan betyda annat än att jag inte bör skaffa barn... Suck... Sedan drömde jag att båda hundarna rymde och blev skadade!!! Vaknade med hjärtat i halsgropen och kastade mig över till soffan för att kolla så de mådde bra... Hoppas på en lugnare natt i natt!

Jag älskar dig över allt annat och saknar dig så vansinnigt mycket!!!

tisdag 8 november 2011

Tisdagen Den 8:e November

Kära Mormiz,

idag gäller det... Dags att flytta från lägenheten i Norrköping och upp till Stockholm... Mycket blandade känslor, men jag gör ingen hard-core flytt, det är massa saker kvar. Ska åka ned igen på fredag och sedan två dagar nästa vecka. Ikväll ska jag titta på en lägenhet i närheten av pappa som jag har blivit erbjuden ett förstahandskontrakt på. Jag är skeptisk, men ett förstahandskontrakt går typ inte ens att få tag på i den staden! Så, det kanske är en bra början?... Önskar verkligen att du var här så du kunde hjälpa mig och prata om sådana här saker, pappa är inte så bra på det...
Sedan önskar jag verkligen att du hade fått träffa Anders, jag vet att du hade älskat honom! Han var med i Borås i helgen, på Änglahoppet--och han skötte sig så himla bra!!! Jag var sjukt nervös över att mina älskade, men galna boråsare skulle skrämma bort honom innan första klassen var klar! Men han är nog tuffare än vad jag ger honom credit för! Jag var i alla fall sjukt stolt över honom när helgen var över och han hade överlevt utan större mishaps... På fredag får jag träffa honom igen! Sedan törs jag inte ens tänka på hur jag ska överleva i två veckor utan honom!
Idag tog jag i alla fall ett stort vuxenpoäng när jag gjorde något som jag skjutit upp på tok för länge och jag är ganska stolt över mig själv!

Men nu måste jag fortsätta packa!

Jag saknar dig så vansinnigt och älskar dig ännu mer!!!

onsdag 19 oktober 2011

Onsdagen Den 19:e Oktober

Kära Mormiz,

det är någon jag vill att du ska träffa... Han heter Anders, jobbar som programmerare i Kalmar och fyller 29 år den 7:e december, bara en dag innan dig. Han älskar hundar, fantasy, Sagan om Ringen och har studerat kognitionsvetenskap och filosofi på Lunds Universitet. Han är som en spegelbild av mig så här långt och jag mår väldigt, väldigt bra. Jag önskar att han hade fått träffa dig och att du hade fått träffa honom. Men han har i alla fall läst hela bloggen och jag tror att han har en ganska bra bild av dig och mig... Vi träffades på Match.com och jag och hundarna var nere hos honom i helgen och hälsade på. Vi gick med hundarna, kollade på Harry Potter och pratade, pratade, pratade... Helt underbart!
Imorgon åker vi dit igen och vi blir kvar till nästa söndag, för att verkligen känna efter var vi har varandra. Men det känns bara bra, det finns inga orosmoln eller varningstrianglar och jag tror att jag hoppar nu. Jag blundar, hoppar och ser var det för mig. För jag är inte rädd längre och det måste betyda något stort och bra...

Jag köpte en ny bil igår med, en svart Volvo V70 Bi-fuel, den heter Shaun-Det Svarta Fåret.

Jag älskar dig och saknar dig!!!

måndag 10 oktober 2011

Måndagen Den 10:e Oktober

Kära Mormiz,

herregud... Det har hänt. Det har kommit över hela mig och ändrat hela mitt liv. Men det är bara bra, helt underbart faktiskt... Jag återkommer när hjärnan fungerar som den ska igen.

Jag älskar dig och saknar dig!

Måndagen Den 10:e Oktober

Kära Mormiz,

ja du, livet är ingen lätt, korrekt utstakad kurs som man bara kan följa. Precis när man tror att man har ett riktmärke inom synhåll så försvinner det eller flyttas. Jag känner mig trött på att ens fortsätta försöka med människor som inte ger någonting tillbaka, som bara kör sitt eget race utan tillstymmelse till hänsyn. Kanske är det för att jag även har deras raka motsatser i mitt liv som jag klarar av att se det nu? Att jag känner mig stark nog att göra mig av med tungt bagage som jag inte längre behöver? För jag ser vägen mycket klarare nu och det känns som att det inte spelar någon roll vilka svårigheter som kastas i min väg just nu, så kommer jag att klara dem. Hur berättar man för människor att de har den effekten på ens liv? Hur får man dem att förstå hur viktiga de är och att de verkligen tar till sig av det? Hösten ger det sista av sin värme och sina sista vackra dagar nu och då känns livet alltid lite mer genomförbart, det är ju min årstid nu. Sedan kommer vintern och förhoppningsvis med en massa snö, jag har en känsla av att det finns rum för många snöänglar i år.

Jag vet, det blev väldigt fluffigt idag Mormiz, men jag mår bara väldigt bra, har inte tagit några lustiga tabletter. Var inte orolig, jag är bara hög på livet just nu...

Jag älskar dig och saknar dig, vill att du ska vara här och dela den här resan med mig.

lördag 8 oktober 2011

Lördagen Den 8:e Oktober

Kära Mormiz,

förlåt att jag har varit borta så länge, men livet har tagit en drastisk vändning sedan sist och det har varit lite mycket annat att ta hand om.

Jag och Fredrik har gjort slut. Jag bor fortfarande kvar i lägenheten, men första veckan i november så flyttar jag upp till Stockholm på heltid med hundarna. Larsa försöker hjälpa mig att hitta en lägenhet, men jag får ju bo hos pappa så länge. Jobb är ju redan fixat, vilket är skönt!
Det har varit och är fortfarande väldigt jobbigt, men nu börjar livet visa sig från sin goda sida igen och jag känner mig starkare för varje dag. Jag har fantastiska människor i mitt liv och de senaste dagarna har jag mest bara gått runt och mått oförskämt bra...

Fast just nu är jag förkyld, vilket jag avskyr! Vi ska ut i kväll och fira Kela's nya jobb, hoppas på att lite sprit i blodomloppet tar död på förkylningen! =) Och nej, jag har inte tagit någon whiskey än, får göra det framåt kvällen...

Det blev en stor nyhet i ett kort inlägg, jag får återkomma med en djupare analys senare när jag fått lite distans till det hela.

Jag satt och läste igenom bloggen igår och det var inte lätt! Tårarna sprutade och hjärtat krampade och sorgen gav sig tillkänna med råge. Men det är ju så, låter jag det ta över så gör det det, men för det mesta går det ju bra nu.

Jag älskar dig och saknar dig bortom allt förstånd.

tisdag 30 augusti 2011

Tisdagen Den 30:e Augusti

Kära Mormiz,

var tog augusti vägen??? Helt galet, det känns som att vi nyss var i Ransäter och det är nu en månad sedan!!! Men jag har jobbat en hel del och haft massa hundutställningar och annat...

Nu jobbar jag i Linköping åt Fredrik, klipper gräs och annat spännande. Jag välte med klipparen förra veckan! Blev helhispig. Väldigt ovanligt...

Var ute och sprang idag igen, tränar ju inför PHS och jag kapade mitt personbästa med en minut idag igen!!!

Imorgon är det dags för mig att hålla hundkurs för första gången, sjuuuukt nervös!!! Minns inte att jag var så här nervös när jag skulle hålla min första ridlektion för typ 100 år sedan! Men å andra sidan så har jag andats, drömt och levt hästar sedan jag föddes, så det finns nog i mitt blod och mitt syre. Hoppas att jag kan ta med mig den känslan in på lydnadsplanen i morgon och att hundarna är snälla och inte sätter mig på pottkanten vid första tillfället...
Återkommer med rapport, nu film!

Älskar dig och saknar dig!!!

måndag 15 augusti 2011

Måndagen Den 15:e Augusti

Kära Mormiz,

förlåt min frånvaro! Förra veckan var helt galen... Först jobbade jag 50 timmar måndag-torsdag, sedan var det ju examenshelg på Hundens Hus, som vi började med en 2-timmars skrivning på fredagen! Jag var sjukt nervös eftersom det inte funnits så mycket plats att plugga på, men så fort jag fick provet så var det som om allting bara sjönk på plats! Jätteskönt, jag var liksom nöjd redan när jag gick därifrån.
På lördagen hade vi en mellandag och bara njöt av att vara med varandra en sista helg och gick igenom övningarna inför söndagens praktiska prov. Det är en underbar klass och jag kommer sakna varenda en av dem! Synd att vi är så himla utspridda, men iofs betyder det att man kanske får se lite mer av "hundSverige"... Det blir nog Gällivare till nästa sommar och Åland ska också hinnas med! =)
På söndagen var det upp till bevis och jag fick andra examinationstiden, 10:15, och hann jaga upp mig ordentligt när jag satt utanför och väntade... Vi skulle dra en lapp med två av de övningar som vi har lärt oss och så fort jag såg övningarna så lättade pressen, jag visste att jag kunde både förklara, visa och instruera dem. Så när jag var klar gick jag med lätta steg upp för trappen och ut till resten av gänget, som alla hade sitt kvar. Jag har alltid varit sådan: är något jobbigt så vill jag göra det fortast möjligt för att sedan vara av med det. Så kan man ha ångest eller njuta sedan och vara en god kamrat till sina nervösa vänner! =) Jag och pappa åkte sedan och handlade vår avslutningspresent till vår underbara lärare Martina, köpte olika frukter, choklad, kex och annat gott.
Efter lunch kom vi ned och då stod det på tavlan: Alla klarade det praktiska provet!!! <3 Fy faaaan vad skönt rent ut sagt!!! Så jag fick 182 poäng av 190 på tentan, 152 var godkänt och 180 medel... På praktiska provet sa hon att det inte fanns någonting att anmärka på! =D *stolt* Känns som att jag har hittat rätt!
Så nu har jag anmält mig till första delen i vad som ska bli en hundpsykologsutbildning och jag känner återigen drömmarna kalla på mig som de gjorde den dagen jag började tänka i dessa banor för över ett år sedan. Det var ju när jag stod ombord på Kustbevakningen båt och plöjde fram igenom Stockholms Skärgård med vinden piskandes, jag kommer ihåg den självklara känslan, lyckan som genast bosatte sig i hjärtat och svällde över alla bekymmer som jagat mig. Jag hoppas fortfarande på att kunna jobba med hästar igen en vacker dag, men hundarna ger mig så himla mycket. Jag känner mig hel med dem.

Det enda som saknas är du... Jag vet att du hade tyckt att det var fånigt att lägga pengar på att lära sig att träna hundar, men du hade likaväl blivit omåttligt stolt när jag ringde och berättade hur det har gått. Ingen sådan röst inom räckhåll, så jag försöker lyssna inåt, för du är ju fortfarande kvar där. Du kommer finnas där så länge jag lever och i min saknad driver du mig framåt, mot nya drömmar.

Jag älskar dig och saknar dig så det tar andan ur mig stundtals.

söndag 7 augusti 2011

Söndagen Den 7:e Augusti

Kära Mormiz,

det blev lite hårt igår... Först drog jag ut vid 07:30 och körde 2 km i spåret med hundarna-yey me! Vi skulle ju ta igen och fira min födelsedag med allt vad det innebär. Först åkte jag & Sandra till Linköping för lite lunch på Subway och lite girl-time, det var så länge sedan jag träffade henne! Mycket skratt och tjejsnack, helt underbart!
När vi kom tillbaka så var familjen samlad, utom Tina som är i Australien, och vi fikande och åt en suveränt god princesstårta som Fredrik hade köpt. Jag fick presentkort på Stadium och ett gymkort, precis vad jag önskade mig! Så är jag kommer hem om två veckor så ska jag & Fredrik börja träna styrketräning ihop, det ska bli så kul!
När de hade åkt försökte jag vila en liten stund, men det gick inte... Så det var bara att mat vovvarna och gå ut med dem och sedan dra och köpa kinamat, som vi åt hos Kela.
Kvällen var helt toppen och vi hade shot-race, ingen bra idé... =) Drog till Harry's och dansade som galningar i typ 2 timmar, sedan var det dags att pallra sig hemåt. Gissa om jag var glad att jag hade mina flipflops i handväskan, så jag slapp ta mig hem i högklackat! =) Väl hemma satte jag mig och åt av min goda tårta, det var en perfekt avslutning på en perfekt dag!

Idag är det skolarbeten, tvätt och packning som gäller... Ska ju vara borta 2 veckor i sträck den här gången, så jag får nog ta stora resväskan... Ska hinna med 8 km med vovvarna också!

Jag älskar dig & saknar dig i varje sekund!

måndag 1 augusti 2011

Måndagen Den 1:a Augusti

Kära Mormiz,

vi är med i tidningen idag! De valde inte det finaste kortet med din fåtölj, jag ber om ursäkt för det-jag försökte verkligen pusha för det. Det känns fortfarande stort.

Jag var vid huset igår, eller tja, grusgropen som är kvar... Det var en väldigt märklig känsla. Att ett så stort och vackert liv kan bli reducerat till rasmassor, sand och grus. Hela trädgården har växt igen, som vi kämpat med den i alla år. Det var nästan som om gräset väntat på rätt tillfälle att ta över och snärja hela tomten. Jag åkte ju upp till kyrkogården med, för att lägga tre röda rosor vid minneslunden, men jag kunde inte hitta den!!! Det är väl ett av dina vanliga spratt, men jag kände mig väldigt dum där jag traskade runt och letade efter den med 3 mörkröda, vackra rosor i handen och andan i halsen. Det var då det verkligen slog mig: du är inte där. Du har aldrig varit där. För du är här, med mig, med oss, i varje sekund, varje andetag, for better or worse.
Men du får inte skrämma mina vänner, som du gjorde i fredags natt. Vi hade lagt oss att sova i husbilen och efter någon timme smällde en lucka igen-Malin höll på att avlida! Jag vet att du tycker det är hemskt roligt, men alla gör inte det.

Det var en underbar semester i alla fall, jag och Malin och vovvarna. Trodde inte att det skulle vara så stort i Ransäter! Låter ju som världens ände och det var precis var vi trodde vi skulle hamna när vi åkte mil efter mil och aldrig kom fram... Stackars Karin & Nic fick dessutom punktering innan Örebro på vägen och kom fram vid 01:30... Men när de väl kom fram hade vi det så himla trevligt! Lördagen var det fest, Nic blandade groggarna och det är en man som blandar som dig skulle jag tro... =) Gott var det och snubblig i fötterna blev jag. Men det var underbart, jag har fantastiska vänner runt mig och jag antar att det är därför jag fortfarande står upp. All kärlek till dem som orkat hänga i sedan allt började falla. Jag hoppas kunna återgälda dem en vacker dag, när min styrka kommit åter och jag har något att erbjuda dem. Jag är så tacksam att jag lärt mig ta till vara på små stunder och att tala om för mina nära och kära att jag älskar dem, även fast det känns svårt och jobbigt ibland. Jag är inte uppväxt med de orden, mina föräldrar är inte sådana. Men det är något bra och så viktigt att man gör det tycker jag.

Jag var tvungen att titta igenom gamla kort som skulle skickas till tidningen i torsdags, det var första gången sedan begravningen förra året. Det var så svårt. Svårt att hålla tårarna borta, svårt att undvika stinget av kolossal saknad i hjärtat, svårt att fortsätta andas lugnt, svårt att förstå att det är du på bilderna. Jag log åt bilden från Norge när du sitter och skivar apelsiner till ris á la Maltan, precis innan pappa går  förbi och du stoppar ned skivor i hans bakficka med ett stort flin, utan att han märker något... Bilder från när vi satt och spelade kort eller NE-spelet, du och Fredrik som alltid började planera att fly huset i en eka över till Hamar... Men ni spelade alltid, för att vara snälla mot mig antar jag... Så mycket kärlek...

Jag orkar inte skriva mer idag, det tar på krafterna att vara i de här trakterna av mina minnen.

Jag älskar dig oerhört och saknar dig till vansinne.

lördag 23 juli 2011

Lördagen den 23:e Juli

Kära Mormiz,

Den här veckan har världen hamnat i obalans. Det gäller både mig själv och omvärlden.

Jag hade mailat mamma om fotoalbumet jag gjorde i julklapp till dig för många år sedan. I torsdags morse läste jag hennes svar när jag gick upp 05:20. Hon skrev att ditt hus hade brunnit ned i december, en våldsam brand som förintade allt... Jag kunde knappt förstå vad jag läste, kroppen började skaka och tårarna bara rann. Det var bara ett hus, men jag har så många minnen och bilder därifrån. Jag tror jag låg som i chock i 15 minuter. Ännu värre är att jag planerade att åka dit på torsdag på väg till Ransäter. Det hade varit hemskt att få veta på det viset...

Sedan är ju kontakt med mamma alltid extremt jobbigt och det har gjort hela veckan extremt svår att hantera. Mina mardrömmar har ökat och den senaste sitter kvar hårt. Jag drömde att jag och mamma var i ett rum fullt av giftormar och hon tvingade mig att ta upp dem och stoppa innanför kläderna... Jag antar att symboliken talar för sig själv, men ändå fruktansvärt jobbigt. Det är så mycket känslor omkring det där.

Och sedan vet jag att jag inte kan dela detta med någon, ingen förstår riktigt hur tomt det känns. När insidan bara känns som ett stort tomrum, inget kött, inget blod. Och när smärtan är så överväldigande att man måste driva naglarna genom huden och dra, för att få en annan smärta att fokusera på, en som är verklig och som man vet kommer försvinna...

Sedan massakern på Utöja och bombdådet i Oslo, hittills 91 döda människor. Världen är i
sanning en grym plats denna vecka...

Jag älskar dig över allt annat och saknar dig bortom mitt förstånd.

fredag 15 juli 2011

Fredagen Den 15:e Juli

Kära Mormiz,

sitter nu i Stockholm, har bjudit pappa på middag ute och ätit lite glass. Jobbar hela helgen, får ihop 65 timmar denna veckan så det känns i kroppen...
Igår var en helt underbar dag, hade sovmorgon men vaknade ändå pigg som en mört vid 06:50 och drog med mig Yoggi, Harry & Greta på 8 km promenad och sedan en lekstund på Himpa med bästa Malin. Efter det var det dags för deltävling 2 i vår minigolf-turnering och vi samlades vid Vrinnevi-banan, det slutade med att Malin vann igen!!! Helt sanslöst! Då hade jag ändå typ snyggaste spiken någonsin! Så nu leder Malin på 6 p, Sandra har 4 och jag bara 3 p... =( Haha, nej det gör ingenting, vi har så fantastiskt roligt ihop!
Sedan mötte jag älskade Louise för en lunch på stan och vi bestämde att vi ska ha en dag/kväll varje månad som är bara våran. Känns bra, min kära söstra mi som jag känt i 16 år snart, känns helt vansinnigt!

Jag fick texten från journalisten idag, han vågade inte riktigt ta ut svängarna om dig, pappa saknade berättelsen om hembrännings-apparaten i gödselstacken... =) Men jag ska fixa lite små ändringar innan jag är nöjd. Men jag gillar hans ton, tror att han förstod "dig". Louise hade läst boken och sa att hon önskar att hon hade fått träffa dig, så jag kanske har gjort ett bra jobb i att beskriva dig...

Jag kom in på grundkursen i litteraturvetenskap i höst!!! =) Hoppas jag kan genomföra det, redde ju inte ut kriminologin tyvärr...

Vi var och såg sista filmen i Harry Potter-sviten, sorg och glädje  på en gång. Jag ska se den massa gånger, det är ju sista som går på bio... ='( Måste snart läsa böckerna igen, vilken underbar värld att fly in i. Det är det första jag kommer att läsa för mina barn, tillsammans med Lord of the Rings & Twilight-serien... Vems Lilla Mössa Flyger, Gallavanterna, Richard Scarry's Underbara Värld och boken om Anatole, musen som jobbade som ostprovare i Paris, alla mina favoriter som jag vill föra vidare till mina barn. Och sedan ska jag berätta om dig och tårarna kommer att rinna sakta ned för mina kinder, för jag saknar dig så vansinnigt och jag vill att du ska vara där och hjälpa mig igenom det, träffa mina barn och göra deras värld lika magisk som du gjorde min.

Jag älskar dig och saknar dig i varje andetag.

onsdag 6 juli 2011

Onsdagen Den 7:e Juli

Kära Mormiz,

vilken dag! Har jobbat och slitit som ett djur, för igår ringde de från Norrköpings Tidning och bokade in en intervju idag! Igår städade vi som idioter för att få ordning här, helt galet vad nervöst!

Han kom över en sväng igår för att hämta en kopia av boken, han ville hinna läsa lite innan intervjun. Men idag var det dags...
Förutom att hundarna skällde på dem när de kom, så gick det bra tror jag... Men det borde väl du veta, du var ju där! Mitt under intervjun så föll den ena rosetten ned från fotografiet på Pajaz! Så får du väl inte göra!!! Men jag kunde inte låta bli att le, så typiskt dig!
Sedan tog fotografen massa bilder och tokmänniskan sa att jag blev väldigt bra på kort, hon borde byta jobb till clown! Innan journalisten gick så frågade han om jag hade skrivit något mer och när jag berättade om mina manus så bad han mig höra av mig då, för han tyckte att jag skrev så bra!!! Helt sjuuuukt!!! Roligt som fan!
Hoppas du blir nöjd med slutresultatet, jag försökte att inte berätta de värsta rövarhistorierna! Men å andra sidan så har han boken kvar, så han kan ju läsa sig till det om han vill... =) Det känns så sjukt stort, hoppas att det är början på något ännu större. Det enda jag är ledsen över är att du inte får vara med och dela det med mig. Men du är ju här på ditt vis i alla fall och jag får vara nöjd med det.

Jag älskar dig så oerhört mycket och saknar dig så hjärtat brister.

fredag 24 juni 2011

Fredagen Den 24:e Juni

Kära Mormiz,

Glad Midsommar!!! Har du dansat runt stången än? Tagit nubbe? Plockat blommor? Vi sitter på landet och väntar på att det ska sluta regna, så att vi kan fortsätta bygga på stugan. Jag vaknade tidigt i morse och gick ut och gick 6,5 km med hundarna i skogen, jättemysigt!!! Hoppas göra det varje morgon. Det är mycket jobb när man har Harry lös, men han älskar ju att springa över allt annat.

Jag blev erbjuden ett jobb på Kriminalvården i måndags, men det var i Västervik... Det skulle innebära 25 mil /arbetsdag och det känner jag att jag inte orkar... Jag har pendlat i två år nu och det är verkligen slirigt. Så jag bad att få tänka på saken till dagen efter. Magkänslan var inte alls rätt och ju mer jag tänkte på det, desto mer jobbigt kändes det. Så jag mailade och tackade nej. Det kanske var helgalet, men magen kändes genast bättre i alla fall.

I torsdags fick jag lov att åka med Yoggi till veterinären, han har haft lite problem med blödningar till och från. Så det blev lite akut och det slutade med att han blev karterad! Min stackars lille Yoggi. Det är tydligen så att han har förstorad prostata och vad jag förstår förstadier till prostatacancer, så det var enda sättet att hjälpa honom. Så det var ju inte något svårt val! Det var ingen dålig kanyl hon körde in i nacken på honom! Yoggi! <3

Än en gång: Glad Midsommar Mormiz, nu drar jag, Fredrik & pappa ut och bygger igen!

Jag älskar dig och saknar dig massor!

måndag 20 juni 2011

Måndagen Den 20:e Juni

Kära Mormiz,

har precis smaskat i mig en tallrik jordgubbar, mjölk och grädde, så som vi alltid åt det! Jättegott var det, första för året för min del.

Vi var ute och gick 8 km med hundarna innan det och så har jag jobbat ihop med Fredrik hela dagen, så det lär ju inte bli svårt att somna. Saknar att arbeta med hästarna, då var man skönt trött i hela kroppen och sov alltid som en stock! Hoppas på att kunna skaffa häst snart igen!

Fick ett jobberbjudande idag, men trots att jag verkligen är intresserad av det så kommer jag att tacka nej. Det skulle nämligen innebära att jag var tvungen att pendla igen och det är ju det jag vill komma ifrån! Men det känns ju helgalet att tacka nej till ett heltidsjobb som man faktiskt är intresserad av... Men jag orkar inte sitta i en bil 3 timmar/dag längre...

Så jag fortsätter söka jobb och drömma om min egen hundverksamhet, har så mycket idéer! Ska börja skissa på dem, har ändå en skoluppgift som innebär att göra en budget och en affärsidé... Då kan jag ju lika gärna skissa på min egen dröm!

I fredags var vi ÄNTLIGEN på bio!!! Jag har tjatat på Fredrik hur länge som helst!!! Vi såg X-Men First Class, så himla bra! Det är inte film som du hade gillat, men både jag och Fredrik gillade den skarpt.

Snart är det midsommar! Jag borde kanske ta en snaps för dig, men de smakar väl hemskt?...

Jag älskar dig & saknar dig så mycket!!!

lördag 11 juni 2011

Lördagen Den 11:e Juni

Kära Mormiz,

sitter i Stockholm efter en lång dag på underbara Hundens Hus! Det är sista gången innan examen, så sorgligt, för det är verkligen en absolut underbar klass! Idag hade jag med mig böcker till mina fina klasskamrater som beställt, det kändes helt absurt. Speciellt som alla vill ha den signerad också, visst, jättekul, men helt märkligt samtidigt!

Den är så fin, boken, jag hoppas att du är stolt över den. Alla fina kommentarer från alla fina människor, jag känner mig så privilegierad och glad att jag faktiskt gjorde det. Jag tvekade ordentligt ett tag, men det är så värt det. Jag är stolt över dig, mig själv och vår bok, får man säga så? Säkert inte, men så är det!

Jag har börjat skriva på nästa manus, en skönlitterär sak med sin handling i hästvärlden. Jag använder underbara Ferdinand som korrekturläsare, fast den inte skrivs på skånska... =) Älskar henne och vet att hon törs säga vad hon verkligen tycker. Jag verkar ha fått lite flytt i skrivandet just nu, så det är bäst att passa på!

Vi var och tränade gryt med hundarna i onsdag, jag följde med Malin & Nicklas. Det var ju typ 3 år sedan vi gjorde det sist, men Yoggi har inte glömt någonting! Han blev helt vansinnig på grävlingen och skällde sig hes!!! Han var väldigt dålig på att bryta och byta gång, men det var ju första testet på länge så det gör inget. Sedan fick han köra hyllan för första gången och gjorde det KLOCKRENT!!! Stolt matte!!! Men Harry är lika hopplös som alltid... 3 tassar ned i gången, nosade försiktigt och backade sedan ut med en framtass i vädret! Han är sååååå metrosexuell! =)

Jag älskar dig och saknar dig till vansinne!

torsdag 9 juni 2011

Torsdagen Den 9:e Juni

Kära Mormiz,

idag har jag och bästa tjejerna Malin, Sandra & Tuva varit på Kolmården och tittat på alla underbara djuren! Jag skulle verkligen vilja jobba på en djurpark!

När vi satte oss i bilen så fick jag ett mail från en journalist på Norrköpings Tidning och hör här: de vill göra en intervju och fotografering om boken!!! Så sjukt spännande, kommer bli värsta kändisen!!! Eller inte, men kul är det!!!

Jag älskar dig och saknar dig hela tiden!

onsdag 1 juni 2011

Onsdagen Den 1:a Juni

Kära Mormiz,

vilken fantastiskt underbar dag!!! Jag fick ett mail från förlaget och: BOKEN ÄR KLAR!!! Helt sjukt! Tänk att du och jag och Yoggi är på omslaget av en riktig bok... Jag hoppas att du är stolt över mig, du vet att jag älskar böcker och detta är verkligen min dröm. Jag hoppas att det är början på något och inte slutet!

Jag vet inte om du har tillgång till internet där du är, men här är länken till boken i alla fall:

http://www.litenupplaga.se/781

Det känns så stort och ofattbart, ja, det är verkligen ordet: ofattbart.

Jag önskar att du var här och delade det med mig, men du kanske redan sitter i din fåtölj i hörnet och ser mig skriva detta? Det skulle kännas mycket bättre om du gjorde det...

Jag älskar dig och saknar dig så oerhört mycket!

söndag 29 maj 2011

Söndagen Den 29:e Maj

Kära Mormiz,

ett stort tack till dig på Mors Dag, för att du är min Mormiz och för att jag fick ha dig så länge i mitt liv!!! Även om det var alldeles för kort tid.

Jag älskar dig och saknar dig!!!

lördag 28 maj 2011

Lördagen Den 28:e April

Kära Mormiz,

nu har jag landat lite efter en intensiv men ganska rolig arbetsvecka. Jag har jobbat natt i 5 nätter, sedan bad chefen mig jobba 2 nätter till... Men 84 timmar på en vecka är kanske lite väl mycket?

Nu sitter vi på landet och jag har verkligen inte legat på latsidan! Gått vår runda med hundarna 2 gånger, det blir 1,3 mil!!! Men det har också sin anledning: jag pratade med min älskade Ferdinand i morse... Kommer du ihåg henne? Vi jobbade ihop i England och har varit bästa vänner sedan dess. Så berättade hon att hon börjat träna ordentligt och även börjat springa... Det trodde jag aldrig och efter lite prat så är det nu bestämt: vi ska vara med i tjejmilen i New York 2012!!! Helt galet! Jag ska alltså springa nästan 2 varv runt på den jävla rundan, men jag har ju i alla fall ett år på mig att komma i form... =)

På onsdag kommer pappa ner och så ska vi bygga klart lille stugan, det kan nog ta ett tag.

Älskar dig och saknar dig!

tisdag 24 maj 2011

Tisdagen Den 24:e Maj

Kära Mormiz,

Är så sjukt trött! Sitter på jobbet 2:a natten av 5... Livet är hårt på en pinne!

Fick omslaget till boken från förlaget idag, jag blev helt yr. Det såg så riktigt ut, som en verklig bok! Det är det väl iofs, men det känns ändå så overkligt. Jag var väldigt nöjd med färgsättningen, men inte med layouten. Så jag skickade tillbaka det med mina önskemål.

Vi var på landet hela helgen, det är verkligen underbart där ute! Du hade älskat det! Pappa kommer ner nästa helg och ska bygga klart vår friggebod, det kommer bli fint. Vi var ute och gick 7 km med hundarna både lördag & söndag, men på söndagen försvann Harry efter halva vägen... Jag hade visselpipa och visslade som en galning, men ingen Harry. Väl hemma berättade Thomas att han kommit samma väg som oss och bara någon minut innan oss! Sabla bushund! Men så länge han inte är borta i 7,5 timmar så ska jag väl inte klaga...

Det är mycket på gång nu, tyvärr kan jag inte berätta riktigt än...

I eftermiddags skulle jag äta havregrynsgröt och fick en våldsam längtan efter ditt äpplemos! Helt tokigt, men sant!

Jag älskar dig och saknar dig varje dag!

lördag 14 maj 2011

Lördagen Den 14:e Maj

Kära Mormiz,

Vilken vecka! I måndags var vi på roadtrip till Kristianstad för en jätteviktig intervju. Jag var jättenervös, men nu är det gjort och inget kan ändras... Läskigt, men efter 90 mil i bilen orkade jag inte stressa över det mer. Jag gjorde mitt bästa och mer kan man inte göra. Men det har ju inte räckt förut, så jag tänker inte hoppas.

Igår postade jag kontraktet till förlaget. Trots att det var två papper så tyckte jag att det var det tyngsta brevet i världshistorien... Man kan väl inte ge it sin egen bok?!? Det är ju galet uppkäftigt och osvenskt.

Ikväll ska jag försöka få med mig pappa till Drottningholm och även Bromma Thai, vi får se hur det går... Nu ska jag och Harry gå i skolan i två dagar!

Älskar dig och saknar dig så!

torsdag 5 maj 2011

Torsdagen Den 5:e Maj

Kära Mormiz,

idag har jag varit hemöver. Alltså hemma. Det kändes så litet! Jag minns det som jättestort... Kanske var mindre då... Jag alltså! =) Det såg väldigt lustigt ut med två stora ridhus så nära inpå varandra, men de hade väl blivit osams tror jag. Din trädgård var inte lika fin längre, den såg faktiskt lite bortglömd ut. Men vägen fram till gården gav en så himla bra känsla! Jag mindes ridturer i bilder, lukter och satt med ett stort leende och såg mig skritta längs grusvägarna på Tessy, Muscot och sedan Pajaz. Så jag har bestämt mig för att var tacksam över min barndom och inte lägga ned alltför mycket tid med att må dåligt över det som var för länge sedan... Jag var på en jätteviktig arbetsintervju i måndags och fick frågan: Skulle du säga att du hade en lycklig barndom?
Först fick frågan mig att stelna, men jag kände direkt: ja. För jag visste ju inte. Jag gjorde ju mitt bästa för att hålla ihop alltihop. Och jag VAR lycklig, så lycklig! Gården, hästarna, djuren, vägarna, skogarna, sjöarna... Jag kan inte önska mig en bättre barndom!
På vägen hem, alltså hem idag, så stannade vi vid kyrkogården och hälsade på morfar! Det var jättefint där.

Intervjun gick jättebra förresten!!! De ringde igår och berättade att jag har gått vidare i uttagningen!!! =D Så på måndag ska jag och Fredrik åka ned till Kristianstad för fortsatta tester! Jag är så nervös!!! Hoppas att det går bra!

Jag fick ett jättejobbigt mail i helgen... Gråten bara överföll mig och det var så jobbigt! Egentligen var det ett väldigt snällt mail, men samtidigt jobbigt.

Jag ska kanske köra upp Yoggi på björn i Junsele Björnpark! =) Cool va? Jag tror att han skulle fixa det!

Jag älskar dig och saknar dig varje dag, önskar att du var med i allt som händer nu!

fredag 29 april 2011

Fredagen Den 29:e April

Kära Mormiz,

nu börjar det närma sig!!! Jag är sjukt nervös!!! Kontraktet är klart för påskrivning och när jag skickat in det så går det direkt till tryckeriet... Gaaah!!! Snacka om stora fjärilar just nu... Men det kommer väl gå bra? Någon kommer väl köpa boken? Sedan blir det Bok & Biblioteksmässan i Göteborg... Uhh, behöver sprit. Stark. Gärna i stora mångder. Vad har jag gett mig in på?

Jag älskar dig och saknar dig så mycket!

onsdag 27 april 2011

Onsdagen Den 27:e April

Kära Mormiz,

vad jag behöver dig nu! Drabbats av det stora tvivlet och börjar sakta överväga att backa... Manuset är hos förlaget, men kontraktet är inte påskrivet. Tänk om inte en enda person köper min bok?!? Det vore ju bara hemskt... Men jag är lika nervös för det. Helt plötsligt kom en inbjudan till Bok & Biblioteksmässan i Göteborg i september, med en möjlighet att prata om boken på scen i 10 minuter!!! Arma övermod... Är jag stor nog för det här? Lovar du att sitta i publiken och lyssna och hålla mig uppe?

Har jag sagt att jag ska börja i terapi igen? Det går inte att fortsätta såhär, men hur stor är chansen att jag får träffa en lika bra terapeut igen? Men i söndags bröt jag ihop helt utan anledning och det är inte första gången.

Vi var på landet i helgen och hade en toppenhelg, du skulle varit med! Pappa kom ned i fredags morse och vi har börjat bygga på huset nu, vi har gjutit alla plintar och materialuträkningen är redan klar. Älskar att jobba med pappa och i helgen slog han alla rekord! Han byggde ett gryt åt hundarna på tomten och ett nålsöga som Harry fastnade i halvvägs! =)

Sedan har jag blivit kallad på anställningsintervju för ett jobb som jag verkligen vill ha, tänker inte jinxa det mer än så...

Älskar dig och saknar dig varje dag!

onsdag 20 april 2011

Onsdagen Den 20:e April

Kära Mormiz,

nu har jag gjort det! Klickade precis på SÄND och skickade in manuset till förlaget för tryck... Om mindre än 2 månader är du en bok, det känns helt ofattbart! Men det är sant och det är helt och hållet mitt eget verk från början till slut. Och ditt förstås, min eviga inspiration. Jag hoppas att det är den första av många texter jag publicerar.

Men så läskigt, snacka om att ta sig en ocean över huvudet... Vem tror jag att jag är? Vad ska folk säga? Kan man verkligen göra såhär? Jag vet bara att jag måste, måste hoppa nu innan det är för sent oc jag ångrar mig i all evighet.

Och fan vet, kan Färjestad vinna SM-guld i ishockey 2011 så kan jag göra vad jag än tar mig för!

Älskar dig och saknar dig i varje andetag!

söndag 10 april 2011

Söndagen Den 10:e April

Kära Mormiz,

nu har det gått exakt ett år sedan jag skrev mina första, trevande ord av saknad till dig. Jag är så glad att jag kom på idéen att skriva till dig, jag hoppas att det har nått fram till dig på något sätt och om inte annat så har det hållit dig kvar här hos oss på ett sätt jag inte trodde möjligt!
Det är vår nu och jag vet hur mycket du älskade våren, att få komma ut i trädgården och börja pyssla om den efter vinterns hårda framfart. Att få sitta ute och ta en kopp kaffe, titta på rabatterna och bara njuta.
Det är så mycket som jag saknar med dig!
Din smörgåstårta, den godaste i världen! Så många gånger som jag skrivit ned receptet, men det är inte samma sak utan dig så jag har tappat bort det.
Dina påsar med potpurri i linneskåpet, för sådant var viktigt för dig.
Alla dina gamla fjärrkontroller som du envisades med att ha kvar framme, fast apparaterna de gick till lämnat jordelivet för länge sedan! Vilket ledde till att du alltid ringde och var irriterad på att de inte fungerade när du skulle se på TV.
Kvällarna vid ditt köksbord, spela 7 Små Hus eller lösa korsord tillsammans. Så många skratt, så mycket kärlek.
Eftermiddagsfika uppe i din trädgård i Mählby: smörgås med rökt skinka, salt Bregott och Pommac, intaget i din skeva hammock.
Du och dina apelsiner... Du hade dem till och med i bilen när du var ute och körde! Hur tänkte du att du skulle skala dem medan du körde?
Hur jag låg och lyssnade på Karlavagnen när jag sov över hos dig, hade aldrig kommit på den idéen själv!
När man åt middag hos dig och inte ville ta omtag fick man alltid till svar: "Nej, så gott var det väl inte?!".
Din godisskål, alltid full med vingummin, sura persikor och nappar, apelsinchoklad och Rollo-kola.
Alltid var man tvungen att se Antikrundan och allt med jävla Ernst Kirchstieger, men vd gjorde det när man fick vara med dig?
Du och mamma med era ost- och kaviarmackor! Bläää!!!
Ditt kylskåp, alltid fullt med saker som sedan länge passerat bäst-före datum! DL-mått med en klick margarin, tråkiga ostkanter och gammal mjölk och grädde (den funkar till pannkakor...). Så ilsk du blev om man påpekade det och ve och fasa om någon försökte slänga något!
En gång när vi gick från oss och hem till dig sent på kvällen när det var mörkt och vi gick arm i arm: du, jag och mamma. Detta var när jag fortfarande var hysteriskt rädd för rävar... Plötsligt var det något som stötte till mig i ryggen och du skrek att det var en räv, varpå jag nästan började gråta! Men det var bara din käpp som slitit sig... =)
Världens mest fantastiska kvinna och pensionär som drog igång motorsågen och klättrade högt upp på stegen i träskor, för att beskära fruktträden...
På huvudet med papiljotter i håret och rosa plyschdress, på gräsmattan, för pappa hade ju gjort det.
Alla dina & pappas ordkrig om kungafamiljen, jag är så ledsen Mormiz, men jag håller med honom...
Alla kvällar vi suttit och sjungit visor, berättat historier, delat sorg och glädje. Mest glädje.
Den solvarma trappen utanför förrådet där frysen med glass och backarna med läsk stod.
Jag saknar till och med ditt utedass! Tre platser som var en bra tillflykt när man behövde gå och var i stallet.
Nu sitter vi kvar här, jag och Fredrik och pappa och hundarna, utan dig. En enda person lämnar ett hål så stort, omöjligt att fylla.

Mest av allt saknar jag din person. Aldrig fick du mig att tvivla på min egen storhet, alltid min största beundrare som fick mig att tro att jag kunde uträtta stordåd. Driven av en längtan att göra dig stolt studerade jag mig halvt till döds i skolan, men allt var värt det bara jag fick se din stolta blick eller höra hur din röst brast lite över telefonen. Så är det fortfarande och jag vill så gärna ringa och berätta för dig, skulle offra allt för att få ett sista samtal med dig, att få höra din röst skulle läka mina sår, torka mina tårar, ge mig mitt leende åter.
Jag saknar dig. Du är en fantastisk kvinna och det går inte att beskriva dig med ord! Jag har försökt i ett år att återskapa dig, men det faller platt. Din värme. Din sylvassa humor. Din kärlek för att skrämmas (som jag har ärvt rakt av). Dina (för din ålder) oväntade kommentarer. Ditt skratt. Din lugna röst. Ditt vackra ansikte. Dig.

Jag vet att jag skrev ett brev till dig för några år sedan, där skrev jag att jag inte var redo att ta över rodret efter dig än och att jag ville att mina barn skulle få träffa dig. Jag står fortfarande för det, det här går inte utan dig. Jag vet att jag klagade på hur högt du snarkade men det är okej, jag kan leva med det, bara du kommer tillbaka!

Du är mitt allt, mitt syre, min sol, min måne, min bättre hälft.

Kom tillbaka. Jag älskar dig. Jag saknar dig. Vill inte leva utan dig.

lördag 9 april 2011

Lördagen Den 9:e April

Kära Mormiz,

sitter i vårat rum på landet, ett riktigt paradis för hundarna och en trasig själ. Är dessutom sjuk, du vet hur dålig jag är på att vara sjuk... Hatar det!
Har gjort en spellista i Spotify som heter Mormiz, med lite blandad musik som påminner mig om dig, tänkte att det kan vara kul att ha. Nyss var det Peter Lundblad med "Ta Mig Till Havet", självklart är det din text jag hör "...och gör mig med barn..."! De senaste dagarna har mina glada minnen av dig övermannat mig och det är ju skönt som omväxling... Jag önskar verkligen att jag kunde ta alla dessa ögonblicksbilder med ljud och dofter och samla dem i ett album och spara för alltid. Jag har ju inte så många kort kvar på dig, och alla bilder från våra tidiga år har ju mamma.

Men jag har så många minnen...
Minns du när jag hade ramlat vid stallet och fastnat med benet på den där rostiga maskinen när jag jagade Pyret? Jag gjorde mig ju mer illa än vad pappa trodde när han sickade hem mig och mamma för att plåstra om det... Jag minns att mamma la en handduk över benet, sa åt mig att inte titta och gick för att ringa dig. Sedan åkte vi till lasarettet i Eskilstuna och det var tvunget att sys. Varken du eller mamma kände er så pigga på att stå med mig, så ni kom överrens om att turas om, men du höll på att svimma och var tvungen att gå ut! =) Sedan fick jag 10:-/stygn och 10:-/spruta, så det blev 90:- till mig och en pizza som var kall när vi kom hem... =)
När du ringde upp ICA-affären som du brukar handla på och skällde ut dem efter noter för att fisken du köpt passerat utgångsdatum, bara för att komma på att du just tagit upp den ur frysen... Men det kom du ju på först när du lagt på... =)
När jag och mamma var hemma hos dig och någon av er borstade tänderna med en eltandborste och vi fick för oss att den slet sig och låg vikta av skratt i flera minuter.
När vi spelade Labyrint hemma vid köksbordet och jag bytte ut dina kort när du inte såg, så du trodde att du gick i mål först och vann, men sedan vände ett helt annat kort!
När vi var ute och åkte bil, du, jag och pappa och vi blev tvungna att backa, vilket du inte var så bra på. Det slutade med att pappa styrde från passagerarsätet och du bara gasade...
När du ramlade i backen i kohagen när vi åkte långskidor, du låg och skakade av skratt när jag kom ned!
När jag & Mattias kom på besök med Timmy och du sa att den stora hunden fick minsann inte komma in i huset, så vi tog med oss ett jättetält för säkert 5 personer. Sedan slet vi och pappa i flera timmar med att få upp helvetet i din trädgård, bara för att sedan få höra att vi absolut inte kunde sova ute!!!
När du skrämde Lasse genom att tjuvlyssna när vi pratade i telefon och när han frågade vad det var för tokig tant som hade svarat, så ropade du i andra änden...
Minns du det stora Smörkriget i Danmark?!? Sjukt roligt!!! Fredrik var inte ens med, men han tar upp det varje gång vi ska äta potatis! =)
När du sa fel tid på mitt utspring vid studenten-vilket resulterade i att ni kom typ 1 timme försent och jag hade stått helt ensam kvar på trappen... Min svensklärare kom fram och klappade mig på axeln med de föga tröstande orden: "Fan Bååth, är det ingen som gillar dig?!?" Men du förnekade såklart all inblandning, det var jag som hade sagt fel tid. Vi har haft stora stunder om den incidenten och mamma hade så dåligt samvete!!! Hon sa att hon skulle sitta i kyrkan i ett dygn innan jag gifter mig! =) Nu antar jag att hon inte kommer vara där alls...
Alla gånger vi åkte och bowlade och du slängde alltid klotet bakåt mot oss andra!
Vi hade någon stor middag hemma hos dig och efter middagen var det som vanligt kortspel, med vin och drinkar, för de vuxna. Du hade ju noja på att skåla i tid och otid, tillslut tröttnade min moster och sa att det inte blev några fler skålar. Då glimtade det till i dina vackra ögon, du tog ditt glas och vände dig bakom ryggen på de andra och skrattade glatt: "Skål på dig Majlis!" och drack upp.
På väg mot Norge, stopp på Mc Donald's i Arvika och din kommentar när du blev utan sugrör: "Men jag gillar ju att suga!" Vem säger något sådant??? Bara du!!!
Ett minne som du kanske inte har, men som Fredrik aldrig kommer att glömma! Vi sov hemma hos dig och han gick upp för att gå på toa på natten, öppnade badrumsdörren och möttes av din bleka bakdel och vände tillbaka till vårat rum! Du hade väl glömt bort att du hade gäster och haft lite bråttom...
Vi satt och spelade whist hos mamma i Norge och du och jag var i lag och mamma och Fredrik. Så drack du vatten och då sa mamma till mig: "Och där sitter du och är tjock..." och syftade på att vi hade tagit för många spel. Du började skratta och satte i halsen, varpå Fredrik sa: "Sätt nu fan inte i halsen och drunkna, det vore ju bingo!" Vilket du fick till att det vore något bra...
Varje gång jag tog fram Nationalencyklopedispelet och du & Fredrik skulle ut och ro över Mjösa!!! Varenda gång!!!

Så många underbara, fantastiska minnen av den mest fantastiska människa jag vet, den jag älskar över allt annat och vill ha tillbaka mer än allt. Jag känner mig så halv sedan du försvann. Ditt nummer är kvar i telefonen, jag är på väg att ringa dig varje dag. Det är ju så mycket jag vill berätta!!! Jag känner ingen som varit bästa vän med sin mormor, men så har de inte haft dig! Jag skattar mig så lycklig för att jag hade dig som mormor, det är ett enormt privilegium bara att få ha känt dig. Att få vara ditt enda barnbarn ser jag som en stor ära och jag hoppas att i framtiden kunna göra dig mer stolt över mig än vad jag har gjort tidigare...

Jag älskar dig oerhört och saknar dig i all evighet!

fredag 8 april 2011

Fredagen Den 8:e April

Kära Mormiz,

dessa förbannade mardrömmar! Helt slut efter nattens version... Denna handlade om mamma och helt sjukt så hade hon skaffat ett barn till, så långsökt... Men jag antar att det någonstans handlar om hur övergiven jag känner mig, inte bara efter det här, utan efter ett helt liv där viktiga saker har undanhållits och ändrats. Jag har samlat mod till mig i över ett år nu för att fråga dig en sak, men jag vet inte hur...
Förra våren bröt jag ju ihop i skolan och hamnade hos en psykolog på företagshälsan, men det vet du ju redan. Jag och mamma pratade ju bara om dig, men en dag så var jag jätteledsen efter ett möte och ringde pappa istället. Han berättade då för mig att mamma hade lämnat honom förr och det vet jag ju, eftersom hon och jag flyttade in till samhället ett tag. Men han berättade att hon lämnade honom när jag var ca 1 år gammal, för någon greve eller vad det var... Men hon fortsatte att vara ute på gården hos hästarna på dagarna, sedan åkte hon in till stan och honom på kvällarna. Hon tog mig med sig och jag är så ledsen, men du måste ju ha vetat! Jag har varit så arg på dig, varför berättade du ingenting??? Pappa mår jättedåligt över det och vill helst inte prata om det så mycket. Jag försökte fråga mamma om det, men hon dementerade det inte ens. När pappa berättade det för mig så frågade jag varför han lät henne komma tillbaka... Vet du vad han svarade? -Annars hade jag ju förlorat dig... Jag tror aldrig att jag har gråtit så mycket! Min hårda pappa, att säga en sådan sak, det är det finaste någon har sagt till mig i hela mitt liv. Jag förstår fortfarande inte varför han lät henne komma tillbaka, lät henne ha hästarna och hela gården kvar.
Det som gör mig riktigt förbannad är att mamma hela min uppväxt har talat om hur oansvarig min pappa är och hur hårt hon har kämpat för att ge mig ett bra liv, som om hon vore något jävla helgon!!! Pappa är inte felfri, det är jag helt medveten om, men han har ett hjärta av guld och jag kunde inte ha fått en bättre pappa! Han skulle aldrig utnyttja någon eller såra dem medvetet. Vilket är mer än vad jag kan säga för henne...
Sedan lämnade hon honom igen när jag var typ 9 år eller något och jag minns fortfarande när hon berättade för mig att de skulle separera. Vi var i bilen och jag satt i mitten bak och körde på Förrådsgatan, när hon sa att de skulle separera. Jag var helt förstörd, pappa har alltid varit min bästa vän och jag ville vara med honom och hästarna. Men det spelade ingen roll vad jag ville, jag skulle bo i lägenhet med henne... Hon dejtade en kille på skolan hon gick på och han var till och med hemma hos oss minst en gång! Så vidrigt! Stackars, stackars pappa.
Hur har hon haft mage att säga massa elaka saker om honom under åren, med tanke på vad hon har gjort mot honom och varje gång har han låtit henne komma tillbaka och ha sin hästar!!! Jag finner inte ord!!! Och ni har aldrig sagt något och du måste ju ha vetat... Jag trodde vi var bästa vänner Mormiz, och bästa vänner säger allt till varandra. Men så tyckte ni väl aldrig att pappa var fin nog åt mamma? Men han är världens bästa! Varför räcker inte det? Han har offrat allt för oss, allt för att vi skulle ha det bra. Vem kan begära mer?...

Helvete vad jobbigt detta är! Jag vill inte var arg på dig, men du kan väl förstå hur lurad jag känner mig? När jag fick veta så kändes hela min barndom som en enda stor lögn! Jag trodde jag hade den perfekta barndomen med en stor gård, massa hästar och andra djur, det enda barnet i mitt eget kungarike... Så var det bara ett sceneri... Ett korthus som föll samman av en enda mening på en telefon, ensam i ett rum på ett internat där jag förlorade allt...

Orkar inte mer minnen just nu, men jag älskar dig och saknar dig över allt här i världen!

lördag 2 april 2011

Lördagen Den 2:a April

Kära Mormiz,

då har ett år gått sedan du lämnade mig här, ett år exakt idag. Jag minns det som igår, jag var nere på Himpa och tränade Harry för Lotta, när mammas nummer kom upp på telefonen och jag visste. Jag slutade andas, svarade och föll ner i ett svart år. Ett år av sorg och saknad, men även ett år av minnen och skratt, berättelser om dig och ett år då jag verkligen har lärt mig att livet är hårt mot de hårda. Jag har även lärt mig att be om hjälp, för det har funnits dagar jag inte ens orkat stå själv, men jag har fått lära mig att lita på att folk i min omgivning klarar av att hjälpa mig upp. Tyvärr är det ju som alltid de tråkiga minnena som sitter kvar hårdast och jag har på ett år förlorat mer än halva min familj, både genom sådant som jag inte kunnat styra över och i viss mån nödvändiga, aktiva val. Jag har fortfarande en väldigt lång väg kvar tillbaka och ibland glömmer jag och tror att allt är bra, men min kropp minns och det bor en trötthet i mig som gör att jag blir helt matt vissa dagar och inte orkar ta mig till med någonting. Allt kom på en gång, jag hann aldrig bearbeta en sak förrän nästa kraschade över mig. När jag tillslut fick besked om att jag inte fick vara kvar på Tullen i augusti så tog all ork slut. Jag kunde inte se någon mening med någonting och allt för att de inte tyckte att jag hade ansträngt mig tillräckligt under våren... Jag hade berättat allt redan från början, de visste att jag gick hos psykolog, jag var hemma 4 dagar när du hade gått vidare, jag skrev mer än godkänt på vår stora sluttenta och kämpade mig igenom sommaren, med en stor sorg i mitt hjärta. Det var ju mitt drömjobb och bara jag kom till examen så skulle det vara värt alla uppoffringar, men nej. Den 18:e augusti kom vår chef och berättade att jag inte räckte till för att jobba på Tullen och att de inte skulle låta mig ta examen. Allt rasade i det ögonblicket, allt blev svart och jag trodde ärligt inte att jag skulle överleva och jag skämdes!!! Jag hade fått chansen på mitt drömjobb, jag kommer ihåg hur stolt du var när jag ringde dig och berättade att jag kommit in. Men jag räckte inte till, jag gjorde mitt bästa och det var inte nog... Jag är så arg på dem! Jag vet att de har haft folk som varit fulla på arbetstid, folk som betett sig illa mot resenärer och gjort bort sig i största allmänhet och de har fått vara kvar, men inte jag. Jag var bara en människa som drabbades av en tradgedi och försökte hålla mig ovanför ytan, det hade ju blivit bättre med tiden.

Jag hoppas på att vända det till motivation någon dag snart, att jag ska visa dem. Jag ska söka PHS och ger mig inte förrän jag kommer in, om det inte kommer något större och ännu bättre i min väg. Jag har äntligen bestämt mig för att våga och hoppa! I form av att söka in till Poppius Journalistutbildning i höst, med en tro på att jag kan skriva, att jag kan beröra med ord, kan göra skillnad med endast en blyertspenna. Det är jätteläskigt, men jag måste. Orkar inte vara rädd längre, jag har redan förlorat så mycket, kan inte stanna upp längre och vänta på nästa nederlag.

Och du är med mig, i allt jag gör, jag känner dig hos mig alltid. Saknaden och sorgen har inte blivit ett dugg lättare, men så länge jag känner att du är med mig så går det att hantera i alla fall. Så jag hoppas du förlåter mig för att jag inte går till en minneslund och tänder ett ljus idag, men du är inte där. Du är här: jagar ned hundarna ur din fåtölj i hörnet av vardagsrummet, skrattande på en stol i köket när jag skvätter smoothie över hela diskbänken, redo med alla svar när jag försöker lösa korsord, redo med ett fräckt skämt när jag låter saknaden ta överhanden, delar alla minnen från ett liv vi delade i 27 år.
De bästa 27 åren av mitt liv...

Jag älskar dig och saknar dig med all kraft mitt hjärta kan uppbåda.

fredag 11 mars 2011

Fredagen Den 11:e mars

Kära Mormiz,

sitter i din fåtölj och skakar av gråt, hulkar så hela kroppen rister. Hårda, vassa ord från den som står en närmast har så lätt hål på den sköra yta som jag kämpar varje dag för att hålla uppe. För sanningen är att trots att livet har stannat upp för mig sedan över ett år tillbaka, så fortsätter det hänsynslöst för alla andra. Och jag drar mig undan, för vem vill höra samma gamla sorg ältas om och om igen? Men sanningen är att jag förlorade för mycket, mer än jag klarade av att hantera, på nästan samma gång. Den ena tradgedin avlöste den andra och någonstans mitt i mitt privata armageddon så fastnade jag. Och jag vet inte hur jag ska ta mig loss. Sedan den dagen allt rasade samman klarar jag inte av att tänka på framtiden, att planera och känna hopp och glädje inför det som komma skall. Hur jag de flesta dagar fortfarande måste kämpa för att ta mig upp ur sängen, fylla dagarna med något meningsfullt, någon kvasiexistens som rättfärdigar att jag står kvar här på denna jord, medan du är borta. Jag skulle göra vad som helst för att byta med dig, bara du fick leva igen.

Jag vill heller inte höra att det blir bättre, att jag får gaska upp mig och gå vidare, det är inte så enkelt. Jag tror kroppen är fast i en fysisk reaktion, att jag ännu inte bearbetat allt det onda som jag och Kenneth började nysta i. Än värre blir det eftersom varken du eller mamma finns kvar för att svara på alla mina frågor... Jag kan skrika dem rakt ut i intet tills jag blir hes, men samma tystnad kommer tvinga mig på knä som alltid.

Men det är väl som han säger, jag är väl bara en självisk och egoistisk människa som bara tänker på mig själv? Det är väl så jag uppfattas av världen? Som har mage att fortsätta visa min sorg för hela världen, när så många andra har gått igenom värre saker och klarat det bättre... Att jag inte längre unnar andra att vara lyckliga, det var så han sa... Är det den bild du har av mig, mormor? Jag står inte ut med tanken att du skulle tycka att jag är sådan...

Jag tror att jag behöver hjälp. Helst något som raderar alla minnen och gör allt bra igen. Som när man var liten och varje sorg kunde botas med en glass eller en ny Barbie. Varför har jag hamnat här? Jag som tror så starkt på vårat fria val, att vi formar våra egna öden. Önskade jag det här på mig själv? Tycker jag verkligen så illa om mig själv att jag hamnade här? Det var nog mitt fel att jag fick sparken från Tullen, att jag inte tog min chans och använde det som positiv drivkraft mitt i allt kaos. För de sa ju att jag inte hade ansträngt mig tillräckligt. "You have been weighed on the scales and you have been found wanting." Jag skäms så oerhört över det, att jag inte räckte till för ett jobb som jag innan bara trodde jag kunde drömma om.

Sedan skulle jag vilja få hjälp att sova, drömlös sömn. Jag har mig veterligen aldrig haft problem med mardrömmar förut i hela mitt liv. Men sedan förra året så kommer de minst en gång i veckan och är så intensiva att de sitter kvar i kroppen hela dagen efter. Jag hade en sådan dröm igår natt, vaknade alldeles iskall och rädd, kroppen stel av skräck. Jag sover fruktansvärt dåligt och det tar ut sin rätt på resten av dagarna. Jag har till och med funderat på sömntabletter, förutsatt att de låter mig sova just drömlöst...

Nu börjar andningen lugna sig och jag ska nog gå ut med hundarna för att komma till någon slags ro igen, gud vet vad jag hade gjort utan dem...

Jag älskar dig och saknar dig så jag förgås.

tisdag 8 mars 2011

Tisdagen Den 8:e Mars

Kära Mormiz,

internationella kvinnodagen... Jag tycker det är ganska fånigt egentligen, du är ju fantastisk 365 dagar om året, om inte mer. Guuud, jag hoppas verkligen att du vet hur mycket jag älskar dig och hur mycket du alltid har betytt för mig, säg att du vet det? Trots att jag inte är som du vill att jag ska vara, har alldeles för bräckligt temperament och gör saker som inte passar sig... Jag har många gånger fått berättat för mig om en av våra första oenigheter: jag var kanske 4-5 år och du satte väl säkert en välbehövlig, men för mig obekväm, gräns. Det slutade i alla fall med att jag bestämt stolpade iväg till ytterdörren, vände mig om och sa trotsigt: "Nu ser du inte mig på ett tag!" och smällde igen dörren... Så fantastiskt uppnosigt och försigkommet, jag undrar hur du höll dig för skratt. Min bästa vän, min älskade mormor, den mest fantastiska kvinna jag någonsin kommer att ha i mitt liv.

Det finns så oerhört mycket att hylla, så många sidor av en oslipad diamant som jag vill att hela världen ska få se, vill dela med mig av min stora förebild i livet.
Din fräcka humor, stundtals på gränsen av vad din omgivning klarar av... Många är historierna om din framfart genom societeten som du & morfar umgicks med. Den strame affärsmannen som klagade på att slipsen hamnade i soppan när han var på middagsbjudning hos er, varpå du resolut gick ut i köket, kom åter med en sax i handen och helt sonika klippte av den! Eller på en annan bjudning som du tyckte blev lite väl tråkig och plötsligt kom incyklande på din dotters 3-hjuling i långklänning! Alla gånger du låg slängd över flygeln och sjöng som vilken operadiva som helst! Det känns så omöjligt att fånga allt det du är, sätta ord på ett allt annat än ordinärt liv.
För vem mer har en mormor som du? Som var på väg att köra ut ifrån en parkering och stannade för att släppa en man över övergångsstället, varpå han ställde sin portfölj på din motorhuv. Hur du då trampade gasen i botten och körde ett varv runt parkeringen med väskan, för att sedan stanna framför den MYCKET förvånade mannen och pekade åt honom att ta sin väska!!! Så underbart!
Minns du när du ringde affären och skällde ut dem efter noter för den gamla fisken de sålt till dig, hur du sa åt dem att skämmas över hur de behandlade sina kunder... Bara för att sedan komma på att du faktiskt hade tagit fram den ur din egen frys...

Älskade människa, livet är bara grått och trist utan dig, jag vill inget hellre än att få ha dig här hos mig. Och alla dessa tårar, när ska de ta slut? Förlåt mig min svaghet, men all styrk verkar ha försvunnit med dig. Hur kan en sorg och en saknad som alla säger ska blekna med tiden, bara växa sig starkare och vildare för var dag som går? Kan man sakna någon så att man slutar leva själv? Det känns verkligen så...

Jag älskar dig över allt annat och saknar dig så jag inte kan andas...

onsdag 2 mars 2011

Onsdagen Den 2:a Mars

Kära Mormiz,

jag vet nu att Marcus hade rätt. I en tid så långt bort stod jag inför ett vägskäl i mitt liv och jag minns att jag var hos dig och hälsade på och jag pratade med Marcus i telefonen på "mitt" rum. Jag tittade ut över gräsmattan och upp mot grusvägen och hörde honom säga att han tyckte att jag skulle ta jobbet i England, för det var en jättechans och han skulle ju finnas kvar när jag kom hem...
Minns du Marcus? Det känns som ett helt annat liv... Så fjärran från det och den jag är idag. Han jobbade ju på macken i byn där vi bodde och jag har var kär i honom typ hela min uppväxt, jag tyckte han var den snyggaste som fanns och dessutom 11 år äldre än mig och så mycket bättre än alla barnsliga killar i skolan. Jag praoade där en vår och vi spenderade mycket tid tillsammans, men jag kanske var typ 15 och han då 26, så det hände inget. När jag var 16 år följde jag med honom hem en dag och var i 7:e himlen, men inte ens en kram då... 4 år senare och 40 mil söderut tog jag mod till mig och ringde honom när jag skulle uppåt och hälsa på... Han bjöd hem mig och jag fick mannen jag varit kär i sedan typ 10 år tillbaka, som jag alltid tänkt på när någon kille var dum eller tafatt eller bara inte Marcus helt enkelt... =) Det var så stort och skrämmande och jag hade byggt upp en bild av honom som inte var rättvis, för han var bara människa, men i mina drömmar hade han alltid varit "the knight in shining armour" och kunde inte göra några fel... Stackars Marcus, det kan inte ha varit lätt att leva upp till en ung kvinnas drömmar!
Där stod jag nu i alla fall, med telefonen tryckt mot örat och tårarna sakta rinnande utför kinderna, jag var så rädd att förlora honom och att vara borta från er så lång tid. Då berättade han om när hans morfar gått bort och hur mycket han saknade honom och allt de inte hunnit göra och allt han inte hunnit säga. Man tror ju alltid att det kommer att finnas obegränsat med tid till det, senare... Men så sa han att sedan morfadern lämnat jordelivet, så fanns han med honom mer än innan. Att saknaden kan vara en näst intill fysisk närvaro, på gott och ont. Han var klok, min Marcus. Men han fanns inte kvar när jag kom hem från England...

Men jag har funderat mycket på det han sa och inser att han hade rätt, min saknad efter dig är så stark att jag nästan upplever den som en fysisk följeslagare. Idag, när solen kommmit fram ur sin månadslånga exil och fått snön att droppa från taken och jag gick förbi en blomsteraffär och kände lukten ifrån tulpanerna, då var du där.
När jag såg på tv och hörde "Ta mig Till Havet" med Peter Lundblad, då log jag brett och tänkte på din hemmasnickrade text: "Ta mig till havet och gör mig med barn..." som du glatt delade med resten av världen... Hur du bytte namn på Putte Wickman till Wutte Pickman så mamma blev ilsk på dig! På att jag kunde ge dig biljetter till Jonas Gardell's show "Tillfällig Gäst I Ditt Liv" och veta att det skulle bli succé, du skrattade mest av alla åt hans grova skämt...
Kommer du ihåg första gången vi skulle åka upp till Norge efter att jag och Fredrik blev tillsammans? Vi stannade på Mc Donald's i Arvika och vi gick in och handlade, medan du satt kvar i bilen. När vi kom med maten så tittade du frågande på Fredrik och höll upp din apelsinjuice:
-Får inte jag något sugrör? Jag tycker om att suga...
Underbara människa!!! Älskade, älskade, älskade, snälla kom tillbaka til mig! Jag saknar dig så att det gör ont inuti. Jag har verkligen förstått meningen av "bitterljuvt". För alla minnen som finns kvar inom mig, när jag tar fram dem så skrattar jag och ler, men sedan svider det till i hjärtat och tårarna bränner i ögonen. Livet blir aldrig mer som det ska, jag känner det mer och mer för varje dag...

tisdag 22 februari 2011

Tisdagen Den 22:a Februari

Kära Mormiz,

just nu är det inte mycket som känns bra. Jag gråter för allt, sover extremt dåligt och har mardrömmar nästan vare natt. Just nu sitter jag uppkrupen i soffan och bara gråter. Allt för att de bad mig komma in tidigare på jobbet imorgon, ska jobba 06:00-19:20 och för det var jag tvungen att lämna återbud till att gå med Lotta på hennes unghundskurs ikväll. Så har jag funderat på att omplacera Harry och det tar så fruktansvärt hårt på krafterna att känna sig otillräcklig hela jävla tiden! Jag har funderat mycket på varför jag har så svårt för att säga "nej" eller göra folk besvikna, men tror att det kommer från min barndom. Mina föräldrar blev sällan arga på mig och e höjde garanterat aldrig rösten åt mig. Men när de väl blev arga eller besvikna så straffades jag med tysthet, de pratade inte med mig. Mamma var hårdast, hon kunde hålla avståndet i flera dagar om hon tyckte jag hade gjort något riktigt dumt. Som när jag och en kompis hade galopperat hästarna på fältet, och vi inte hade hört henne säga att vi inte fick det. Då pratade hon inte med mig på flera dagar. Det har gjort mig överkänslig för tonlägen eller stämningar och jag kommer fortfarande på mig själv med att göra allt för att blidka den jag retat upp. Detta pratade jag och psykologen om i våras och han sa att det var helt naturligt för ett barn som haft så "auktoritära" föräldrar, man lär sig känna av stämningen innan man frågar eller gör något. Men jag önskar verkligen att det kunde släppa, för det är väldigt jobbigt att vara så känslig. Men som mamma sa: Jag ser ut som en ardenner, men på insidan finns ett känsligt fullblod... Hon hade kanske rätt?...

Åh vad jag saknar henne, Mormiz. Jag saknar den hon var innan allt det här hände och jag visste allt jag vet idag. Då hon var den jag kunde berätta allt för och som jag trodde älskade mig vad jag än gjorde. En sådan mamma som alla barn borde få ha och inte behöva vakna upp en dag och inse att det bara var en lögn. Hur ska jag någonsin lita på någon efter det här?

Stackars pappa, han klarar inte av när jag gråter, han vankar som en osalig ande ute i köket, vill titta på tv men orkar inte sitta i samma rum och höra mig snyfta. För även han har insett att det inte längre räcker med en klapp på huvudet, ett "såja Fia, det blir bra" och en glass ifrån Statoil för att jag ska må bättre. Som när jag var liten och kunde tröstas på de mest triviala sätt. Stackars pappa, aldrig såg han detta komma, han lika lite som jag.

Nu orkar jag inte mer tårar idag. Varför lämnade du mig ensam kvar?

Jag älskar dig och saknar dig så vansinnigt!!!

tisdag 15 februari 2011

Tisdagen Den 15:e Februari

Kära Mormiz,

förlåt att jag inte skrivit på en vecka, men det har varit väldigt jobbigt psykiskt.

Det hela började med en mardröm förra veckan och sedan har känslan suttit i och gjort mig väldigt nedstämd och ledsen. Jag drömde att jag satt i en lägenhet i ett högt hus och du låg i en säng bredvid, det var i slutet av din sjukdomstid och du var väldigt rädd och stressad över ditt tillstånd. Jag höll om dig och grät och grät och var så fruktansvärt rädd. Vaknade med andnöd och en kall, våt skräck i hjärtat. Sedan dess har jag fått panikkänningar bara jag har tänkt på drömmen, känslan i drömmen var så verklig och sitter så djupt. Så vi puttar den lite längre bak i tankarna, för just nu är det så mycket jobb att det inte fungerar att bryta ihop.

Så kunde jag ju inte åka hem förra helgen, för jag hade utbildning på Hundens Hus, men denna helgen som var skulle jag få åka hem och pappa mötte på Centralen efter jobbet i fredags och tåget skulle gå 17:44. Nu hade det ju snöat under natten och hela länstrafiken i Stockholm stod still, så jag hade mina aningar. Pappa väntade kvar och jag hade en jättetung väska och Harry var orastad och smått hysterisk... Det var hur mycket folk som helst eftersom de inte kommit iväg under dagen och jag bar Harry under armen så han inte skulle bli trampad, men då kom en jävla (ursäkta) gubbe och mosade honom med sin väska. Jag gapade ordentligt på honom, men han bara fortsatte gå... Idiot!
Väl ute på perrongen stod ett tåg till Örebro och kom inte ifrån spåret... Efter att det hade gått så flyttade de fram vår tid 10 minuter hela tiden, sedan blev det plötsligt blankt på skärmen... Någon gick och frågade personalen och då var det framflyttat 2 timmar!!! Jag hatar verkligen SJ efter den här jävla vintern!!! Usch... Så jag ringde pappa & Fredrik, pappa skulle köra ned mig till Järna och Fredrik stoppade Yoggi i bilen och kom och mötte oss. Så jag kånkade ut min supertunga väska till bilen igen och Harry var helt hysterisk... Kastade in sakerna i bilen och ringde sedan Fredrik och då brast allt... Jag bara grät och grät och grät... Alla spänningar efter drömmen och att inte kunnat sova ordentligt på hela veckan kom på en gång. Jag ville verkligen bara hem och få vila. Att det ska vara så svårt!
Men älskade, älskade pappa ställde upp och körde och älskade Fredrik kom och mötte oss så vi fick träffas över helgen.

Denna veckan jobbar jag 48 timmar, kommer hem sent på fredag och måste åka på söndag igen... Så kom chefen till råga på allt och frågade om jag inte kunde jobba söndagen med... Inte riktigt va?

När jag kom hem i fredags så hade min Iphone4 kommit, men mitt SIM-kort passade inte, så det var först i söndags som jag kom igång med den. Hahahaha, kommer du ihåg din telefon med röstuppringning?!? Hur roligt kan man ha??? Du skulle läsa in samtliga kontakter, men det var en begränsad tid man kunde ha för varje och det var några som hade två namn i kontakten som tog för lång tid för att lägga in. Sedan blev det något mer galet, för vad du än sa så sa telefonen att den skulle ringa upp din bror och hans fru!!! Vi hade hystersiskt roligt åt det!
Så hade världens bästa Fredrik gjort något helgalet!!! Han hade varit på MediaMarkt och beställt en MacBook Pro 13" som jag har tittat efter läääääänge och bestämt mig för att köpa när jag fick råd... Han är galen!!! Tyvärr var den restad i hela Europa, men jag får den om en månad... LÄNGTAR!!!

Tänker mycket på framtiden och mina planer, hoppas kunna genomföra de drömmar som ligger och lurar i bakgrunden...
Det finns också vaga planer på en tredje hund, men det är ganska långt bort... Det blir en rhodesian ridgeback denna gång, längtar efter en "riktig" hund, en som Timmy. Vet du att jag saknar honom VARJE dag? Min älskade, prickiga, spanska gatuhund! Han var den finaste hund man kan önska sig! Lite för stor och klumpig för din smak, men jag tror att du såg vilken fantastisk vän han var till oss alla. Önskar att han fått vara med oss längre... <3 Jag är nu helt övertygad om att Harry är en reinkarnation av Timmy, fast i en mindre och inte så prickig version. De har exakt samma personlighet, båda piper och tjuter genom nosen konstant, båda har obegränsat med spring i benen och hjärtan av guld!

Älkar dig mer än allt och saknar dig vanvettigt!!!

måndag 7 februari 2011

Måndagen Den 7:e Februari

Kära Mormiz,

vilken helg! Vi har haft raskunskap på Hundens Hus i 3 heldagar, hjärnan har varit helt mos när vi har kommit hem... Sedan har jag & Harry gått till och från Slussen varje dag, det har ju varit lite tråkigt för honom att bara ligga still i lektionssalen. Men han har skött sig jättebra! Han är en helt annan hund när inte Yoggi är med, jag tycker det är jättekonstigt. Igår lekte han lite med sin kompis Oliver, som är en korsning am.staff/pitbull. Harry låg och försökte sova i en korgstol, men Oliver klev upp med framdelen i stolen och ville leka-de var så söta! Jag undrar hur det kommer sig att mamma och jag älskara djur, för inte kommer det från dig i alla fall!!! =) Minns inte hur många gånger jag ringde och sa att Timmy var sjuk och fick höra: "Ja, du vet att det bästa för honom är att du tar honom till veterinären och avlivar honom!" "Men Mormiz, han är bara förkyld..." "Ja, men han kanske lider..." Hahaha, så sa du alltid! Fast jag tror att du tyckte ganska mycket om mina hundar ändå... De älskade dig i alla fall, rain or shine.

Idag har jag och Harry varit utr vid Drottningholm, de har 2 hundöar där man får har hundarna lösa och det är skönt att slappna av och inte vara rädd att Harry sticker! Trodde jag ja... Det var ju is runt öarna och den kan man ju springa över om man heter Harry... Så jag hade ett fasligt jobb att hålla honom på land... =) Hade gärna hälsat Kungen från dig, men vi slapp se honom...

Snön börjar försvinna mer och mer nu, det har varit en riktig vinter igen. Sådan som vi hade när jag var liten. Kommer du ihåg när vi skulle åka långskidor i kohagen du och jag? Vi hade åkt runt alltihop och skulle åka ned för sista backen, du gav dig iväg först. Körde värsta störtloppsåket ned och ramlade i en hög längst ned och blev liggande! Jag blev jätterädd och åkte så fort jag kunde ned, vettskrämd över vad jag skulle hitta och hur vi skulle få hjälp! Det var ju innan mobiltelefonen... När jag kom närmare såg jag att hela din kropp skakade... av skratt!!! Du låg och asgarvade och hade inte gjort dig det minsta illa! Men du skrämde mig verkligen!

Jag saknar dig något fruktansvärt och älskar dig evinnerligt.

fredag 4 februari 2011

Fredagen Den 4:e Februari

Kära Mormiz,

förlåt att jag inte hört av mig, det är helrörigt just nu. Pendlar ju fortfarande mellan Norrköping och Stockholm och denna helg kan jag inte ens åka hem, vi har kurs på Hundens Hus i 3 dagar. Det är så himla roligt och lärorikt, nu har vi rasspecial och lär oss massor om olika typer av hundar inför de kurser vi själva ska hålla... Jag har inte kommit så långt med det kan jag ju säga... Skärpning helt enkelt!

Förra helgen var jag dock hemma och njöt av fulla dagar och kvällar med vänner. Nu är det alldeles för kort tid för att hinna med allt man vill och älskade Sandra blev sjuk, så vår helfredag försvann. Hann även med att träna 2 ggr och tappa bort Harry i skogen, sabla hund! Men han var egentligen duktig, han satt ju vid bilen och väntade... Svårt bara att bli glad när han varit borta i 1,5 timme...
På lördagen var vi på en underbar middag hos Fredriks syster och hennes sambo, vi var 4 par som åt och drack och spelade spel. Det är lite roligt det där med alkohol... Jag har ju aldrig varit så vass på det, känner mig oftast bara trött och tycker inte heller att det är mycket som smakar bra och ser därför ingen anledning att dricka det. Men det är ju roligt, eftersom det var så liberalt hemma hos oss. Jag kommer speciellt att tänka på en vinter och vi var hemma i ditt underbara kök för att dricka glögg. Du gjorde alltid en speciell lingonsaft som du värmde till mig och så även denna gång. Men jag tyckte den smakade konstigt och talade om det, varpå du replikerade att jag bara var fånig och skulle dricka. Tog lite till och klagade igen på att det både smakade och luktade konstigt. Då tog mamma glaset och smakade och visste väl inte om hon skulle skratta eller gråta. Hon sa i alla fall till dig att det garanterat inte var lingonsaft, varpå du gick till skafferiet och tittade på flaskan som du hällt ur... "Ojdå, det var visst vargtass..." Hahaha, himla bra att ge ett barn vargtass, men det var ju helt oskyldigt och ett kärt minne och många gånger återberättat.
Eller din hembränningsapparatur... Det var väl säkert typ rödvin du gjorde och i början så hade du den på badrummet hemma, men sedan flyttades den... En dag kom en stor grävmaskin för att ta bort gödselstacken bakom stallet och då kom du sättandes över stallplanen i en väldigt fart! För nog jäser vinet bättre i värmen av en gödselstack... =) Underbara människa!
Jag är så tacksam över att få ha dig i mitt liv, men vi har så mycket kvar att göra och det är så mycket mer vi behöver prata om. Jag är inte redo att ta farväl, inte än på många år. Mina barn vill träffa dig när jag väl får dem, du ska ju vara där för att se mina drömmar förverkligas och jag skulle ju flytta upp och bo med dig Mormiz. Varför kunde du inte vänta? Var du redo? Saknar du mig inte, inte ens lite?

Förra helgen började vi sätta ihop din fåtölj, det enda jag har från ditt hus och mitt enda fysiska minne av dig. Vad jag skrattade, och grät. Det var som om du hade förtrollat den, för hur vi än gjorde så gick det inte att få ihop den! Så typiskt dig!

Jag har fortfarande bilden av dig ett nyår för några år sedan, när vi var i Norge hos mamma. Du satt och skar apelsin till ris á la Malta och pappa gick förbi. Med ett brett leende lyckades du smyga ned apelsinskivor i hans bakfickor... Älskade människa, kom tillbaka!!!

Jag måste tyvärr sluta, jag orkar inte minnas mer just nu, det hugger i hjärtat och tårarna bara rinner... Jag får tryck över hjärtat och svårt att andas. Kan någon berätta varöfr det blev så här?

Jag saknar dig bortom allt förstånd och älskar dig så jag går sönder inuti.

måndag 24 januari 2011

Måndagen Den 24:e Januari

Kära Mormiz,

sitter och kollar på tv med pappa efter en helt vanlig dag på jobbet... Har nog fått nytt schema 3 eller 4 gånger denna vecka... Idag fick jag två olika... men nu kanske de har bestämt sig, är i alla fall glad över att jag fick ledigt på fredag! Så den ska spenderas med Sandra & Tuva! Och träning... Kanske utgång...
Det är så svårt att ladda om och få den extra energin på helgerna! Denna helg har jag varit som en liten trött unge och bara velat sova!

Samtidigt så snurrar tankarna för fullt i huvudet! Kan knappt sova för alla planer och drömmar som rusar igenom mitt system och kräver min uppmärksamhet. Roligt, skrämmande och nervöst. Önskar att jag kunde berätta allt för dig, men jag är så rädd att någon ska förstöra allt, antingen med elaka ord eller genom att sätta käppar i hjulet. Känns hemskt att tänka så, men jag har insett att människor inte alltid är de som de utger sig för att vara. Men jag hoppas kunna meddela dig väldigt snart!

Håller på och jobbar på att få med mig pappa på en 2 veckors resa till England, men det är ju inte hans favoritland... Jag har ju fått tag på en volontärplats på Wildlife SOS i Leatherhead, Surrey, men jag vill helst inte åka själv... Fredrik är underbar, men inte heller särskilt intresserad av att åka på en volontärresa... Det är ju som sagt inte pappa heller, men han är mycket lättare att "tvinga"... =) Jag tror att han skulle tycka att det var jätteroligt så fort vi var där, men det kan nog kräva lite övertalning...

Jag älskar dig och saknar dig!!!

tisdag 18 januari 2011

Tisdagen Den 18.e Januari

Kära Mormiz,

hemkommen efter en 12 timmars arbetsdag. Det har blivit kaos på jobbet, så nu får vi bekänna färg och jobba häcken av oss! Men det är ett roligt jobb och bra betalt, så jag borde inte klaga. Jag har blivit erbjuden heltid, men eftersom det är varannan helg så är det inte intressant för mig, det fungerar inte med hundkursen och alla tävlingar... Så jag har "tvingat" till mig en heltid måndag-fredag... Hihihihi, vi får se hur länge de går med på det... =) Men februari och mars är klart iaf... Skönt att kunna slappna av lite... Det blir ju svårare med hundarna än planerat, men som tur var så hjälper pappa till så mycket han kan! Han åker hem på lunchen och går ut med dem och sedan direkt när han kommer hem. Vad skulle jag göra utan honom???
Nu jobbar jag två nätter och sedan får jag åka hem till Norrköping på fredag morgon... Har bokat in mig på spinningpass både fredag lunch och lördag, får se hur det går!

Vi sitter och sörjer handbollsförlusten mot Argentina, 22-26... Vi har spelat 2 fantastiska matcher innan, men idag gick det bara inte! Så nu måste vi vinna mot Polen på torsdag och den matchen kan jag inte ens se för jag sitter på jobbet! =(

Drömde om mamma i natt igen och vaknade med stor sorg... Jag önskar verkligen att saker och ting hade varit annorlunda. Jag vet att vissa tycker att jag är iskall och säger att man alltid står sin mamma närmast. Men det beror ju helt på vem den personen är och när den personen fyller ens liv med mer tårar än någon annan, då kan jag inte hålla med om det de säger. Jag har behövt henne så in i helvete det senaste året, men hon har inte förtjänat mitt förtroende... Jag tror säkert att hon känner likadant om mig och det är inget annat än en tradgedi.

Jag älskar dig och saknar dig något oerhört!