Kära Mormiz,
Grattis på Mors Dag! Har plockat en gren från en av de lila syrénerna och den doftar så underbart. Minnen från min barndom och din stora syrénberså där vi alltid satt och drack saft och åt kakor. Så många minnen och jag är så rädd att tappa bort dem. Vill spara dem på en hårddisk, skriva ut foton från dem och aldrig mer behöva vara rädd att de ska blekna. För minnet är förrädiskt, man tror att det ska fungera som man vill för evigt, men fortare än man anar så drar det ned på takten och man glömmer. Det är det jag är mest rädd för just nu, när jag nästan har förlorat allt, att glömma. Både det bra och det dåliga och det som bara var. De där dagarna då inget särskilt hände förutom livet och man inte tänkte så mycket mer på den dagen, förrän man insåg att den var minst lika viktig. Det är så lätt att glömma bort att vara tacksam över det man har. Jag är tacksam över min älskade pappa, hur svår han än är. Jag är tacksam över Fredrik, som fortfarande står ut med mig och som också älskar dig och delar många av mina minnen. Jag är tacksam över mina två älskade hundar som förgyller mitt liv genom sina existens allena. Jag är tacksam över mina vänner, de som verkligen stått vid min sida genom det här och som inte ger upp fast jag kan verka bortom all räddning.
Men mest av allt är jag tacksam över att jag fick ha dig som mormor. För de 27 år som du fanns hos mig som stöd, vän och förebild. Usch, nu gråter jag igen. Hur många tårar kan det finnas?...
Jag var faktiskt duktig i morse med! Trots fest igår och sent i säng så hoppade jag upp vid 08:00 och gav mig ut på löparrunda och långpromenad med hundarna. De skötte sig så bra! Tränar dem väldigt mycket utan koppel just nu, i stadsmiljö. De växer med förtroendet skulle jag vilja säga, Fredrik säger att jag är galen som har Harry lös inne i stan. Men han är faktiskt den som sköter sig bäst! Yoggi är det snarare som tar sig friheter och tassar lite väl långt iväg... =D Nu ligger de och sover bredvid soffan på varsinn av de där gigantiska kuddarna som du sydde till mig, det har blivit deras favoritplats.
Vid typ 13:00 så träffade vi våra vänner på stan för en underbar lunch, hade sett fram emot att mysa med deras lilla baby, men hon vägrade vakna under hela tiden! =D Efter lunchen åkte vi och spelade minigolf, jag vann inte tyvärr... Men det var kul ändå! Nästan i alla fall, min vinnarskalle är inte lätt att bli av med. =D
Funderar på att gå en kurs i golf i sommar, har ju varit på G många år nu, kanske är dax? Eller tennis, det är ju kul! Och så ridningen, har avbokat morgondagens lektion, det får vänta till efter sommaren...
Nu kommer jag att resa bort i 2 dagar och tror inte att jag har internet där jag är, så bli inte orolig, jag kommer tillbaka på onsdag och då skriver jag till dig igen!
Älskar dig och saknar dig!
söndag 30 maj 2010
Lördagen Den 29:e Maj
Kära Mormiz,
lååång dag!
Jag var så duktig i morse! Vaknade självmant vid 07:30 och gav mig ut på löparrunda med vovvarna och lät dem sedan leka på Himpa. Underbart skönt! Önskar jag kunde få börja varje dag så...
Sedan hade vi massor att göra under dagen och åkte runt och uträttade ärenden. Till exempel så köpte jag Scalibor-halsband till hundarna som hjälper mot äckliga fästingar! Hittade en på varje hund igår och eftersom det är det äckligaste jag vet så gjorde jag snabbt något åt saken. Köpte även avmaskning och gav dem, vet inte om det är därför Harry är så tunn... Ser ut som en pinne och det är inte snyggt. Det var dessutom 30% rabatt på allt hundfoder på Grizzly, så jag köpte nytt både till Harry & Yoggi. Synd att de har varandras totalt motsatta problem gällande mat: Yoggi blir för tjock och Harry är en pinne! Så de kan ju inte äta samma mat.
Sedan kade vi ut en annons för att hyra ut husbilen sent igår kväll, men jag trodde nog att vi var för sent ute. Eller hur! Jag har aldrig känt mig så jagad! Så just nu är 4 veckor inbokade, känns bra! =D
På kvällen åkte vi ut till våra vänner som hade gemensam födelsedagsfest! Underbart trevligt, förutom att en viss herre drack på tok för mycket och blev odräglig. Vilket han inte kommer komma ihåg imorgon... Blir ofta så... Jag drack några cider, men jag tycker inte det är kul att bli full ens för jag blir bara trött.
Vi var och handlade presenter på Plantagen idag och då tänkte jag på dig. Du som älskade blommor och din trädgård över allt annat. Jag hoppas att jag i framtiden kan plantera en Astrid Lindgren-ros som den jag hade hos dig, där kan vi mötas och minnas alla underbara stunder som vi fått genom åren. Jag lovar att ha en vacker trädgård som du trivs i, bara du lovar att komma och göra mig sällskap. För jag saknar dig så förtvivlat mycket Mormiz, förstår inte hur jag ska orka leva mitt liv ut utan dig. Ingenting är lika roligt som förut
Jag älskar dig över allt annat och saknar dig fruktansvärt mycket!
lååång dag!
Jag var så duktig i morse! Vaknade självmant vid 07:30 och gav mig ut på löparrunda med vovvarna och lät dem sedan leka på Himpa. Underbart skönt! Önskar jag kunde få börja varje dag så...
Sedan hade vi massor att göra under dagen och åkte runt och uträttade ärenden. Till exempel så köpte jag Scalibor-halsband till hundarna som hjälper mot äckliga fästingar! Hittade en på varje hund igår och eftersom det är det äckligaste jag vet så gjorde jag snabbt något åt saken. Köpte även avmaskning och gav dem, vet inte om det är därför Harry är så tunn... Ser ut som en pinne och det är inte snyggt. Det var dessutom 30% rabatt på allt hundfoder på Grizzly, så jag köpte nytt både till Harry & Yoggi. Synd att de har varandras totalt motsatta problem gällande mat: Yoggi blir för tjock och Harry är en pinne! Så de kan ju inte äta samma mat.
Sedan kade vi ut en annons för att hyra ut husbilen sent igår kväll, men jag trodde nog att vi var för sent ute. Eller hur! Jag har aldrig känt mig så jagad! Så just nu är 4 veckor inbokade, känns bra! =D
På kvällen åkte vi ut till våra vänner som hade gemensam födelsedagsfest! Underbart trevligt, förutom att en viss herre drack på tok för mycket och blev odräglig. Vilket han inte kommer komma ihåg imorgon... Blir ofta så... Jag drack några cider, men jag tycker inte det är kul att bli full ens för jag blir bara trött.
Vi var och handlade presenter på Plantagen idag och då tänkte jag på dig. Du som älskade blommor och din trädgård över allt annat. Jag hoppas att jag i framtiden kan plantera en Astrid Lindgren-ros som den jag hade hos dig, där kan vi mötas och minnas alla underbara stunder som vi fått genom åren. Jag lovar att ha en vacker trädgård som du trivs i, bara du lovar att komma och göra mig sällskap. För jag saknar dig så förtvivlat mycket Mormiz, förstår inte hur jag ska orka leva mitt liv ut utan dig. Ingenting är lika roligt som förut
Jag älskar dig över allt annat och saknar dig fruktansvärt mycket!
fredag 28 maj 2010
Fredagen Den 28:e Maj
Kära Mormiz,
idag har jag äntligen fått åka hem!!!Har inte varit i Norrköping på 2 veckor.
Det var ganska långtråkigt på jobbet idag, vilket inte är så kul... Men, men, det kan inte vara kul varje dag! =)
Nu är jag hemma i alla fall, har hunnit med fika hos Fredrik's föräldrar med hans syster och hundarna. Sedan köpte vi kinamat och åt hemma i världens skönaste soffa framför Vänner.
Trött nu, skriver mer imorgon.
Älskar dig och saknar dig!
idag har jag äntligen fått åka hem!!!Har inte varit i Norrköping på 2 veckor.
Det var ganska långtråkigt på jobbet idag, vilket inte är så kul... Men, men, det kan inte vara kul varje dag! =)
Nu är jag hemma i alla fall, har hunnit med fika hos Fredrik's föräldrar med hans syster och hundarna. Sedan köpte vi kinamat och åt hemma i världens skönaste soffa framför Vänner.
Trött nu, skriver mer imorgon.
Älskar dig och saknar dig!
torsdag 27 maj 2010
Torsdagen Den 27:e Maj
Kära Mormiz,
vilken jobbig tid jag är i just nu... Gråter för allt, hela tiden.
Haft en sjukt rolig och intressant dag på jobbet idag dock. Skönt med spännande arbetsuppgifter som gör en upptagen med annat på dagarna, har ändå alldeles för mycket tid på mig att gråta och tänka. Gav mig ut och sprang igår och det gick bra, vände ilskan rätt ned i joggingskorna och drev på. Samma sak på batongprovet, såg hela situationen framför mig och fokuserade, klarade provet och mådde bra en stund igen.
Det är dags att vi pratar om lite mer allvarliga saker... Vi ska prata om förlossningsdepression. Ett jobbigt, men nödvändigt ämne känner jag ju längre in i min historia jag kommer.
Jsg vet inte om jag är på rätt spår, men jag måste få ett svar på vad som gick fel-varför mamma och jag aldrig lyckades älska varandra som en mor och dotter ska. Jag räknar inte med några svar från hennes sida, så jag fortsätter mitt sökande ensam.
Jag vet att vi aldrig har kommit bra överrens, men det har varit något djupare och mer etablerat men som jag inte kunnat förklara eller sätta fingret på.
Jag vet att jag många gånger sagt till er att jag trott att jag var adopterad, men det kanske inte är svårare än att det gick helt fel väldigt tidigt... När jag tänker på saken så finns det inte många kort på mig som liten, bara i dina fotoalbum. JAg har aldrig lagt någon större vikt vid det, men börjar man väl gräva så får man reda på mer än man kanske vill veta.
Jag har fått berättat för mig att jag inte blev ammad särskilt länge och att jag hade svåra problem med mat redan som baby.
Jag antar att saker som förlossningsdepression inte var så omtalat i början på 80-talet, men visst måste det ha funnits? Det låter som en rimlig förklaring och det vore skönt att få svar på vad som varit fel hela mitt liv. Jag vet bara att jag alltid har känt det som att jag aldrig har varit bra nog åt min mamma, att det inte spelat någon roll vad jag än gjort så har det ändå inte varit nog.
Hon har aldrig sagt att hon älskar mig... Det tog mig så många år att lära mig att säga det och ännu fler år innan jag fick mod att säga det till henne och dig och pappa. Första gången jag sa det till henne var jag säkert 25 och fick till svar: "Jag med." Det kändes fel. Men jag vet inte vad som gjort henne till den känslomässigt otillgängliga människa som hon har varit och det är mest hennes förlust. Men det är så svårt just nu, jag har en enorm saknad inom mig. Inte efter den hon är idag eller har varit, men den hon kunde ha varit, borde ha varit. En mamma som älskar sin dotter över allt annat och sätter värde på den relationen, inte väljer en ny man framför det. Jag kan tappa andan när jag tänker på att hon faktiskt valde bort mig och även om jag är 27 år så är smärtan lika stor, om inte större med tanke på hur medveten jag är om den psykologiska effekten.
Om inte ens min egen mamma älskar mig - vem ska då göra det?
Jag älskar dig och saknar dig vansinnigt mycket!!!
vilken jobbig tid jag är i just nu... Gråter för allt, hela tiden.
Haft en sjukt rolig och intressant dag på jobbet idag dock. Skönt med spännande arbetsuppgifter som gör en upptagen med annat på dagarna, har ändå alldeles för mycket tid på mig att gråta och tänka. Gav mig ut och sprang igår och det gick bra, vände ilskan rätt ned i joggingskorna och drev på. Samma sak på batongprovet, såg hela situationen framför mig och fokuserade, klarade provet och mådde bra en stund igen.
Det är dags att vi pratar om lite mer allvarliga saker... Vi ska prata om förlossningsdepression. Ett jobbigt, men nödvändigt ämne känner jag ju längre in i min historia jag kommer.
Jsg vet inte om jag är på rätt spår, men jag måste få ett svar på vad som gick fel-varför mamma och jag aldrig lyckades älska varandra som en mor och dotter ska. Jag räknar inte med några svar från hennes sida, så jag fortsätter mitt sökande ensam.
Jag vet att vi aldrig har kommit bra överrens, men det har varit något djupare och mer etablerat men som jag inte kunnat förklara eller sätta fingret på.
Jag vet att jag många gånger sagt till er att jag trott att jag var adopterad, men det kanske inte är svårare än att det gick helt fel väldigt tidigt... När jag tänker på saken så finns det inte många kort på mig som liten, bara i dina fotoalbum. JAg har aldrig lagt någon större vikt vid det, men börjar man väl gräva så får man reda på mer än man kanske vill veta.
Jag har fått berättat för mig att jag inte blev ammad särskilt länge och att jag hade svåra problem med mat redan som baby.
Jag antar att saker som förlossningsdepression inte var så omtalat i början på 80-talet, men visst måste det ha funnits? Det låter som en rimlig förklaring och det vore skönt att få svar på vad som varit fel hela mitt liv. Jag vet bara att jag alltid har känt det som att jag aldrig har varit bra nog åt min mamma, att det inte spelat någon roll vad jag än gjort så har det ändå inte varit nog.
Hon har aldrig sagt att hon älskar mig... Det tog mig så många år att lära mig att säga det och ännu fler år innan jag fick mod att säga det till henne och dig och pappa. Första gången jag sa det till henne var jag säkert 25 och fick till svar: "Jag med." Det kändes fel. Men jag vet inte vad som gjort henne till den känslomässigt otillgängliga människa som hon har varit och det är mest hennes förlust. Men det är så svårt just nu, jag har en enorm saknad inom mig. Inte efter den hon är idag eller har varit, men den hon kunde ha varit, borde ha varit. En mamma som älskar sin dotter över allt annat och sätter värde på den relationen, inte väljer en ny man framför det. Jag kan tappa andan när jag tänker på att hon faktiskt valde bort mig och även om jag är 27 år så är smärtan lika stor, om inte större med tanke på hur medveten jag är om den psykologiska effekten.
Om inte ens min egen mamma älskar mig - vem ska då göra det?
Jag älskar dig och saknar dig vansinnigt mycket!!!
tisdag 25 maj 2010
Tisdagen Den 25:e Maj
Kära Mormiz,
min kropp gör ONT! Dumma, dumma självskyddsträning! Vänsterarmen känns helt bortdomnad och imorgon är det prov... Har i alla fall hittat rätt sätt att skydda vänsterhandens sår, ett rätt bland alla fel. Är så glad att jag har underbara kollegor/klasskamrater! De kan få en att orka med en hel jävla dag med det här, sjukt roliga människor.
Efter skolan tog jag mig ut på en 1,5 timmes power-walk precis som igår. Fick ett bra driv i steget och hade min Wallander-bok i öronen, mycket bra!
Blev så irriterad idag när jag läste nyheterna: prinsessan Madeleine har nu ställt in alla sina uppdrag, t.o.m. Victorias och Daniels lysningsfest eller vad det heter!!! Hon och Jonas bröt för typ 3 veckor sedan, men inte fan kan hon bara strunta i sin systers viktigaste tid i sitt liv för att hon mår lite dåligt!!! Jag blev så arg! Stackars Victoria som inte får hela familjens stöd på sina stora dagar. Inte för at tjag gillar kungafamiljen, men Victoria är helt okej, förutom att jag inte vill betala för hennes bröllop! Hon betalar inte mitt och det finns ingen möjlighet att det måste gå på så många miljoner!!! Hon som sysslar med välgörenhet måste väl inse hur idiotiskt det är att lägga skattebetalarnas pengar på ett futtigt bröllop!!! Gah!!!
Du tycker säkert att det är toppen, det skulle inte förvåna mig!
Ser ett program om en mamma som inte älskar sitt barn, shit vad tragiskt och jag känner igen en hel del. Men vi tar det en dag när jag samlat kraft för de svallvågor som garanterat följer den diskussionen...
Älskar dig och önskar så att du var här hos mig nu!
min kropp gör ONT! Dumma, dumma självskyddsträning! Vänsterarmen känns helt bortdomnad och imorgon är det prov... Har i alla fall hittat rätt sätt att skydda vänsterhandens sår, ett rätt bland alla fel. Är så glad att jag har underbara kollegor/klasskamrater! De kan få en att orka med en hel jävla dag med det här, sjukt roliga människor.
Efter skolan tog jag mig ut på en 1,5 timmes power-walk precis som igår. Fick ett bra driv i steget och hade min Wallander-bok i öronen, mycket bra!
Blev så irriterad idag när jag läste nyheterna: prinsessan Madeleine har nu ställt in alla sina uppdrag, t.o.m. Victorias och Daniels lysningsfest eller vad det heter!!! Hon och Jonas bröt för typ 3 veckor sedan, men inte fan kan hon bara strunta i sin systers viktigaste tid i sitt liv för att hon mår lite dåligt!!! Jag blev så arg! Stackars Victoria som inte får hela familjens stöd på sina stora dagar. Inte för at tjag gillar kungafamiljen, men Victoria är helt okej, förutom att jag inte vill betala för hennes bröllop! Hon betalar inte mitt och det finns ingen möjlighet att det måste gå på så många miljoner!!! Hon som sysslar med välgörenhet måste väl inse hur idiotiskt det är att lägga skattebetalarnas pengar på ett futtigt bröllop!!! Gah!!!
Du tycker säkert att det är toppen, det skulle inte förvåna mig!
Ser ett program om en mamma som inte älskar sitt barn, shit vad tragiskt och jag känner igen en hel del. Men vi tar det en dag när jag samlat kraft för de svallvågor som garanterat följer den diskussionen...
Älskar dig och önskar så att du var här hos mig nu!
Måndagen Den 24:e Maj
Kära Mormiz,
vilken dag! Vi har haft batongutbildning och det börjar verkligen kännas i kroppen nu... Har blåmärken och ont överallt, är nu dessutom skinnflådd i vänsterhanden och det lär ju inte bli bättre dem två dagar kvar! Det är slutprov på onsdag och då gäller det att man är på topp... =(
Efter skolan gick jag ut och gick runt Djurgården i 1 timme & 45 minuter med "Den Orolige Mannen" av Mankell i I-poden, vilken fantastisk natur! Önskar bara att hundarna var med mig, de hade älskat vattnet och Gärdet.
Jag är i en svacka just nu, Mormiz. Är överkänslig och lättsårad hela tiden, klarar knappt av lärarnas tillrättavisningar utan att börja gråta... Bröt ihop i lördags med, över en skitsak! Det gör mig så irriterad att jag är så bräcklig, jag tycker inte om det och vill inte vara så utlämnad till andras humör och tyckande. Ser heller inget slut just nu, allt känns bara för svårt att hantera. Älskar mitt jobb, men kan inte bo i en resväska mycket längre, längtar efter fast adress igen. Vet inte vad jag ska göra åt saken. Saknar alla och vill att allt ska vara som förut, men ändå inte...
Så fort jag befinner mig med en familj så känner jag gråten bränna i ögonen och halsen tjocknar. Så avundsjuk på det de har, det jag hade men aldrig får tillbaka. Samtidigt vet jag nu att hela min uppväxt var en lögn och fast det inte tjänar någonting till och jag inte vill tänka på det-så är tankarna ständigt närvarande... Fy fan för falska människor och stackars dem som står på deras sida och utnyttjas... Så hade vi det, jag och pappa. Men vi tar det en annan dag, eller hur Mormiz?
Jag älskar dig och saknar dig!!!
vilken dag! Vi har haft batongutbildning och det börjar verkligen kännas i kroppen nu... Har blåmärken och ont överallt, är nu dessutom skinnflådd i vänsterhanden och det lär ju inte bli bättre dem två dagar kvar! Det är slutprov på onsdag och då gäller det att man är på topp... =(
Efter skolan gick jag ut och gick runt Djurgården i 1 timme & 45 minuter med "Den Orolige Mannen" av Mankell i I-poden, vilken fantastisk natur! Önskar bara att hundarna var med mig, de hade älskat vattnet och Gärdet.
Jag är i en svacka just nu, Mormiz. Är överkänslig och lättsårad hela tiden, klarar knappt av lärarnas tillrättavisningar utan att börja gråta... Bröt ihop i lördags med, över en skitsak! Det gör mig så irriterad att jag är så bräcklig, jag tycker inte om det och vill inte vara så utlämnad till andras humör och tyckande. Ser heller inget slut just nu, allt känns bara för svårt att hantera. Älskar mitt jobb, men kan inte bo i en resväska mycket längre, längtar efter fast adress igen. Vet inte vad jag ska göra åt saken. Saknar alla och vill att allt ska vara som förut, men ändå inte...
Så fort jag befinner mig med en familj så känner jag gråten bränna i ögonen och halsen tjocknar. Så avundsjuk på det de har, det jag hade men aldrig får tillbaka. Samtidigt vet jag nu att hela min uppväxt var en lögn och fast det inte tjänar någonting till och jag inte vill tänka på det-så är tankarna ständigt närvarande... Fy fan för falska människor och stackars dem som står på deras sida och utnyttjas... Så hade vi det, jag och pappa. Men vi tar det en annan dag, eller hur Mormiz?
Jag älskar dig och saknar dig!!!
måndag 24 maj 2010
Söndagen Den 23:e Maj
Kära Mormiz,
förlåt, förlåt, förlåt!!! Jag känner mig usel som inte hört av mig på hela helgen... Vi har varit på Årets Border i Herrfallet och det har inte blivit mycket tid över på kvällarna, mest prat och mat.
Det har varit så himla roligt, men min grymma träningsvärk från självskyddet satt faktiskt i ända till idag! Helt sjukt vad ont man kan ha...
Harry har skött sig så himla bra, han har verkligen vuxit till sig över vintern! Förutom att pälsen såg hemsk ut (dock utan anmärkning) så var han på topp hela meetinget. Fick beröm av uppfödaren att han visade sig så fint, men som sagt pälsen... Så den åkte av, fortare än kvickt, hoppas att den blir bra till Norrköping och Elmia.
Umgåtts med fina vänner och mått bra, välbehövligt!
Jag älskar dig och saknar dig, är så mycket jag vill prata med dig om!
förlåt, förlåt, förlåt!!! Jag känner mig usel som inte hört av mig på hela helgen... Vi har varit på Årets Border i Herrfallet och det har inte blivit mycket tid över på kvällarna, mest prat och mat.
Det har varit så himla roligt, men min grymma träningsvärk från självskyddet satt faktiskt i ända till idag! Helt sjukt vad ont man kan ha...
Harry har skött sig så himla bra, han har verkligen vuxit till sig över vintern! Förutom att pälsen såg hemsk ut (dock utan anmärkning) så var han på topp hela meetinget. Fick beröm av uppfödaren att han visade sig så fint, men som sagt pälsen... Så den åkte av, fortare än kvickt, hoppas att den blir bra till Norrköping och Elmia.
Umgåtts med fina vänner och mått bra, välbehövligt!
Jag älskar dig och saknar dig, är så mycket jag vill prata med dig om!
torsdag 20 maj 2010
Torsdagen Den 20:e Maj
Kära Mormiz,
ajajajaj så ont jag har och förlåt att jag inte hörde av mig igår... Först hade vi självskydd hela dagen, därefter Hundstallet i 3 timmar och sedan sov en kompis över här och då ville jag inte sitta framför datorn.
Självskydd ja... Väldigt bra att kunna, inte lika kul att träna. Det gör O-N-T!!! Ivriga/elaka kollegor tar i för kung och fosterland under träningen och jag är helt blåprickig på armarna. Vissa saker är jättekul, andra mest repetition från mitt förra jobb. Ack så nödvändigt, men man ska nog träna det regelbundet för att det ska sitta när man väl hamnar i en situation.
Imorgon ökar vi svårighetsgraden och då får vi se om vi får ännu mer ont, jag kan knappt gå idag...
Sedan har jag varit på Hundstallet två kvällar i rad nu, mycket roligt!!! Vet att du inte är någon hundmänniska, men det blev jag. Det känns bra att veta att man gör något bra för de hundarna som hade otur med sina människor trots att även de förtjänade samma ovillkorliga kärlek som de flesta hundar får av sina ägare. Tyvärr finns det ju inga vettiga straff för människor som behandlar sina djur illa här i Sverige och det tycker jag är konstigt med tanke på att vi skryter med att vi har världens bästa djurskydd... Även om det är bra så hjälper det ju inte så länge det inte efterföljs...
Men vi är ganska många med hjärtat på rätta stället och som står på de svagas sida och det värmer i hjärtat när amstaffen drar upp läpparna och ler (precis som Timmy gjorde), när rottweilern viftar på hela kroppen av glädje eller när blandrashunden lägger sitt huvud i mitt knä när jag sitter i hans box. Jag skulle gå genom eld och vatten för dessa hundar och de ger mig så mycket tillbaka. Jag känner mig hedrad över att vara i deras tjänst!
Imorgon får jag äntligen träffa Fredrik och vovvarna igen och världens bästa K med hundar!!! Det blir lydnadstävling och rasspecial utanför Eskilstuna, gamla hemtrakterna. Hoppas på en bra helg, för jag har en lång vecka framför mig sedan...
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och saknar dig mer än ord kan säga.
ajajajaj så ont jag har och förlåt att jag inte hörde av mig igår... Först hade vi självskydd hela dagen, därefter Hundstallet i 3 timmar och sedan sov en kompis över här och då ville jag inte sitta framför datorn.
Självskydd ja... Väldigt bra att kunna, inte lika kul att träna. Det gör O-N-T!!! Ivriga/elaka kollegor tar i för kung och fosterland under träningen och jag är helt blåprickig på armarna. Vissa saker är jättekul, andra mest repetition från mitt förra jobb. Ack så nödvändigt, men man ska nog träna det regelbundet för att det ska sitta när man väl hamnar i en situation.
Imorgon ökar vi svårighetsgraden och då får vi se om vi får ännu mer ont, jag kan knappt gå idag...
Sedan har jag varit på Hundstallet två kvällar i rad nu, mycket roligt!!! Vet att du inte är någon hundmänniska, men det blev jag. Det känns bra att veta att man gör något bra för de hundarna som hade otur med sina människor trots att även de förtjänade samma ovillkorliga kärlek som de flesta hundar får av sina ägare. Tyvärr finns det ju inga vettiga straff för människor som behandlar sina djur illa här i Sverige och det tycker jag är konstigt med tanke på att vi skryter med att vi har världens bästa djurskydd... Även om det är bra så hjälper det ju inte så länge det inte efterföljs...
Men vi är ganska många med hjärtat på rätta stället och som står på de svagas sida och det värmer i hjärtat när amstaffen drar upp läpparna och ler (precis som Timmy gjorde), när rottweilern viftar på hela kroppen av glädje eller när blandrashunden lägger sitt huvud i mitt knä när jag sitter i hans box. Jag skulle gå genom eld och vatten för dessa hundar och de ger mig så mycket tillbaka. Jag känner mig hedrad över att vara i deras tjänst!
Imorgon får jag äntligen träffa Fredrik och vovvarna igen och världens bästa K med hundar!!! Det blir lydnadstävling och rasspecial utanför Eskilstuna, gamla hemtrakterna. Hoppas på en bra helg, för jag har en lång vecka framför mig sedan...
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och saknar dig mer än ord kan säga.
tisdag 18 maj 2010
Tisdagen Den 18:e Maj
Kära Mormiz,
jag är sååå trött!!! Gick upp 05:00 som vanligt nuförtiden och åkte till jobbet. Vi hade specialuppdrag idag och det var viktigt att vara på plats 06:30. Vi gjorde upp dagens schema och jag kan tyvärr inte berätta vad vi gjorde, men det var så kul!!! Älskar mitt nya jobb, lite för lite djur men annars är det toppen! =)
Så vi höll på till 19:30 innan vi fick åka hem... Zzzz...
Väl hemma så mötte jag upp pappa för middag ute och vi pratade massor om hans resa. De åker imorgon, pappa & alla 4 bröderna. Jag är så glad för pappas skull, men samtidigt känner jag mig lite utanför... De är ju den enda familj jag har kvar och så frågade de inte ens om jag ville följa med... Jag vet att de inte menade något illa, men jag känner mig bara så ensam just nu. Vågar inte ens tänka på jul och sådant, kommer bryta ihop. Men det är verkligen jättekul för pappa! De ska på någon fisketur på fredag och fiska typ Blue Merlin och andra jättefiskar!
Har haft kurs i digitalkamera för honom här på kvällen, mycket intressant! =) Hans jättehänder är inte direkt gjorda för dagens små kameror...
Efter det kastade jag mig ut för dagens motion: 30 minuter intervall av gång och jogging. Är numera helt slut... =) Men det känns bra! Ska bara duscha så kan jag sova sedan, pappa kommer nog väcka mig i natt när han ska upp, han brukar inte vara så smidig...
Förlåt att jag är så tråkig idag, men jag är väldigt trött. Lovar att vara roligare imorgon. Efter Hundstallet...
Älskar dig och saknar dig så det gör ont!
jag är sååå trött!!! Gick upp 05:00 som vanligt nuförtiden och åkte till jobbet. Vi hade specialuppdrag idag och det var viktigt att vara på plats 06:30. Vi gjorde upp dagens schema och jag kan tyvärr inte berätta vad vi gjorde, men det var så kul!!! Älskar mitt nya jobb, lite för lite djur men annars är det toppen! =)
Så vi höll på till 19:30 innan vi fick åka hem... Zzzz...
Väl hemma så mötte jag upp pappa för middag ute och vi pratade massor om hans resa. De åker imorgon, pappa & alla 4 bröderna. Jag är så glad för pappas skull, men samtidigt känner jag mig lite utanför... De är ju den enda familj jag har kvar och så frågade de inte ens om jag ville följa med... Jag vet att de inte menade något illa, men jag känner mig bara så ensam just nu. Vågar inte ens tänka på jul och sådant, kommer bryta ihop. Men det är verkligen jättekul för pappa! De ska på någon fisketur på fredag och fiska typ Blue Merlin och andra jättefiskar!
Har haft kurs i digitalkamera för honom här på kvällen, mycket intressant! =) Hans jättehänder är inte direkt gjorda för dagens små kameror...
Efter det kastade jag mig ut för dagens motion: 30 minuter intervall av gång och jogging. Är numera helt slut... =) Men det känns bra! Ska bara duscha så kan jag sova sedan, pappa kommer nog väcka mig i natt när han ska upp, han brukar inte vara så smidig...
Förlåt att jag är så tråkig idag, men jag är väldigt trött. Lovar att vara roligare imorgon. Efter Hundstallet...
Älskar dig och saknar dig så det gör ont!
måndag 17 maj 2010
Måndagen Den 17:e Maj
Kära Mormiz,
förlåt att jag inte hört av mig på flera dagar... Trots långledigt så har dagarna bara flugit förbi och jag är tillbaka i Sthlm efter en lång arbetsdag.
Helgen har spenderats med min underbara hundar och jag & Fredrik har fått äran att vara på 2-års kalas hos världens bästa 2-åring! Om man kunde bli garanterad en sådan unge så skulle jag också kunna skaffa barn... =D Sedan var det vuxenmiddag hos våra fina vänner med mycket god mat och lite flytande föda... Asti Martini är gott må jag säga...
Lägenheten börjar komma i ordning riktigt bra, jag önskar verkligen att du hade fått se min "nya" hemstad. Du hade älskat blomsterrabatterna och vattnet och jag tror du hade tyckt om vår lägenhet också. Eftersom vårat husspöke Leifa inte verkar ha flyttat med oss så är du mer än välkommen att komma och spöka för oss... =D
Sitter och tittar på Animal Police. Det är mitt drömyrke, men det finns ju tyvärr inte i Sverige. Det är så himla viktigt att göra något för att hjälpa dem som inte har någon. Man inser även hur bra ens egna hundar har det, även om de säkert skulle påstå att det fattas en del... =)
Hoppas att allt är bra med dig och att du följer mig på min väg.
Jag älskar dig och saknar dig varje minut!
förlåt att jag inte hört av mig på flera dagar... Trots långledigt så har dagarna bara flugit förbi och jag är tillbaka i Sthlm efter en lång arbetsdag.
Helgen har spenderats med min underbara hundar och jag & Fredrik har fått äran att vara på 2-års kalas hos världens bästa 2-åring! Om man kunde bli garanterad en sådan unge så skulle jag också kunna skaffa barn... =D Sedan var det vuxenmiddag hos våra fina vänner med mycket god mat och lite flytande föda... Asti Martini är gott må jag säga...
Lägenheten börjar komma i ordning riktigt bra, jag önskar verkligen att du hade fått se min "nya" hemstad. Du hade älskat blomsterrabatterna och vattnet och jag tror du hade tyckt om vår lägenhet också. Eftersom vårat husspöke Leifa inte verkar ha flyttat med oss så är du mer än välkommen att komma och spöka för oss... =D
Sitter och tittar på Animal Police. Det är mitt drömyrke, men det finns ju tyvärr inte i Sverige. Det är så himla viktigt att göra något för att hjälpa dem som inte har någon. Man inser även hur bra ens egna hundar har det, även om de säkert skulle påstå att det fattas en del... =)
Hoppas att allt är bra med dig och att du följer mig på min väg.
Jag älskar dig och saknar dig varje minut!
lördag 15 maj 2010
Fredagen Den 14:e Maj
Kära Mormiz,
vilken lång dag!
Började med att jobba lite lätt åt Fredrik nere i Söderköping, Yoggi var med och åkte som en stor golfbil... Öronen fladdrade i vinden och han fick springa och titta efter ankor vid vattnet! En bra start på dagen enligt Yoggi. Harry fick bara åka en liten bit inne på området, han är ju lite speciell... =D
Sedan åkte vi runt och kollade på presenter till morgondagens födelsedagsbarn... Inte lätt. Vi är inbjudna med släkten på eftermiddagen, sedan blir det vuxenmys på kvällen.
Efter traskande i affärer åkte vi hem och jag somnade en timme fast jag inte hade tid... Det var rätt segt att komma igång igen, men Fredrik tog Yoggi på promenad och jag tog med mig Harry ut i löparspåret. Körde bara ett varv idag p.g.a. tidsbrist, men det kändes helt okej. Tror tyvärr aldrig att löpning kommer att bli min grej, men det vore ju kul om det var så! =D
Nu på kvällen var jag och Fredrik på bio: "Robin Hood" med Russel Crowe och Cate Blanchette, så grymt bra film!!! Typ en av de bästa jag har sett faktiskt! Mycket hästar med och en riktig hunk i huvudrollen, kan inte bli bättre!
Vet du, om 2 veckor ska jag rida för första gången på 2 år... Är så nervös! Tänk om jag inte kommer ihåg hur man gör? Hoppas på bra muskelminne och hoppas att jag kan fortsätta rida sedan, saknar det enormt mycket. Inte så konstigt med tanke på att jag ridit varje dag i hela mitt liv sedan jag var 5 år gammal... Det märks att något saknas i mitt liv. Så jag ser fram emot det och är så tacksam att pappa gav mig det i julklapp!!! Världens bästa pappa!!!
Måste sova nu, ska upp och träna med Harry tidigt imorgon...
Älskar dig och saknar dig!!!
vilken lång dag!
Började med att jobba lite lätt åt Fredrik nere i Söderköping, Yoggi var med och åkte som en stor golfbil... Öronen fladdrade i vinden och han fick springa och titta efter ankor vid vattnet! En bra start på dagen enligt Yoggi. Harry fick bara åka en liten bit inne på området, han är ju lite speciell... =D
Sedan åkte vi runt och kollade på presenter till morgondagens födelsedagsbarn... Inte lätt. Vi är inbjudna med släkten på eftermiddagen, sedan blir det vuxenmys på kvällen.
Efter traskande i affärer åkte vi hem och jag somnade en timme fast jag inte hade tid... Det var rätt segt att komma igång igen, men Fredrik tog Yoggi på promenad och jag tog med mig Harry ut i löparspåret. Körde bara ett varv idag p.g.a. tidsbrist, men det kändes helt okej. Tror tyvärr aldrig att löpning kommer att bli min grej, men det vore ju kul om det var så! =D
Nu på kvällen var jag och Fredrik på bio: "Robin Hood" med Russel Crowe och Cate Blanchette, så grymt bra film!!! Typ en av de bästa jag har sett faktiskt! Mycket hästar med och en riktig hunk i huvudrollen, kan inte bli bättre!
Vet du, om 2 veckor ska jag rida för första gången på 2 år... Är så nervös! Tänk om jag inte kommer ihåg hur man gör? Hoppas på bra muskelminne och hoppas att jag kan fortsätta rida sedan, saknar det enormt mycket. Inte så konstigt med tanke på att jag ridit varje dag i hela mitt liv sedan jag var 5 år gammal... Det märks att något saknas i mitt liv. Så jag ser fram emot det och är så tacksam att pappa gav mig det i julklapp!!! Världens bästa pappa!!!
Måste sova nu, ska upp och träna med Harry tidigt imorgon...
Älskar dig och saknar dig!!!
torsdag 13 maj 2010
Torsdagen Den 13:e Maj
Kära Mormiz,
idag har det verkligen öst ned från skyn, ditt påhitt? Jag är ju dock så knäpp att jag älskar regn och åska och gav mig faktiskt ut med hundarna i en timme på en genomblöt promenad. De behöver verkligen springa av sig och då är Himpafältet perfekt, var dessutom ensam där-undrar varför? =)
Skulle egentligen ha tävlat med Harry idag, men eftersom jag inte känner att jag hunnit träna tillräckligt så ville jag inte utsätta honom för det. Jag ska träna imorgon och sedan ska vi köra inofficiellt på Årets Border nästa helg. Han är jätteduktig på träning, men ganska ofokuserad på tävling...
Var i Jönåker och fick honom trimmad idag, han blev jättefin!!! Det var väldigt nödvändigt för han såg hemsk ut!
På eftermiddagen åkte jag ut till våra bästa vänner, där Fredrik redan var och hjälpte till att fälla träd... De hade redan haft ned det största när jag kom och det hade tydligen "smitit"... Som tur var så stod flaggstången och huset kvar i alla fall... Men en tulpanrabatt och ett solur fick sätta livet till... =) Du älskade ju att leka med motorsågen, sågade ned allt du hittade i din trädgård som inte behövde vara där... Och vägrade be någon om hjälp! Du klättrade hellre på stegen i träskor och upp i trädet med påslagen motorsåg... Hahaha, underbara människa! Du har förgyllt varje dag i hela mitt liv och jag hade inte varit samma människa utan dig. Det är så svårt att greppa att du inte finns hos mig längre, att jag aldrig mer kommer få höra din röst eller se dig le. Det är sådana små saker som kan få mig att tappa andan närsom helst vetskapen smyger sig på mig... Snälla, kom tillbaka...
Jag älskar dig ju och saknar dig så fruktansvärt mycket.
idag har det verkligen öst ned från skyn, ditt påhitt? Jag är ju dock så knäpp att jag älskar regn och åska och gav mig faktiskt ut med hundarna i en timme på en genomblöt promenad. De behöver verkligen springa av sig och då är Himpafältet perfekt, var dessutom ensam där-undrar varför? =)
Skulle egentligen ha tävlat med Harry idag, men eftersom jag inte känner att jag hunnit träna tillräckligt så ville jag inte utsätta honom för det. Jag ska träna imorgon och sedan ska vi köra inofficiellt på Årets Border nästa helg. Han är jätteduktig på träning, men ganska ofokuserad på tävling...
Var i Jönåker och fick honom trimmad idag, han blev jättefin!!! Det var väldigt nödvändigt för han såg hemsk ut!
På eftermiddagen åkte jag ut till våra bästa vänner, där Fredrik redan var och hjälpte till att fälla träd... De hade redan haft ned det största när jag kom och det hade tydligen "smitit"... Som tur var så stod flaggstången och huset kvar i alla fall... Men en tulpanrabatt och ett solur fick sätta livet till... =) Du älskade ju att leka med motorsågen, sågade ned allt du hittade i din trädgård som inte behövde vara där... Och vägrade be någon om hjälp! Du klättrade hellre på stegen i träskor och upp i trädet med påslagen motorsåg... Hahaha, underbara människa! Du har förgyllt varje dag i hela mitt liv och jag hade inte varit samma människa utan dig. Det är så svårt att greppa att du inte finns hos mig längre, att jag aldrig mer kommer få höra din röst eller se dig le. Det är sådana små saker som kan få mig att tappa andan närsom helst vetskapen smyger sig på mig... Snälla, kom tillbaka...
Jag älskar dig ju och saknar dig så fruktansvärt mycket.
onsdag 12 maj 2010
Onsdag Den 12:e Maj
Kära Mormiz,
vilket väder! Årets första åska har kommit och tagit med sig ett ösregn som heter duga... Men jag älskar ju sådant väder, i alla fall när man får sitta på insidan och bara lyssna på det. =) Vi var ute med hundarna nyss och blev genomvåta på några minuter.
Idag var en seeeg dag på jobbet, en sådan där dag när klockan nästan verkar gå baklänges... Lite att göra, dålig ledning och dagen innan långledigt, upplagt för tristess.
Men även den arbetsdagen tog slut och nu är jag ledig i 4 dagar, det är en typisk sådan helg som jag skulle åka hem till dig, jag hade varit framme typ nu med min usla planering och du hade dukat fram middag och envisats med att vänta på mig. Bara för att påpeka att jag var väldigt sen... Du hade så gärna fått göra det hur mycket som helst, bara du kommer tillbaka. Det här går bara inte, jag vägrar gå med på det!!!
När jag kom hem hit på kvällen så var våra underbara vänner och deras dotter på 4 månader här. Du skulle se, jag har värsta handen med barn! Men jag vet fortfarande inte hur jag känner för att skaffa egna, de är så läskiga när de börjar skrika och ha sig... Jaja, ingen stress, tiden får utvisa hur det blir med den saken. Men lita på att jag kommer berätta varenda rövarhistoria jag kan om dig! =)
Älskar dig så mycket och saknar dig så jag tappar andan...
vilket väder! Årets första åska har kommit och tagit med sig ett ösregn som heter duga... Men jag älskar ju sådant väder, i alla fall när man får sitta på insidan och bara lyssna på det. =) Vi var ute med hundarna nyss och blev genomvåta på några minuter.
Idag var en seeeg dag på jobbet, en sådan där dag när klockan nästan verkar gå baklänges... Lite att göra, dålig ledning och dagen innan långledigt, upplagt för tristess.
Men även den arbetsdagen tog slut och nu är jag ledig i 4 dagar, det är en typisk sådan helg som jag skulle åka hem till dig, jag hade varit framme typ nu med min usla planering och du hade dukat fram middag och envisats med att vänta på mig. Bara för att påpeka att jag var väldigt sen... Du hade så gärna fått göra det hur mycket som helst, bara du kommer tillbaka. Det här går bara inte, jag vägrar gå med på det!!!
När jag kom hem hit på kvällen så var våra underbara vänner och deras dotter på 4 månader här. Du skulle se, jag har värsta handen med barn! Men jag vet fortfarande inte hur jag känner för att skaffa egna, de är så läskiga när de börjar skrika och ha sig... Jaja, ingen stress, tiden får utvisa hur det blir med den saken. Men lita på att jag kommer berätta varenda rövarhistoria jag kan om dig! =)
Älskar dig så mycket och saknar dig så jag tappar andan...
tisdag 11 maj 2010
Tisdagen Den 11:e Maj
Kära Mormiz,
vissa människor föddes med både hjärtat och huvudet på fel ställe tror jag... Men vi behöver inte prata om dem idag, jag har vidtagit nödvändiga åtgärder för att de inte ska fortsätta censurera våra samtal. Om de tycker att det jag skriver är så hemskt så är receptet på det så himla enkelt: SLUTA LÄS. Det är helt frivilligt och jag skriver inte för att reta upp någon, inte för att såra någon och jag sprider heller inga lögner som personen påstod.
Jag skriver verkligheten samt min reaktion på den, som är ytterst subjektiv naturligtvis. Men sist jag kollade så hade vi yttrandefrihet i Sverige och jag trodde att jag var uppdaterad på lagstiftningen, men tar tacksamt emot korrekta rättelser...
Nog om det... Idioter finns överallt.
Min arbetsdag visade sig dock väga upp och över allt som hände på morgonen!!! Jag kan tyvärr inte berätta vad det gäller, men jag var JÄTTEDUKTIG!!! =D Är så stolt över mig själv och gick med ett fånigt flin på läpparna resten av dagen! Jag älskar mitt jobb! Jag är så glad att du hann vara med om när jag fick det, att du var den första jag ringde... Jag ringer dig fortfarande varje dag, bara för att inse att jag inte kommer att få något svar...
Efter jobbet åkte jag hem och hämtade mina älskade vovvar hos pappa på hans jobb, vet inte vad jag skulle göra utan dem!!! De lyssnar alltid och dömer aldrig.
Åkte hem, åt och åkte sedan till Hundstallet för min första kväll som riktig volontär. Det känns helt rätt och det är fantastiska människor som jobbar där och underbara hundar! En har fångat mitt hjärta för evigt... <3
Måste sova nu, varit igång sedan 05.00 och har en lång dag med hemresa framför mig imorgon!
Saknar dig så förbannat och älskar dig ännu mer.
vissa människor föddes med både hjärtat och huvudet på fel ställe tror jag... Men vi behöver inte prata om dem idag, jag har vidtagit nödvändiga åtgärder för att de inte ska fortsätta censurera våra samtal. Om de tycker att det jag skriver är så hemskt så är receptet på det så himla enkelt: SLUTA LÄS. Det är helt frivilligt och jag skriver inte för att reta upp någon, inte för att såra någon och jag sprider heller inga lögner som personen påstod.
Jag skriver verkligheten samt min reaktion på den, som är ytterst subjektiv naturligtvis. Men sist jag kollade så hade vi yttrandefrihet i Sverige och jag trodde att jag var uppdaterad på lagstiftningen, men tar tacksamt emot korrekta rättelser...
Nog om det... Idioter finns överallt.
Min arbetsdag visade sig dock väga upp och över allt som hände på morgonen!!! Jag kan tyvärr inte berätta vad det gäller, men jag var JÄTTEDUKTIG!!! =D Är så stolt över mig själv och gick med ett fånigt flin på läpparna resten av dagen! Jag älskar mitt jobb! Jag är så glad att du hann vara med om när jag fick det, att du var den första jag ringde... Jag ringer dig fortfarande varje dag, bara för att inse att jag inte kommer att få något svar...
Efter jobbet åkte jag hem och hämtade mina älskade vovvar hos pappa på hans jobb, vet inte vad jag skulle göra utan dem!!! De lyssnar alltid och dömer aldrig.
Åkte hem, åt och åkte sedan till Hundstallet för min första kväll som riktig volontär. Det känns helt rätt och det är fantastiska människor som jobbar där och underbara hundar! En har fångat mitt hjärta för evigt... <3
Måste sova nu, varit igång sedan 05.00 och har en lång dag med hemresa framför mig imorgon!
Saknar dig så förbannat och älskar dig ännu mer.
måndag 10 maj 2010
Måndagen Den 10:e Maj
Kära Mormiz,
förlåt att jag inte har skrivit på hela helgen, men det var för jobbigt efter din begravning.
Du hade hatat den by the way. Prästen var urusel och det fanns ingen känsla av "dig" i ceremonin, det var väldigt opersonligt tyckte jag. Prästen höll på och pratade om hur mycket du älskade att sjunga... Det gjorde du inte alls, det var i alla fall inte något som karaktäriserade dig på något sätt. Det enda du hade älskat var blommorna-det var så mycket och så vackra blommor Mormiz, du skulle ha sett! Jag, pappa & L hade varsin stor, bleklila ros med mörka kanter och lade på kistan, de var verkligen vackra.
Men, tyvärr måste vi ta det här från början... När jag pratade med mamma för några veckor sedan och gick igenom begravningen så sa hon att längst fram på höger sida får bara den absolut närmsta familjen sitta, det var viktigt att inte pappa eller Fredrik satt där. Jag vet inte hur det fungerar, men tänkte att det säkert stämde. Så pratade jag med henne igen förra söndagen och då gick hela mitt liv i tusen bitar på alla sätt och vis. Jag fick "äntligen" svar på hur de hade träffats: när pappa låg på sjukhuset med cancer och du var inlåst på hemmet så gick hon på danskurs och han var lärare där...
Jag kan inte förstå... Jag har verkligen försökt, men det är omöjligt att förstå hur hon tänker, det är som att hon bara gör och struntar i hur det drabbar alla andra!
Sedan sa hon ju att han skulle sitta bredvid henne på första bänken och jag kunde bara inte hantera det!!! Han har inte där att göra alls och absolut inte på någon slags hederplats! Men "hon behövde ju också stöd", medan jag tydligen skulle klara att sitta där själv bredvid hennes nye man. Gaaah!!!
Vi åkte i alla fall dit i fredags fm och först åkte vi till ditt hus för att titta på sakerna vi skulle ha med oss. Det var jättejobbigt. Din fina trädgård som du alltid var ute i, jag såg dig överallt pysslandes med olika saker.
Sedan åkte vi bort till kyrkan, pappa var jättefin i svart kostym och slips (!!!) trots att det stod "ljus klädsel" i annonsen. "Jag vet hur man klär sig på en begravning" fick jag bara till svar och jag tycker det var rätt. Väl där så blev vi invisade till den 2:a bänkraden på höger sida, ingen satt framför oss än och det satt inga alls på vänster sida. Så kom mamma och hennes bihang, samt din andra dotters nya man och hans 3 söner från sitt förra äktenskap och samtliga de satte sig framför oss... Vet du hur det kändes? Jag hörde folk tissla i raderna bakom oss om hur konstigt det var att jag inte var där framme och vilka var de 3 unga männen och var var din andra dotter? Ja Mormiz, var var hon? Hon var inte med på morfars begravning heller och jag tycker det är skit rent ut sagt!!! Det spelar ingen roll vad man själv tror på eller tycker, hur jobbigt man än tycker att det är-man går för att hedra den som lämnat detta liv, inte för att själv må bra. Så jag är djupt besviken på så många personer av olika anledningar.
Det var tur att L var med!!! Hon hade pappernäsdukar som jag gjorde av med på löpande band... =) Sedan var det dags att gå runt kistan och säga farväl. De på första raden gick först och mamma ägnade mig inte en blick under hela tiden... Känns bra att veta att hon verkligen inte ens bryr sig lite. Men sedan tyckte jag att det kändes bra att det blev jag, pappa & L själva därframme. Tyvärr så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna och egentligen tycker jag inte att det gör något, för det visar bara hur mycket jag älskar dig och att min sorg inte hejdas av någon fånig regel om gott uppförande i en kyrka!
Sedan satt jag och grät och pappa höll om mig jättehårt hela tiden, han var så stark genom hela ceremonin! Tänk att sitta där bakom sin före dettas nye man och hålla god min när man blivit behandlad som något som katten släpat in... Han är en fantastisk pappa och människa.
Det var ganska många som ville säga farväl till dig Mormiz och jag kände inte igen hälften av dem. Men Gerhard var där och han grät framme vid kistan, jag tyckte det värmde i hjärtat. Ni stod varandra nära och jag vet inte hur många gånger vi har skattat oss lyckliga över att du hade honom som granne.
Pappa ledde mig ut ur kyrkan, förbi mamma och hennes nye och bort till bilen när begravningen var över och det var en sådan lättnad att komma ut därifrån! Du hade verkligen inte tyckt om det, du var inte ett dugg troende och det var alldeles för stelt för din smak. Någon borde ha kommit incyklande på en 3-hjuling eller slängt sig över kyrkorgeln och sjungit något av Marilyn Monroe, men du var ju inte kvar för att göra sådana saker mer...
Herregud, vad ska vi göra utan dig?
Jag hoppas att du alltid fortsätter att gå vid min sida lika nära som jag känner dig nu, för utan dig kommer jag att gå vilse.
Jag älskar dig och saknar dig bortom all förklaring!
förlåt att jag inte har skrivit på hela helgen, men det var för jobbigt efter din begravning.
Du hade hatat den by the way. Prästen var urusel och det fanns ingen känsla av "dig" i ceremonin, det var väldigt opersonligt tyckte jag. Prästen höll på och pratade om hur mycket du älskade att sjunga... Det gjorde du inte alls, det var i alla fall inte något som karaktäriserade dig på något sätt. Det enda du hade älskat var blommorna-det var så mycket och så vackra blommor Mormiz, du skulle ha sett! Jag, pappa & L hade varsin stor, bleklila ros med mörka kanter och lade på kistan, de var verkligen vackra.
Men, tyvärr måste vi ta det här från början... När jag pratade med mamma för några veckor sedan och gick igenom begravningen så sa hon att längst fram på höger sida får bara den absolut närmsta familjen sitta, det var viktigt att inte pappa eller Fredrik satt där. Jag vet inte hur det fungerar, men tänkte att det säkert stämde. Så pratade jag med henne igen förra söndagen och då gick hela mitt liv i tusen bitar på alla sätt och vis. Jag fick "äntligen" svar på hur de hade träffats: när pappa låg på sjukhuset med cancer och du var inlåst på hemmet så gick hon på danskurs och han var lärare där...
Jag kan inte förstå... Jag har verkligen försökt, men det är omöjligt att förstå hur hon tänker, det är som att hon bara gör och struntar i hur det drabbar alla andra!
Sedan sa hon ju att han skulle sitta bredvid henne på första bänken och jag kunde bara inte hantera det!!! Han har inte där att göra alls och absolut inte på någon slags hederplats! Men "hon behövde ju också stöd", medan jag tydligen skulle klara att sitta där själv bredvid hennes nye man. Gaaah!!!
Vi åkte i alla fall dit i fredags fm och först åkte vi till ditt hus för att titta på sakerna vi skulle ha med oss. Det var jättejobbigt. Din fina trädgård som du alltid var ute i, jag såg dig överallt pysslandes med olika saker.
Sedan åkte vi bort till kyrkan, pappa var jättefin i svart kostym och slips (!!!) trots att det stod "ljus klädsel" i annonsen. "Jag vet hur man klär sig på en begravning" fick jag bara till svar och jag tycker det var rätt. Väl där så blev vi invisade till den 2:a bänkraden på höger sida, ingen satt framför oss än och det satt inga alls på vänster sida. Så kom mamma och hennes bihang, samt din andra dotters nya man och hans 3 söner från sitt förra äktenskap och samtliga de satte sig framför oss... Vet du hur det kändes? Jag hörde folk tissla i raderna bakom oss om hur konstigt det var att jag inte var där framme och vilka var de 3 unga männen och var var din andra dotter? Ja Mormiz, var var hon? Hon var inte med på morfars begravning heller och jag tycker det är skit rent ut sagt!!! Det spelar ingen roll vad man själv tror på eller tycker, hur jobbigt man än tycker att det är-man går för att hedra den som lämnat detta liv, inte för att själv må bra. Så jag är djupt besviken på så många personer av olika anledningar.
Det var tur att L var med!!! Hon hade pappernäsdukar som jag gjorde av med på löpande band... =) Sedan var det dags att gå runt kistan och säga farväl. De på första raden gick först och mamma ägnade mig inte en blick under hela tiden... Känns bra att veta att hon verkligen inte ens bryr sig lite. Men sedan tyckte jag att det kändes bra att det blev jag, pappa & L själva därframme. Tyvärr så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna och egentligen tycker jag inte att det gör något, för det visar bara hur mycket jag älskar dig och att min sorg inte hejdas av någon fånig regel om gott uppförande i en kyrka!
Sedan satt jag och grät och pappa höll om mig jättehårt hela tiden, han var så stark genom hela ceremonin! Tänk att sitta där bakom sin före dettas nye man och hålla god min när man blivit behandlad som något som katten släpat in... Han är en fantastisk pappa och människa.
Det var ganska många som ville säga farväl till dig Mormiz och jag kände inte igen hälften av dem. Men Gerhard var där och han grät framme vid kistan, jag tyckte det värmde i hjärtat. Ni stod varandra nära och jag vet inte hur många gånger vi har skattat oss lyckliga över att du hade honom som granne.
Pappa ledde mig ut ur kyrkan, förbi mamma och hennes nye och bort till bilen när begravningen var över och det var en sådan lättnad att komma ut därifrån! Du hade verkligen inte tyckt om det, du var inte ett dugg troende och det var alldeles för stelt för din smak. Någon borde ha kommit incyklande på en 3-hjuling eller slängt sig över kyrkorgeln och sjungit något av Marilyn Monroe, men du var ju inte kvar för att göra sådana saker mer...
Herregud, vad ska vi göra utan dig?
Jag hoppas att du alltid fortsätter att gå vid min sida lika nära som jag känner dig nu, för utan dig kommer jag att gå vilse.
Jag älskar dig och saknar dig bortom all förklaring!
torsdag 6 maj 2010
Torsdagen Den 6:e Maj
Kära Mormiz,
idag var det första gången jag gjorde RF-kontroll. Det var jätteroligt och inte så svårt! =D Tyvärr hann jag bara blåsa 3 st innan vi fick träff i gruppen och fick avbryta.
Jag känner väldigt starkt för just detta, det finns ingen ursäkt för att sätta sig bakom ratten när man har druckit. Man riskerar alla andras liv, inte bara sitt eget. Så jag hoppas vi kommer hålla på mer med denna typ av insats.
Jag hade tänkt att prata med dig om mamma idag igen, men jag vill inte stressa upp mig själv inför morgondagen och din begravning. Jag låter den klaras av först, sedan måste saker och ting ut i luften innan jag går under av all ilska och sorg. Det känns som att jag ska explodera inombords ibland och jag får inga vettiga svar. Bara av pappa, jag önskar att han hade berättat sanningen för länge sedan... Vilken fantastisk uppoffring. Tänk om de visste. Men du visste och det ska vi prata om imorgon eller på lördag.
Jag valde idag att göra något produktivt av min ilska idag - jag gav mig ut och sprang! =D Eller gick 2 minuter - joggade 1 minut, i 30 minuter. Det kändes bra! Det var bara sista joggen som benen kändes stumma.
Jag gick runt på Djurgården 1 timme imorse och sedan skulle jag ha gått på spinning nu ikväll, men jag mådde så illa att jag stannade hemma istället... =(
Bäst att jag går och varvar ned inför morgondagen, jag ser verkligen inte fram emot det. Det är så mycket mer än att du är borta. Det är för mycket...
idag var det första gången jag gjorde RF-kontroll. Det var jätteroligt och inte så svårt! =D Tyvärr hann jag bara blåsa 3 st innan vi fick träff i gruppen och fick avbryta.
Jag känner väldigt starkt för just detta, det finns ingen ursäkt för att sätta sig bakom ratten när man har druckit. Man riskerar alla andras liv, inte bara sitt eget. Så jag hoppas vi kommer hålla på mer med denna typ av insats.
Jag hade tänkt att prata med dig om mamma idag igen, men jag vill inte stressa upp mig själv inför morgondagen och din begravning. Jag låter den klaras av först, sedan måste saker och ting ut i luften innan jag går under av all ilska och sorg. Det känns som att jag ska explodera inombords ibland och jag får inga vettiga svar. Bara av pappa, jag önskar att han hade berättat sanningen för länge sedan... Vilken fantastisk uppoffring. Tänk om de visste. Men du visste och det ska vi prata om imorgon eller på lördag.
Jag valde idag att göra något produktivt av min ilska idag - jag gav mig ut och sprang! =D Eller gick 2 minuter - joggade 1 minut, i 30 minuter. Det kändes bra! Det var bara sista joggen som benen kändes stumma.
Jag gick runt på Djurgården 1 timme imorse och sedan skulle jag ha gått på spinning nu ikväll, men jag mådde så illa att jag stannade hemma istället... =(
Bäst att jag går och varvar ned inför morgondagen, jag ser verkligen inte fram emot det. Det är så mycket mer än att du är borta. Det är för mycket...
onsdag 5 maj 2010
Onsdagen Den 5:e Maj
Kära Mormiz,
idag har vi haft RF-utbildning hela dagen. Jag åker ju in till jobbet tidigare och promenerar runt Gärdet på mornarna, jätteskönt! Idag höll jag mig på de stora vägarna och jag älskar verkligen Gärdet! Skulle vilja ha en lägenhet där... Harry & Yoggi skulle älska att bo på Djurgården och promenera runt hela dagarna. = )
Vi hade ett litet prov idag och jag hade alla rätt, skönt att vara tillbaka!
Efter jobbet åkte jag & L till Åkeshov för en underbar middag på Bromma Thai, så jäkla gott! Alldeles för gott, vi blev tokmätta båda två! = )
Sedan var det hundpromenad på Hundstallet, vi fick bara en hund och den var hyfsat jobbig att gå med för den bara drog hela tiden! Men men, dagens goda gärning är avklarad och det känns bra.
Är helt slutkörd efter dagens insatser och tänker kolla på Efterlyst en halvtimme innan pappa måste se travet...
Saknar dig och älskar dig!
idag har vi haft RF-utbildning hela dagen. Jag åker ju in till jobbet tidigare och promenerar runt Gärdet på mornarna, jätteskönt! Idag höll jag mig på de stora vägarna och jag älskar verkligen Gärdet! Skulle vilja ha en lägenhet där... Harry & Yoggi skulle älska att bo på Djurgården och promenera runt hela dagarna. = )
Vi hade ett litet prov idag och jag hade alla rätt, skönt att vara tillbaka!
Efter jobbet åkte jag & L till Åkeshov för en underbar middag på Bromma Thai, så jäkla gott! Alldeles för gott, vi blev tokmätta båda två! = )
Sedan var det hundpromenad på Hundstallet, vi fick bara en hund och den var hyfsat jobbig att gå med för den bara drog hela tiden! Men men, dagens goda gärning är avklarad och det känns bra.
Är helt slutkörd efter dagens insatser och tänker kolla på Efterlyst en halvtimme innan pappa måste se travet...
Saknar dig och älskar dig!
tisdag 4 maj 2010
Tisdagen Den 4:e Maj
Kära Mormiz,
vad du hade älskat den här våren! Eftersom den har dröjt så länge så fullkomligt exploderar den nu och snart är det grönt överallt. Det är till och med så att jag önskar att jag hade en trädgård att fixa i, men jag har inte ens en liten balkonglåda...
Imorse gick jag vilse på Gärdet... =D Tänkte att jag skulle traska iväg lite längre än igår och hamnade först på någon djurkyrkogård uppe i skogen, sedan vid något stall borta i igenstans. Sedan kom jag fram till Kaknästornet, men eftersom jag aldrig har varit där så hjälpte det inte jättemycket... Det hela slutade väl, men jag hann bara duscha, inte äta frukost... =( Men det känns väldigt bra att ut och röra på sig innan frukost.
Vi hade ett litet prov idag, jag & L var klara först och då kunde jag äta min frukost. L är förresten min nya tränare! =D I kampen mot kilona har jag utsett henne till min vapendragare och hon har accepterat! =D Jag kan skatta mig lycklig som hittat en sådan vän. Men det är så jobbigt att redovisa min vikt för henne, undrar vad hon tror om mig egentligen? Men nu ska jag verkligen ta tag i det, för vi vet inte hur lång tid vi får och jag vill inte gå i förtid för att jag slösade bort det jag fick. Jag kommer att redovisa träning, steg och vikt för henne varje vecka och sedan kommer jag att starta en blogg om det också. Jag har insett den enorma psykologiska effekten skrivandet har på mig genom mina samtal med dig och tänkte att det kanske fungerar även där...
Var ute och gick nu på kvällen med för att försöka bli av med min huvudvärk som suttit i sedan 14-tiden. Det fungerade inte, men det kanske blir bättre när jag somnar...
Bara 2 dagar kvar till din begravning, L kommer att följa med som stöd.
Jag saknar dig så otroligt mycket och älskar dig!!!
vad du hade älskat den här våren! Eftersom den har dröjt så länge så fullkomligt exploderar den nu och snart är det grönt överallt. Det är till och med så att jag önskar att jag hade en trädgård att fixa i, men jag har inte ens en liten balkonglåda...
Imorse gick jag vilse på Gärdet... =D Tänkte att jag skulle traska iväg lite längre än igår och hamnade först på någon djurkyrkogård uppe i skogen, sedan vid något stall borta i igenstans. Sedan kom jag fram till Kaknästornet, men eftersom jag aldrig har varit där så hjälpte det inte jättemycket... Det hela slutade väl, men jag hann bara duscha, inte äta frukost... =( Men det känns väldigt bra att ut och röra på sig innan frukost.
Vi hade ett litet prov idag, jag & L var klara först och då kunde jag äta min frukost. L är förresten min nya tränare! =D I kampen mot kilona har jag utsett henne till min vapendragare och hon har accepterat! =D Jag kan skatta mig lycklig som hittat en sådan vän. Men det är så jobbigt att redovisa min vikt för henne, undrar vad hon tror om mig egentligen? Men nu ska jag verkligen ta tag i det, för vi vet inte hur lång tid vi får och jag vill inte gå i förtid för att jag slösade bort det jag fick. Jag kommer att redovisa träning, steg och vikt för henne varje vecka och sedan kommer jag att starta en blogg om det också. Jag har insett den enorma psykologiska effekten skrivandet har på mig genom mina samtal med dig och tänkte att det kanske fungerar även där...
Var ute och gick nu på kvällen med för att försöka bli av med min huvudvärk som suttit i sedan 14-tiden. Det fungerade inte, men det kanske blir bättre när jag somnar...
Bara 2 dagar kvar till din begravning, L kommer att följa med som stöd.
Jag saknar dig så otroligt mycket och älskar dig!!!
måndag 3 maj 2010
Måndagen den 3:e Maj
Kära Mormiz,
förlåt att jag inte hört av mig på flera dagar!!! Det har varit helt galet med flytten och alla övningar och skolslut, men nu är det nog var lugnt tror jag...
Idag började vi vår rattfylleri-utbildning, inte så att vi ska köra rattfulla utan vi ska ta dem som gör det... Om du förstår? Det var jätteintressant och vi ska få göra utandningsprov på folk på torsdag.
K kom över och åt lunch med mig, det var alldeles för länge sedan vi träffades! Hon är en fantastisk människa på alla sätt och vi, är så glad att jag har hittat henne! Det hela slutade med att hon sprang till kontoret och anmälde sig till hundinstruktörsutbildningen hon också! Det ska bli så kul och det känns ännu mer rätt än RH-utbildningen som jag lurade med henne på...
Gick runt Gärdet imorse innan jobbet, vilken fantastisk plats! Där hoppas jag kunna gå med Harry många mornar framöver, han kommer älska det. Jag kommer att ha med mig hundarna upp hit fr.o.m. söndag, jag saknar dem alldeles för mycket och Harry behöver kontinuerlig träning om vi någonsin ska klara lydnaden...
Jag måste prata med dig om mamma... Jag har väntat in i det längsta, men nu går det tyvärr inte längre. Jag vill inte såra dig och jag vet att du älskar din dotter och på något sätt kommer jag alltid att älska henne också, men det fungerar inte längre.
Så bara lyssna på vad jag har att säga, du behöver inte hålla med mig eller ta min sida. Jag vill bara att du ska veta, för jag mår så fruktansvärt dåligt över situationen. För jag har inte bara förlorat dig, jag har även förlorat min mamma i den här röran.
Psykologen som jag har gått hos har hela tiden jobbat för att jag ska lära mig att hantera den person hon är och ha henne kvar i mitt liv trots allt hon gjort mot mig och pappa och det han har sagt har verkligen låtit sunt. Vi har pratat mycket om dörrar, om att inte stänga helt utan hålla dörren på glänt för att kunna öppna upp mer i framtiden, att inte använda "aldrig" eller "alltid". Detta har satt sig så hårt i mig att jag känner mig främmande för att stänga dörren helt fortfarande, men jag tror att det gled igen av sig självt igår kväll.
Ho har ju träffat en ny... Det var hon vänlig nog att meddela pappa per telefon en fredag för några månader sedan, efter 30 år tillsammans. Mig sa hon ingenting till, utan lät stackars förödmjukade pappa berätta att han inte längre var välkommen. Jag bröt ihop, låg i fosterställning på köksgolvet och bara skrek. Försökte prata med henne, men trots att jag var jätteduktig och inte sa något dumt så vägrade hon prata med mig... Det slutade med att hon räckte över luren till sin nye och då brast det fullkomligt för mig! Han har ingen som helst rätt att lägga sig i ett liv som vi haft tillsammans i nästan 30 år. Hur kan man med att lägga sig i en familj som rasar samman efter att ha kännt en kvinna i några veckor??? Han talade om för mig att min mamma inte ville prata med mig för att jag hade förstört hennes liv och att hon hade valt sitt liv nu.
Vet du hur det kändes? Jag är så ledsen över att säga det här Mormiz, men dina döttrar är de mest egocentriska och känslomässigt hänsynslösa människor jag har träffat.
Jag grät. Jag grät tills det värkte i ögonen för att det inte fanns några tårar kvar, för min familj (du, pappa & mamma) har alltid varit det viktigaste i mitt liv och jag har alltid varit mån om den tid vi spenderar tillsammans. Detta har jag och psykologen också pratat om och för att åskådliggöra det hela lite bättre så brukar jag säga att om jag var en hund så skulle jag otvivelaktigt vara en bordercollie. Jag har alltid mått väldigt dåligt över att inte ha familjen samlad och bara mått riktigt bra när vi har varit samlade alla fyra.
Sedan hände det här och jag känner det verkligen som att mamma gjorde ett medvetet och aktivt val att inte ha oss i sitt liv längre och det gör så ont. För hon kan inte ha trott att det skulle sluta på något annat vis än att jag skulle ta pappas sida... Det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra.
Jag & pappa hade ju inte en chans att förbereda oss, det bara hände ju, helt bortom vår kontroll. Så vi höll ihop och kom varandra närmre.
Men så blev du sämre och jag var tvungen att prata med mamma. När du åkte in till sjukhuset så ville jag komma upp och hälsa på, men jag var aldrig där. Det vet du säkert, men vet du varför? Mamma ringde och berättade att du var dålig, det var vårat första samtal sedan hon "lämnade" oss och det var så jobbigt bara att prata med henne. Hon talade om hur viktigt det var att jag satte mig över den här situationen och focuserade på dig, vilket jag köper helt och hållet. Så jag ville inget hellre än att åka upp och sitta vid din sjuksäng, men då berättade hon att han var där. Den nye. Jag bad henne på mina bara knän att lämna honom hemma så att jag kunde få komma upp och sörja i lugn och ro. Vet du vad jag fick till svar? "Jag ändrar ingenting. Du är välkommen ändå." Kan du förstå??? Hennes prat om att vara större och sätta sig över gällde bara åt mitt håll, inte för henne. Som vanligt...
Så jag kom inte... Kan du förlåta mig för det? Jag kan nästan inte, men det hade varit fruktansvärt att sitta där med dig och ha honom i rummet. Han som aldrig ens träffat dig, som inte har någon rätt att vara i den här familjen.
Så det var därför jag inte fick säga mitt farväl till dig.
Så ringde jag henne om begravningen igår och det var ett jobbigt samtal som blev rena rama helvetet för mig. Jag ville ha lite svar från hennes sida och det fick jag, inget kommer att göra det här bra igen, men vi ville ändå veta vad som hänt. Sedan hade jag en praktisk fråga om placeringen i kyrkan, för hon hade talat om innan att på högra raden längst fram får bara närmaste släkten sitta: d.v.s. dina döttrar och jag. Pappa & Fredrik fick inte sitta där. Och eftersom det inte är säkert att din andra dotter ens kommer med in i kyrkan så frågade jag om det då bara var jag och mamma som skulle sitta längst fram. Då fick jag till svar att han skulle sitta bredvid henne!!!
Jag tror inte att jag kan förklara hur det kändes! Han har ingen rätt. Det är allt jag kan säga. Det finns inte i min värld och ingen annans heller, förutom hennes. Pappa som känt dig i 30 år får inte sitta där, men han som inte ens träffat dig ska sitta på någon hedersplats, för att "hon behöver stöd"!!! Man tror ju fan (ursäkta) inte det är sant! Är hon verkligen 57? Jag tvivlar, inget i hennes sätt att bete sig det senaste halvåret talar för det.
Jag fick kväljningar och började gråta ohejdat, det var en fruktansvärd känsla. Jag har aldrig känt mig så övergiven, tillintetgjord, obetydlig, oönskad, åsidosatt och fullkomligt överkörd i hela mitt liv.
Så jag lade på luren. Jag kommer att stolt sitta vid min älskade pappas sida på vänster sida i kyrkan, bland de som inte är släkt. Ta inte illa upp Mormiz, jag älskar dig och vill hedra ditt minne över allt annat, men vissa saker kan man bara inte acceptera. Hon kommer sitta ensam på sin kyrkbänk med sin nye och det återstår att se vem som går ut med huvudet högst...
Jag älskar dig över allt annat och saknar dig så det river och hugger i mig. Förstår inte hur jag ska klara mig utan dig!
förlåt att jag inte hört av mig på flera dagar!!! Det har varit helt galet med flytten och alla övningar och skolslut, men nu är det nog var lugnt tror jag...
Idag började vi vår rattfylleri-utbildning, inte så att vi ska köra rattfulla utan vi ska ta dem som gör det... Om du förstår? Det var jätteintressant och vi ska få göra utandningsprov på folk på torsdag.
K kom över och åt lunch med mig, det var alldeles för länge sedan vi träffades! Hon är en fantastisk människa på alla sätt och vi, är så glad att jag har hittat henne! Det hela slutade med att hon sprang till kontoret och anmälde sig till hundinstruktörsutbildningen hon också! Det ska bli så kul och det känns ännu mer rätt än RH-utbildningen som jag lurade med henne på...
Gick runt Gärdet imorse innan jobbet, vilken fantastisk plats! Där hoppas jag kunna gå med Harry många mornar framöver, han kommer älska det. Jag kommer att ha med mig hundarna upp hit fr.o.m. söndag, jag saknar dem alldeles för mycket och Harry behöver kontinuerlig träning om vi någonsin ska klara lydnaden...
Jag måste prata med dig om mamma... Jag har väntat in i det längsta, men nu går det tyvärr inte längre. Jag vill inte såra dig och jag vet att du älskar din dotter och på något sätt kommer jag alltid att älska henne också, men det fungerar inte längre.
Så bara lyssna på vad jag har att säga, du behöver inte hålla med mig eller ta min sida. Jag vill bara att du ska veta, för jag mår så fruktansvärt dåligt över situationen. För jag har inte bara förlorat dig, jag har även förlorat min mamma i den här röran.
Psykologen som jag har gått hos har hela tiden jobbat för att jag ska lära mig att hantera den person hon är och ha henne kvar i mitt liv trots allt hon gjort mot mig och pappa och det han har sagt har verkligen låtit sunt. Vi har pratat mycket om dörrar, om att inte stänga helt utan hålla dörren på glänt för att kunna öppna upp mer i framtiden, att inte använda "aldrig" eller "alltid". Detta har satt sig så hårt i mig att jag känner mig främmande för att stänga dörren helt fortfarande, men jag tror att det gled igen av sig självt igår kväll.
Ho har ju träffat en ny... Det var hon vänlig nog att meddela pappa per telefon en fredag för några månader sedan, efter 30 år tillsammans. Mig sa hon ingenting till, utan lät stackars förödmjukade pappa berätta att han inte längre var välkommen. Jag bröt ihop, låg i fosterställning på köksgolvet och bara skrek. Försökte prata med henne, men trots att jag var jätteduktig och inte sa något dumt så vägrade hon prata med mig... Det slutade med att hon räckte över luren till sin nye och då brast det fullkomligt för mig! Han har ingen som helst rätt att lägga sig i ett liv som vi haft tillsammans i nästan 30 år. Hur kan man med att lägga sig i en familj som rasar samman efter att ha kännt en kvinna i några veckor??? Han talade om för mig att min mamma inte ville prata med mig för att jag hade förstört hennes liv och att hon hade valt sitt liv nu.
Vet du hur det kändes? Jag är så ledsen över att säga det här Mormiz, men dina döttrar är de mest egocentriska och känslomässigt hänsynslösa människor jag har träffat.
Jag grät. Jag grät tills det värkte i ögonen för att det inte fanns några tårar kvar, för min familj (du, pappa & mamma) har alltid varit det viktigaste i mitt liv och jag har alltid varit mån om den tid vi spenderar tillsammans. Detta har jag och psykologen också pratat om och för att åskådliggöra det hela lite bättre så brukar jag säga att om jag var en hund så skulle jag otvivelaktigt vara en bordercollie. Jag har alltid mått väldigt dåligt över att inte ha familjen samlad och bara mått riktigt bra när vi har varit samlade alla fyra.
Sedan hände det här och jag känner det verkligen som att mamma gjorde ett medvetet och aktivt val att inte ha oss i sitt liv längre och det gör så ont. För hon kan inte ha trott att det skulle sluta på något annat vis än att jag skulle ta pappas sida... Det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra.
Jag & pappa hade ju inte en chans att förbereda oss, det bara hände ju, helt bortom vår kontroll. Så vi höll ihop och kom varandra närmre.
Men så blev du sämre och jag var tvungen att prata med mamma. När du åkte in till sjukhuset så ville jag komma upp och hälsa på, men jag var aldrig där. Det vet du säkert, men vet du varför? Mamma ringde och berättade att du var dålig, det var vårat första samtal sedan hon "lämnade" oss och det var så jobbigt bara att prata med henne. Hon talade om hur viktigt det var att jag satte mig över den här situationen och focuserade på dig, vilket jag köper helt och hållet. Så jag ville inget hellre än att åka upp och sitta vid din sjuksäng, men då berättade hon att han var där. Den nye. Jag bad henne på mina bara knän att lämna honom hemma så att jag kunde få komma upp och sörja i lugn och ro. Vet du vad jag fick till svar? "Jag ändrar ingenting. Du är välkommen ändå." Kan du förstå??? Hennes prat om att vara större och sätta sig över gällde bara åt mitt håll, inte för henne. Som vanligt...
Så jag kom inte... Kan du förlåta mig för det? Jag kan nästan inte, men det hade varit fruktansvärt att sitta där med dig och ha honom i rummet. Han som aldrig ens träffat dig, som inte har någon rätt att vara i den här familjen.
Så det var därför jag inte fick säga mitt farväl till dig.
Så ringde jag henne om begravningen igår och det var ett jobbigt samtal som blev rena rama helvetet för mig. Jag ville ha lite svar från hennes sida och det fick jag, inget kommer att göra det här bra igen, men vi ville ändå veta vad som hänt. Sedan hade jag en praktisk fråga om placeringen i kyrkan, för hon hade talat om innan att på högra raden längst fram får bara närmaste släkten sitta: d.v.s. dina döttrar och jag. Pappa & Fredrik fick inte sitta där. Och eftersom det inte är säkert att din andra dotter ens kommer med in i kyrkan så frågade jag om det då bara var jag och mamma som skulle sitta längst fram. Då fick jag till svar att han skulle sitta bredvid henne!!!
Jag tror inte att jag kan förklara hur det kändes! Han har ingen rätt. Det är allt jag kan säga. Det finns inte i min värld och ingen annans heller, förutom hennes. Pappa som känt dig i 30 år får inte sitta där, men han som inte ens träffat dig ska sitta på någon hedersplats, för att "hon behöver stöd"!!! Man tror ju fan (ursäkta) inte det är sant! Är hon verkligen 57? Jag tvivlar, inget i hennes sätt att bete sig det senaste halvåret talar för det.
Jag fick kväljningar och började gråta ohejdat, det var en fruktansvärd känsla. Jag har aldrig känt mig så övergiven, tillintetgjord, obetydlig, oönskad, åsidosatt och fullkomligt överkörd i hela mitt liv.
Så jag lade på luren. Jag kommer att stolt sitta vid min älskade pappas sida på vänster sida i kyrkan, bland de som inte är släkt. Ta inte illa upp Mormiz, jag älskar dig och vill hedra ditt minne över allt annat, men vissa saker kan man bara inte acceptera. Hon kommer sitta ensam på sin kyrkbänk med sin nye och det återstår att se vem som går ut med huvudet högst...
Jag älskar dig över allt annat och saknar dig så det river och hugger i mig. Förstår inte hur jag ska klara mig utan dig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)