Kära Mormiz,
nu sitter vi här på årets sista dag. Det ser ut att bli den bästa nyårsaftonen på många år, efter det sämsta året i hela mitt liv! Vi är på landet mitt ute i ödeskogen, det är minst en halvmeter snö och kolsvart och knäpptyst i skogen omkring oss. Snälle bonden hade plogat upp till trappen, men på trappen var det ca 70 cm snö som vi (läs: jag) fick gräva oss igenom för att komma fram till dörren... Väl inne fick vi tag på lite lyse och drog igång världens brasa, det var ju ingen tropisk värme inne direkt... Sedan var det bara ut och skotta fram vedboden, knähög snö och ca 100 meter långt, Fredrik tände facklor som stod och lyste upp mitt arbete, det var jättemysigt! Tyvärr hade mössen invaderat hela huset och det var ganska äckligt...
Efter allt arbete var det middagsdags: varsin halv hummer och så toast med skagenröra, efter det en bit nötkött med bearnaisesås och ungsstekt potatis, samt lite vitlöksbröd. Jag tog några krusbärscider och Fredrik drack öl. Vi har kollat på BECK och sitter nu och väntar på Tennyson's "Nyårsklockan" med Jan Malmsjö från Skansen. Jag saknar Jarl Kulle!
Som sagt, ser nu tillbaka på det sämsta året i mitt liv. För exakt ett år sedan fick vi veta att pappa lider av cancer i tjocktarmen och du låg sjuk efter din stroke.
Pappa opererades i februari och jag hoppades fortfarande att du skulle bli bättre. Vi var hos dig förstas helgen i februari, för att fira mammas födelsedag. Vi hade med oss din favorittårta och du var på så bra humör den dagen. Det var sista gången jag såg dig, älskade Mormiz. Sedan blev du sämre och jag orkade inte och sedan var det för sent.
Mitt i all denna röra så bestämde sig mamma för att lämna min älskade pappa, efter 30 år tillsammans. Han var fullständigt knäckt och så även jag... Inga svar på våra frågor, bara anklagelser om att det var vi som var det stora problemet.Det är det säkert - i hennes verklighet. Men den är långt ifrån sann.
Min värld rämnade och det kom fram sådana otäcka hemligheter som jag inte ens i min vildaste fantasi kunnat komma på. Idag har jag valt att minnas min barndom som den bästa tänkbara, för det var det jag trodde att den var då och det gör ingen skillnad för pappa att jag hatar henne för det hon gjorde då. Så jag hade den bästa barndomen man någonsin kan önska sig.
Så blev du sämre och mamma envisades med att släpa med sin nya pojkvän överallt, vilket gjorde att jag inte klarade av att åka upp och ta farväl av dig.
På långfredagen var det dags för dig att lämna oss och sedan dess har jag gråtit nästan varje dag.
I augusti fick jag veta att jag inte skulle få behålla mitt drömjobb och det var det sista jag behövde detta året... Men vissa saker styr man inte över.
Året avslutades i alla fall med två underbara veckor i Mexico och en underbar jul och helger.
GOTT NYTT ÅR MORMIZ!!!
Nu har klockan slagit och Jan Malmsjö var lika yr i mössan som vanligt... Det var inte bra, men en tradition likväl.
Nu hoppas vi att 2011 för en massa bra saker med sig och förskonar oss från sådana tradgedier som dominerat 2010.
Du finns alltid med mig, i varje andetag, i allt jag gör.
Jag älskar dig och saknar dig monumentalt!
fredag 31 december 2010
söndag 26 december 2010
Söndagen Den 26:e December
Kära Mormiz,
nu börjar saker lugna ned sig. Pappa har precis tagit sin hyrbil och puffat iväg mot Eskilstuna igen för att jobba och förhoppningsvis få igång sin jävla bil som la av dagen innan julafton... Typiskt! Usch, tycker det är jättejobbigt att ha honom ute på vägarna i julväder och trafik...
Han var och opererade sitt öga i början på veckan, så nu ska han väl se okej igen. Sedan var han på återkontroll för cancern och han sa att det var jättebra besked, de hittade inga spår av tumörerna. Men han måste fortsätta gå på återkontroller 1 ggn/år i 5 år. Naturligtvis hade han på sig sin Yoggi t-shirt och alla sköterskorna blev jätteförtjusta i vår vackre lille hund! Sedan visar ju pappa hemsidan för alla han träffar, han är så stolt över sin vovve och jag är så glad att jag köpte honom till pappa för 5,5 år sedan.
Julen har faktiskt gått över all förväntan! Har inte låtit mig tänka på allt som inte finns kvar, utan focusera på det och de som finns kvar. Men med Mexico-resan och några dagars jobb och total break-down från SJ's sida, så har det inte blivit några ordentliga förberedelser. Men det kanske bara var bra i år, så får jag börja om nästa år... Jag hade dock planerat att ha julgran, men eftersom jag kom hem mitt i natten den 23:e, så lade jag ned de planerna. Det får också vänta till nästa år...
Pappa kom ned på julaftons morgon och vi åt grötfrukost med vovvarnas flickvän Greta och hennes matte och husse på andra sidan gatan. För Yoggi var det lätt den bästa julaftonen EVER: Greta har 2 vaktlar (hönsfågel) på kontoret!!! Hundarna blev helt galna!!! Harry kunde dock inte sköta sig (ovanligt!!!) och fick därför inte titta på pippina, medan Yoggi stod still och tittade intensivt på dem... =) Han vill ha egna pippisar tror jag!
Sedan var det dax att köpa sista klapparna och slå in alltihop, vilket tog sin lilla tid...
Satt nog i alla fall en timme och jobbade på paketen, ändå var jag inte helt nöjd... Grabbarnas paket blev väldigt so-and-so, men jag tar igen det nästa år.
Sedan var det dax att bege sig till Söderköping och familjen och Kalle Anka, går inte att missa.
Vi var 14 personer, vilket är nytt för mig eftersom vi alltid var varit 4, 5 st och 2 hundar. Men det var mysigt och kändes jättebra, under omständigheterna.
Fick jättebra julklappar, böcker jag önskat mig, halsband, ett par underbara vita stövlar med fuskpäls, en dunjacka och kontanter av pappa.
Sedan var det kväll med godis och spel med mindre del av familjen, jätteroligt.
Men så är det ju du... Bröt ihop redan på morgonen och sedan flera gånger under dagen. Du som har stått mig närmast i alla år och så är du plötsligt inte här, vissa dagar kommer det fortfarande som en chock för mig. Vem ska jag vända mig till nu? Vem ska dela alla sorger och all glädje?
Höll på att köpa julklappar till dig också, men det är väl dumt att lägga pengar på? Funderar på att starta en ny tradition nästa höst: att göra ett broderi till jul varje år, inte nödvändigtvis med tomtar eller så, men ett fint broderi.
Har fått en slags halvtidstjänst på BT i 3 månader, känns bra att veta lite mer framöver, men jag kommer nog inte stanna där så länge...
Jag älskar dig´och saknar dig 365 dagar om året, men lite mer idag!
nu börjar saker lugna ned sig. Pappa har precis tagit sin hyrbil och puffat iväg mot Eskilstuna igen för att jobba och förhoppningsvis få igång sin jävla bil som la av dagen innan julafton... Typiskt! Usch, tycker det är jättejobbigt att ha honom ute på vägarna i julväder och trafik...
Han var och opererade sitt öga i början på veckan, så nu ska han väl se okej igen. Sedan var han på återkontroll för cancern och han sa att det var jättebra besked, de hittade inga spår av tumörerna. Men han måste fortsätta gå på återkontroller 1 ggn/år i 5 år. Naturligtvis hade han på sig sin Yoggi t-shirt och alla sköterskorna blev jätteförtjusta i vår vackre lille hund! Sedan visar ju pappa hemsidan för alla han träffar, han är så stolt över sin vovve och jag är så glad att jag köpte honom till pappa för 5,5 år sedan.
Julen har faktiskt gått över all förväntan! Har inte låtit mig tänka på allt som inte finns kvar, utan focusera på det och de som finns kvar. Men med Mexico-resan och några dagars jobb och total break-down från SJ's sida, så har det inte blivit några ordentliga förberedelser. Men det kanske bara var bra i år, så får jag börja om nästa år... Jag hade dock planerat att ha julgran, men eftersom jag kom hem mitt i natten den 23:e, så lade jag ned de planerna. Det får också vänta till nästa år...
Pappa kom ned på julaftons morgon och vi åt grötfrukost med vovvarnas flickvän Greta och hennes matte och husse på andra sidan gatan. För Yoggi var det lätt den bästa julaftonen EVER: Greta har 2 vaktlar (hönsfågel) på kontoret!!! Hundarna blev helt galna!!! Harry kunde dock inte sköta sig (ovanligt!!!) och fick därför inte titta på pippina, medan Yoggi stod still och tittade intensivt på dem... =) Han vill ha egna pippisar tror jag!
Sedan var det dax att köpa sista klapparna och slå in alltihop, vilket tog sin lilla tid...
Satt nog i alla fall en timme och jobbade på paketen, ändå var jag inte helt nöjd... Grabbarnas paket blev väldigt so-and-so, men jag tar igen det nästa år.
Sedan var det dax att bege sig till Söderköping och familjen och Kalle Anka, går inte att missa.
Vi var 14 personer, vilket är nytt för mig eftersom vi alltid var varit 4, 5 st och 2 hundar. Men det var mysigt och kändes jättebra, under omständigheterna.
Fick jättebra julklappar, böcker jag önskat mig, halsband, ett par underbara vita stövlar med fuskpäls, en dunjacka och kontanter av pappa.
Sedan var det kväll med godis och spel med mindre del av familjen, jätteroligt.
Men så är det ju du... Bröt ihop redan på morgonen och sedan flera gånger under dagen. Du som har stått mig närmast i alla år och så är du plötsligt inte här, vissa dagar kommer det fortfarande som en chock för mig. Vem ska jag vända mig till nu? Vem ska dela alla sorger och all glädje?
Höll på att köpa julklappar till dig också, men det är väl dumt att lägga pengar på? Funderar på att starta en ny tradition nästa höst: att göra ett broderi till jul varje år, inte nödvändigtvis med tomtar eller så, men ett fint broderi.
Har fått en slags halvtidstjänst på BT i 3 månader, känns bra att veta lite mer framöver, men jag kommer nog inte stanna där så länge...
Jag älskar dig´och saknar dig 365 dagar om året, men lite mer idag!
fredag 24 december 2010
Fredagen Den 24:e December
GOD JUL KÄRA MORMIZ!!!
Jag klarar inte av så mycket mer idag, min första jul utan dig och mamma. Jag återkommer med en mer ingående analys senare...
Jag älskar dig och saknar dig mer än någonsin!
Jag klarar inte av så mycket mer idag, min första jul utan dig och mamma. Jag återkommer med en mer ingående analys senare...
Jag älskar dig och saknar dig mer än någonsin!
lördag 18 december 2010
Fredagen Den 18:e December
Kära Mormiz,
nu är vi åter i Sverige efter 2 underbara veckor i Mexico! Vi har mått som kungar, det var precis vad vi alla behövde efter det helvetiska år vi gått igenom.
Men först höll vi på att inte komma iväg alls! När vi väl kom fram till incheckningen så sa de att mitt pass var för trasigt och att jag var tvungen att hämta ut ett nytt hos passpolisen på andra sidan Arlanda... Skapligt stressad man blir då då!!! Så jag & F tog en taxi över till polisen och där var det rätt mycket folk! Men de tog hand om folk i ordning efter när deras flyg skulle gå, så det gick rätt bra. Vi lämnade 06:20 och skulle boarda 07:00... Sprang upp till passkontrollen och där var det jättekö!!! När vi väl kom igenom den så spurtade vi upp till säkerhetskontrollen och där var det en idiot som gjorde det till en sport att ta så lång tid på sig som möjligt!!! GAAAH! Så typ 06:58 sprang vi in genom gaten... Phu... Inte kul start på resan!
12 timmar senare landade vi i Cancún och värmen. Vilket vackert land och så underbara människor!
De första dagarna njöt vi bara av allt hotellet och det karibiska havet hade att erbjuda... Poolen var iskall, men jag simmade tappert minst 30 minuter varje dag... Annars föredrog vi havet och jag solade t.o.m.! Det är ju inte min favorithobby... =) Vi anlände på torsdagen och först på onsdagen drog vi iväg på utflykt: Chichen Itzá, ett mayafäste inne i landet. Det är så fascinerande att lära sig mer om deras historia, vilket folk. De låg så långt fram vetenskapligt sett och levde för så länge sedan-helt otroligt!
På eftermiddagen stannade bussen hemma hos en äkta mayafamilj, de bodde i två hyddor med 14 barn (!!!), 10 vildsvin, 8 hundar, 3 marsvin, 2 näsbjörnar och 1 spindelapa... Det var rätt fullt på den lilla gården. Jag var naturligtvis mest intresserad av hundarna, de var otroligt smutsiga och magra. Det skär i hjärtat och jag känner mer och mer att jag skulle vilja jobba med volontärarbete, men man måste ju leva också...
Jag kände mig väldigt tacksam över mitt liv här i Sverige, men tyvärr glömmer man ju lika fort som man kommer hem och gnäller i alla fall över att det är några minusgrader ute...
Vi var även i Cobá & Túlum, två andra av mayaindianernas högsäten, fast dessa ligger vid kusten.
På din födelsedag pratade vi mycket om dig, det gjorde vi varje dag, och sedan skålade vi till din ära. Den vackraste människan som någonsin funnits, hur kan du bara vara borta?
I måndags var vi i Xcarét Naturpark och simmade med delfiner!!! Det var så häftigt! Vilka fantastiska djur, så vänliga och intelligenta! Men resten av djurparken var nog inget för mig...
I tisdags var det dax för mig, pappa & F att snorkla ute på Det Stora Maya Revet!!! Min flrsta gång och det tog ett tag att få in tekniken, men sedan gick det bra. Guiderna hade verkligen påtalat hur viktigt det var att INTE skada korallerna, inte röra... Så skulle jag simma på rygg för att prata med F & pappa, varpå något slöt sig runt min vad och jag greps av panik! Så jag skrek i högan sky och simmade paniksalgen bakåt och rakt in i en stor korall där jag kilades fast med rumpan under vattnet, armar och simfötter upp i luften!!! Som en skalbagge! Den stackars guiden trodde att jag höll på att dö... =( Så typiskt mig!!! Fick världens rivsår längs ryggen och det gör fortfarande ont! =)
Annars har vi mest ätit fantastiskt god mat och druckit tequila, moijitos och Starbuck's kaffe! Pappa har även druckit rödtjut till middagarna och oj, vad han har njutit av denna semester! Jag gråter av lättnad över att jag kunde "ge" honom denna semester som han behövde så förbannat mycket. Jag önskar bara att jag kunde göra mer...
Så idag kom vi så hem till Sverige och kylan, med underbara minnen i bagaget och väl utvilade. Nu återstår 3 hektiska arbetsdagar innan julen skall kickas igång och jag ska fira den själv för första gången, varken du eller mamma är här och håller mig uppe. Man ska ju få med sig så många traditioner, men allt gick så fort! Du hann aldrig lära mig att stöpa ljus, stoppa korv eller griljera julskinkan... Så nu måste jag lära mig allt det själv, så jag kan lämna över till mina barn om en herrans massa år...
Varför?...
Jag älskar dig och saknar dig så jag inte kan andas...
nu är vi åter i Sverige efter 2 underbara veckor i Mexico! Vi har mått som kungar, det var precis vad vi alla behövde efter det helvetiska år vi gått igenom.
Men först höll vi på att inte komma iväg alls! När vi väl kom fram till incheckningen så sa de att mitt pass var för trasigt och att jag var tvungen att hämta ut ett nytt hos passpolisen på andra sidan Arlanda... Skapligt stressad man blir då då!!! Så jag & F tog en taxi över till polisen och där var det rätt mycket folk! Men de tog hand om folk i ordning efter när deras flyg skulle gå, så det gick rätt bra. Vi lämnade 06:20 och skulle boarda 07:00... Sprang upp till passkontrollen och där var det jättekö!!! När vi väl kom igenom den så spurtade vi upp till säkerhetskontrollen och där var det en idiot som gjorde det till en sport att ta så lång tid på sig som möjligt!!! GAAAH! Så typ 06:58 sprang vi in genom gaten... Phu... Inte kul start på resan!
12 timmar senare landade vi i Cancún och värmen. Vilket vackert land och så underbara människor!
De första dagarna njöt vi bara av allt hotellet och det karibiska havet hade att erbjuda... Poolen var iskall, men jag simmade tappert minst 30 minuter varje dag... Annars föredrog vi havet och jag solade t.o.m.! Det är ju inte min favorithobby... =) Vi anlände på torsdagen och först på onsdagen drog vi iväg på utflykt: Chichen Itzá, ett mayafäste inne i landet. Det är så fascinerande att lära sig mer om deras historia, vilket folk. De låg så långt fram vetenskapligt sett och levde för så länge sedan-helt otroligt!
På eftermiddagen stannade bussen hemma hos en äkta mayafamilj, de bodde i två hyddor med 14 barn (!!!), 10 vildsvin, 8 hundar, 3 marsvin, 2 näsbjörnar och 1 spindelapa... Det var rätt fullt på den lilla gården. Jag var naturligtvis mest intresserad av hundarna, de var otroligt smutsiga och magra. Det skär i hjärtat och jag känner mer och mer att jag skulle vilja jobba med volontärarbete, men man måste ju leva också...
Jag kände mig väldigt tacksam över mitt liv här i Sverige, men tyvärr glömmer man ju lika fort som man kommer hem och gnäller i alla fall över att det är några minusgrader ute...
Vi var även i Cobá & Túlum, två andra av mayaindianernas högsäten, fast dessa ligger vid kusten.
På din födelsedag pratade vi mycket om dig, det gjorde vi varje dag, och sedan skålade vi till din ära. Den vackraste människan som någonsin funnits, hur kan du bara vara borta?
I måndags var vi i Xcarét Naturpark och simmade med delfiner!!! Det var så häftigt! Vilka fantastiska djur, så vänliga och intelligenta! Men resten av djurparken var nog inget för mig...
I tisdags var det dax för mig, pappa & F att snorkla ute på Det Stora Maya Revet!!! Min flrsta gång och det tog ett tag att få in tekniken, men sedan gick det bra. Guiderna hade verkligen påtalat hur viktigt det var att INTE skada korallerna, inte röra... Så skulle jag simma på rygg för att prata med F & pappa, varpå något slöt sig runt min vad och jag greps av panik! Så jag skrek i högan sky och simmade paniksalgen bakåt och rakt in i en stor korall där jag kilades fast med rumpan under vattnet, armar och simfötter upp i luften!!! Som en skalbagge! Den stackars guiden trodde att jag höll på att dö... =( Så typiskt mig!!! Fick världens rivsår längs ryggen och det gör fortfarande ont! =)
Annars har vi mest ätit fantastiskt god mat och druckit tequila, moijitos och Starbuck's kaffe! Pappa har även druckit rödtjut till middagarna och oj, vad han har njutit av denna semester! Jag gråter av lättnad över att jag kunde "ge" honom denna semester som han behövde så förbannat mycket. Jag önskar bara att jag kunde göra mer...
Så idag kom vi så hem till Sverige och kylan, med underbara minnen i bagaget och väl utvilade. Nu återstår 3 hektiska arbetsdagar innan julen skall kickas igång och jag ska fira den själv för första gången, varken du eller mamma är här och håller mig uppe. Man ska ju få med sig så många traditioner, men allt gick så fort! Du hann aldrig lära mig att stöpa ljus, stoppa korv eller griljera julskinkan... Så nu måste jag lära mig allt det själv, så jag kan lämna över till mina barn om en herrans massa år...
Varför?...
Jag älskar dig och saknar dig så jag inte kan andas...
onsdag 1 december 2010
Onsdagen Den 1:a December
Kära Mormiz,
snart är det dags! Att dra till värmen och lugnet i 2 veckor. Idag har F köpt en jäkla undervattenskamera för 2000:- som vår vän Tommy lurade på oss... F har lovat att den verkligen behövs och T lovade att den var MYCKET bättre än en för 600:-, så nu får vi hoppas att de har rätt... Förhoppningsvis blir det en hel del snorkling och även ett bad med delfiner och då kanske den kommer till användning...
Gjort lite ärenden på stan idag och träffat båda mina favritbarn: S & T, älskade, älskade ungar! Skämde bort S i bokaffären med 3 presenter, men jag måste ju ha NÅGON som tycker det är kul att gå i bokaffärer med mig! =)
Skulle åkt tåg hem från Sthlm igår, men det gick inte så bra... SJ har ju slagit sig för bröstet och sagt att förra årets fiasko i tågtrafiken ABSOLUT inte skulle upprepas i år, en snögeneral har installerats och oj så bra det skulle bli! Tjena... Första snöfallet och hela Östergötland blir utan tågtrafik... Bra där! Tågen var inställda hela dagen och inga bussar sattes in! Efter 30 minuters telefonkö kopplades mitt samtal bort och F fick komma upp och hämta mig.
Nu går jag runt och är full av drömmar och planer inför framtiden och samtidigt livrädd för att de inte skall bli sanna. Att våga hoppas är nog det farligaste man kan göra, för det gör så ont när man faller. För mig har det varit svårt att komma igång med planer igen efter att du gick bort, en stress bor inom mig som jag har svårt att hantera. För vad finns det för mening i att planera när allt bara helt plötsligt är borta? När jag känner så så vill jag bara säga upp mig och åka långt bort och leva dag för dag, jobba som volontär och verkligen göra något vettigt med mitt liv.
Vi pratade om dig i bilen hem igår och trots att vi bara pratade om ljusa minnen och din fantastiska humor, så brände tårarna direkt i ögonen. Sorgen blir inte mindre och jag tar det än en gång som ett tecken på hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betyder för mig...
Om vi inte hörs medan jag är borta så får jag lov att säga Grattis på födelsedagen den 8:e.
Jag älskar dig och saknar dig bortom allt vett!
snart är det dags! Att dra till värmen och lugnet i 2 veckor. Idag har F köpt en jäkla undervattenskamera för 2000:- som vår vän Tommy lurade på oss... F har lovat att den verkligen behövs och T lovade att den var MYCKET bättre än en för 600:-, så nu får vi hoppas att de har rätt... Förhoppningsvis blir det en hel del snorkling och även ett bad med delfiner och då kanske den kommer till användning...
Gjort lite ärenden på stan idag och träffat båda mina favritbarn: S & T, älskade, älskade ungar! Skämde bort S i bokaffären med 3 presenter, men jag måste ju ha NÅGON som tycker det är kul att gå i bokaffärer med mig! =)
Skulle åkt tåg hem från Sthlm igår, men det gick inte så bra... SJ har ju slagit sig för bröstet och sagt att förra årets fiasko i tågtrafiken ABSOLUT inte skulle upprepas i år, en snögeneral har installerats och oj så bra det skulle bli! Tjena... Första snöfallet och hela Östergötland blir utan tågtrafik... Bra där! Tågen var inställda hela dagen och inga bussar sattes in! Efter 30 minuters telefonkö kopplades mitt samtal bort och F fick komma upp och hämta mig.
Nu går jag runt och är full av drömmar och planer inför framtiden och samtidigt livrädd för att de inte skall bli sanna. Att våga hoppas är nog det farligaste man kan göra, för det gör så ont när man faller. För mig har det varit svårt att komma igång med planer igen efter att du gick bort, en stress bor inom mig som jag har svårt att hantera. För vad finns det för mening i att planera när allt bara helt plötsligt är borta? När jag känner så så vill jag bara säga upp mig och åka långt bort och leva dag för dag, jobba som volontär och verkligen göra något vettigt med mitt liv.
Vi pratade om dig i bilen hem igår och trots att vi bara pratade om ljusa minnen och din fantastiska humor, så brände tårarna direkt i ögonen. Sorgen blir inte mindre och jag tar det än en gång som ett tecken på hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betyder för mig...
Om vi inte hörs medan jag är borta så får jag lov att säga Grattis på födelsedagen den 8:e.
Jag älskar dig och saknar dig bortom allt vett!
söndag 28 november 2010
Söndagen Den 28:e November
Kära Mormiz,
nu har vintern kommit till vårat vackra land igen. Tro mig, jag älskar vintern och all snö, men jag älskar de som sköter snöröjningen lite mindre! Jag förstår inte att det ska vara så satans svårt! Det komemr ju snö varje år i det här landet och man hoppades ju att de skulle ha lärt sig NÅGONTING efter förra årets kaos, men det verkar inte så kan jag säga. Gav mig ut i ovädret i morse för att ta min vanliga joggingrunda och jg köper att de inte har plogat spåret, men trottoarerna!!! Tänker på alla stackars pensionärer och de som inte har så lätt att ta sig fram! Jag blir ju mest förbannad och det lider jag ju inte av så länge, men tänk att kanske inte kunna ta sig ut på flera dagar!!! Usch, jag bävar verkligen inför ålderdom... Just nu har jag så mycket jag vill at tjag ibland drabbas av panik och tänker på hur hemskt det senaste året har varit och att det kanske ska fortsätta i samma anda... Då tappar jag all tro på mig själv och mina framtidsplaner och tänker att det inte är någon idé att hoppas alls... Det känns sorgligt...
Ser i alla fall fram emot 2 veckor i underbara Playa Del Carmen, Mexico. Så skönt att pappa ska med, han jobbar fan 7 dagar i veckan nu och behöver få vara ledig. Sedan får vi se hur vi ska göra med jul och nyår, vårat första år helt själva... Känns som att det här får bli ett mellanår för att ladda om och göra en nystart, för att bygga en egen tradition. Så tragiskt, men sant. Jag hoppas bara att det inte slutar med att jag blir en sådan person som flyr landet varje år och åker på solssemester över julafton, för att slippa ta tag i ett firande som för mig alltid har varit höjdpunkten på året!
Mina bästa minnen var den otroliga förväntan som julen förde med sig, genom alla förberedelser, hur små och obetydliga de än var: julkalender, ljusstöpning, bak, göra korv, sätta upp granris i stallet som hästarna slet ned vid första bästa tillfälle, köpa julklappar, komma på rim, göra knäck, äta årets första skinksmörgås med stark senap... På julaftons morgon vaknade jag i gryningen, utanför rummet under min egna gran låg det alltid en ny serietidning eller en pysselbok, för att hålla mig sysselsatt under dagen.
Jag studsade ned för trapporna och kollade på Jullovsmorgon i pyjamas och kastade längtande blickar till högen med julklappar under den stora granen i matsalen. Efter barnprogrammen var det frukost: risgrynsgröt med socker och kanel, sedan bort till stallet och hästarna för en riktigt lång ridtur i skogen i den underbara snön som hängde tjock över grenarna. Väl hemma igen var det dags för The Tales of Beatrix Potter som var en balett där alla var utklädda till djur! Jag älskade den och såg den varje år!!! Tror inte den går längre...
Åh, vilken underbar tid, innan man var tvungen att bli vuxen och förstå hur ond världen kan vara och man slapp göra en massa livsavgörande val... Längtar så tillbaka dit!
Älskar dig och saknar dig så hjärtat brister!
nu har vintern kommit till vårat vackra land igen. Tro mig, jag älskar vintern och all snö, men jag älskar de som sköter snöröjningen lite mindre! Jag förstår inte att det ska vara så satans svårt! Det komemr ju snö varje år i det här landet och man hoppades ju att de skulle ha lärt sig NÅGONTING efter förra årets kaos, men det verkar inte så kan jag säga. Gav mig ut i ovädret i morse för att ta min vanliga joggingrunda och jg köper att de inte har plogat spåret, men trottoarerna!!! Tänker på alla stackars pensionärer och de som inte har så lätt att ta sig fram! Jag blir ju mest förbannad och det lider jag ju inte av så länge, men tänk att kanske inte kunna ta sig ut på flera dagar!!! Usch, jag bävar verkligen inför ålderdom... Just nu har jag så mycket jag vill at tjag ibland drabbas av panik och tänker på hur hemskt det senaste året har varit och att det kanske ska fortsätta i samma anda... Då tappar jag all tro på mig själv och mina framtidsplaner och tänker att det inte är någon idé att hoppas alls... Det känns sorgligt...
Ser i alla fall fram emot 2 veckor i underbara Playa Del Carmen, Mexico. Så skönt att pappa ska med, han jobbar fan 7 dagar i veckan nu och behöver få vara ledig. Sedan får vi se hur vi ska göra med jul och nyår, vårat första år helt själva... Känns som att det här får bli ett mellanår för att ladda om och göra en nystart, för att bygga en egen tradition. Så tragiskt, men sant. Jag hoppas bara att det inte slutar med att jag blir en sådan person som flyr landet varje år och åker på solssemester över julafton, för att slippa ta tag i ett firande som för mig alltid har varit höjdpunkten på året!
Mina bästa minnen var den otroliga förväntan som julen förde med sig, genom alla förberedelser, hur små och obetydliga de än var: julkalender, ljusstöpning, bak, göra korv, sätta upp granris i stallet som hästarna slet ned vid första bästa tillfälle, köpa julklappar, komma på rim, göra knäck, äta årets första skinksmörgås med stark senap... På julaftons morgon vaknade jag i gryningen, utanför rummet under min egna gran låg det alltid en ny serietidning eller en pysselbok, för att hålla mig sysselsatt under dagen.
Jag studsade ned för trapporna och kollade på Jullovsmorgon i pyjamas och kastade längtande blickar till högen med julklappar under den stora granen i matsalen. Efter barnprogrammen var det frukost: risgrynsgröt med socker och kanel, sedan bort till stallet och hästarna för en riktigt lång ridtur i skogen i den underbara snön som hängde tjock över grenarna. Väl hemma igen var det dags för The Tales of Beatrix Potter som var en balett där alla var utklädda till djur! Jag älskade den och såg den varje år!!! Tror inte den går längre...
Åh, vilken underbar tid, innan man var tvungen att bli vuxen och förstå hur ond världen kan vara och man slapp göra en massa livsavgörande val... Längtar så tillbaka dit!
Älskar dig och saknar dig så hjärtat brister!
fredag 26 november 2010
Fredagen Den 26:e November
Kära Mormiz,
hemma efter ett trevligt julbord, dock åt jag inte så mycket, men det har aldrig varit min grej med julmat. I år är det svårare än någonsin att ladda upp inför julen, av många anledningar. Önskar att jag kunde prata med dig om allt!
Jobbat både dag och natt denna veckan faktiskt... Lördag & söndag jobbade jag 07-19, måndag gick jag på 19:15 och jobbade till tisdag morgon 07:15 och sedan jobbade jag 07-19 onsdag och torsdag... Ändå kom chefen in och frågade om jag kunde jobba 07-19 fre-sön med!!! Fast jag ska jobba de tiderna måndag och tisdag redan... Suck... En timanställds öde är sannerligen ingen lek... Ena månaden får man inga timmar alls och nästa ska de jobba en till döds... Det var inte kul att vända på dygnet 2 gånger på 2 dagar... Tur att jag har fantastiska kollegor!
Och så skulle jag vilja hylla min underbara, fantastiska vän: Sandra!!! Hon är värd guld och ställer alltid upp trots att hon har mycket med lilla Tuva och sin dumma mage. Jag älskar henne verkligen och är så tacksam över att ha henne som vän!!!
Om en vecka ligger jag på playan i Mexico och njuter, det ska bli skönt att komma bort lite. Det har varit ganska... intensivt... Berättar mer senare...
Älskar dig och saknar dig massor!!!
hemma efter ett trevligt julbord, dock åt jag inte så mycket, men det har aldrig varit min grej med julmat. I år är det svårare än någonsin att ladda upp inför julen, av många anledningar. Önskar att jag kunde prata med dig om allt!
Jobbat både dag och natt denna veckan faktiskt... Lördag & söndag jobbade jag 07-19, måndag gick jag på 19:15 och jobbade till tisdag morgon 07:15 och sedan jobbade jag 07-19 onsdag och torsdag... Ändå kom chefen in och frågade om jag kunde jobba 07-19 fre-sön med!!! Fast jag ska jobba de tiderna måndag och tisdag redan... Suck... En timanställds öde är sannerligen ingen lek... Ena månaden får man inga timmar alls och nästa ska de jobba en till döds... Det var inte kul att vända på dygnet 2 gånger på 2 dagar... Tur att jag har fantastiska kollegor!
Och så skulle jag vilja hylla min underbara, fantastiska vän: Sandra!!! Hon är värd guld och ställer alltid upp trots att hon har mycket med lilla Tuva och sin dumma mage. Jag älskar henne verkligen och är så tacksam över att ha henne som vän!!!
Om en vecka ligger jag på playan i Mexico och njuter, det ska bli skönt att komma bort lite. Det har varit ganska... intensivt... Berättar mer senare...
Älskar dig och saknar dig massor!!!
söndag 21 november 2010
Söndagen Den 21:a November
Kära Mormiz,
nu är jag helt slut efter att ha jobbat 24 timmar denna helg. Det har varit galet mycket att göra, men det är ett ganska roligt jobb och jag har underbara kollegor som gör att tiden går fortare. Men jag får inte gå och sova, ska jobba natt imorgon och måste därför vara uppe länge i natt... Än så länge går det bra, tittar på vår älskade Persbrandt i BECK-Den Japanska Shungamålningen och så har jag en bra bok och även samtliga Harry Potter-filmer... Sedan har jag bunkrat upp på glögg och annat gott.
Nu har vi 1,5 vecka kvar till avresa mot Mexico och 2 veckor i underbara Playa Del Carmen!!! Helt galet!!! Tänk om t.o.m. jag blir solbränd? Det har aldrig hänt förut! =)
Men efter det blir det riktigt jobbigt... Jul... Klarar knappt av att tänka tanken och hur jag än försöker undantränga det så är det omöjligt att missa den stundande högtiden. Affärerna har redan börjat spela julsånger och i köpcentrena står små tomtar och berättar sagor för barnen... Säga vad man vill om mamma, men hon visste hur man skapade julstämning! Det är min enda heliga högtid, då jag vägrar låta någon i familjen jobba eller komma undan med dåligt humör eller taskig attityd! Det ÄR Kalle Anka 15:00, det ÄR abnormt stor middag på eftermiddagen, det ÄR julklappsutdelning på kvällen, det ÄR Karl-Bertil Jonssons Jul och det ÄR gröt med äkta kanelstång sent in på natten... Och så ska jag nu på något vis hålla det, fråga mig inte hur det ska gå till... Pappa kommer förhoppningsvis förstå hur svårt det är för mig och samarbeta i mesta möjliga mån, annars kan det bli riktigt galet... Kommer du ihåg första julen efter att vi hade flyttat till Borås? Det måste ha varit 1999... Jag åkte upp till dig en vecka i förväg, shoppade julklappar med STOR eftertanke i Sthlm och vi stöpte ljus i ditt stora, varma kök. Jag lade ned mer tid än vanligt på att skapa en underbar jul, nu när vi inte bodde grannar längre. När jag skulle ut och fixa julgran så sa du att den skulle ta för stor plats och insisterade på en jul-en istället!!! Jag tror att jag började gråta på plats! Men det slutade i alla fall med en ordentlig julgran... =) Jag jobbade i timmar på julklappsrimmen och lackat paketen med rött lack och köpt fantastiska julklappspapper.
Mamma & pappa kom upp dagen innan julafton och hade inte ens köpt sina julklappar! Det gjorde de på självaste julafton och då var det bara Åhlen's som var öppet... Så jag fick en stickad tröja och Markoolio's senaste skiva!!! Fy vad ledsen jag var, som jag hade kämpat med att få julen att vara som alla andra och så gick allt åt skogen!
Borde ha lärt mig min läxa då, men jag tror fortfarande på julaftonen's magi och vägrar ge upp trots det hemska år vi har haft.
När jag kom upp till pappa den här gången så hittde jag nya papper från SÖS om en lungröntgen i december. När jag frågade honom om det så svarade han väldigt undvikande och jag fick en stor klump i magen av oro... Jag vill inte gå igenom det här igen och när han inte vill svara på mina frågor så blir jag bara ännu mer stressad. Måste få tag på SÖS imorgon och fråga dem varför han måste göra den här undersökningen, han blev ju friskförklarad i september...
Jag älskar dig över allt annat och behöver dig verkligen hos mig nu...
nu är jag helt slut efter att ha jobbat 24 timmar denna helg. Det har varit galet mycket att göra, men det är ett ganska roligt jobb och jag har underbara kollegor som gör att tiden går fortare. Men jag får inte gå och sova, ska jobba natt imorgon och måste därför vara uppe länge i natt... Än så länge går det bra, tittar på vår älskade Persbrandt i BECK-Den Japanska Shungamålningen och så har jag en bra bok och även samtliga Harry Potter-filmer... Sedan har jag bunkrat upp på glögg och annat gott.
Nu har vi 1,5 vecka kvar till avresa mot Mexico och 2 veckor i underbara Playa Del Carmen!!! Helt galet!!! Tänk om t.o.m. jag blir solbränd? Det har aldrig hänt förut! =)
Men efter det blir det riktigt jobbigt... Jul... Klarar knappt av att tänka tanken och hur jag än försöker undantränga det så är det omöjligt att missa den stundande högtiden. Affärerna har redan börjat spela julsånger och i köpcentrena står små tomtar och berättar sagor för barnen... Säga vad man vill om mamma, men hon visste hur man skapade julstämning! Det är min enda heliga högtid, då jag vägrar låta någon i familjen jobba eller komma undan med dåligt humör eller taskig attityd! Det ÄR Kalle Anka 15:00, det ÄR abnormt stor middag på eftermiddagen, det ÄR julklappsutdelning på kvällen, det ÄR Karl-Bertil Jonssons Jul och det ÄR gröt med äkta kanelstång sent in på natten... Och så ska jag nu på något vis hålla det, fråga mig inte hur det ska gå till... Pappa kommer förhoppningsvis förstå hur svårt det är för mig och samarbeta i mesta möjliga mån, annars kan det bli riktigt galet... Kommer du ihåg första julen efter att vi hade flyttat till Borås? Det måste ha varit 1999... Jag åkte upp till dig en vecka i förväg, shoppade julklappar med STOR eftertanke i Sthlm och vi stöpte ljus i ditt stora, varma kök. Jag lade ned mer tid än vanligt på att skapa en underbar jul, nu när vi inte bodde grannar längre. När jag skulle ut och fixa julgran så sa du att den skulle ta för stor plats och insisterade på en jul-en istället!!! Jag tror att jag började gråta på plats! Men det slutade i alla fall med en ordentlig julgran... =) Jag jobbade i timmar på julklappsrimmen och lackat paketen med rött lack och köpt fantastiska julklappspapper.
Mamma & pappa kom upp dagen innan julafton och hade inte ens köpt sina julklappar! Det gjorde de på självaste julafton och då var det bara Åhlen's som var öppet... Så jag fick en stickad tröja och Markoolio's senaste skiva!!! Fy vad ledsen jag var, som jag hade kämpat med att få julen att vara som alla andra och så gick allt åt skogen!
Borde ha lärt mig min läxa då, men jag tror fortfarande på julaftonen's magi och vägrar ge upp trots det hemska år vi har haft.
När jag kom upp till pappa den här gången så hittde jag nya papper från SÖS om en lungröntgen i december. När jag frågade honom om det så svarade han väldigt undvikande och jag fick en stor klump i magen av oro... Jag vill inte gå igenom det här igen och när han inte vill svara på mina frågor så blir jag bara ännu mer stressad. Måste få tag på SÖS imorgon och fråga dem varför han måste göra den här undersökningen, han blev ju friskförklarad i september...
Jag älskar dig över allt annat och behöver dig verkligen hos mig nu...
onsdag 3 november 2010
Onsdagen Den 3:e November
Kära Mormiz,
förlåt att jag har dröjt... Livet har varit kaos och jag vet knappt var jag bor längre, åker tåg, åker tunnelbana, åker buss, åker bil, hamnar så långt ifrån där jag borde vara att jag är rädd att jag inte hittar rätt igen... Och jag får ständigt sällskap av sorgen som gått troget vid min sida i ganska exakt ett år nu. Det är ett år sedan stroken tog dig ifrån mig för alla evighet, du kom aldrig tillbaka till mig efter den ödesdigra dagen och jag tror att det är därför ja ginte orkat skriva på länge nu, har funderat så mycket. Händerna skakar, men orden vill ut, göra sig kända. Så här är jag, redo att blöda inifrån och ut.
Jag minns så tydligt den där dagen, jag hade skola hela dagen och telefonen var tyst. Inga onda aningar, varför skulle jag tro att livet ville mig så illa? Så var skolan slut och vi 3 var på väg tillbaka till båra lägenheter, när pappas telefonnummer dök upp på displayen. Jag svarade och ramlade rakt ned i mörkret. Han sa att du fått en stroke på förmiddagen, men ingen hade velat störa mig i skolan. Du var på sjukhuset med mamma, men ingen visste riktigt hur det var med dig. Jag sjönk kvidande ihop på marken utanför skolan. Mina klasskamrater fångade upp mig och fick med mig hem. De köpte mat och försökte lyssna, men jag kunde inte formulera en enda vettig mening. Vad var en stroke? Vad betydde det? Tillslut kände jag mig inträngd i ett hörn och lämnade skolan och allt meningslöst bakom mig, åkte hem till pappa och sov där, ville inte vågade inte sova helt ensam. På morgonen begav jag mig hem till Norrköping och grät hela vägen på motorvägen, slog händerna gula och blåa på ratten. Spelade upp samtalen med mamma från sjukhuset från kvällen innan, hon lät trött.
Väl hemma möttes jag av en ångerfull F som varit på kryssning med sitt jobb och inte kunnat trösta mig. Vi pratade mycket och på eftermiddagen ringde mamma och berättade att hon satt på sjukhuset med dig och frågade om jag ville prata med dig, men jag vågade inte... Men hon insisterade och höll telefonen åt dig och dina svaga röst kämpade sig ända till mig och jag grät. Mitt i affären, tårarna bara rann okontrollerat. Men du var ju drä, du levde, allt skulle bli bra igen. För dig var en fighter och du skulle inte ge upp på mig, jag skulle inte låta dig ge upp. Föga anade jag att det här var början på ett oundvikligt slut...
Dagen efter åkte vi de 25 milen upp till dig och satt hos dig på sjukhuset, mer tårar, mer rädsla... Jag hatar sjukhus, människor dör där och den lukten sitter i väggarna, hopplösheten sitter lika tydligt som de vattniga tavlorna på väggarna i ändlösa korridorer. Men jag gick ut för att gråta, ville inte göra det värre för dig. Stor i korridoren och bara grät, du såg ju så svag och bräcklig ut. En skugga av ditt forna jag,långt ifrån den starka, levnadsglada Mormiz som jag delat 27 år med. Du sken upp när du såg F, ni har alltid varit tighta och delat samma humor. Några tysta försök att skämta från sin sida gjorde att jag vågade hoppas... På att livet skulle ställa allt i ordning igen, att detta bara var en morbid tvist för att jag skulle lära mig vad som är viktigt här i livet...
Men jag visste redan Mormiz, jag visste att det är de som står en närmast som räknas, inget annat. Och om jag kunde lära mig det, med två ganska känslomässigt otillgängliga föräldrar, då kan nog alla lära sig. Och jag lärde mig att säga "Jag älskar dig" till både dig och mina föräldrar, trots att ni aldrig sa det tillbaka...
Nu orkar jag inte minnas mer just nu och tror vi får vara nöjda så för idag, ska jobba mig igenom den här perioden, men vi får ta lite i taget om jag ska lyckas hålla ihop någorlunda.
Jag älskar dig över allt annat och saknar dig mer än någonsin.
förlåt att jag har dröjt... Livet har varit kaos och jag vet knappt var jag bor längre, åker tåg, åker tunnelbana, åker buss, åker bil, hamnar så långt ifrån där jag borde vara att jag är rädd att jag inte hittar rätt igen... Och jag får ständigt sällskap av sorgen som gått troget vid min sida i ganska exakt ett år nu. Det är ett år sedan stroken tog dig ifrån mig för alla evighet, du kom aldrig tillbaka till mig efter den ödesdigra dagen och jag tror att det är därför ja ginte orkat skriva på länge nu, har funderat så mycket. Händerna skakar, men orden vill ut, göra sig kända. Så här är jag, redo att blöda inifrån och ut.
Jag minns så tydligt den där dagen, jag hade skola hela dagen och telefonen var tyst. Inga onda aningar, varför skulle jag tro att livet ville mig så illa? Så var skolan slut och vi 3 var på väg tillbaka till båra lägenheter, när pappas telefonnummer dök upp på displayen. Jag svarade och ramlade rakt ned i mörkret. Han sa att du fått en stroke på förmiddagen, men ingen hade velat störa mig i skolan. Du var på sjukhuset med mamma, men ingen visste riktigt hur det var med dig. Jag sjönk kvidande ihop på marken utanför skolan. Mina klasskamrater fångade upp mig och fick med mig hem. De köpte mat och försökte lyssna, men jag kunde inte formulera en enda vettig mening. Vad var en stroke? Vad betydde det? Tillslut kände jag mig inträngd i ett hörn och lämnade skolan och allt meningslöst bakom mig, åkte hem till pappa och sov där, ville inte vågade inte sova helt ensam. På morgonen begav jag mig hem till Norrköping och grät hela vägen på motorvägen, slog händerna gula och blåa på ratten. Spelade upp samtalen med mamma från sjukhuset från kvällen innan, hon lät trött.
Väl hemma möttes jag av en ångerfull F som varit på kryssning med sitt jobb och inte kunnat trösta mig. Vi pratade mycket och på eftermiddagen ringde mamma och berättade att hon satt på sjukhuset med dig och frågade om jag ville prata med dig, men jag vågade inte... Men hon insisterade och höll telefonen åt dig och dina svaga röst kämpade sig ända till mig och jag grät. Mitt i affären, tårarna bara rann okontrollerat. Men du var ju drä, du levde, allt skulle bli bra igen. För dig var en fighter och du skulle inte ge upp på mig, jag skulle inte låta dig ge upp. Föga anade jag att det här var början på ett oundvikligt slut...
Dagen efter åkte vi de 25 milen upp till dig och satt hos dig på sjukhuset, mer tårar, mer rädsla... Jag hatar sjukhus, människor dör där och den lukten sitter i väggarna, hopplösheten sitter lika tydligt som de vattniga tavlorna på väggarna i ändlösa korridorer. Men jag gick ut för att gråta, ville inte göra det värre för dig. Stor i korridoren och bara grät, du såg ju så svag och bräcklig ut. En skugga av ditt forna jag,långt ifrån den starka, levnadsglada Mormiz som jag delat 27 år med. Du sken upp när du såg F, ni har alltid varit tighta och delat samma humor. Några tysta försök att skämta från sin sida gjorde att jag vågade hoppas... På att livet skulle ställa allt i ordning igen, att detta bara var en morbid tvist för att jag skulle lära mig vad som är viktigt här i livet...
Men jag visste redan Mormiz, jag visste att det är de som står en närmast som räknas, inget annat. Och om jag kunde lära mig det, med två ganska känslomässigt otillgängliga föräldrar, då kan nog alla lära sig. Och jag lärde mig att säga "Jag älskar dig" till både dig och mina föräldrar, trots att ni aldrig sa det tillbaka...
Nu orkar jag inte minnas mer just nu och tror vi får vara nöjda så för idag, ska jobba mig igenom den här perioden, men vi får ta lite i taget om jag ska lyckas hålla ihop någorlunda.
Jag älskar dig över allt annat och saknar dig mer än någonsin.
tisdag 26 oktober 2010
Tisdagen Den 26:e Oktober
Kära Mormiz,
har precis varit ute med hundarna på en promenad runt Strömmen i 1 timme. Varken F eller mina vänner är glada över att jag går själv när det blir sent på kvällen, men jag känner mig ganska lugn. Är någon så jävla dum så de hoppar på mig så får de skylla sig själva! Jag har hundarna och dessutom är väl du med mig? Jag känner mig inte så orolig, men det kanske är normalt med tanke på de yrken jag har haft... =) Och framför allt det jag planerar att bli...
Förra veckan skulle jag varit helledig, men i fredags ringde chefen oc hfrågade om jag kunde jobba helgen. Jag sa nej först för vi hade planerat att äta middag med underbara vänner och jag ska jobba den här helgen och nästa helg är det Änglahoppet i Borås. Men när jag hade lagt på så ångrade jag mig lite och frågade F om det var okej att jag åkte upp. Så jag sa ja, det är lite för bra pengar för att tacka nej till så här innan Mexico...
Mexico ja, det är bara 37 dagar kvar tills vi åker!!! Allt är betalt och klart!!! Jag ska ta en spruta till och så ska vi ta någon läskig dryck mot turismdiarré... Sedan ska vi njuta, njuta, njuta! Jag är så glad över att få med älskade pappa på det här, han behöver verkligen det efter det vidriga år han har haft! Min älskade, underbara pappa, jag har sådan tur som fick honom till pappa. Men jag lider så över allt han har offrat för min skull och om jag tänker på det så börjar jag bara gråta. Så vi tar det en annan dag...
Jag tog tåget upp i fredags och skulle haft med båda hundarna, men när jag bokade så gick det inte att få fönsterplats på väg dit och då blev jag misstänksam på att det borde vara 2 platser bokade med hund... Så jag bestämde mig för att inte ta med Yoggi, vilket var en jävla tur!!! När jag klev in i vagnen så satt det två unga tjejer med varsinn pitbull på de platserna!!! De kastade sig mot Harry och morrade åt honom hela vägen, han bara skakade för han var så rädd!!! Min lille älskling! Tur att inte Yoggi var med, för han hade inte backat...
Hemresan gick bättre, då delade vi plats med ett trevligt par med en bordercollietik och pratade hela vägen hem.
På torsdag är det dax att åka igen, ska jobba fredag & söndag... Blir säkert bra... Hade tänkt snylta in mig hos K & N, men de skulle till landet så jag får väl trakassera pappa istället... Stackarn, han är nog rätt trött på mig. Jag på honom ibland med, som i söndags när jag hade ställt klockan på 05:30 och han tänder lampan för att läsa 05:15!!! Normalt eller?!? Men ända sedan den häxan lämnade honom så har han haft svårt att sova, jag hatar henne för allt hon gjort mot oss.
Jag är ledsen Mormiz, men så är det. Och det kommer aldrig att bli bra igen.
Jag älskar dig & saknar dig av hela mitt hjärta!
har precis varit ute med hundarna på en promenad runt Strömmen i 1 timme. Varken F eller mina vänner är glada över att jag går själv när det blir sent på kvällen, men jag känner mig ganska lugn. Är någon så jävla dum så de hoppar på mig så får de skylla sig själva! Jag har hundarna och dessutom är väl du med mig? Jag känner mig inte så orolig, men det kanske är normalt med tanke på de yrken jag har haft... =) Och framför allt det jag planerar att bli...
Förra veckan skulle jag varit helledig, men i fredags ringde chefen oc hfrågade om jag kunde jobba helgen. Jag sa nej först för vi hade planerat att äta middag med underbara vänner och jag ska jobba den här helgen och nästa helg är det Änglahoppet i Borås. Men när jag hade lagt på så ångrade jag mig lite och frågade F om det var okej att jag åkte upp. Så jag sa ja, det är lite för bra pengar för att tacka nej till så här innan Mexico...
Mexico ja, det är bara 37 dagar kvar tills vi åker!!! Allt är betalt och klart!!! Jag ska ta en spruta till och så ska vi ta någon läskig dryck mot turismdiarré... Sedan ska vi njuta, njuta, njuta! Jag är så glad över att få med älskade pappa på det här, han behöver verkligen det efter det vidriga år han har haft! Min älskade, underbara pappa, jag har sådan tur som fick honom till pappa. Men jag lider så över allt han har offrat för min skull och om jag tänker på det så börjar jag bara gråta. Så vi tar det en annan dag...
Jag tog tåget upp i fredags och skulle haft med båda hundarna, men när jag bokade så gick det inte att få fönsterplats på väg dit och då blev jag misstänksam på att det borde vara 2 platser bokade med hund... Så jag bestämde mig för att inte ta med Yoggi, vilket var en jävla tur!!! När jag klev in i vagnen så satt det två unga tjejer med varsinn pitbull på de platserna!!! De kastade sig mot Harry och morrade åt honom hela vägen, han bara skakade för han var så rädd!!! Min lille älskling! Tur att inte Yoggi var med, för han hade inte backat...
Hemresan gick bättre, då delade vi plats med ett trevligt par med en bordercollietik och pratade hela vägen hem.
På torsdag är det dax att åka igen, ska jobba fredag & söndag... Blir säkert bra... Hade tänkt snylta in mig hos K & N, men de skulle till landet så jag får väl trakassera pappa istället... Stackarn, han är nog rätt trött på mig. Jag på honom ibland med, som i söndags när jag hade ställt klockan på 05:30 och han tänder lampan för att läsa 05:15!!! Normalt eller?!? Men ända sedan den häxan lämnade honom så har han haft svårt att sova, jag hatar henne för allt hon gjort mot oss.
Jag är ledsen Mormiz, men så är det. Och det kommer aldrig att bli bra igen.
Jag älskar dig & saknar dig av hela mitt hjärta!
torsdag 14 oktober 2010
Torsdagen Den 14:e Oktober
Kära Mormiz,
här sitter jag och tittar på en av mina favoritfilmer: "New Moon". Den handlar om vampyrer och varulvar, mina absoluta favoriter!!! Jag vet att du aldrig har förstått den fascinationen, men jag antar att det beror på åldersskillnaden... =) Jag skulle gärna vilja vara vampyr, tänk att vara nästan odödlig. Mest av allt önskar jag att du hade varit det... Odödlig alltså. Du var tillräckligt orginell utan att vara vampyr! Hur kunde jag ha sådan tur att jag fick dig som mormor?
Jag var så duktig igår; jag var ute och sprang!!! Eller tja, joggade... Men jag har inte gjort det på jättelänge och senast jag sprang det spåret så gjorde jag det på 12:30 minuter. Igår sprang jag på 11:45!!! Helt otränad! Så nöjd med mig själv!!!
Idag var jag och tog spruta, inför Mexicoresan om 49 dagar!!! Jag och pappa var ju och tog spruta för Hepatit A för typ en månad sedan i Sthlm, men Fredrik och hans föräldrar gick här och de fick för både A & B... Så sa Kela att hon tyckte jag skulle ta det med, om man skulle råka ut för en olycka eller något. Och det låter ju vettigt, så jag tog min sprutfobi i näven och knallade dit idag... Blev inte bättre att killen som var inne före mig höll på att svimma och fick lägga sig ned!!! Doktorn sa vara: "Äh tjejer svimmar aldrig! Det är det bara unga killar och gamla tanter som gör!" och så körde han in nålen i armen på mig...
Jag har ju alltid varit rädd för sprutor, men det har blivit bättre med åren. Jag kommer ihåg en grej som hände när jag gick på mellanstadiet... Det måste ha varit blött ute, för mamam tvingade mig att ha gummistövlar på mig. Så var jag vid stallet och jagade Pyret bakom bilarna och skulle hoppa över en gammal rostig jordbruksmaskin, men gummistöveln fastnade. Jag ramlade och körde ner hela vänster knäets insida över en stor, rostig tagg... Den gick rakt igenom benet och jag drog loss det själv. Jag hade bruna mjukisbyxor och sprang till pappa, som hämtade mamma och sa: Fia har fått ett skrapsår, kan du ta hem och plåstra om henne? Så mamma gick hem med mig, satte mig på en stol och lade en stor handduk över benet och lossade på byxorna och sedan drog hon efter andan och sa: Sitt här, titta inte... Jag ska bara ringa mormor. Så ringde hon dig och sa att vi var tvugna att åka till a-k-u-t-e-n... Så det gjorde vi. I väntrummet spelade de en Kriss-Kross musikvideo på tv:n kommer jag ihåg. Sedan var det min tur och de lade massa gröna tyger över mig och skulle sy ihop benet som var ganska illa tilltygat och du och mamma skulle turas om att stå inne hos mig... Men du gick ut för du höll på att svimma!!! =) Så jag fick nöja mig med en sjuksköterska som bara frågade hur många katter jag hade och vad de hette typ 100 gånger... Sedan fick jag två sprutor, en för stelkramp och en för något annat. Jag kommer ihåg att ni gav mig 10:- för varje stygn (7 st) och 10:- för varje spruta, så jag tjänade 90:- på min skada! =)Men jag vet inte om jag skulle säga att det var värt det...
Imorgon åker vi ned till landet och på lördag ska vi till underbara vänner, så vi får se när jag kommer tillbaka.
Älskar dig och saknar dig mer för varje dag!
här sitter jag och tittar på en av mina favoritfilmer: "New Moon". Den handlar om vampyrer och varulvar, mina absoluta favoriter!!! Jag vet att du aldrig har förstått den fascinationen, men jag antar att det beror på åldersskillnaden... =) Jag skulle gärna vilja vara vampyr, tänk att vara nästan odödlig. Mest av allt önskar jag att du hade varit det... Odödlig alltså. Du var tillräckligt orginell utan att vara vampyr! Hur kunde jag ha sådan tur att jag fick dig som mormor?
Jag var så duktig igår; jag var ute och sprang!!! Eller tja, joggade... Men jag har inte gjort det på jättelänge och senast jag sprang det spåret så gjorde jag det på 12:30 minuter. Igår sprang jag på 11:45!!! Helt otränad! Så nöjd med mig själv!!!
Idag var jag och tog spruta, inför Mexicoresan om 49 dagar!!! Jag och pappa var ju och tog spruta för Hepatit A för typ en månad sedan i Sthlm, men Fredrik och hans föräldrar gick här och de fick för både A & B... Så sa Kela att hon tyckte jag skulle ta det med, om man skulle råka ut för en olycka eller något. Och det låter ju vettigt, så jag tog min sprutfobi i näven och knallade dit idag... Blev inte bättre att killen som var inne före mig höll på att svimma och fick lägga sig ned!!! Doktorn sa vara: "Äh tjejer svimmar aldrig! Det är det bara unga killar och gamla tanter som gör!" och så körde han in nålen i armen på mig...
Jag har ju alltid varit rädd för sprutor, men det har blivit bättre med åren. Jag kommer ihåg en grej som hände när jag gick på mellanstadiet... Det måste ha varit blött ute, för mamam tvingade mig att ha gummistövlar på mig. Så var jag vid stallet och jagade Pyret bakom bilarna och skulle hoppa över en gammal rostig jordbruksmaskin, men gummistöveln fastnade. Jag ramlade och körde ner hela vänster knäets insida över en stor, rostig tagg... Den gick rakt igenom benet och jag drog loss det själv. Jag hade bruna mjukisbyxor och sprang till pappa, som hämtade mamma och sa: Fia har fått ett skrapsår, kan du ta hem och plåstra om henne? Så mamma gick hem med mig, satte mig på en stol och lade en stor handduk över benet och lossade på byxorna och sedan drog hon efter andan och sa: Sitt här, titta inte... Jag ska bara ringa mormor. Så ringde hon dig och sa att vi var tvugna att åka till a-k-u-t-e-n... Så det gjorde vi. I väntrummet spelade de en Kriss-Kross musikvideo på tv:n kommer jag ihåg. Sedan var det min tur och de lade massa gröna tyger över mig och skulle sy ihop benet som var ganska illa tilltygat och du och mamma skulle turas om att stå inne hos mig... Men du gick ut för du höll på att svimma!!! =) Så jag fick nöja mig med en sjuksköterska som bara frågade hur många katter jag hade och vad de hette typ 100 gånger... Sedan fick jag två sprutor, en för stelkramp och en för något annat. Jag kommer ihåg att ni gav mig 10:- för varje stygn (7 st) och 10:- för varje spruta, så jag tjänade 90:- på min skada! =)Men jag vet inte om jag skulle säga att det var värt det...
Imorgon åker vi ned till landet och på lördag ska vi till underbara vänner, så vi får se när jag kommer tillbaka.
Älskar dig och saknar dig mer för varje dag!
tisdag 12 oktober 2010
Tisdagen Den 12:e Oktober
Kära Mormiz,
förlåt att jag har dröjt så, men det har återigen varit lite för mycket.
Enligt planerna så skulle jag ha tagit examen med mina klasskamrater i torsdags, men så blev det ju inte och det är ingen idé att gräva ned sig i varför och om jag kunde ha gjort något för att hindra det och i så fall vad... Nu är det som det är och helt i linje med hur mitt senaste år har varit... Men tårarna kommer lik förbaskat, jag har aldrig kunnat hindra dem. Ändå glad att det är höst, den årstid jag älskar mest av allt, inte som du som älskade våren och sommaren mest. Men det var ju bara för dina blommor, eller hur? När andra tanter satt och gnällde över gickt och hemorrojder så rensade du rabatterna eller klättrade i stegen för att såga av en gren på något fruktträd. Små saker som får det att ila i mig av saknad och sorg över att du inte vill komma tillbaka till mig.
Jag har också en gång för alla kastat igen dörren till mamma och jag vet att du är arg på mig för det Mormiz, men lyssna på vad jag har att säga om saken. Jag vet att jag alltid kommer att vara ett barn i dina ögon och barn ska vara tysta och snälla. Man kunde ju tro att du skulle ge upp hoppet efter alla år, men inte... Så det sårar mig att säga att jag hoppas att jag slängt igen dörrhelvetet så den gått i baklås från båda håll och aldrig mer går att öppna. För jag har fått nog. Det finns en gräns och jag har egentligen nått den för länge sedan, men driven av någon föreställning att barn måste älska sina föräldrar i all evighet så har jag kämpat på. Men det går inte. Hon står för allt som är ont i min värld och allt jag inte tycker om med mig själv. Visst, jag överdriver säkert en hel del i mina slutsatser, men kontentan är nog densamma. Allt som jag tycker är viktigt i en människa, som att man är ärlig, rakryggad och mån om de som står en närmst, det går inte att passa in på henne hur gärna jag än vill. Tro mig, det gör så in i helvetes ont att inse att ens mamma inte är en person man kan älska eller ens ha i sitt liv. Om det finns någon som tror att jag tar lättvindigt på det här så kan de räcka upp handen nu... Jag försvarar mitt val till mitt sista andetag och har inga problem att ta fighten om någon så önskar, men det måste finnas ett mått av återkommande kärlek eller vänskap som gör det värt fighten den dagen den är på liv och död. Det finns inte i det här fallet, jag tror aldrig att det har funnits heller. Och det är ingens fel, det är bara så det är. Men från och med nu är jag och mamma bara två vuxna personer som inte har någon knytning till varandra. Jag vet att det gör ont Mormiz, jag var där...
Det har kommit fram så mycket saker sedan du försvann och vi måste ta det snart, men just idag orkar jag inte.
Jag har blivit erbjuden ett nytt jobb... Jag har ju berättat att jag börjat rida igen, eller hur? Förra gången när jag var på lektion så frågade I om inte jag kunde tänka mig att hjälpa dem med lite lektioner och så, jag trodde mest att hon sa det för att vara snällt och svarade väl något svävande. Men sedan ringde hon en dag och frågade om jag hade funderat på saken och ville att jag skulle träffa ridskolechefen och hennes mamma som håller i det administrativa! Helt galet!
Sedan dess har jag drömt om hästar dygnet runt! Det är ju ett liv jag vill leva igen, andas, leva och drömma häst. Bara att kliva in i stallet gör mig lycklig, som att alla bitar faller på plats. Men det jag helst vill göra är ju att rida själv, men det finns det inga jobb med. Problemet är att det är för dåligt betalt. Eller det är helt okej betalt om man inte har mina utgifter och min lön som jag har idag...
Så jag har ett stort dilemma och återigen när jag lyfter luren för att ringa och be dig om råd, så slår det mig... Du är inte där...
Jag älskar dig mest av allt i världen och saknar dig med varje fiber i min kropp!
förlåt att jag har dröjt så, men det har återigen varit lite för mycket.
Enligt planerna så skulle jag ha tagit examen med mina klasskamrater i torsdags, men så blev det ju inte och det är ingen idé att gräva ned sig i varför och om jag kunde ha gjort något för att hindra det och i så fall vad... Nu är det som det är och helt i linje med hur mitt senaste år har varit... Men tårarna kommer lik förbaskat, jag har aldrig kunnat hindra dem. Ändå glad att det är höst, den årstid jag älskar mest av allt, inte som du som älskade våren och sommaren mest. Men det var ju bara för dina blommor, eller hur? När andra tanter satt och gnällde över gickt och hemorrojder så rensade du rabatterna eller klättrade i stegen för att såga av en gren på något fruktträd. Små saker som får det att ila i mig av saknad och sorg över att du inte vill komma tillbaka till mig.
Jag har också en gång för alla kastat igen dörren till mamma och jag vet att du är arg på mig för det Mormiz, men lyssna på vad jag har att säga om saken. Jag vet att jag alltid kommer att vara ett barn i dina ögon och barn ska vara tysta och snälla. Man kunde ju tro att du skulle ge upp hoppet efter alla år, men inte... Så det sårar mig att säga att jag hoppas att jag slängt igen dörrhelvetet så den gått i baklås från båda håll och aldrig mer går att öppna. För jag har fått nog. Det finns en gräns och jag har egentligen nått den för länge sedan, men driven av någon föreställning att barn måste älska sina föräldrar i all evighet så har jag kämpat på. Men det går inte. Hon står för allt som är ont i min värld och allt jag inte tycker om med mig själv. Visst, jag överdriver säkert en hel del i mina slutsatser, men kontentan är nog densamma. Allt som jag tycker är viktigt i en människa, som att man är ärlig, rakryggad och mån om de som står en närmst, det går inte att passa in på henne hur gärna jag än vill. Tro mig, det gör så in i helvetes ont att inse att ens mamma inte är en person man kan älska eller ens ha i sitt liv. Om det finns någon som tror att jag tar lättvindigt på det här så kan de räcka upp handen nu... Jag försvarar mitt val till mitt sista andetag och har inga problem att ta fighten om någon så önskar, men det måste finnas ett mått av återkommande kärlek eller vänskap som gör det värt fighten den dagen den är på liv och död. Det finns inte i det här fallet, jag tror aldrig att det har funnits heller. Och det är ingens fel, det är bara så det är. Men från och med nu är jag och mamma bara två vuxna personer som inte har någon knytning till varandra. Jag vet att det gör ont Mormiz, jag var där...
Det har kommit fram så mycket saker sedan du försvann och vi måste ta det snart, men just idag orkar jag inte.
Jag har blivit erbjuden ett nytt jobb... Jag har ju berättat att jag börjat rida igen, eller hur? Förra gången när jag var på lektion så frågade I om inte jag kunde tänka mig att hjälpa dem med lite lektioner och så, jag trodde mest att hon sa det för att vara snällt och svarade väl något svävande. Men sedan ringde hon en dag och frågade om jag hade funderat på saken och ville att jag skulle träffa ridskolechefen och hennes mamma som håller i det administrativa! Helt galet!
Sedan dess har jag drömt om hästar dygnet runt! Det är ju ett liv jag vill leva igen, andas, leva och drömma häst. Bara att kliva in i stallet gör mig lycklig, som att alla bitar faller på plats. Men det jag helst vill göra är ju att rida själv, men det finns det inga jobb med. Problemet är att det är för dåligt betalt. Eller det är helt okej betalt om man inte har mina utgifter och min lön som jag har idag...
Så jag har ett stort dilemma och återigen när jag lyfter luren för att ringa och be dig om råd, så slår det mig... Du är inte där...
Jag älskar dig mest av allt i världen och saknar dig med varje fiber i min kropp!
fredag 1 oktober 2010
Torsdagen Den 30:e September
Kära Mormiz,
sitter här och tittar på mitt absoluta favoritprogram: Glee. Så underbar serie! Du hade älskat den!
Har precis varit ute i 2 timmar med hundarna och tidigare ikväll var jag på en timmes spinning. Måste hålla igång träningen nu, även om det är tråkigt att dra iväg vissa dagar...
Har fått veta att jag ska jobba tisdag-torsdag nästa vecka, tycker det här resandet börjar bli tröttsamt... Vet dock inte hur jag ska lösa problemet...
Jag älskar dig & saknar dig!
sitter här och tittar på mitt absoluta favoritprogram: Glee. Så underbar serie! Du hade älskat den!
Har precis varit ute i 2 timmar med hundarna och tidigare ikväll var jag på en timmes spinning. Måste hålla igång träningen nu, även om det är tråkigt att dra iväg vissa dagar...
Har fått veta att jag ska jobba tisdag-torsdag nästa vecka, tycker det här resandet börjar bli tröttsamt... Vet dock inte hur jag ska lösa problemet...
Jag älskar dig & saknar dig!
måndag 27 september 2010
Söndagen Den 26:e September
Kära Mormiz,
sitter återigen i min soffa hemma i Norrpan och har haft en lååång dag. Vi var ett gäng som var ute och åt på Thai Silk igår och det var sjukt trevligt! Nivån var toklåg, men det var mest för att vi var trötta efter 11 timmars tävling... =) Sedan sov jag dåligt för madrassen i sovalkoven är stenhård och det var iskallt i natt... Tur att man har två hundar som kan värma en!
Det var mycket färre starter idag, trist... Men efter första klassen, eller andra, så stod jag och pratade med överdomaren och så var det en man som helt klart ville tala med någon av oss, för han stod och väntade väldigt tydligt... Så när vi hade pratat färdigt så presenterade han sig, frågad eom det var jag som var speaker och tackade för att jag hade gjort reklam för ett event som han tydligen var ansvarig för... Och så säger han:
-Skulle du vara intresserad av att spela in radioreklam åt mig?
JIPPIE!!! Det har ju alltid varit min dröm!!! Helt sjukt! Jag kan inte fatta att det kanske äntligen händer! Önskar så att du var här för att dela min glädje, du vet att du hade varit den första jag ringde, som alltid. Det är så tomt utan dig! Saknaden har inte blivit ett dugg mindre, trots att det nu gått 5 månader sedan du lämande mig... Sorgen är fortfarande ett blödande sår som ibland tar luften ur mig fullkomligt, det mest värdefulla i mitt liv finns inte längre... Hur ska jag kunna acceptera det? Vad finns det för anledning till att gå vidare? Varför lämnade du mig?
Jag älskar dig och saknar dig så mycket!
sitter återigen i min soffa hemma i Norrpan och har haft en lååång dag. Vi var ett gäng som var ute och åt på Thai Silk igår och det var sjukt trevligt! Nivån var toklåg, men det var mest för att vi var trötta efter 11 timmars tävling... =) Sedan sov jag dåligt för madrassen i sovalkoven är stenhård och det var iskallt i natt... Tur att man har två hundar som kan värma en!
Det var mycket färre starter idag, trist... Men efter första klassen, eller andra, så stod jag och pratade med överdomaren och så var det en man som helt klart ville tala med någon av oss, för han stod och väntade väldigt tydligt... Så när vi hade pratat färdigt så presenterade han sig, frågad eom det var jag som var speaker och tackade för att jag hade gjort reklam för ett event som han tydligen var ansvarig för... Och så säger han:
-Skulle du vara intresserad av att spela in radioreklam åt mig?
JIPPIE!!! Det har ju alltid varit min dröm!!! Helt sjukt! Jag kan inte fatta att det kanske äntligen händer! Önskar så att du var här för att dela min glädje, du vet att du hade varit den första jag ringde, som alltid. Det är så tomt utan dig! Saknaden har inte blivit ett dugg mindre, trots att det nu gått 5 månader sedan du lämande mig... Sorgen är fortfarande ett blödande sår som ibland tar luften ur mig fullkomligt, det mest värdefulla i mitt liv finns inte längre... Hur ska jag kunna acceptera det? Vad finns det för anledning till att gå vidare? Varför lämnade du mig?
Jag älskar dig och saknar dig så mycket!
söndag 26 september 2010
Lördagen Den 25:e September
Kära Mormiz,
vilken lång dag! Det är verkligen så kul att vara tillbaka i Borås och döma, men idag hade vi typ 250 starter och det var lite för mycket! Rörig organisation och jag var usel speaker och domare idag! Gjorde många missar och en som jag inte redde ut utan ÖD's hjälp... Har funderat mycket på varför jag är så rädd för att göra fel eller misslyckas och jag tror att det beror mycket på min barndom och hur jag hade det i skolan. Som barn var jag ju ganska utsatt och illa behandlad av mina jämnåriga, men jag var alltid bäst i klassen på det mesta och då tyckte i alla fall lärarna om mig och det gjorde saken lite lättare. Så jag tror att jag länge har känt att jag inte har "råd" att misslyckas, för att göra saker bra är det enda jag har haft och har. Jag är inte vacker, smal och populär, men jag vet att jag är intelligent och duktig på språk till exempel och det är också extremt viktigt för mig att vara duktig. Jag skulle gärna våga släppa taget och våga misslyckas, eller inte medvetet misslyckas, men våga pröva något där jag riskerar att mislyckas. För då har jag i alla fall prövat någonting nytt. Som att verkligen fundera på vad jag vill göra i resten av mitt liv, det kanske är flera saker, och sedan våga hänge mig till det, följa mitt hjärta...
Så vad är det jag brinner för? Jag älskar att läsa, att skriva, att fotografera, att sjunga, jag känner mig hel när jag sitter på hästryggen och jag trivs med att röra på mig... Så, har jag fallenhet för någon av dessa saker? Att välja något som jag kanske har en gnutta talang för skulle kanske få mig att våga hoppa och riskera att misslyckas...
Jag tror att jag någonstans har en estetisk ådra som kräver min uppmärksamhet, jag måste bara ta mig tid och våga lyssna på den. Men jag saknar dig och dina råd, känner mig vilsen och som att jag går vid sidan av mitt eget livs väg. Följer i skuggan för att se vad som händer, om jag kan anpassa mig till den mall som jag borde passa in i. För att det vore så mycket enklare, att inte riskera något utan att leva tryggt och vanligt. Ibland är det också en loclande tanke, men det finns dagar då jag får panik vid tanken på ett "vanligt" liv... Pretantiöst, jag vet.
En mycket vis man sa en gång:
"There is no passion to be found playing small - in settling for a life that is less than the one you are capable of living" - Nelson Mandela.
Han borde ju veta liksom... Men jag vet inte, törs man vara så stöddig? Hur mycket har jag att förlora på det och är det värt att förlora det för att se om jag kan uppfylla mig själv?...
Jag älskar dig och saknar dig som faaan!
vilken lång dag! Det är verkligen så kul att vara tillbaka i Borås och döma, men idag hade vi typ 250 starter och det var lite för mycket! Rörig organisation och jag var usel speaker och domare idag! Gjorde många missar och en som jag inte redde ut utan ÖD's hjälp... Har funderat mycket på varför jag är så rädd för att göra fel eller misslyckas och jag tror att det beror mycket på min barndom och hur jag hade det i skolan. Som barn var jag ju ganska utsatt och illa behandlad av mina jämnåriga, men jag var alltid bäst i klassen på det mesta och då tyckte i alla fall lärarna om mig och det gjorde saken lite lättare. Så jag tror att jag länge har känt att jag inte har "råd" att misslyckas, för att göra saker bra är det enda jag har haft och har. Jag är inte vacker, smal och populär, men jag vet att jag är intelligent och duktig på språk till exempel och det är också extremt viktigt för mig att vara duktig. Jag skulle gärna våga släppa taget och våga misslyckas, eller inte medvetet misslyckas, men våga pröva något där jag riskerar att mislyckas. För då har jag i alla fall prövat någonting nytt. Som att verkligen fundera på vad jag vill göra i resten av mitt liv, det kanske är flera saker, och sedan våga hänge mig till det, följa mitt hjärta...
Så vad är det jag brinner för? Jag älskar att läsa, att skriva, att fotografera, att sjunga, jag känner mig hel när jag sitter på hästryggen och jag trivs med att röra på mig... Så, har jag fallenhet för någon av dessa saker? Att välja något som jag kanske har en gnutta talang för skulle kanske få mig att våga hoppa och riskera att misslyckas...
Jag tror att jag någonstans har en estetisk ådra som kräver min uppmärksamhet, jag måste bara ta mig tid och våga lyssna på den. Men jag saknar dig och dina råd, känner mig vilsen och som att jag går vid sidan av mitt eget livs väg. Följer i skuggan för att se vad som händer, om jag kan anpassa mig till den mall som jag borde passa in i. För att det vore så mycket enklare, att inte riskera något utan att leva tryggt och vanligt. Ibland är det också en loclande tanke, men det finns dagar då jag får panik vid tanken på ett "vanligt" liv... Pretantiöst, jag vet.
En mycket vis man sa en gång:
"There is no passion to be found playing small - in settling for a life that is less than the one you are capable of living" - Nelson Mandela.
Han borde ju veta liksom... Men jag vet inte, törs man vara så stöddig? Hur mycket har jag att förlora på det och är det värt att förlora det för att se om jag kan uppfylla mig själv?...
Jag älskar dig och saknar dig som faaan!
fredag 24 september 2010
Fredagen Den 24:e September
Kära Mormiz,
här sitter jag i ett regnigt Borås, ovanligt? =)
Började dagen med att äta lunch med S & T på stan, mycket trevligt och jag fick ösa ur mig all ilska och frustration som ligger och pyr inom mig. Känns som om att ajg kommer att explodera en av dessa dagar...
Fick i alla fall den brillianta idéen att fråga S om Göteborg i januari och kom då även på att hon kan visa en av hundarna! Så det ser ut som att Yoggi gör come-back i utställningsringen i januari!!! =) Min älskling!!!
Sedan var det full rulle med att hitta papprena till husbilen för att kunna ställa på den och åka nedåt. Blev ganska mycket packning, något som blivit mitt signum... =) Man vet aldrig vad man kan komma att behöva! Skyller på att hundarna behövde ha med sig massa mat och leksaker... =)
Det tog rätt lång tid ned och jag var inbjuden på middag hos en av mina gamla elever, men det blev inget med det för det tog för lång tid... Men imorgon är vi ett stort gäng som ska ut och äta, ska bli jättekul! Hoppas bara att någon kör mig, för jag har ingen lust att brumma runt i det här monstret inne i stan.
Det är lustigt med Borås, jag var aldrig jätteförtjust i stan under de 7 år jag bodde här, men nu känns det som att komma hem... Så många människor som jag saknar och så många minnen som jag vill spela upp igen. Minnen har blivit ännu viktigare för mig sedan du lämnade mig, kanske för att de är allt jag har kvar, små pusselbitar av ett liv jag önskar jag hade kvar... Nu blir det aldrig mer som det ska och jag har fortfarande inte hittat ett sätt att hantera det, känner mig mer vilsen än någonsin. Det enda jag vill är att ha dig här igen, jag skulle offra vad som helst. Jag hoppas verkligen att du vet hur mycket jag älskar dig och alltid har gjort. Jag är som sagt glad att jag lärde mig att säga det till dig innan du försvann.
Jag älskar dig över allt annat och saknar dig så fruktansvärt mycket!
här sitter jag i ett regnigt Borås, ovanligt? =)
Började dagen med att äta lunch med S & T på stan, mycket trevligt och jag fick ösa ur mig all ilska och frustration som ligger och pyr inom mig. Känns som om att ajg kommer att explodera en av dessa dagar...
Fick i alla fall den brillianta idéen att fråga S om Göteborg i januari och kom då även på att hon kan visa en av hundarna! Så det ser ut som att Yoggi gör come-back i utställningsringen i januari!!! =) Min älskling!!!
Sedan var det full rulle med att hitta papprena till husbilen för att kunna ställa på den och åka nedåt. Blev ganska mycket packning, något som blivit mitt signum... =) Man vet aldrig vad man kan komma att behöva! Skyller på att hundarna behövde ha med sig massa mat och leksaker... =)
Det tog rätt lång tid ned och jag var inbjuden på middag hos en av mina gamla elever, men det blev inget med det för det tog för lång tid... Men imorgon är vi ett stort gäng som ska ut och äta, ska bli jättekul! Hoppas bara att någon kör mig, för jag har ingen lust att brumma runt i det här monstret inne i stan.
Det är lustigt med Borås, jag var aldrig jätteförtjust i stan under de 7 år jag bodde här, men nu känns det som att komma hem... Så många människor som jag saknar och så många minnen som jag vill spela upp igen. Minnen har blivit ännu viktigare för mig sedan du lämnade mig, kanske för att de är allt jag har kvar, små pusselbitar av ett liv jag önskar jag hade kvar... Nu blir det aldrig mer som det ska och jag har fortfarande inte hittat ett sätt att hantera det, känner mig mer vilsen än någonsin. Det enda jag vill är att ha dig här igen, jag skulle offra vad som helst. Jag hoppas verkligen att du vet hur mycket jag älskar dig och alltid har gjort. Jag är som sagt glad att jag lärde mig att säga det till dig innan du försvann.
Jag älskar dig över allt annat och saknar dig så fruktansvärt mycket!
torsdag 23 september 2010
Torsdagen Den 23:e September
Kära Mormiz,
idag är jag lite trött... Jobbade 19-06 och hade ju sedan ridlektion 08:00-09:00 ute i Velamsund! Det belv Filippa idag igen, jag trivs verkligen med henne, tror dock inte att känslan är besvarad! =) Det kommer nog ta ett bra tag innan jag är tillbaka där jag en gång var och det är så grymt frustrerande!!! Jag blir så arg på mig själv, stackars Ida bara skrattar... Hon måste ju tro att jag bara hittat på att jag ridit MSV dressyr och hoppning... =) Men idag så pratade vi lite mer om allt möjligt och då frågade hon om jag inte kunde tänka mig att kanske börja jobba där!!! Helt sjukt!!! Jag sa att det vore en ära att få jobba hos dem ,för det verkar vara en så himla bra ridskola och ett toppengäng som är där. Deras filosofi är mycket bra och hästvänlig, vilket jag och Ida pratade om idag. Det är inte längre så vanligt när det gäller ridskolor, det är oftast pengarna som styr allt... Men hästarnas bästa måste alltid komma i första hand, det är min drivkraft i alla fall.
Efter ridningen åkte jag till pappa och sov några timmar, för att sedan packa bilen och hundarna och åka hem till Norrpan. På kvällen fick vi till en play-date med Greta!!! Harry blev jätteglad och jag tog även med Yoggi. Så de sprang och lekte på fotbollsplanen i mörkret, men plötsligt var det bara Harry som kom tillbaka till oss... Vi ropade efter Greta, men ingen Greta... =( Vi letade en bra stund, sedan gick jag hem med mina två och hämtade Fredrik istället. Malin bad mig hämta Niclas och när jag ringde på dörren så sa han att Greta var hos hans mamma... Då visar det sig att "farmor" precis har köpt en kanin som Greta gillar väldigt mycket! Så hon hade sprungit dit och tack gode gud klarat sig över vägen helskinnad!!! Så lättad!
Imorgon är det lunch med Sandra och Tuva som gäller, för att sedan sparka igång husbilen och styra ned mot Borås... Själv tyvärr, F ville inte följa med... =( Så jag tvingar med mig vovvarna, för jag har ingen lust att sova ensam därute på nätterna! Ska träffa mina gamla elever för middag både imorgon och på lördag, de har blivit så stora!!! Kommer ihåg när de hade gjort teckningar till mig i skolan och gav mig... Den tiden är förbi vill jag lova. Vilket måste betyda att jag har blivit jättegammal!!! =(
Jag har en del funderingar just nu och jag skulle behöva prata med dig om det, men vi får ta det någon annan gång.
Jag tror jag var nära dig i lördags morse på spinningen, det kändes som det var dig jag var på väg mot och på 97% av maxpuls så började jag gråta och allt sköljde över mig. Det går ganska bra att hålla fasad rätt länge, men ibland blir det överväldigande och då kan jag inte styra tankarna och tårarna i rätt riktning... =(
Det har i alla fall fungerat bra med nya jobbet, har jobbat 3 nätter den här veckan, gänget jag satt med i natt är helt underbara! Häst- och hundtjejer allihop utom en kille... =) Men nu är min lära över och jag satt vid ett eget bord i natt, kändes stort! =) Så får vi se när de behöver mig härnäst, har ju bara behovsanställning.
Älskar dig och saknar dig sååååååååå mycket!
idag är jag lite trött... Jobbade 19-06 och hade ju sedan ridlektion 08:00-09:00 ute i Velamsund! Det belv Filippa idag igen, jag trivs verkligen med henne, tror dock inte att känslan är besvarad! =) Det kommer nog ta ett bra tag innan jag är tillbaka där jag en gång var och det är så grymt frustrerande!!! Jag blir så arg på mig själv, stackars Ida bara skrattar... Hon måste ju tro att jag bara hittat på att jag ridit MSV dressyr och hoppning... =) Men idag så pratade vi lite mer om allt möjligt och då frågade hon om jag inte kunde tänka mig att kanske börja jobba där!!! Helt sjukt!!! Jag sa att det vore en ära att få jobba hos dem ,för det verkar vara en så himla bra ridskola och ett toppengäng som är där. Deras filosofi är mycket bra och hästvänlig, vilket jag och Ida pratade om idag. Det är inte längre så vanligt när det gäller ridskolor, det är oftast pengarna som styr allt... Men hästarnas bästa måste alltid komma i första hand, det är min drivkraft i alla fall.
Efter ridningen åkte jag till pappa och sov några timmar, för att sedan packa bilen och hundarna och åka hem till Norrpan. På kvällen fick vi till en play-date med Greta!!! Harry blev jätteglad och jag tog även med Yoggi. Så de sprang och lekte på fotbollsplanen i mörkret, men plötsligt var det bara Harry som kom tillbaka till oss... Vi ropade efter Greta, men ingen Greta... =( Vi letade en bra stund, sedan gick jag hem med mina två och hämtade Fredrik istället. Malin bad mig hämta Niclas och när jag ringde på dörren så sa han att Greta var hos hans mamma... Då visar det sig att "farmor" precis har köpt en kanin som Greta gillar väldigt mycket! Så hon hade sprungit dit och tack gode gud klarat sig över vägen helskinnad!!! Så lättad!
Imorgon är det lunch med Sandra och Tuva som gäller, för att sedan sparka igång husbilen och styra ned mot Borås... Själv tyvärr, F ville inte följa med... =( Så jag tvingar med mig vovvarna, för jag har ingen lust att sova ensam därute på nätterna! Ska träffa mina gamla elever för middag både imorgon och på lördag, de har blivit så stora!!! Kommer ihåg när de hade gjort teckningar till mig i skolan och gav mig... Den tiden är förbi vill jag lova. Vilket måste betyda att jag har blivit jättegammal!!! =(
Jag har en del funderingar just nu och jag skulle behöva prata med dig om det, men vi får ta det någon annan gång.
Jag tror jag var nära dig i lördags morse på spinningen, det kändes som det var dig jag var på väg mot och på 97% av maxpuls så började jag gråta och allt sköljde över mig. Det går ganska bra att hålla fasad rätt länge, men ibland blir det överväldigande och då kan jag inte styra tankarna och tårarna i rätt riktning... =(
Det har i alla fall fungerat bra med nya jobbet, har jobbat 3 nätter den här veckan, gänget jag satt med i natt är helt underbara! Häst- och hundtjejer allihop utom en kille... =) Men nu är min lära över och jag satt vid ett eget bord i natt, kändes stort! =) Så får vi se när de behöver mig härnäst, har ju bara behovsanställning.
Älskar dig och saknar dig sååååååååå mycket!
måndag 20 september 2010
Söndagen den 19:e September
Kära Mormiz,
förlåt min bortavaro, men mitt liv är inte längre vad det varit. Jag har varit väldigt arg på dig, för herregud vad jag behöver dig just nu!!! Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att allt skulle gå så illa när jag för ett år ssedan tackade jag till mitt drömjobb. Det år som har passerat sedan dess har varit det absolut värsta året någonsin.
Den 18:e augusti skulle jag och min högsta chef träffas för utvecklingssamtal, hon hade en man med sig från personalavdelningen, men jag tänkte inte så mycket på det, för jag hade precis sökt en ny tjänst och tänkte att det var för den han kom. Vi satte oss ned och hon gick rakt på sak och berättade att jag inte skulle få ta examen med mina klasskamrater och att de inte tyckte att jag hade gjort ett bra jobb hittills... Hela min sköra värld rasade samman på en gång. Hur mycket måste en människa gå igenom på så kort tid? De har dessutom vetat om allting och tyckte ändå inte att jag var värd en chans... Så här i efterhand så kanske jag ska vara glad, för att jobba under personer med sådan total avsaknad av empati hade nog inte passat så bra... Jag förstår att man måste klara av sin uppgift på ett bra sätt, men jag hade precis börjat komma tillbaka till livet och risken för att jag skulle ha ett likadant år igen är ju ganska liten... Så jag fick "erbjudandet" att säga upp mig själv och det gjorde jag dagen efter. Så idag slutar jag officiellt och har haft lön en månad.
Vilken tur för mig att jag redan hade fixat ett extrajobb på larmcentralen! =D Jag har jobbat där i två veckor nu och det är väl kul, men det är ju inte vad jag hade planerat med mitt liv... Jag hade verkligen allt utstakat med jobb, familj och resten och så bara: poff! Borta... Jag har mått fruktansvärt dåligt och känner mig fortfarande vilsen. Jag har dagar när jag bara går omlring som i dvala och gråter för minsta lilla. Tror kanske jag fyllt min kvot av dåliga saker som man klarar av att hantera.
Allt det här har jag velat rådfråga dig om, men du svarar ju aldrig när jag ringer...
Det händer bra saker också: pappa har avslutat sin cellgiftsbehandling och är friskförklarad!!! Jag håller mitt hopp till att det inte kommer tillbaka och att jag får behålla min älskade pappa i många år till. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom! Han har varit fantastisk den här tiden och hjälpt till med allt jag bett om. Ibland glömmer han bort sig och börjar hacka på småsaker, men då spänner jag bara ögonen i honom och säger: "Pappa, det är inte läga just nu..." och så blir han snäll igen... =)
Jag har börjat rida igen!!! Eller, jag red i fredags första gången på 2,5 år!!! Helt sjukt roligt!!! Benen fungerar fortfarande inte som de ska... =D Jag fick ju privatlektioner på Nacka Ridhus av pappa i julklapp och började först nu. Köpte helt ny outfit på Hööks i tisdags: helskodda ridbyxor, svarta shortchaps och svarta jodphurs. Bara känslan av att ta på sig ett par helskodda ridbyxor var MAGISK!!! Det var som att komma hem! Fast jag har gått upp typ 20 kilo sedan jag senast satt upp. Jag jobbade till 23:00 i trsdags, men var ändå klarvaken 06:00 på fredagsmorgon! Precis som när jag var liten och väntade in julafton och visste att det låg paket och en tidning under den lilla granen i mitt rum!
Åkte ut till Velamsund och hälsade på Ida, min instruktör. Hon bestämde att jag skulle få ta hennes privata häst: Filippa. Jättemysig, trots att hon är ett sto. =D Det kändes att det var år sedan kan jag säga, tog lååång tid att hitta tillbaka. Men känslan var enorm!!!
Så jag bokade en ny tid på torsdag morgon, hoppas kunna genomföra trots att jag jobbar natt och slutar 06:00 på morgonen...
Förra helgen dömde jag DM i hoppning på Skogslotten, det var roligt! Fick också igång en diskussion med förbundet om att gå klart A-domarkursen som jag påbörjade förra våren. Hoppas på att bli auktoriserad inom ett år nu.
På söndagen fick jag ett samtal från en borderterrier-uppfödare som ville avla på Harry!!! Helt sjukt, jag blev så glad!!! Det har ju varit min dröm hela tiden och det vore så kul att få en valp efter honom eller Yoggi. Men efter noggrannt övervägande så tackade jag nej. Jag vill vänta tills han är meriterad, så jag vet att han är lämplig exteriört. Iofs så talar väl 7 raka CK sitt klara språk... Om 3 veckor åker han till Sthlm med Malin & Niklas & Greta, våra underbara grannar som vi träffade idag för playdate. Harry ÄLSKAR Greta!!! Fadt hon är bara 13 månader, så han får vänta med riktiga dater till lite senare. CG ska visa honom och vi hoppas på ett första cert. Synd at tinte få visa fram honom till det själv, men det verkar vara en omöjlighet... =(
Själv ska jag på 3:e instruktörshelgen och vi har valp-blocket så vi behöver inte ha med egen hund.
Det var valdag idag, mitt 3:e riksdagsval. Glädjen över Alliansens seger blev dock inte långvarig, då SD kom på vågmästarplats och deras politik är inte vad vi önskar i svensk riksdag.
Jag läser rapporter om att unga är dåliga på att rösta och ofta väljer att stanna hemma. Jag tycker det är fruktansvärt! Det är ingen rättighet att rösta, det är en skyldighet! Jag är glad och tacksam över att jag alltid tilläts vara med och pröva mina åsikter bland er vuxna när jag var yngre. Jag var alltid delaktig och lärde mig oerhört mycket!
Så, nu har jag väl fått med det mesta och lovar att skärpa mig.
Jag älskar dig och saknar dig ofantligt mycket!
förlåt min bortavaro, men mitt liv är inte längre vad det varit. Jag har varit väldigt arg på dig, för herregud vad jag behöver dig just nu!!! Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att allt skulle gå så illa när jag för ett år ssedan tackade jag till mitt drömjobb. Det år som har passerat sedan dess har varit det absolut värsta året någonsin.
Den 18:e augusti skulle jag och min högsta chef träffas för utvecklingssamtal, hon hade en man med sig från personalavdelningen, men jag tänkte inte så mycket på det, för jag hade precis sökt en ny tjänst och tänkte att det var för den han kom. Vi satte oss ned och hon gick rakt på sak och berättade att jag inte skulle få ta examen med mina klasskamrater och att de inte tyckte att jag hade gjort ett bra jobb hittills... Hela min sköra värld rasade samman på en gång. Hur mycket måste en människa gå igenom på så kort tid? De har dessutom vetat om allting och tyckte ändå inte att jag var värd en chans... Så här i efterhand så kanske jag ska vara glad, för att jobba under personer med sådan total avsaknad av empati hade nog inte passat så bra... Jag förstår att man måste klara av sin uppgift på ett bra sätt, men jag hade precis börjat komma tillbaka till livet och risken för att jag skulle ha ett likadant år igen är ju ganska liten... Så jag fick "erbjudandet" att säga upp mig själv och det gjorde jag dagen efter. Så idag slutar jag officiellt och har haft lön en månad.
Vilken tur för mig att jag redan hade fixat ett extrajobb på larmcentralen! =D Jag har jobbat där i två veckor nu och det är väl kul, men det är ju inte vad jag hade planerat med mitt liv... Jag hade verkligen allt utstakat med jobb, familj och resten och så bara: poff! Borta... Jag har mått fruktansvärt dåligt och känner mig fortfarande vilsen. Jag har dagar när jag bara går omlring som i dvala och gråter för minsta lilla. Tror kanske jag fyllt min kvot av dåliga saker som man klarar av att hantera.
Allt det här har jag velat rådfråga dig om, men du svarar ju aldrig när jag ringer...
Det händer bra saker också: pappa har avslutat sin cellgiftsbehandling och är friskförklarad!!! Jag håller mitt hopp till att det inte kommer tillbaka och att jag får behålla min älskade pappa i många år till. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom! Han har varit fantastisk den här tiden och hjälpt till med allt jag bett om. Ibland glömmer han bort sig och börjar hacka på småsaker, men då spänner jag bara ögonen i honom och säger: "Pappa, det är inte läga just nu..." och så blir han snäll igen... =)
Jag har börjat rida igen!!! Eller, jag red i fredags första gången på 2,5 år!!! Helt sjukt roligt!!! Benen fungerar fortfarande inte som de ska... =D Jag fick ju privatlektioner på Nacka Ridhus av pappa i julklapp och började först nu. Köpte helt ny outfit på Hööks i tisdags: helskodda ridbyxor, svarta shortchaps och svarta jodphurs. Bara känslan av att ta på sig ett par helskodda ridbyxor var MAGISK!!! Det var som att komma hem! Fast jag har gått upp typ 20 kilo sedan jag senast satt upp. Jag jobbade till 23:00 i trsdags, men var ändå klarvaken 06:00 på fredagsmorgon! Precis som när jag var liten och väntade in julafton och visste att det låg paket och en tidning under den lilla granen i mitt rum!
Åkte ut till Velamsund och hälsade på Ida, min instruktör. Hon bestämde att jag skulle få ta hennes privata häst: Filippa. Jättemysig, trots att hon är ett sto. =D Det kändes att det var år sedan kan jag säga, tog lååång tid att hitta tillbaka. Men känslan var enorm!!!
Så jag bokade en ny tid på torsdag morgon, hoppas kunna genomföra trots att jag jobbar natt och slutar 06:00 på morgonen...
Förra helgen dömde jag DM i hoppning på Skogslotten, det var roligt! Fick också igång en diskussion med förbundet om att gå klart A-domarkursen som jag påbörjade förra våren. Hoppas på att bli auktoriserad inom ett år nu.
På söndagen fick jag ett samtal från en borderterrier-uppfödare som ville avla på Harry!!! Helt sjukt, jag blev så glad!!! Det har ju varit min dröm hela tiden och det vore så kul att få en valp efter honom eller Yoggi. Men efter noggrannt övervägande så tackade jag nej. Jag vill vänta tills han är meriterad, så jag vet att han är lämplig exteriört. Iofs så talar väl 7 raka CK sitt klara språk... Om 3 veckor åker han till Sthlm med Malin & Niklas & Greta, våra underbara grannar som vi träffade idag för playdate. Harry ÄLSKAR Greta!!! Fadt hon är bara 13 månader, så han får vänta med riktiga dater till lite senare. CG ska visa honom och vi hoppas på ett första cert. Synd at tinte få visa fram honom till det själv, men det verkar vara en omöjlighet... =(
Själv ska jag på 3:e instruktörshelgen och vi har valp-blocket så vi behöver inte ha med egen hund.
Det var valdag idag, mitt 3:e riksdagsval. Glädjen över Alliansens seger blev dock inte långvarig, då SD kom på vågmästarplats och deras politik är inte vad vi önskar i svensk riksdag.
Jag läser rapporter om att unga är dåliga på att rösta och ofta väljer att stanna hemma. Jag tycker det är fruktansvärt! Det är ingen rättighet att rösta, det är en skyldighet! Jag är glad och tacksam över att jag alltid tilläts vara med och pröva mina åsikter bland er vuxna när jag var yngre. Jag var alltid delaktig och lärde mig oerhört mycket!
Så, nu har jag väl fått med det mesta och lovar att skärpa mig.
Jag älskar dig och saknar dig ofantligt mycket!
lördag 14 augusti 2010
Lördagen Den 14:e Augusti
Kära Mormiz,
idag började jag, Harry & Yoggi vår instruktörsutbildning på Hundens Hus, där vi ska gå 1 år framöver. Vi hade som tur var med oss världens underbaraste Karin, vet inte vad jag skulle göra utan henne! Hon hade ingen hund med sig, så jag fick lite hjälp med mina två monster... =) Det var jätteroligt, men mycket på en gång. Imorgon ska vi träna med hundarna, ska bli så roligt!!! Gissa om jag kommer ha två trötta vovvar i bilen hem?
När jag kom hem åt jag och papps kräftor! Det var jättegott!!! Efter det kollade vi på "The Macahan's" som pappa fick av mig i julklapp, det var inte igår! =) Pappa verkade tycka det var jättebra i alla fall-för han höll sig vaken i 1,5 timmar, jag tyckte det var sådär.
Efter det och väldigt sent, tog jag mig ut på veckans 4:e pw, den första på 40 minuter... Det var asjobbigt, men det gick väldigt mycket bättre än förväntat. Så nu väntar duschen, några kapitel "Snabba Cash" och sedan sängen. Imorgon får vi åka hem! =D
Jag älskar dig och saknar dig så oerhört!
idag började jag, Harry & Yoggi vår instruktörsutbildning på Hundens Hus, där vi ska gå 1 år framöver. Vi hade som tur var med oss världens underbaraste Karin, vet inte vad jag skulle göra utan henne! Hon hade ingen hund med sig, så jag fick lite hjälp med mina två monster... =) Det var jätteroligt, men mycket på en gång. Imorgon ska vi träna med hundarna, ska bli så roligt!!! Gissa om jag kommer ha två trötta vovvar i bilen hem?
När jag kom hem åt jag och papps kräftor! Det var jättegott!!! Efter det kollade vi på "The Macahan's" som pappa fick av mig i julklapp, det var inte igår! =) Pappa verkade tycka det var jättebra i alla fall-för han höll sig vaken i 1,5 timmar, jag tyckte det var sådär.
Efter det och väldigt sent, tog jag mig ut på veckans 4:e pw, den första på 40 minuter... Det var asjobbigt, men det gick väldigt mycket bättre än förväntat. Så nu väntar duschen, några kapitel "Snabba Cash" och sedan sängen. Imorgon får vi åka hem! =D
Jag älskar dig och saknar dig så oerhört!
torsdag 12 augusti 2010
Torsdagen den 12:e Augusti
Kära Mormiz,
åh vad trött jag har varit idag! Jag jobbade över i natt och kom i säng vid 03:00... Zzzz, vaknade inte förrän 12:30! =O Helt galet, fick panik över att hundarna inte kommit ut än. Men pappa hade tydligen varit ute med dem väldigt sent så det var lugnt.
Sedan har jag som inte kommit igång alls. Bara läst, slumrat och hasat runt som en sömngångare. Tillslut kom jag i alla fall ut på en 30 minuters pw och blev genomsvett.
Älskar dig och saknar dig!!!
åh vad trött jag har varit idag! Jag jobbade över i natt och kom i säng vid 03:00... Zzzz, vaknade inte förrän 12:30! =O Helt galet, fick panik över att hundarna inte kommit ut än. Men pappa hade tydligen varit ute med dem väldigt sent så det var lugnt.
Sedan har jag som inte kommit igång alls. Bara läst, slumrat och hasat runt som en sömngångare. Tillslut kom jag i alla fall ut på en 30 minuters pw och blev genomsvett.
Älskar dig och saknar dig!!!
tisdag 10 augusti 2010
Tisdagen Den 10:e Augusti
Kära Mormiz,
helt slut... Har precis påbörjat ett 6 veckors program med power-walks och det var jobbigt redan första dagen! =) Hundarna undrade nog vad det var för himla promenad som innebar att de inte fick kissa varannan meter...
Jag var duktig på jobbet idag!!! Det är så roligt när det går bra. Imorgon jobbar vi kväll, jag gillar det bättre. Hoppas på en bra dag då med.
Älskar dig och saknar dig!!!
helt slut... Har precis påbörjat ett 6 veckors program med power-walks och det var jobbigt redan första dagen! =) Hundarna undrade nog vad det var för himla promenad som innebar att de inte fick kissa varannan meter...
Jag var duktig på jobbet idag!!! Det är så roligt när det går bra. Imorgon jobbar vi kväll, jag gillar det bättre. Hoppas på en bra dag då med.
Älskar dig och saknar dig!!!
söndag 8 augusti 2010
Söndagen Den 8:e Augusti
Kära Mormiz,
då har jag med råge överlevt den här födelsedagen som varit den svåraste någonsin. Men tack vare pappa, Fredrik, underbara vänner och Fredriks familj så har jag mått så bra!
Har försökt få tag på mamma, men hon vill inte svara så nu skiter jag faktiskt i henne helt och hållet. Man kan fan inte tro att det är en vuxen människa man har att göra med!
Vi var på Kolmården med våra vänner igår, älskar att gå och titta på djuren. Kommer ihåg när du jobbade på travbanan och vi fick fribiljetter till Parken Zoo varje år, det var årets höjdpunkt! Älskade bergochdal-banan Masken mest tror jag! =)
J överraskade mig med en guidadtur till lejonen!!! Helt otroligt, vi kom så nära dem och vår guide hade med sig köttbitar som hon kastade ut för att få dem intresserade... Det blev de... 16 lejon har de i flocken, varav 4 är vuxna hanar och sedan har de 2 kullar på 1 år. Det blev slagsmål om en köttbit och tjena! De kan verkligen ryta!!! Det kändes ända in i benmärgen och håret på armarna reste sig! Fredrik blev lite nervös och flyttade sig längre ifrån dem... =)
På kvällen åkte vi hem till J & D och åt god middag, spelade spel och kollade på "Snabba Cash", sedan sov vi över i deras fina gäststuga. De bor verkligen helt perfekt, nu har de byggt en jättefin hundgård dessutom! AVUNDSJUK! =)
Idag var det middag hemma hos Fredriks mamma, varm smörgåstårta! Tänker ofta på din smörgåstårta, den är berömd!!! Jag är så ledsen att jag inte vet var jag har gjort av receptet... Törs inte chansa... ; )
En ledig dag till, sedan är det dax för Sthlm igen...
Älskar dig och saknar dig enormt!!!
då har jag med råge överlevt den här födelsedagen som varit den svåraste någonsin. Men tack vare pappa, Fredrik, underbara vänner och Fredriks familj så har jag mått så bra!
Har försökt få tag på mamma, men hon vill inte svara så nu skiter jag faktiskt i henne helt och hållet. Man kan fan inte tro att det är en vuxen människa man har att göra med!
Vi var på Kolmården med våra vänner igår, älskar att gå och titta på djuren. Kommer ihåg när du jobbade på travbanan och vi fick fribiljetter till Parken Zoo varje år, det var årets höjdpunkt! Älskade bergochdal-banan Masken mest tror jag! =)
J överraskade mig med en guidadtur till lejonen!!! Helt otroligt, vi kom så nära dem och vår guide hade med sig köttbitar som hon kastade ut för att få dem intresserade... Det blev de... 16 lejon har de i flocken, varav 4 är vuxna hanar och sedan har de 2 kullar på 1 år. Det blev slagsmål om en köttbit och tjena! De kan verkligen ryta!!! Det kändes ända in i benmärgen och håret på armarna reste sig! Fredrik blev lite nervös och flyttade sig längre ifrån dem... =)
På kvällen åkte vi hem till J & D och åt god middag, spelade spel och kollade på "Snabba Cash", sedan sov vi över i deras fina gäststuga. De bor verkligen helt perfekt, nu har de byggt en jättefin hundgård dessutom! AVUNDSJUK! =)
Idag var det middag hemma hos Fredriks mamma, varm smörgåstårta! Tänker ofta på din smörgåstårta, den är berömd!!! Jag är så ledsen att jag inte vet var jag har gjort av receptet... Törs inte chansa... ; )
En ledig dag till, sedan är det dax för Sthlm igen...
Älskar dig och saknar dig enormt!!!
torsdag 5 augusti 2010
Onsdagen Den 4:e Augusti
Kära Mormiz,
hela dagen har jag väntat, men du har inte ringt...
Jobbade över i natt och var inte i säng förrän 03:45... Sov några timmar, hade ställt klockan på 09:00 för jag skulle på arbetsintervju 10:00. 08:54 ringer det på dörren och jag vaknade med hjärtat i halsgropen! Eftersom jag inte känner någon där så var den enda tänkbara pappa, men han glömmer aldrig nycklarna och nog fan ringer han i så fall... Men det fortsatte att ringa på, smög med andan i halsen fram och tittade ut genom dörrhålet, men såg bara en kille i keps stå till vänster. Tänkte: hur fasen ska jag komma förbi honom när jag ska ned till bilen? Satte mig på sängen igen, med täcket runt mig, smått förvirrad... Det fortsatte att ringa på i säkert 10 minuter... Sedan kom ett sms: "Du måste nog öppna dörren snart" från Fredrik. Tänkte först att han skickat bud, men förvirrad som jag var skrev jag: "Va?" och fick till svar: "Jag står utanför men du släpper ju inte in mig" Helt galet!!! Sprang och öppnade dörren, trodde knappt mina ögon, blev så tagen och glad så jag började tjuta... Ovanligt... Vilken underbar sambo jag har! Han hade åkte ända från Norrpan bara för att överraska mig!!! Den bästa presenten någonsin! Med sig hade han oxå tv-spelet som jag önskat mig: LEGO Harry Potter 1-4!!! <3 Jag älskar min Fegis!
Så vi kom iväg till intervjun lite sent, men det gjorde inget, jag var så glad ändå. Han väntade i bilen medan jag satt på intervju, två toppentrevliga killar och det tog inte så lång stund innan den ena av dem sa: "Ja, vi behöver inte sitta här och prata mer, du får jobbet." Så nu har jag fått ett välbetalt extrajobb!!! Det behövs inför Mexicoresan samt Australien nästa år och så ska jag köpa en ny bil!!! Hatar min dumma bil som bara går sönder hela tiden och drar massa bränsle!!! =( Så det blir en Kia C'eed Sporty Wagon så fort husbilen är såld! =) Hundarna samt framtida barn ska åka ståndsmässigt! =)
Efter intervjun åkte vi hem och hämtade pappa (han ringde 03:30 i natt och var orolig över var jag var eftersom jag skulle kommit hem 01:45!!! Söt!!!) och sedan åkte vi till Subway och åt lunch, den här gången var det dock någon som slarvat med upptiningen av brödet, så det var inte så gott...
Sedan åkte vi och parkerade i Gamla Stan och gick till Livrustkammaren. Fick veta att pappa gått vakt på slottet, det var ganska otippat! =) Vi vet ju alla vad han tycker om kungafamiljen...
Det var intressant att titta i alla fall och efter det åkte vi ut till Frescati och gick på Naturhistoriska Riksmuséet. Jag tröttnar aldrig på det!!! Trots att det inte tillkommer några nya skelett eller djur så tycker jag det är helt fantastiskt. Men byggnaden i London är vackrare...
Efter det var det dax för en tur till Biltema eftersom bromsbackarna på bilhelvetet hade pajat och jag ville inte köra de 16 milen hem utan... Underbara, snälla pappa bytte och fixade med bilen så vi kunde köra hemåt.
Jag såg tillbaka på en underbar dag och en dag som gått mycket bättre än jag trott när jag på hemvägen fick ett sms från okänt nummer: "GRATTIS på födelsedagen! Mamma å xxxx" Jag tappade luften och blev illamående. Förstår de inte alls hur dåligt jag mår över hela den här situationen? Har de ingen respekt för andra människor alls? Så dåligt som jag mådde efter att ha pratat med henne igår så förstår jag inte hur hon kunde tro att det skulle passa sig att skicka ett från dem gemensamt idag!!! Det är sådana här saker som får mig att tvivla på att vi någonsin kommer att lösa det här! För jag måste få lugn och ro i min sorg, över dig, över ett liv som aldrig kommer igen, över en familj som aldrig var det jag trodde att den var, över en barndom som sakta kommer fram i ljuset, över sanningar som gör mer ont är allt annat. Om de inte kan förstå och respektera det så kommer jag bara att gå sönder gång på gång och det orkar jag faktiskt inte. Är det bara jag eller är det helt vansinnigt?
Jag googlade på numret och det var registrerat på honom, jag vill inte att han har mitt nummer i sin jävla telefon!!! Jag blir så arg!!!
Så en dag som kunde ha slutat på ett bra sätt, slutade i arga, frustrerade tårar på en motorväg utan någon att hålla i handen. Säg att du var där. Säg att du ser min sorg och förstår den. Säg att du älskar mig även när jag är så svag...
Jag älskar och saknar dig mer för varje dag!
hela dagen har jag väntat, men du har inte ringt...
Jobbade över i natt och var inte i säng förrän 03:45... Sov några timmar, hade ställt klockan på 09:00 för jag skulle på arbetsintervju 10:00. 08:54 ringer det på dörren och jag vaknade med hjärtat i halsgropen! Eftersom jag inte känner någon där så var den enda tänkbara pappa, men han glömmer aldrig nycklarna och nog fan ringer han i så fall... Men det fortsatte att ringa på, smög med andan i halsen fram och tittade ut genom dörrhålet, men såg bara en kille i keps stå till vänster. Tänkte: hur fasen ska jag komma förbi honom när jag ska ned till bilen? Satte mig på sängen igen, med täcket runt mig, smått förvirrad... Det fortsatte att ringa på i säkert 10 minuter... Sedan kom ett sms: "Du måste nog öppna dörren snart" från Fredrik. Tänkte först att han skickat bud, men förvirrad som jag var skrev jag: "Va?" och fick till svar: "Jag står utanför men du släpper ju inte in mig" Helt galet!!! Sprang och öppnade dörren, trodde knappt mina ögon, blev så tagen och glad så jag började tjuta... Ovanligt... Vilken underbar sambo jag har! Han hade åkte ända från Norrpan bara för att överraska mig!!! Den bästa presenten någonsin! Med sig hade han oxå tv-spelet som jag önskat mig: LEGO Harry Potter 1-4!!! <3 Jag älskar min Fegis!
Så vi kom iväg till intervjun lite sent, men det gjorde inget, jag var så glad ändå. Han väntade i bilen medan jag satt på intervju, två toppentrevliga killar och det tog inte så lång stund innan den ena av dem sa: "Ja, vi behöver inte sitta här och prata mer, du får jobbet." Så nu har jag fått ett välbetalt extrajobb!!! Det behövs inför Mexicoresan samt Australien nästa år och så ska jag köpa en ny bil!!! Hatar min dumma bil som bara går sönder hela tiden och drar massa bränsle!!! =( Så det blir en Kia C'eed Sporty Wagon så fort husbilen är såld! =) Hundarna samt framtida barn ska åka ståndsmässigt! =)
Efter intervjun åkte vi hem och hämtade pappa (han ringde 03:30 i natt och var orolig över var jag var eftersom jag skulle kommit hem 01:45!!! Söt!!!) och sedan åkte vi till Subway och åt lunch, den här gången var det dock någon som slarvat med upptiningen av brödet, så det var inte så gott...
Sedan åkte vi och parkerade i Gamla Stan och gick till Livrustkammaren. Fick veta att pappa gått vakt på slottet, det var ganska otippat! =) Vi vet ju alla vad han tycker om kungafamiljen...
Det var intressant att titta i alla fall och efter det åkte vi ut till Frescati och gick på Naturhistoriska Riksmuséet. Jag tröttnar aldrig på det!!! Trots att det inte tillkommer några nya skelett eller djur så tycker jag det är helt fantastiskt. Men byggnaden i London är vackrare...
Efter det var det dax för en tur till Biltema eftersom bromsbackarna på bilhelvetet hade pajat och jag ville inte köra de 16 milen hem utan... Underbara, snälla pappa bytte och fixade med bilen så vi kunde köra hemåt.
Jag såg tillbaka på en underbar dag och en dag som gått mycket bättre än jag trott när jag på hemvägen fick ett sms från okänt nummer: "GRATTIS på födelsedagen! Mamma å xxxx" Jag tappade luften och blev illamående. Förstår de inte alls hur dåligt jag mår över hela den här situationen? Har de ingen respekt för andra människor alls? Så dåligt som jag mådde efter att ha pratat med henne igår så förstår jag inte hur hon kunde tro att det skulle passa sig att skicka ett från dem gemensamt idag!!! Det är sådana här saker som får mig att tvivla på att vi någonsin kommer att lösa det här! För jag måste få lugn och ro i min sorg, över dig, över ett liv som aldrig kommer igen, över en familj som aldrig var det jag trodde att den var, över en barndom som sakta kommer fram i ljuset, över sanningar som gör mer ont är allt annat. Om de inte kan förstå och respektera det så kommer jag bara att gå sönder gång på gång och det orkar jag faktiskt inte. Är det bara jag eller är det helt vansinnigt?
Jag googlade på numret och det var registrerat på honom, jag vill inte att han har mitt nummer i sin jävla telefon!!! Jag blir så arg!!!
Så en dag som kunde ha slutat på ett bra sätt, slutade i arga, frustrerade tårar på en motorväg utan någon att hålla i handen. Säg att du var där. Säg att du ser min sorg och förstår den. Säg att du älskar mig även när jag är så svag...
Jag älskar och saknar dig mer för varje dag!
tisdag 3 augusti 2010
Tisdagen Den 3:e Augusti
Kära Mormiz,
är kvar på jobbet, vi ska jobba över idag... Går vanligtvis till 01:00, men det kommer att bli ännu senare detta pass... Och jag ska på intervju för ett extrajobb imorgon bitti 10:00... Zzz, men jag är ju ledig ända till tisdag nästa vecka.
Imorgon kommer den dag som jag bävat för ett tag nu, en dag som kommer att kännas helt fel och påminna mig mer än någonsin att du inte är här. För så länge jag kan minnas så har det alltid kommit ett telefonsamtal på min födelsedag, även om vi skulle ses senare på dagen. Jag skulle verkligen göra vad som helst för att få höra din röst igen!
Jag minns en födelsedag, tror jag skulle fylla 13 eller 14, då ringde du in till lokalradion med en hälsning och jag kommer så väl ihåg vad radioprataren sa: "Mormor hälsar och grattar och hon är ute och simmar, för hon sa at thon dyker upp till kvällen!" Haha, typiskt dig.
kommer du ihåg när jag var ihop med Lasse? Jag tror det var i början av vårat förhållande och jag var 16 och han 18. Så var jag hemma hos dig en dag och han ringde, du såg att det var 0152- listade ut att det var han och svarade: "Det är Brandkåren, var vänlig stå på huvudet och blås i luren!" Lasse svarade inte och du upprepade samma fras... Jag hörde dig och sa att jag skulle ta samtalet i vardagsrummet. Lasse var helt förskräckt och sa: "Vad var det för tant?!?" Då hör man som från ingenstans på linjen: "Jag hörde det där!" Du hade inte lagt på i köket... =)
Älskade, älskade Mormiz, kom tillbaka med glädjen till mitt liv. Här finns inga skratt, inga minnen, ingenting av värde kvar utan dig.
Pratade med mamma idag. Det var fruktansvärt jobbigt, jag grät i säkert en timme efteråt... Mina kollegor vet ju som tur var allt som har hänt, så de bara kramar om mig och låter mig vara ledsen, de vet att det inte finns något de kan säga eller göra... Anledningen att jag ringde upp henne var att jag upptäckte att ditt hus inte längre fanns ute på annons och jag ville veta vilka som köpt det. Men tydligen hade de bara bytt mäklare för den förra var så dålig. Jag hade hjärtklappning och hyperventilerade när jag ringde, som tur var svarade hon inte. Jag har aldrig mått så här dåligt och självklart så vill jag inget hellre än att allt ska vara bra, men jag kan ju inte lita på vare sig mig själv eller någon annan i den här frågan och mina sår är nu så djupa att jag inte tror att de någonsin läker.
Sedan ringde hon upp när jag satt på jobbet och vi skulle precis iväg på uppdrag så jag hade inte tänkt svara. Men så gjorde jag det ändå och det var dumt av mig, måste hålla detta borta från arbetet, jag ligger redan illa till p.g.a. all frånvaro och att jag mår så psykiskt dåligt.
Imorgon... Pappa och jag ska i alla fall på muséeum, vet int eom det blir Naturhistoriska Riksmuséet eller Livrustkammaren, jag vill gärna se båda! Pappa vill bara se mig glad igen, så han går med på nästan vad som helst. Jag tycker så fruktansvärt synd om honom! Nästa vecka får han i alla fall träffa sin älskade Yoggi igen!
Älskar dig och saknar dig så mycket!
är kvar på jobbet, vi ska jobba över idag... Går vanligtvis till 01:00, men det kommer att bli ännu senare detta pass... Och jag ska på intervju för ett extrajobb imorgon bitti 10:00... Zzz, men jag är ju ledig ända till tisdag nästa vecka.
Imorgon kommer den dag som jag bävat för ett tag nu, en dag som kommer att kännas helt fel och påminna mig mer än någonsin att du inte är här. För så länge jag kan minnas så har det alltid kommit ett telefonsamtal på min födelsedag, även om vi skulle ses senare på dagen. Jag skulle verkligen göra vad som helst för att få höra din röst igen!
Jag minns en födelsedag, tror jag skulle fylla 13 eller 14, då ringde du in till lokalradion med en hälsning och jag kommer så väl ihåg vad radioprataren sa: "Mormor hälsar och grattar och hon är ute och simmar, för hon sa at thon dyker upp till kvällen!" Haha, typiskt dig.
kommer du ihåg när jag var ihop med Lasse? Jag tror det var i början av vårat förhållande och jag var 16 och han 18. Så var jag hemma hos dig en dag och han ringde, du såg att det var 0152- listade ut att det var han och svarade: "Det är Brandkåren, var vänlig stå på huvudet och blås i luren!" Lasse svarade inte och du upprepade samma fras... Jag hörde dig och sa att jag skulle ta samtalet i vardagsrummet. Lasse var helt förskräckt och sa: "Vad var det för tant?!?" Då hör man som från ingenstans på linjen: "Jag hörde det där!" Du hade inte lagt på i köket... =)
Älskade, älskade Mormiz, kom tillbaka med glädjen till mitt liv. Här finns inga skratt, inga minnen, ingenting av värde kvar utan dig.
Pratade med mamma idag. Det var fruktansvärt jobbigt, jag grät i säkert en timme efteråt... Mina kollegor vet ju som tur var allt som har hänt, så de bara kramar om mig och låter mig vara ledsen, de vet att det inte finns något de kan säga eller göra... Anledningen att jag ringde upp henne var att jag upptäckte att ditt hus inte längre fanns ute på annons och jag ville veta vilka som köpt det. Men tydligen hade de bara bytt mäklare för den förra var så dålig. Jag hade hjärtklappning och hyperventilerade när jag ringde, som tur var svarade hon inte. Jag har aldrig mått så här dåligt och självklart så vill jag inget hellre än att allt ska vara bra, men jag kan ju inte lita på vare sig mig själv eller någon annan i den här frågan och mina sår är nu så djupa att jag inte tror att de någonsin läker.
Sedan ringde hon upp när jag satt på jobbet och vi skulle precis iväg på uppdrag så jag hade inte tänkt svara. Men så gjorde jag det ändå och det var dumt av mig, måste hålla detta borta från arbetet, jag ligger redan illa till p.g.a. all frånvaro och att jag mår så psykiskt dåligt.
Imorgon... Pappa och jag ska i alla fall på muséeum, vet int eom det blir Naturhistoriska Riksmuséet eller Livrustkammaren, jag vill gärna se båda! Pappa vill bara se mig glad igen, så han går med på nästan vad som helst. Jag tycker så fruktansvärt synd om honom! Nästa vecka får han i alla fall träffa sin älskade Yoggi igen!
Älskar dig och saknar dig så mycket!
måndag 2 augusti 2010
Måndagen Den 2:a Augusti
Kära Mormiz,
vilken lång dag! Kunde inte sova på hela natten, tittade på klockan 04:00 och skulle upp 05:00... =( Sedan var det iofs kul att träffa kollegorna igen, men det är slitigt att vara hemifrån. Det var 11,5 timme arbetsdag idag och den gick relativt snabbt.
Efter jobbet mötte jag pappa och vi åkte och tittade på en säng till mig på IKEA!!! Äntligen slipper jag sova på golvet framför TV:n, jag har världens bästa pappa som ger mig världens bästa födelsedagspresent!!! Ska bli så skönt att krypa ned i mitt eget hörn och läsa, håller på med Lars Kepler's senaste: "Paganinikontraktet", grymt bra bok!!!
Sedan åkte vi över till Heron för att köpa dataspel och äta middag. Det är bra träning inför att skaffa barn att handla med pappa! =) Han har samma tålamod som en hungrig 5-åring och vi fick gå till 2 ställen innan han fick mat tillräckligt snabbt... =)
När vi kom hem hjälptes vi åt att städa vardagsrummet, dammsög och skurade golvet där den nya sängen skulle stå så det blev jättefint. Vi skojade om att ha två vardagsrum , för nu står 1 soffa, 1 TV och 1 säng på balkongen! =)
Åh, jag köpte ju en parlör med mexikansk spanska till honom inför resan som jag gav honom igår. När jag kom ut i vardagsrummet så sa han: -Och hur fan tänkte du att jag skulle hinna lära mig engelska också innan resan så jag förstår översättningen?!? Hahahahaha, jag hade inte ens reflekterat över att den var på engelska! =) Stackars pappa!
Sitter nu och tittar på "Solstorm", med vår favorit Persbrandt! Det är en riktig karl det Mormiz, snygg som bara den!
Pratade med Fredrik förut, han och hans lillasyster var med hundarna på landet. Längtar hem när jag pratar med honom, det var så skönt att bo hemma. Samtidigt är det kul att bo med pappa nu när vi kommit varandra så nära efter allt som hänt... Vi har ju bara varandra kvar nu.
Älskar dig och saknar dig så mycket, snälla kom tillbaka till mig!!!
vilken lång dag! Kunde inte sova på hela natten, tittade på klockan 04:00 och skulle upp 05:00... =( Sedan var det iofs kul att träffa kollegorna igen, men det är slitigt att vara hemifrån. Det var 11,5 timme arbetsdag idag och den gick relativt snabbt.
Efter jobbet mötte jag pappa och vi åkte och tittade på en säng till mig på IKEA!!! Äntligen slipper jag sova på golvet framför TV:n, jag har världens bästa pappa som ger mig världens bästa födelsedagspresent!!! Ska bli så skönt att krypa ned i mitt eget hörn och läsa, håller på med Lars Kepler's senaste: "Paganinikontraktet", grymt bra bok!!!
Sedan åkte vi över till Heron för att köpa dataspel och äta middag. Det är bra träning inför att skaffa barn att handla med pappa! =) Han har samma tålamod som en hungrig 5-åring och vi fick gå till 2 ställen innan han fick mat tillräckligt snabbt... =)
När vi kom hem hjälptes vi åt att städa vardagsrummet, dammsög och skurade golvet där den nya sängen skulle stå så det blev jättefint. Vi skojade om att ha två vardagsrum , för nu står 1 soffa, 1 TV och 1 säng på balkongen! =)
Åh, jag köpte ju en parlör med mexikansk spanska till honom inför resan som jag gav honom igår. När jag kom ut i vardagsrummet så sa han: -Och hur fan tänkte du att jag skulle hinna lära mig engelska också innan resan så jag förstår översättningen?!? Hahahahaha, jag hade inte ens reflekterat över att den var på engelska! =) Stackars pappa!
Sitter nu och tittar på "Solstorm", med vår favorit Persbrandt! Det är en riktig karl det Mormiz, snygg som bara den!
Pratade med Fredrik förut, han och hans lillasyster var med hundarna på landet. Längtar hem när jag pratar med honom, det var så skönt att bo hemma. Samtidigt är det kul att bo med pappa nu när vi kommit varandra så nära efter allt som hänt... Vi har ju bara varandra kvar nu.
Älskar dig och saknar dig så mycket, snälla kom tillbaka till mig!!!
lördag 31 juli 2010
Lördagen Den 31:a Juli
Kära Mormiz,
jag kan inte be tillräckligt många gånger om ursäkt för min frånvaro. Det har bara varit alldeles för tungt.
Jag har i alla fall bott hemma en månad nu och det har varit väldigt skönt, att slippa resorna och att bo i en väska som bara packas om hela tiden. Men från och med imorgon är det slut med det för 2 månader framöver, hoppas på ny placering sedan...
Din dotter är gift nu i alla fall, kan inte ens påstå att jag är en lite glad för henne. Hennes glädje är på min och pappas bekostnad och det känns inte okej alls. När jag behövde henne som mest, så valde hon bort det jobbiga och gick vidare till något roligare. Jag kommer aldrig förstå och det kanske bara är så enkelt att jag inte måste förstå det heller. Men det ligger i min natur att förstå varför människor gör som de gör, fast ibland måste man kanske bara ge upp.
Jag kommer aldrig kunna förlåta henne och det har jag kommit till freds med, att den dagen pappa försvinner så är jag helt ensam. Visst, det gör fruktansvärt ont, men det är den sanning jag måste lära mig att leva med. För jag är hellre ensam än inte ensam med någon som inte älskar mig. Folk säger att blod är tjockare än vatten, men i det här fallet är det nog inte sant.
Hon försöker låtsas som ingenting och vägrar fortfarande svara på mina frågor, men hon kan med att anklaga mig för att ljuga om saker till dig! Sedan väljer hon att skicka ett meningslöst sms på min namnsdag och skriva: "Grattis på namnsdagen! Kram mamma!" Jag blev bara äcklad av hennes omogna sätt och hennes sätt att totalt förneka min sorg över allt som hänt genom ett banalt sms.
Bävar inför kommande födelsedag... De första någonsin när jag inte kommer få ett telefonsamtal från dig... Ett samtal som jag kommer att gå och vänta på hela dagen, att bara få höra din röst igen...
Inte visste jag att det skulle bli sista gången jag hörde den när jag var hos dig precis innan du fick din stroke, inte visste jag att livet aldrig mer skulle bli det samma.
Sedan säger de ju att sorgen blir mindre med tiden, men jag tror inte på det. Jag tappar fortfarande andan varje gång jag tänker på dig och känner fortfarande ett tryck över bröstet när saknaden griper tag helt utan förvarning.
Det finns saker jag vill att du ska höra och glädjas över: vi var nere i Borås första helgen i juli på hundutställning och Harry vann sin klass!!! Öppen klass hanar, de var 6 stycken!!! Han fick CK oxå!!! Sedan kom han 5:a i Bästa Hane!!! Helt galet!!! Kanonfin kritik och det var för en av mina favoritdomare: Catarina Hasselgren.
Sedan har jag kommit in på en distansutbildning: Kriminologi 1-30 hp!!! Jag har sökt förut, men det är jättesvårt att komma in, men tack vare mitt högskoleprov så kom jag in i höst!!! Ska bli sååååååååååå roligt och spännande!
Sedan kom jag in på Engelska 31-60 hp oxå, hoppas kunna genomföra den oxå, men det blir kanske lite mycket.
Fredrik och hans familj har köpt ett landställe utanför Valdemarsvik och där är vi nu. Enda minuset är att det är långt till sjön och den är inte så fräsch, men vi har badat massa gånger i alla fall.
I söndags trodde vi dock att vi hade förlorat våran älskade Harry. Jag jobbade och Fredrik åkte ned hit och hälsade på sin kusin och hans tjej. Han släppte ut Harry ur bilen och sedan var han bara borta! Han ringde mig och jag ringde direkt polisen ifall någon hade hittat honom och hört av sig... Men timmarna gick och ingen Harry syntes till... =( Alla var grymt engagerade och alla våra vänner gjorde allt för att hjälpa till, även folk som vi aldrig pratat med erbjöd sin hjälp via Facebook, man blir rörd!!! Det var väldigt frustrerande för mig att vara på jobbet och inte kunna hjälpa till, samt att det var svårt att koncentrera sig på det man skulle göra...
Men efter 7,5 timme så ringde Fredrik och skrek att Harry kom gåendes längs vägen!!! Sedan dess är han på nåder överallt och ABSOLUT inte lös! =)
Han driver mig till vansinne den lille skrutten, men åh vad jag älskar honom!!!
Just det! I december åker jag, pappa, Fredrik och hans föräldrar till MEXICO i 2 veckor!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Helt galet!!! Vi ska bo på Playa del Carmen, hotellet heter Ríu Tequila, så det komemr nog sluta bra! =) Det är all inclusive och har blivit utsett till Världens Bästa All inclusive hotell 4 år i rad!!! =) Helt underbart! inte 13,5 timmes flygresa, men resten! Pappa & jag ska dyka & snorkla varje dag och så ska vi åka och titta på lämningarna efter inca-indianerna. Åh vad jag längtar!
Nu måste jag snart ge mig ut och gå viltspår med vovvarna, men jag lovar att komma tillbaka imorgon igen.
Älskar dig och saknar dig så förtvivlat!
jag kan inte be tillräckligt många gånger om ursäkt för min frånvaro. Det har bara varit alldeles för tungt.
Jag har i alla fall bott hemma en månad nu och det har varit väldigt skönt, att slippa resorna och att bo i en väska som bara packas om hela tiden. Men från och med imorgon är det slut med det för 2 månader framöver, hoppas på ny placering sedan...
Din dotter är gift nu i alla fall, kan inte ens påstå att jag är en lite glad för henne. Hennes glädje är på min och pappas bekostnad och det känns inte okej alls. När jag behövde henne som mest, så valde hon bort det jobbiga och gick vidare till något roligare. Jag kommer aldrig förstå och det kanske bara är så enkelt att jag inte måste förstå det heller. Men det ligger i min natur att förstå varför människor gör som de gör, fast ibland måste man kanske bara ge upp.
Jag kommer aldrig kunna förlåta henne och det har jag kommit till freds med, att den dagen pappa försvinner så är jag helt ensam. Visst, det gör fruktansvärt ont, men det är den sanning jag måste lära mig att leva med. För jag är hellre ensam än inte ensam med någon som inte älskar mig. Folk säger att blod är tjockare än vatten, men i det här fallet är det nog inte sant.
Hon försöker låtsas som ingenting och vägrar fortfarande svara på mina frågor, men hon kan med att anklaga mig för att ljuga om saker till dig! Sedan väljer hon att skicka ett meningslöst sms på min namnsdag och skriva: "Grattis på namnsdagen! Kram mamma!" Jag blev bara äcklad av hennes omogna sätt och hennes sätt att totalt förneka min sorg över allt som hänt genom ett banalt sms.
Bävar inför kommande födelsedag... De första någonsin när jag inte kommer få ett telefonsamtal från dig... Ett samtal som jag kommer att gå och vänta på hela dagen, att bara få höra din röst igen...
Inte visste jag att det skulle bli sista gången jag hörde den när jag var hos dig precis innan du fick din stroke, inte visste jag att livet aldrig mer skulle bli det samma.
Sedan säger de ju att sorgen blir mindre med tiden, men jag tror inte på det. Jag tappar fortfarande andan varje gång jag tänker på dig och känner fortfarande ett tryck över bröstet när saknaden griper tag helt utan förvarning.
Det finns saker jag vill att du ska höra och glädjas över: vi var nere i Borås första helgen i juli på hundutställning och Harry vann sin klass!!! Öppen klass hanar, de var 6 stycken!!! Han fick CK oxå!!! Sedan kom han 5:a i Bästa Hane!!! Helt galet!!! Kanonfin kritik och det var för en av mina favoritdomare: Catarina Hasselgren.
Sedan har jag kommit in på en distansutbildning: Kriminologi 1-30 hp!!! Jag har sökt förut, men det är jättesvårt att komma in, men tack vare mitt högskoleprov så kom jag in i höst!!! Ska bli sååååååååååå roligt och spännande!
Sedan kom jag in på Engelska 31-60 hp oxå, hoppas kunna genomföra den oxå, men det blir kanske lite mycket.
Fredrik och hans familj har köpt ett landställe utanför Valdemarsvik och där är vi nu. Enda minuset är att det är långt till sjön och den är inte så fräsch, men vi har badat massa gånger i alla fall.
I söndags trodde vi dock att vi hade förlorat våran älskade Harry. Jag jobbade och Fredrik åkte ned hit och hälsade på sin kusin och hans tjej. Han släppte ut Harry ur bilen och sedan var han bara borta! Han ringde mig och jag ringde direkt polisen ifall någon hade hittat honom och hört av sig... Men timmarna gick och ingen Harry syntes till... =( Alla var grymt engagerade och alla våra vänner gjorde allt för att hjälpa till, även folk som vi aldrig pratat med erbjöd sin hjälp via Facebook, man blir rörd!!! Det var väldigt frustrerande för mig att vara på jobbet och inte kunna hjälpa till, samt att det var svårt att koncentrera sig på det man skulle göra...
Men efter 7,5 timme så ringde Fredrik och skrek att Harry kom gåendes längs vägen!!! Sedan dess är han på nåder överallt och ABSOLUT inte lös! =)
Han driver mig till vansinne den lille skrutten, men åh vad jag älskar honom!!!
Just det! I december åker jag, pappa, Fredrik och hans föräldrar till MEXICO i 2 veckor!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Helt galet!!! Vi ska bo på Playa del Carmen, hotellet heter Ríu Tequila, så det komemr nog sluta bra! =) Det är all inclusive och har blivit utsett till Världens Bästa All inclusive hotell 4 år i rad!!! =) Helt underbart! inte 13,5 timmes flygresa, men resten! Pappa & jag ska dyka & snorkla varje dag och så ska vi åka och titta på lämningarna efter inca-indianerna. Åh vad jag längtar!
Nu måste jag snart ge mig ut och gå viltspår med vovvarna, men jag lovar att komma tillbaka imorgon igen.
Älskar dig och saknar dig så förtvivlat!
torsdag 1 juli 2010
Onsdagen Den 30:e Juni
Kära Mormiz,
första dagen på nya arbetsplatsen... Underbara kollegor! Skönt, behöver jobba upp självförtroendet nu. Men vi skulle iväg på ett uppdrag och kom alldeles för nära dina hemtrakter. Vägarna var smärtsamt bekanta och jag kände att det började bränna i ögonen och tårarna kom... Som tur var satt jag själv i baksätet och mina kollegor såg inget. Såg bilder från mitt liv framför mig, hur du alltid kom ut på trappen och hälsade mig välkommen. Hur du alltid hade lagat middag och hade dukat fram, trots att jag nästan alltid kom sent på kvällen. Kvällar vid köksbordet spelande 7 Små Hus (tror vi ändrade poängsystemet varje gång!)eller lösande varsitt korsord. Dagar jag värdesatte redan då men aldrig får igen... Var på väg att börja hyperventilera och få panik, men lyckades lugna ned mig. Måste lära mig att inte börja tänka på dig, för det går inte. Jag ser inget slut på min sorg, känner mig halv, mindre levande. Jag älskar dig så mycket och skulle göra vad som helst för att få ha dig i livet igen! Det går ju inte, finns ingen mening utan dig. Jag tar fortfarande fram telefonen för att ringa dig ibland och de dagarna gör det ännu mer ont att inse vårat öde.
Pratade länge med pappa idag, allt jag har kvar av en familj som jag kämpade för att hålla ihop i 27 år, men misslyckades. För mig har familjen varit viktigare än allt annat och jag har varit så stolt över er. Idag är det bara pappa kvar, stackars honom! Frågade om han kunde ta ledigt på min födelsedag för att umgås med mig... Hatar att be honom vara hemma från jobbet, vet att han blir stressad, men det är min första födelsedag utan dig och jag vet inte om jag klarar av att inte göra någon speciellt. Tänkte att vi skulle åka hop-on-hop-off buss i Sthlm, gå på Naturhistoriska och Nordiska Muséet och kanske Skansen. Han lät inte helt omöjlig i alla fall.
Kom precis hem efter en timmes PW, svalt och skönt ute mitt i natten.
Jag älskar dig och saknar dig förtvivlat!
första dagen på nya arbetsplatsen... Underbara kollegor! Skönt, behöver jobba upp självförtroendet nu. Men vi skulle iväg på ett uppdrag och kom alldeles för nära dina hemtrakter. Vägarna var smärtsamt bekanta och jag kände att det började bränna i ögonen och tårarna kom... Som tur var satt jag själv i baksätet och mina kollegor såg inget. Såg bilder från mitt liv framför mig, hur du alltid kom ut på trappen och hälsade mig välkommen. Hur du alltid hade lagat middag och hade dukat fram, trots att jag nästan alltid kom sent på kvällen. Kvällar vid köksbordet spelande 7 Små Hus (tror vi ändrade poängsystemet varje gång!)eller lösande varsitt korsord. Dagar jag värdesatte redan då men aldrig får igen... Var på väg att börja hyperventilera och få panik, men lyckades lugna ned mig. Måste lära mig att inte börja tänka på dig, för det går inte. Jag ser inget slut på min sorg, känner mig halv, mindre levande. Jag älskar dig så mycket och skulle göra vad som helst för att få ha dig i livet igen! Det går ju inte, finns ingen mening utan dig. Jag tar fortfarande fram telefonen för att ringa dig ibland och de dagarna gör det ännu mer ont att inse vårat öde.
Pratade länge med pappa idag, allt jag har kvar av en familj som jag kämpade för att hålla ihop i 27 år, men misslyckades. För mig har familjen varit viktigare än allt annat och jag har varit så stolt över er. Idag är det bara pappa kvar, stackars honom! Frågade om han kunde ta ledigt på min födelsedag för att umgås med mig... Hatar att be honom vara hemma från jobbet, vet att han blir stressad, men det är min första födelsedag utan dig och jag vet inte om jag klarar av att inte göra någon speciellt. Tänkte att vi skulle åka hop-on-hop-off buss i Sthlm, gå på Naturhistoriska och Nordiska Muséet och kanske Skansen. Han lät inte helt omöjlig i alla fall.
Kom precis hem efter en timmes PW, svalt och skönt ute mitt i natten.
Jag älskar dig och saknar dig förtvivlat!
tisdag 29 juni 2010
Måndagen Den 28:e Juni
Kära Mormiz,
tror jag har slagit i huvudet! =D Imorse gick jag upp samma tid som Fredrik och åkte till Friskis & Svettis för en timmes spinning! Skönt efteråt, men man undrar ju hur det står till...
Åkte hem och tog en sväng med hundarna, sedan var det dax för välförtjänt massage & ansiktisbehandling på House of Beauty! Ljuvligt! Det är egentligen för dyrt, men jag har unnat mig det en gång/månad under våren när allt har varit så jobbigt.
Efter det träffade jag Sandra och underbara Tuva på lunch, vilket drog ut till en heldag för vi åkte hem till dem och kollade på "New Moon" inför vårat biobesök nästa vecka. Köpte även lite kläder till Tuva på stan, babykläder är såååååå gulliga!
Sedan har jag mest slappat, först nu har jag varit ute med hundarna på 1,5 timmes power-walk, du vet när man går tokfort och bestämt... Inga stavar eller sån't.
Sovadax kanske? Ska cykla med Harry imorgon bitti...
Älskar dig och saknar dig!!!
tror jag har slagit i huvudet! =D Imorse gick jag upp samma tid som Fredrik och åkte till Friskis & Svettis för en timmes spinning! Skönt efteråt, men man undrar ju hur det står till...
Åkte hem och tog en sväng med hundarna, sedan var det dax för välförtjänt massage & ansiktisbehandling på House of Beauty! Ljuvligt! Det är egentligen för dyrt, men jag har unnat mig det en gång/månad under våren när allt har varit så jobbigt.
Efter det träffade jag Sandra och underbara Tuva på lunch, vilket drog ut till en heldag för vi åkte hem till dem och kollade på "New Moon" inför vårat biobesök nästa vecka. Köpte även lite kläder till Tuva på stan, babykläder är såååååå gulliga!
Sedan har jag mest slappat, först nu har jag varit ute med hundarna på 1,5 timmes power-walk, du vet när man går tokfort och bestämt... Inga stavar eller sån't.
Sovadax kanske? Ska cykla med Harry imorgon bitti...
Älskar dig och saknar dig!!!
måndag 28 juni 2010
Söndagen Den 28:e Juni
Kära Mormiz,
idag har varit den lataste dagen i mitt liv! Tog mig ut med hundarna två gånger på dagen, annars har jag pendlat mellan världens skönaste soffa och säng! =D Läst, spelat dataspel, kollat på Vänner och bara latat mig... Skönt!
Vi åt tacos och kollade på senaste Wallander-filmen. Sedan drog jag ut och cyklade 1 timme med Harry och 45 minuter med Yoggi. Man kan bara göra det på morgonen eller kvällen när det är så här varmt... Hatar det, känner inte för någonting när man blir svettig bara av att gå.
Imorgon väntar spinning på Friskis & Svettis 07:00, första gången på jättelänge! Kommer vara helt slut i baken efter det... Då passar det bra med ansiktsbehandling och massage, samt lunch med bästa Sandra & Tuva! =D Ser ut att bli en bra dag...
Älskar dig och saknar dig massor!!!
idag har varit den lataste dagen i mitt liv! Tog mig ut med hundarna två gånger på dagen, annars har jag pendlat mellan världens skönaste soffa och säng! =D Läst, spelat dataspel, kollat på Vänner och bara latat mig... Skönt!
Vi åt tacos och kollade på senaste Wallander-filmen. Sedan drog jag ut och cyklade 1 timme med Harry och 45 minuter med Yoggi. Man kan bara göra det på morgonen eller kvällen när det är så här varmt... Hatar det, känner inte för någonting när man blir svettig bara av att gå.
Imorgon väntar spinning på Friskis & Svettis 07:00, första gången på jättelänge! Kommer vara helt slut i baken efter det... Då passar det bra med ansiktsbehandling och massage, samt lunch med bästa Sandra & Tuva! =D Ser ut att bli en bra dag...
Älskar dig och saknar dig massor!!!
söndag 27 juni 2010
Lördagen Den 26:e Juni
Kära Mormiz,
haft en lat, skön dag! Pappa sov ju över och jag tvingade med honom & Fredrik på minigolf innan han fick åka hem! =D Men han vann som vanligt, slog faktiskt sitt personbästa och slutade på 48 slag. Grattis pappa! Sedan åkte vi och åt lunch och det verkar som att vi kanske får med honom på semester i vinter!!! Han fick nog mersmak av resan med mina kära bröder... =D Jag blev i alla fall jätteglad! Älskade pappa, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.
På eftermiddagen var jag och Fredrik och visade husbilen för ett par som ska hyra den i sommar, jättetrevliga människor med två kanonsöta ungar! Hundmänniskor, mycket bra "kunder"!
Nu på kvällen var jag & Fredrik och såg "BECK-Levande Begravd", den sista filmen med Haber & Persbrandt. Den var kanonbra, men det var en scen som fick mig att tappa andan fullkomligt: de filmade en gammal kvinna som låg nedsövd på sjukhus... Alla jobbiga bilder från din sjukhusvistelse kom upp i huvudet och jag fick inte luft, Det var fruktansvärt jobbigt, för jag har verkligen jobbat med att bara minnas bilder från innan du blev sjuk men idag misslyckades jag.
Jag har fortfarande så fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte kom upp till sjukhuset när du blev sämre. Jag hoppas att du någon gång kan förlåta mig för att jag inte satt vid din sida när du gjorde dig redo för att lämna oss. Jag bad mamma att lämna sin nya pojkvän hemma så jag kunde komma upp och ta farväl av dig, men hon vägrade göra det för mig. Jag kände bara att jag inte klarade av att träffa dem så nära inpå det som hände och då kände jag mig "tvungen" att stanna hemma. Gud, jag börjar skaka av att skriva det här... Så jobbigt! Men jag hade bara gjort dig upprörd om jag hade börjat gråta på sjukhuset och det kan jag garantera att jag hade gjort.
Men mitt dåliga samvete äter mig varje dag! Tänk om du väntade på att få säga farväl till mig innan du somnade in? Hur ska jag kunna leva med det? Att det är mitt fel att du fick lida längre än nödvändigt... Snälla, förlåt mig!
Jag älskar dig så Mormiz och saknar dig i varje andetag.
haft en lat, skön dag! Pappa sov ju över och jag tvingade med honom & Fredrik på minigolf innan han fick åka hem! =D Men han vann som vanligt, slog faktiskt sitt personbästa och slutade på 48 slag. Grattis pappa! Sedan åkte vi och åt lunch och det verkar som att vi kanske får med honom på semester i vinter!!! Han fick nog mersmak av resan med mina kära bröder... =D Jag blev i alla fall jätteglad! Älskade pappa, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.
På eftermiddagen var jag och Fredrik och visade husbilen för ett par som ska hyra den i sommar, jättetrevliga människor med två kanonsöta ungar! Hundmänniskor, mycket bra "kunder"!
Nu på kvällen var jag & Fredrik och såg "BECK-Levande Begravd", den sista filmen med Haber & Persbrandt. Den var kanonbra, men det var en scen som fick mig att tappa andan fullkomligt: de filmade en gammal kvinna som låg nedsövd på sjukhus... Alla jobbiga bilder från din sjukhusvistelse kom upp i huvudet och jag fick inte luft, Det var fruktansvärt jobbigt, för jag har verkligen jobbat med att bara minnas bilder från innan du blev sjuk men idag misslyckades jag.
Jag har fortfarande så fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte kom upp till sjukhuset när du blev sämre. Jag hoppas att du någon gång kan förlåta mig för att jag inte satt vid din sida när du gjorde dig redo för att lämna oss. Jag bad mamma att lämna sin nya pojkvän hemma så jag kunde komma upp och ta farväl av dig, men hon vägrade göra det för mig. Jag kände bara att jag inte klarade av att träffa dem så nära inpå det som hände och då kände jag mig "tvungen" att stanna hemma. Gud, jag börjar skaka av att skriva det här... Så jobbigt! Men jag hade bara gjort dig upprörd om jag hade börjat gråta på sjukhuset och det kan jag garantera att jag hade gjort.
Men mitt dåliga samvete äter mig varje dag! Tänk om du väntade på att få säga farväl till mig innan du somnade in? Hur ska jag kunna leva med det? Att det är mitt fel att du fick lida längre än nödvändigt... Snälla, förlåt mig!
Jag älskar dig så Mormiz och saknar dig i varje andetag.
fredag 25 juni 2010
Fredagen Den 25:e Juni
Kära Mormiz,
Glad Midsommar! Hoppas du fått tag på en fin blomsterkrans och dansat runt stången, inte stått på huvudet i någon rabatt... Kommer du ihåg när du stod på huvudet i rabatten med papiljotter och rosa mjukisdress? Gud vad roligt!
Pappa kom ned idag på förmiddagen och vi åt färsk potatis och matjessill till "lunch", mycket gott! Men inte samma som din egenodlade som vi haft varje år.
Vi hade inga bra planer för kvällen utan tänkte att det skulle funka att grilla på Himpa. Det var en MYCKET bra idé! Vi fick tag på ett bord nere vid vattnet och hundarna var ju i himmelriket. Vi åt gott, skrattade och spelade kubb. Mindes förra sommaren i din trädgård när vi alla var samlade och spelade i gräset. Varför fick inte en sommar till? Men sanningen att säga så hade jag inte nöjt mig med det heller... Jag vill ha dig hos mgi för all evighet, vill inte fortsätta mitt liv utan dig!
Jag älskar dig och saknar dig så förtvivlat mycket!!!
Glad Midsommar! Hoppas du fått tag på en fin blomsterkrans och dansat runt stången, inte stått på huvudet i någon rabatt... Kommer du ihåg när du stod på huvudet i rabatten med papiljotter och rosa mjukisdress? Gud vad roligt!
Pappa kom ned idag på förmiddagen och vi åt färsk potatis och matjessill till "lunch", mycket gott! Men inte samma som din egenodlade som vi haft varje år.
Vi hade inga bra planer för kvällen utan tänkte att det skulle funka att grilla på Himpa. Det var en MYCKET bra idé! Vi fick tag på ett bord nere vid vattnet och hundarna var ju i himmelriket. Vi åt gott, skrattade och spelade kubb. Mindes förra sommaren i din trädgård när vi alla var samlade och spelade i gräset. Varför fick inte en sommar till? Men sanningen att säga så hade jag inte nöjt mig med det heller... Jag vill ha dig hos mgi för all evighet, vill inte fortsätta mitt liv utan dig!
Jag älskar dig och saknar dig så förtvivlat mycket!!!
torsdag 24 juni 2010
Torsdagen Den 24:e Juni
Kära Mormiz,
nu är jag hemma igen och ska bo hemma i 5 veckor. Det är skönt och välbehövligt, även stackars pappa behöver nog semester från mig och hundarna.
Haft en rolig dag på jobbet, men något fruktansvärt jobbigt hände när vi satt och åt lunch. Jag fick ett mail från mamma. Det var grymt att sitta och läsa bland kollegorna och jag sprang gråtande från bordet.
Så jag antar att din kära bror är hos dig nu, hjälpte du honom på plats? Det enda man kan glädjas över att att ni inte lider längre. Annars är det bara hemskt.
Hennes mail gick mest ut på att tala om vilken elak människa jag är som sprider en massa lögner och skriver elaka saker i största allmänhet... Det är då själva fan att folk inte förstår varför jag skriver och varför de inte ger fan i att läsa om de tycker att det är så hemskt!!! Jag skiter fullkomligt i om jag har några läsare eller inte, det är ju inte därför jag skriver! Det här är ett desperat försök att ha dig kvar hos mig, den människa jag älskar mest av allt här i världen. Kan de inte unna mig det?
Jag svarade henne med att hon gärna fick tala om vad som var lögner och även berätta om hur det var när jag var liten, eftersom hon inte verkar gilla min version. Får väl se vad som händer med det. Det värsta är att hon skrev att jag skriver som direkt til henne, hur egocenstrisk får man bli egentligen??? Hon tror att allt handlar om henne, du är den absolut viktigaste människan i mitt liv och jag behöver dig mer än någonsin. När kommer du tillbaka för det här fungerar inte...
Åh, jag är så trött på att gråta! Kan det inte bara ta slut? Tänk att få vakna och faktiskt känna lite tilltro till framtiden, det har jag inte haft sedan november förra året. Varje dag är en kamp och varje gång jag tror att det inte kan bli värre så håller det i alla fall i sig på samma jävliga nivå. Det kan inte vara meningen att det ska vara såhär svårt! Vissa dagar känner jag bara hur benen knappt bär, jag sover nästan ingenting, har fått yrsel och varit på väg att ramla ihop flera gånger, har konstant ont i magen. Borde ta semester, men är rädd att jag aldrig kommer igen då. Hoppas att hösten kommer snart med mer energi och några goda nyheter. Sommaren har aldrig varit min årstid... Längtar efter regn och blåst med mörka kvällar.
Älskar dig och saknar dig något fruktansvärt!
nu är jag hemma igen och ska bo hemma i 5 veckor. Det är skönt och välbehövligt, även stackars pappa behöver nog semester från mig och hundarna.
Haft en rolig dag på jobbet, men något fruktansvärt jobbigt hände när vi satt och åt lunch. Jag fick ett mail från mamma. Det var grymt att sitta och läsa bland kollegorna och jag sprang gråtande från bordet.
Så jag antar att din kära bror är hos dig nu, hjälpte du honom på plats? Det enda man kan glädjas över att att ni inte lider längre. Annars är det bara hemskt.
Hennes mail gick mest ut på att tala om vilken elak människa jag är som sprider en massa lögner och skriver elaka saker i största allmänhet... Det är då själva fan att folk inte förstår varför jag skriver och varför de inte ger fan i att läsa om de tycker att det är så hemskt!!! Jag skiter fullkomligt i om jag har några läsare eller inte, det är ju inte därför jag skriver! Det här är ett desperat försök att ha dig kvar hos mig, den människa jag älskar mest av allt här i världen. Kan de inte unna mig det?
Jag svarade henne med att hon gärna fick tala om vad som var lögner och även berätta om hur det var när jag var liten, eftersom hon inte verkar gilla min version. Får väl se vad som händer med det. Det värsta är att hon skrev att jag skriver som direkt til henne, hur egocenstrisk får man bli egentligen??? Hon tror att allt handlar om henne, du är den absolut viktigaste människan i mitt liv och jag behöver dig mer än någonsin. När kommer du tillbaka för det här fungerar inte...
Åh, jag är så trött på att gråta! Kan det inte bara ta slut? Tänk att få vakna och faktiskt känna lite tilltro till framtiden, det har jag inte haft sedan november förra året. Varje dag är en kamp och varje gång jag tror att det inte kan bli värre så håller det i alla fall i sig på samma jävliga nivå. Det kan inte vara meningen att det ska vara såhär svårt! Vissa dagar känner jag bara hur benen knappt bär, jag sover nästan ingenting, har fått yrsel och varit på väg att ramla ihop flera gånger, har konstant ont i magen. Borde ta semester, men är rädd att jag aldrig kommer igen då. Hoppas att hösten kommer snart med mer energi och några goda nyheter. Sommaren har aldrig varit min årstid... Längtar efter regn och blåst med mörka kvällar.
Älskar dig och saknar dig något fruktansvärt!
onsdag 23 juni 2010
Onsdagen Den 21:a Juni
Kära Mormiz,
förlåt min frånvaro. Det är bara lite för mycket just nu. Många tankar och funderingar... Orkar inte.
Älskar dig och saknar dig!
förlåt min frånvaro. Det är bara lite för mycket just nu. Många tankar och funderingar... Orkar inte.
Älskar dig och saknar dig!
torsdag 17 juni 2010
Torsdagen Den 17:e Maj
Kära Mormiz,
vilken dag!
Var på "studiebesök" på Svea Hovrätt i ett spännande fall hela dagen, sådana dagar älskar jag mitt jobb. Vi bröt för lunch och jag gick ned mot Gamla Stan när jag hörde någon ropa "Sofie, Sofie!" (fingrerat namn). Jag fortsatte gp, eftersom jag inte heter Sofie vad jag vet. Men efter en liten stund var det helt klart att det var mig mannen ropade på, det var en journalist och när jag vände mig om så smattrade hans fotograf av bilder på mig... Helt galet! Då insåg jag att den åtalades fd flickvän heter Sofie... Så de trodde att jag var hon, när jag talade om att så inte var fallet så tittade han på mig och sa:
-Men vad gör du här då?
-Det ingår i mitt yrke.
-Jaha, du ska vittna.
-Nej...
-Nähä, då fattar jag fortfarande inte vad du gör här. (Som att han hade med det att göra...)
-Jag är här av eget intresse.
-Va?! På riktigt?
Vilken snubbe!
Är stolt över mig själv, lyckades åka buss till och från stan utan att komma vilse, ramla eller göra bort mig!!! =D Hatar dock att åka kommunalt...
På kvällen tog jag bilen och åkte ut till Frihamnen med hundarna. Vi gick över Gärdet och runt Djurgårdskanalen, var ute i typ 2 timmar. Harry behövde det verkigen, han var helt tokig! Inget ovanligt...
Imorgon åker vi till Jönköping och är borta till måndag, på hundutställning. Jag ska försöka skriva, men om det inte blir något så vet du varför.
Älskar dig och saknar dig så mycket!!!
vilken dag!
Var på "studiebesök" på Svea Hovrätt i ett spännande fall hela dagen, sådana dagar älskar jag mitt jobb. Vi bröt för lunch och jag gick ned mot Gamla Stan när jag hörde någon ropa "Sofie, Sofie!" (fingrerat namn). Jag fortsatte gp, eftersom jag inte heter Sofie vad jag vet. Men efter en liten stund var det helt klart att det var mig mannen ropade på, det var en journalist och när jag vände mig om så smattrade hans fotograf av bilder på mig... Helt galet! Då insåg jag att den åtalades fd flickvän heter Sofie... Så de trodde att jag var hon, när jag talade om att så inte var fallet så tittade han på mig och sa:
-Men vad gör du här då?
-Det ingår i mitt yrke.
-Jaha, du ska vittna.
-Nej...
-Nähä, då fattar jag fortfarande inte vad du gör här. (Som att han hade med det att göra...)
-Jag är här av eget intresse.
-Va?! På riktigt?
Vilken snubbe!
Är stolt över mig själv, lyckades åka buss till och från stan utan att komma vilse, ramla eller göra bort mig!!! =D Hatar dock att åka kommunalt...
På kvällen tog jag bilen och åkte ut till Frihamnen med hundarna. Vi gick över Gärdet och runt Djurgårdskanalen, var ute i typ 2 timmar. Harry behövde det verkigen, han var helt tokig! Inget ovanligt...
Imorgon åker vi till Jönköping och är borta till måndag, på hundutställning. Jag ska försöka skriva, men om det inte blir något så vet du varför.
Älskar dig och saknar dig så mycket!!!
onsdag 16 juni 2010
Onsdagen Den 16:e Juni
Kära Mormiz,
jag ber så hemskt mycket om ursäkt för mitt uppehåll i kontakten, men det har varit lite för jobbigt på sistone...
Det började med att det körde ihop sig på jobbet och framtiden ser lite mer oviss ut än tidigare. Det kändes verkligen som det sista jag behövde efter en tuff vår. Men jag har haft gott stöd från pappa, kollegor och underbara vänner, samt Fredrik. Pappa är så söt, han lade en stor hand på min axel och sa: "Du måste tuffa till dig Fia!".
Sedan verkar det ju inte bättre än att min så kallade mamma nu ska till och gifta sig för andra gången i sitt liv. Inte så att hon ringde och talade om det, vilket kanske var tur... Det känns så desperat, så hastigt och så patetiskt. Med tanke på att hennes första äktenskap höll i 9 månader så kanske hon kan slå rekord nu i alla fall...
Jag vet att jag låter bitter och det är jag också. Vi pratar om personen som bar mig i 9 månader och sedan födde mig och vet du? På 28 år har hon inte en enda gång sagt att hon älskar mig... Men hon kan säga det till en gubbe hon känt i 6 månader... Svårt att inte vara bitter.
Jag är så glad att varit helt öppen med min situation både för mina kollegor och vänner, deras stöd är ovärderligt!
På lördag gifter sig Victoria & Daniel och jag är så förbannad på det jävla giftermålet!!! Det är sjukt mycket skattepengar som går till det jippot, helt vansinnigt! Hoppas att de krockar med slupen som de gjorde på repet och att det regnar. Monarki är stenålders!!! Men jag önskar att du hade fått se det, så bra som du tycker om kungahuset.
Jag äslkar dig och saknar dig massor!!!
jag ber så hemskt mycket om ursäkt för mitt uppehåll i kontakten, men det har varit lite för jobbigt på sistone...
Det började med att det körde ihop sig på jobbet och framtiden ser lite mer oviss ut än tidigare. Det kändes verkligen som det sista jag behövde efter en tuff vår. Men jag har haft gott stöd från pappa, kollegor och underbara vänner, samt Fredrik. Pappa är så söt, han lade en stor hand på min axel och sa: "Du måste tuffa till dig Fia!".
Sedan verkar det ju inte bättre än att min så kallade mamma nu ska till och gifta sig för andra gången i sitt liv. Inte så att hon ringde och talade om det, vilket kanske var tur... Det känns så desperat, så hastigt och så patetiskt. Med tanke på att hennes första äktenskap höll i 9 månader så kanske hon kan slå rekord nu i alla fall...
Jag vet att jag låter bitter och det är jag också. Vi pratar om personen som bar mig i 9 månader och sedan födde mig och vet du? På 28 år har hon inte en enda gång sagt att hon älskar mig... Men hon kan säga det till en gubbe hon känt i 6 månader... Svårt att inte vara bitter.
Jag är så glad att varit helt öppen med min situation både för mina kollegor och vänner, deras stöd är ovärderligt!
På lördag gifter sig Victoria & Daniel och jag är så förbannad på det jävla giftermålet!!! Det är sjukt mycket skattepengar som går till det jippot, helt vansinnigt! Hoppas att de krockar med slupen som de gjorde på repet och att det regnar. Monarki är stenålders!!! Men jag önskar att du hade fått se det, så bra som du tycker om kungahuset.
Jag äslkar dig och saknar dig massor!!!
onsdag 9 juni 2010
Onsdagen Den 9:e Juni
Kära Mormiz,
ojojoj vad jag är duktig nu! Igår gick jag först 1,5 timme runt Djurgårdskanalen på morgonen, sedan gick jag 1 timme på eftermiddagen och på kvällen gick/joggade jag 30 minuter! Vägde mig och veckans resultat blev: -1,6 kg!!! =D *stolt* Då är det lätt att motivera sig vidare och jag har fantastiskt stöd i min älskade Karin och även L, min coach!
Vi hade kort arbetsdag, så jag åkte hem och hämtade hundarna och så sov vi middag lite... Det är såååååååå skönt! Fast det var ännu bättre i din hammock... =D Sedan packade jag in båda vovvarna i bilen och åkte hem till Karin. Vi tog sedan 3 av 4 hundar och åkte till Gärdet. Harry & Hugo fick rejsa runt lösa, skönt för de små galningarna! Men Yoggi skötte sig så himla bra! Han var kopplad och naturligtvis så var alla hundar tvugna att komma fram och nosa på honom... Men han morrade inte ens! Fina Yoggis! Han skulle säkert sköta sig lös oxå, men jag mår så dåligt och stressar upp mig så det är inte värt det... Men han fick springa lös med Hugo & Harry när det inte var några andra hundar i närheten.
De fick sedan bada i Djurgårdskanalen och de njöt verkligen av att plaska runt!
Är så glad att jag har hittat Karin, behöver inte någon psykolog när jag har henne. Vackrare & klokare kvinna får man leta efter! =D
På kvällen lämnade jag hundarna hemma och gav mig ut på joggingtur... Kände mig riktigt duktig! Men sedan hade jag ONT i fötterna! Fått världens blåsor... =(
Idag var det oxå kort dag, men jag var helt slut i fötter och ben efter morgonens 1,5 timme runt Djurgårdskanalen så det var inga allvarliga aktiviteter inbokade. Hämtade hundarna hos pappa och han meddelade att vi skulle åka och köpa... EN NY TV!!! =D Så nu har pappa lika fin platt-Tv som du fick! Kommer du ihåg vad du retade honom när du fick den i julklapp av oss? =) "Så fin TV har inte du Gösta..." Älskade Mormiz!
Nu sitter vi och tittar på travet på hans nya, fina tv, dricker varm choklad och äter vattenmelon. En helt vanlig dag, men inom mig brinner en saknad som jag inte kan fylla med något alls!
Såg annonsen på huset på nätet igår och då kom tårarna igen... Det är så fel, hela min kropp protesterar och vägrar acceptera det som hänt. Du är inte borta, du får inte. Jag kan inte, inte utan dig. Snälla, lämna mig inte, jag lovar att bättra mig, vad du vill, jag slutar svära. Bara du kommer tillbaka...
Jag älskar dig ju och saknar dig så jag knappt kan andas!
ojojoj vad jag är duktig nu! Igår gick jag först 1,5 timme runt Djurgårdskanalen på morgonen, sedan gick jag 1 timme på eftermiddagen och på kvällen gick/joggade jag 30 minuter! Vägde mig och veckans resultat blev: -1,6 kg!!! =D *stolt* Då är det lätt att motivera sig vidare och jag har fantastiskt stöd i min älskade Karin och även L, min coach!
Vi hade kort arbetsdag, så jag åkte hem och hämtade hundarna och så sov vi middag lite... Det är såååååååå skönt! Fast det var ännu bättre i din hammock... =D Sedan packade jag in båda vovvarna i bilen och åkte hem till Karin. Vi tog sedan 3 av 4 hundar och åkte till Gärdet. Harry & Hugo fick rejsa runt lösa, skönt för de små galningarna! Men Yoggi skötte sig så himla bra! Han var kopplad och naturligtvis så var alla hundar tvugna att komma fram och nosa på honom... Men han morrade inte ens! Fina Yoggis! Han skulle säkert sköta sig lös oxå, men jag mår så dåligt och stressar upp mig så det är inte värt det... Men han fick springa lös med Hugo & Harry när det inte var några andra hundar i närheten.
De fick sedan bada i Djurgårdskanalen och de njöt verkligen av att plaska runt!
Är så glad att jag har hittat Karin, behöver inte någon psykolog när jag har henne. Vackrare & klokare kvinna får man leta efter! =D
På kvällen lämnade jag hundarna hemma och gav mig ut på joggingtur... Kände mig riktigt duktig! Men sedan hade jag ONT i fötterna! Fått världens blåsor... =(
Idag var det oxå kort dag, men jag var helt slut i fötter och ben efter morgonens 1,5 timme runt Djurgårdskanalen så det var inga allvarliga aktiviteter inbokade. Hämtade hundarna hos pappa och han meddelade att vi skulle åka och köpa... EN NY TV!!! =D Så nu har pappa lika fin platt-Tv som du fick! Kommer du ihåg vad du retade honom när du fick den i julklapp av oss? =) "Så fin TV har inte du Gösta..." Älskade Mormiz!
Nu sitter vi och tittar på travet på hans nya, fina tv, dricker varm choklad och äter vattenmelon. En helt vanlig dag, men inom mig brinner en saknad som jag inte kan fylla med något alls!
Såg annonsen på huset på nätet igår och då kom tårarna igen... Det är så fel, hela min kropp protesterar och vägrar acceptera det som hänt. Du är inte borta, du får inte. Jag kan inte, inte utan dig. Snälla, lämna mig inte, jag lovar att bättra mig, vad du vill, jag slutar svära. Bara du kommer tillbaka...
Jag älskar dig ju och saknar dig så jag knappt kan andas!
måndag 7 juni 2010
Måndagen Den 7:e Juni
Kära Mormiz,
jag ber tusen gånger om ursäkt för min långa frånvaro! Denna helg har varit hektisk kan man säga och att jag var ledig två dagar mer än vanligt kände jag inte av... =( Har spenderat massor med tid med mina älskade hundar!
I fredags var vi ju och tävlade (o)lydnad med Harry... Han är grymt bra på just det... =D Vi fick toklåga 108 poäng av 200 och kom nästsist, men jag älskar honom ändå! Han är så söt när han gör sina tokigheter att det inte går att bli arg på honom.
Men han "gav igen" i lördags när det var internationell utställning hemma på Himpa... Av 4 hanar i öppen klass var han den ende som fick 1:a pris och vann klassen med CK!!! =D Monica & CG var där också och massa vänner, så det var extra roligt. Plus att han både stod och gick kanonbra! Min älskling! *stolt*
Vi har hunnit spela 2 vändor minigolf och i lördags spöade jag min käre far med 9 slag! =D Jag är så glad och tacksam över att han kom ned fredag-lördag fast han egentligen inte har tid... Han betyder så mycket för mig och jag tror att han tycker det är ganska jobbigt att veta att han är den enda jag har kvar som familj. Ser inte fram emot jul för det är den absolut viktigaste högtiden för mig och det är så mycket minnen och känslor som kommer att braka loss...
Usch, vi spar det till senare.
Idag var jag på jobbet två timmar innan jag började och gick på promenad i 1.5 timme. Det är så skönt att åka innan rusningen, klara av dagens motion och vara nyduschad och ha ätit frukost precis när man börjar jobbet. Mycket bra rutin!
Nu på kvällen tog jag bilen för att hitta något bra ställe att gå med hundarna på, valde Velamsund. Så jag såg ridklubben där jag ska rida i höst, men det blev ingen bra promenad... Harry klarar inte att vara kopplad hela dagarna, han behöver få springa lös! Men det var ett naturvårdsområde så det var inte att tänka på. Så han gick och pep och kastade sig i kopplet i 1 timme... Suck...
Älskar dig & saknar dig mer och mer för varje dag som går!
jag ber tusen gånger om ursäkt för min långa frånvaro! Denna helg har varit hektisk kan man säga och att jag var ledig två dagar mer än vanligt kände jag inte av... =( Har spenderat massor med tid med mina älskade hundar!
I fredags var vi ju och tävlade (o)lydnad med Harry... Han är grymt bra på just det... =D Vi fick toklåga 108 poäng av 200 och kom nästsist, men jag älskar honom ändå! Han är så söt när han gör sina tokigheter att det inte går att bli arg på honom.
Men han "gav igen" i lördags när det var internationell utställning hemma på Himpa... Av 4 hanar i öppen klass var han den ende som fick 1:a pris och vann klassen med CK!!! =D Monica & CG var där också och massa vänner, så det var extra roligt. Plus att han både stod och gick kanonbra! Min älskling! *stolt*
Vi har hunnit spela 2 vändor minigolf och i lördags spöade jag min käre far med 9 slag! =D Jag är så glad och tacksam över att han kom ned fredag-lördag fast han egentligen inte har tid... Han betyder så mycket för mig och jag tror att han tycker det är ganska jobbigt att veta att han är den enda jag har kvar som familj. Ser inte fram emot jul för det är den absolut viktigaste högtiden för mig och det är så mycket minnen och känslor som kommer att braka loss...
Usch, vi spar det till senare.
Idag var jag på jobbet två timmar innan jag började och gick på promenad i 1.5 timme. Det är så skönt att åka innan rusningen, klara av dagens motion och vara nyduschad och ha ätit frukost precis när man börjar jobbet. Mycket bra rutin!
Nu på kvällen tog jag bilen för att hitta något bra ställe att gå med hundarna på, valde Velamsund. Så jag såg ridklubben där jag ska rida i höst, men det blev ingen bra promenad... Harry klarar inte att vara kopplad hela dagarna, han behöver få springa lös! Men det var ett naturvårdsområde så det var inte att tänka på. Så han gick och pep och kastade sig i kopplet i 1 timme... Suck...
Älskar dig & saknar dig mer och mer för varje dag som går!
torsdag 3 juni 2010
Torsdagen Den 3:e Juni
Kära Mormiz,
nu har jag kommit i land igen efter 3 dagar på sjön!
Jag tror att det var väldigt bra för mig att komma iväg och att sjön skulle ha en sådan terapeutisk verkan hade jag ingen aning om! Första gången jag stod på däck så var det som att hjärnan sorterade sig själv och problem på problem löste sig, det var en fantastisk känsla!
Jag trodde att jag var en Bååth som trivdes på land och har inte vetat om att jag saknade något-och speciellt inte att det var havet... Men så måste det vara. Nu ska jag pröva på det också, ska be min storebror lära mig att "köra" båt och sedan hyra en motorbåt och ge mig ut i skärgården med hundarna. Det kommer göra gott till ett trasigt hjärta och en trött själ. Yoggi älskar ju vatten så det kommer att bli perfekt för alla, även om Fredrik har uttryckt sin skeptism till att åka med en båt som jag kör... =)
Åh, vi övernattade på en ö i skärgården och jag blev så kär! En helt egen ö med bara en stor gård på! Tänk vilket paradis och så skönt att kunna släppa ut Harry utan att vara rädd för att han försvinner... =)
Tror dock inte att mina kollegor tycker att jag ska vara på sjön... Det första jag gjorde när jag kom ombord så ramlade jag ned för två trappsteg och typ bröt svanskotan och slog huvudet i en brandsläckare... Oups... Sedan drog jag direkt överfallslarm när jag fick radion... Hmmm, undrar varför de inte kastade mig överbord direkt?
Efter sjön var det dags för en kväll på Hundstallet med massa mysiga vovvar!
Men sedan igår kväll är jag hemma och det är SKÖNT! I morse gick jag först ner till veterinären med hundarna för att de skulle få sina vaccinationer. Harry fick de sticka 3 gånger för han blev tokig... Ovanligt...
Sedan cyklade jag bort till joggingspåret och gick/joggade 30 minuter för att sedan cykla vidare till affären. Duktiga jag! Cyklade hem och gjorde vad som skulle ha blivit scones men mest blev gegga...
Var nyss ute och skulle träna Harry, tydligen har han glömt "kom hit"... Kul, imorgon är det tävling... Mmm, vi får väl se hur det går.
Älskar dig och saknar dig varje dag!!!
nu har jag kommit i land igen efter 3 dagar på sjön!
Jag tror att det var väldigt bra för mig att komma iväg och att sjön skulle ha en sådan terapeutisk verkan hade jag ingen aning om! Första gången jag stod på däck så var det som att hjärnan sorterade sig själv och problem på problem löste sig, det var en fantastisk känsla!
Jag trodde att jag var en Bååth som trivdes på land och har inte vetat om att jag saknade något-och speciellt inte att det var havet... Men så måste det vara. Nu ska jag pröva på det också, ska be min storebror lära mig att "köra" båt och sedan hyra en motorbåt och ge mig ut i skärgården med hundarna. Det kommer göra gott till ett trasigt hjärta och en trött själ. Yoggi älskar ju vatten så det kommer att bli perfekt för alla, även om Fredrik har uttryckt sin skeptism till att åka med en båt som jag kör... =)
Åh, vi övernattade på en ö i skärgården och jag blev så kär! En helt egen ö med bara en stor gård på! Tänk vilket paradis och så skönt att kunna släppa ut Harry utan att vara rädd för att han försvinner... =)
Tror dock inte att mina kollegor tycker att jag ska vara på sjön... Det första jag gjorde när jag kom ombord så ramlade jag ned för två trappsteg och typ bröt svanskotan och slog huvudet i en brandsläckare... Oups... Sedan drog jag direkt överfallslarm när jag fick radion... Hmmm, undrar varför de inte kastade mig överbord direkt?
Efter sjön var det dags för en kväll på Hundstallet med massa mysiga vovvar!
Men sedan igår kväll är jag hemma och det är SKÖNT! I morse gick jag först ner till veterinären med hundarna för att de skulle få sina vaccinationer. Harry fick de sticka 3 gånger för han blev tokig... Ovanligt...
Sedan cyklade jag bort till joggingspåret och gick/joggade 30 minuter för att sedan cykla vidare till affären. Duktiga jag! Cyklade hem och gjorde vad som skulle ha blivit scones men mest blev gegga...
Var nyss ute och skulle träna Harry, tydligen har han glömt "kom hit"... Kul, imorgon är det tävling... Mmm, vi får väl se hur det går.
Älskar dig och saknar dig varje dag!!!
söndag 30 maj 2010
Söndagen Den 30:e Maj
Kära Mormiz,
Grattis på Mors Dag! Har plockat en gren från en av de lila syrénerna och den doftar så underbart. Minnen från min barndom och din stora syrénberså där vi alltid satt och drack saft och åt kakor. Så många minnen och jag är så rädd att tappa bort dem. Vill spara dem på en hårddisk, skriva ut foton från dem och aldrig mer behöva vara rädd att de ska blekna. För minnet är förrädiskt, man tror att det ska fungera som man vill för evigt, men fortare än man anar så drar det ned på takten och man glömmer. Det är det jag är mest rädd för just nu, när jag nästan har förlorat allt, att glömma. Både det bra och det dåliga och det som bara var. De där dagarna då inget särskilt hände förutom livet och man inte tänkte så mycket mer på den dagen, förrän man insåg att den var minst lika viktig. Det är så lätt att glömma bort att vara tacksam över det man har. Jag är tacksam över min älskade pappa, hur svår han än är. Jag är tacksam över Fredrik, som fortfarande står ut med mig och som också älskar dig och delar många av mina minnen. Jag är tacksam över mina två älskade hundar som förgyller mitt liv genom sina existens allena. Jag är tacksam över mina vänner, de som verkligen stått vid min sida genom det här och som inte ger upp fast jag kan verka bortom all räddning.
Men mest av allt är jag tacksam över att jag fick ha dig som mormor. För de 27 år som du fanns hos mig som stöd, vän och förebild. Usch, nu gråter jag igen. Hur många tårar kan det finnas?...
Jag var faktiskt duktig i morse med! Trots fest igår och sent i säng så hoppade jag upp vid 08:00 och gav mig ut på löparrunda och långpromenad med hundarna. De skötte sig så bra! Tränar dem väldigt mycket utan koppel just nu, i stadsmiljö. De växer med förtroendet skulle jag vilja säga, Fredrik säger att jag är galen som har Harry lös inne i stan. Men han är faktiskt den som sköter sig bäst! Yoggi är det snarare som tar sig friheter och tassar lite väl långt iväg... =D Nu ligger de och sover bredvid soffan på varsinn av de där gigantiska kuddarna som du sydde till mig, det har blivit deras favoritplats.
Vid typ 13:00 så träffade vi våra vänner på stan för en underbar lunch, hade sett fram emot att mysa med deras lilla baby, men hon vägrade vakna under hela tiden! =D Efter lunchen åkte vi och spelade minigolf, jag vann inte tyvärr... Men det var kul ändå! Nästan i alla fall, min vinnarskalle är inte lätt att bli av med. =D
Funderar på att gå en kurs i golf i sommar, har ju varit på G många år nu, kanske är dax? Eller tennis, det är ju kul! Och så ridningen, har avbokat morgondagens lektion, det får vänta till efter sommaren...
Nu kommer jag att resa bort i 2 dagar och tror inte att jag har internet där jag är, så bli inte orolig, jag kommer tillbaka på onsdag och då skriver jag till dig igen!
Älskar dig och saknar dig!
Grattis på Mors Dag! Har plockat en gren från en av de lila syrénerna och den doftar så underbart. Minnen från min barndom och din stora syrénberså där vi alltid satt och drack saft och åt kakor. Så många minnen och jag är så rädd att tappa bort dem. Vill spara dem på en hårddisk, skriva ut foton från dem och aldrig mer behöva vara rädd att de ska blekna. För minnet är förrädiskt, man tror att det ska fungera som man vill för evigt, men fortare än man anar så drar det ned på takten och man glömmer. Det är det jag är mest rädd för just nu, när jag nästan har förlorat allt, att glömma. Både det bra och det dåliga och det som bara var. De där dagarna då inget särskilt hände förutom livet och man inte tänkte så mycket mer på den dagen, förrän man insåg att den var minst lika viktig. Det är så lätt att glömma bort att vara tacksam över det man har. Jag är tacksam över min älskade pappa, hur svår han än är. Jag är tacksam över Fredrik, som fortfarande står ut med mig och som också älskar dig och delar många av mina minnen. Jag är tacksam över mina två älskade hundar som förgyller mitt liv genom sina existens allena. Jag är tacksam över mina vänner, de som verkligen stått vid min sida genom det här och som inte ger upp fast jag kan verka bortom all räddning.
Men mest av allt är jag tacksam över att jag fick ha dig som mormor. För de 27 år som du fanns hos mig som stöd, vän och förebild. Usch, nu gråter jag igen. Hur många tårar kan det finnas?...
Jag var faktiskt duktig i morse med! Trots fest igår och sent i säng så hoppade jag upp vid 08:00 och gav mig ut på löparrunda och långpromenad med hundarna. De skötte sig så bra! Tränar dem väldigt mycket utan koppel just nu, i stadsmiljö. De växer med förtroendet skulle jag vilja säga, Fredrik säger att jag är galen som har Harry lös inne i stan. Men han är faktiskt den som sköter sig bäst! Yoggi är det snarare som tar sig friheter och tassar lite väl långt iväg... =D Nu ligger de och sover bredvid soffan på varsinn av de där gigantiska kuddarna som du sydde till mig, det har blivit deras favoritplats.
Vid typ 13:00 så träffade vi våra vänner på stan för en underbar lunch, hade sett fram emot att mysa med deras lilla baby, men hon vägrade vakna under hela tiden! =D Efter lunchen åkte vi och spelade minigolf, jag vann inte tyvärr... Men det var kul ändå! Nästan i alla fall, min vinnarskalle är inte lätt att bli av med. =D
Funderar på att gå en kurs i golf i sommar, har ju varit på G många år nu, kanske är dax? Eller tennis, det är ju kul! Och så ridningen, har avbokat morgondagens lektion, det får vänta till efter sommaren...
Nu kommer jag att resa bort i 2 dagar och tror inte att jag har internet där jag är, så bli inte orolig, jag kommer tillbaka på onsdag och då skriver jag till dig igen!
Älskar dig och saknar dig!
Lördagen Den 29:e Maj
Kära Mormiz,
lååång dag!
Jag var så duktig i morse! Vaknade självmant vid 07:30 och gav mig ut på löparrunda med vovvarna och lät dem sedan leka på Himpa. Underbart skönt! Önskar jag kunde få börja varje dag så...
Sedan hade vi massor att göra under dagen och åkte runt och uträttade ärenden. Till exempel så köpte jag Scalibor-halsband till hundarna som hjälper mot äckliga fästingar! Hittade en på varje hund igår och eftersom det är det äckligaste jag vet så gjorde jag snabbt något åt saken. Köpte även avmaskning och gav dem, vet inte om det är därför Harry är så tunn... Ser ut som en pinne och det är inte snyggt. Det var dessutom 30% rabatt på allt hundfoder på Grizzly, så jag köpte nytt både till Harry & Yoggi. Synd att de har varandras totalt motsatta problem gällande mat: Yoggi blir för tjock och Harry är en pinne! Så de kan ju inte äta samma mat.
Sedan kade vi ut en annons för att hyra ut husbilen sent igår kväll, men jag trodde nog att vi var för sent ute. Eller hur! Jag har aldrig känt mig så jagad! Så just nu är 4 veckor inbokade, känns bra! =D
På kvällen åkte vi ut till våra vänner som hade gemensam födelsedagsfest! Underbart trevligt, förutom att en viss herre drack på tok för mycket och blev odräglig. Vilket han inte kommer komma ihåg imorgon... Blir ofta så... Jag drack några cider, men jag tycker inte det är kul att bli full ens för jag blir bara trött.
Vi var och handlade presenter på Plantagen idag och då tänkte jag på dig. Du som älskade blommor och din trädgård över allt annat. Jag hoppas att jag i framtiden kan plantera en Astrid Lindgren-ros som den jag hade hos dig, där kan vi mötas och minnas alla underbara stunder som vi fått genom åren. Jag lovar att ha en vacker trädgård som du trivs i, bara du lovar att komma och göra mig sällskap. För jag saknar dig så förtvivlat mycket Mormiz, förstår inte hur jag ska orka leva mitt liv ut utan dig. Ingenting är lika roligt som förut
Jag älskar dig över allt annat och saknar dig fruktansvärt mycket!
lååång dag!
Jag var så duktig i morse! Vaknade självmant vid 07:30 och gav mig ut på löparrunda med vovvarna och lät dem sedan leka på Himpa. Underbart skönt! Önskar jag kunde få börja varje dag så...
Sedan hade vi massor att göra under dagen och åkte runt och uträttade ärenden. Till exempel så köpte jag Scalibor-halsband till hundarna som hjälper mot äckliga fästingar! Hittade en på varje hund igår och eftersom det är det äckligaste jag vet så gjorde jag snabbt något åt saken. Köpte även avmaskning och gav dem, vet inte om det är därför Harry är så tunn... Ser ut som en pinne och det är inte snyggt. Det var dessutom 30% rabatt på allt hundfoder på Grizzly, så jag köpte nytt både till Harry & Yoggi. Synd att de har varandras totalt motsatta problem gällande mat: Yoggi blir för tjock och Harry är en pinne! Så de kan ju inte äta samma mat.
Sedan kade vi ut en annons för att hyra ut husbilen sent igår kväll, men jag trodde nog att vi var för sent ute. Eller hur! Jag har aldrig känt mig så jagad! Så just nu är 4 veckor inbokade, känns bra! =D
På kvällen åkte vi ut till våra vänner som hade gemensam födelsedagsfest! Underbart trevligt, förutom att en viss herre drack på tok för mycket och blev odräglig. Vilket han inte kommer komma ihåg imorgon... Blir ofta så... Jag drack några cider, men jag tycker inte det är kul att bli full ens för jag blir bara trött.
Vi var och handlade presenter på Plantagen idag och då tänkte jag på dig. Du som älskade blommor och din trädgård över allt annat. Jag hoppas att jag i framtiden kan plantera en Astrid Lindgren-ros som den jag hade hos dig, där kan vi mötas och minnas alla underbara stunder som vi fått genom åren. Jag lovar att ha en vacker trädgård som du trivs i, bara du lovar att komma och göra mig sällskap. För jag saknar dig så förtvivlat mycket Mormiz, förstår inte hur jag ska orka leva mitt liv ut utan dig. Ingenting är lika roligt som förut
Jag älskar dig över allt annat och saknar dig fruktansvärt mycket!
fredag 28 maj 2010
Fredagen Den 28:e Maj
Kära Mormiz,
idag har jag äntligen fått åka hem!!!Har inte varit i Norrköping på 2 veckor.
Det var ganska långtråkigt på jobbet idag, vilket inte är så kul... Men, men, det kan inte vara kul varje dag! =)
Nu är jag hemma i alla fall, har hunnit med fika hos Fredrik's föräldrar med hans syster och hundarna. Sedan köpte vi kinamat och åt hemma i världens skönaste soffa framför Vänner.
Trött nu, skriver mer imorgon.
Älskar dig och saknar dig!
idag har jag äntligen fått åka hem!!!Har inte varit i Norrköping på 2 veckor.
Det var ganska långtråkigt på jobbet idag, vilket inte är så kul... Men, men, det kan inte vara kul varje dag! =)
Nu är jag hemma i alla fall, har hunnit med fika hos Fredrik's föräldrar med hans syster och hundarna. Sedan köpte vi kinamat och åt hemma i världens skönaste soffa framför Vänner.
Trött nu, skriver mer imorgon.
Älskar dig och saknar dig!
torsdag 27 maj 2010
Torsdagen Den 27:e Maj
Kära Mormiz,
vilken jobbig tid jag är i just nu... Gråter för allt, hela tiden.
Haft en sjukt rolig och intressant dag på jobbet idag dock. Skönt med spännande arbetsuppgifter som gör en upptagen med annat på dagarna, har ändå alldeles för mycket tid på mig att gråta och tänka. Gav mig ut och sprang igår och det gick bra, vände ilskan rätt ned i joggingskorna och drev på. Samma sak på batongprovet, såg hela situationen framför mig och fokuserade, klarade provet och mådde bra en stund igen.
Det är dags att vi pratar om lite mer allvarliga saker... Vi ska prata om förlossningsdepression. Ett jobbigt, men nödvändigt ämne känner jag ju längre in i min historia jag kommer.
Jsg vet inte om jag är på rätt spår, men jag måste få ett svar på vad som gick fel-varför mamma och jag aldrig lyckades älska varandra som en mor och dotter ska. Jag räknar inte med några svar från hennes sida, så jag fortsätter mitt sökande ensam.
Jag vet att vi aldrig har kommit bra överrens, men det har varit något djupare och mer etablerat men som jag inte kunnat förklara eller sätta fingret på.
Jag vet att jag många gånger sagt till er att jag trott att jag var adopterad, men det kanske inte är svårare än att det gick helt fel väldigt tidigt... När jag tänker på saken så finns det inte många kort på mig som liten, bara i dina fotoalbum. JAg har aldrig lagt någon större vikt vid det, men börjar man väl gräva så får man reda på mer än man kanske vill veta.
Jag har fått berättat för mig att jag inte blev ammad särskilt länge och att jag hade svåra problem med mat redan som baby.
Jag antar att saker som förlossningsdepression inte var så omtalat i början på 80-talet, men visst måste det ha funnits? Det låter som en rimlig förklaring och det vore skönt att få svar på vad som varit fel hela mitt liv. Jag vet bara att jag alltid har känt det som att jag aldrig har varit bra nog åt min mamma, att det inte spelat någon roll vad jag än gjort så har det ändå inte varit nog.
Hon har aldrig sagt att hon älskar mig... Det tog mig så många år att lära mig att säga det och ännu fler år innan jag fick mod att säga det till henne och dig och pappa. Första gången jag sa det till henne var jag säkert 25 och fick till svar: "Jag med." Det kändes fel. Men jag vet inte vad som gjort henne till den känslomässigt otillgängliga människa som hon har varit och det är mest hennes förlust. Men det är så svårt just nu, jag har en enorm saknad inom mig. Inte efter den hon är idag eller har varit, men den hon kunde ha varit, borde ha varit. En mamma som älskar sin dotter över allt annat och sätter värde på den relationen, inte väljer en ny man framför det. Jag kan tappa andan när jag tänker på att hon faktiskt valde bort mig och även om jag är 27 år så är smärtan lika stor, om inte större med tanke på hur medveten jag är om den psykologiska effekten.
Om inte ens min egen mamma älskar mig - vem ska då göra det?
Jag älskar dig och saknar dig vansinnigt mycket!!!
vilken jobbig tid jag är i just nu... Gråter för allt, hela tiden.
Haft en sjukt rolig och intressant dag på jobbet idag dock. Skönt med spännande arbetsuppgifter som gör en upptagen med annat på dagarna, har ändå alldeles för mycket tid på mig att gråta och tänka. Gav mig ut och sprang igår och det gick bra, vände ilskan rätt ned i joggingskorna och drev på. Samma sak på batongprovet, såg hela situationen framför mig och fokuserade, klarade provet och mådde bra en stund igen.
Det är dags att vi pratar om lite mer allvarliga saker... Vi ska prata om förlossningsdepression. Ett jobbigt, men nödvändigt ämne känner jag ju längre in i min historia jag kommer.
Jsg vet inte om jag är på rätt spår, men jag måste få ett svar på vad som gick fel-varför mamma och jag aldrig lyckades älska varandra som en mor och dotter ska. Jag räknar inte med några svar från hennes sida, så jag fortsätter mitt sökande ensam.
Jag vet att vi aldrig har kommit bra överrens, men det har varit något djupare och mer etablerat men som jag inte kunnat förklara eller sätta fingret på.
Jag vet att jag många gånger sagt till er att jag trott att jag var adopterad, men det kanske inte är svårare än att det gick helt fel väldigt tidigt... När jag tänker på saken så finns det inte många kort på mig som liten, bara i dina fotoalbum. JAg har aldrig lagt någon större vikt vid det, men börjar man väl gräva så får man reda på mer än man kanske vill veta.
Jag har fått berättat för mig att jag inte blev ammad särskilt länge och att jag hade svåra problem med mat redan som baby.
Jag antar att saker som förlossningsdepression inte var så omtalat i början på 80-talet, men visst måste det ha funnits? Det låter som en rimlig förklaring och det vore skönt att få svar på vad som varit fel hela mitt liv. Jag vet bara att jag alltid har känt det som att jag aldrig har varit bra nog åt min mamma, att det inte spelat någon roll vad jag än gjort så har det ändå inte varit nog.
Hon har aldrig sagt att hon älskar mig... Det tog mig så många år att lära mig att säga det och ännu fler år innan jag fick mod att säga det till henne och dig och pappa. Första gången jag sa det till henne var jag säkert 25 och fick till svar: "Jag med." Det kändes fel. Men jag vet inte vad som gjort henne till den känslomässigt otillgängliga människa som hon har varit och det är mest hennes förlust. Men det är så svårt just nu, jag har en enorm saknad inom mig. Inte efter den hon är idag eller har varit, men den hon kunde ha varit, borde ha varit. En mamma som älskar sin dotter över allt annat och sätter värde på den relationen, inte väljer en ny man framför det. Jag kan tappa andan när jag tänker på att hon faktiskt valde bort mig och även om jag är 27 år så är smärtan lika stor, om inte större med tanke på hur medveten jag är om den psykologiska effekten.
Om inte ens min egen mamma älskar mig - vem ska då göra det?
Jag älskar dig och saknar dig vansinnigt mycket!!!
tisdag 25 maj 2010
Tisdagen Den 25:e Maj
Kära Mormiz,
min kropp gör ONT! Dumma, dumma självskyddsträning! Vänsterarmen känns helt bortdomnad och imorgon är det prov... Har i alla fall hittat rätt sätt att skydda vänsterhandens sår, ett rätt bland alla fel. Är så glad att jag har underbara kollegor/klasskamrater! De kan få en att orka med en hel jävla dag med det här, sjukt roliga människor.
Efter skolan tog jag mig ut på en 1,5 timmes power-walk precis som igår. Fick ett bra driv i steget och hade min Wallander-bok i öronen, mycket bra!
Blev så irriterad idag när jag läste nyheterna: prinsessan Madeleine har nu ställt in alla sina uppdrag, t.o.m. Victorias och Daniels lysningsfest eller vad det heter!!! Hon och Jonas bröt för typ 3 veckor sedan, men inte fan kan hon bara strunta i sin systers viktigaste tid i sitt liv för att hon mår lite dåligt!!! Jag blev så arg! Stackars Victoria som inte får hela familjens stöd på sina stora dagar. Inte för at tjag gillar kungafamiljen, men Victoria är helt okej, förutom att jag inte vill betala för hennes bröllop! Hon betalar inte mitt och det finns ingen möjlighet att det måste gå på så många miljoner!!! Hon som sysslar med välgörenhet måste väl inse hur idiotiskt det är att lägga skattebetalarnas pengar på ett futtigt bröllop!!! Gah!!!
Du tycker säkert att det är toppen, det skulle inte förvåna mig!
Ser ett program om en mamma som inte älskar sitt barn, shit vad tragiskt och jag känner igen en hel del. Men vi tar det en dag när jag samlat kraft för de svallvågor som garanterat följer den diskussionen...
Älskar dig och önskar så att du var här hos mig nu!
min kropp gör ONT! Dumma, dumma självskyddsträning! Vänsterarmen känns helt bortdomnad och imorgon är det prov... Har i alla fall hittat rätt sätt att skydda vänsterhandens sår, ett rätt bland alla fel. Är så glad att jag har underbara kollegor/klasskamrater! De kan få en att orka med en hel jävla dag med det här, sjukt roliga människor.
Efter skolan tog jag mig ut på en 1,5 timmes power-walk precis som igår. Fick ett bra driv i steget och hade min Wallander-bok i öronen, mycket bra!
Blev så irriterad idag när jag läste nyheterna: prinsessan Madeleine har nu ställt in alla sina uppdrag, t.o.m. Victorias och Daniels lysningsfest eller vad det heter!!! Hon och Jonas bröt för typ 3 veckor sedan, men inte fan kan hon bara strunta i sin systers viktigaste tid i sitt liv för att hon mår lite dåligt!!! Jag blev så arg! Stackars Victoria som inte får hela familjens stöd på sina stora dagar. Inte för at tjag gillar kungafamiljen, men Victoria är helt okej, förutom att jag inte vill betala för hennes bröllop! Hon betalar inte mitt och det finns ingen möjlighet att det måste gå på så många miljoner!!! Hon som sysslar med välgörenhet måste väl inse hur idiotiskt det är att lägga skattebetalarnas pengar på ett futtigt bröllop!!! Gah!!!
Du tycker säkert att det är toppen, det skulle inte förvåna mig!
Ser ett program om en mamma som inte älskar sitt barn, shit vad tragiskt och jag känner igen en hel del. Men vi tar det en dag när jag samlat kraft för de svallvågor som garanterat följer den diskussionen...
Älskar dig och önskar så att du var här hos mig nu!
Måndagen Den 24:e Maj
Kära Mormiz,
vilken dag! Vi har haft batongutbildning och det börjar verkligen kännas i kroppen nu... Har blåmärken och ont överallt, är nu dessutom skinnflådd i vänsterhanden och det lär ju inte bli bättre dem två dagar kvar! Det är slutprov på onsdag och då gäller det att man är på topp... =(
Efter skolan gick jag ut och gick runt Djurgården i 1 timme & 45 minuter med "Den Orolige Mannen" av Mankell i I-poden, vilken fantastisk natur! Önskar bara att hundarna var med mig, de hade älskat vattnet och Gärdet.
Jag är i en svacka just nu, Mormiz. Är överkänslig och lättsårad hela tiden, klarar knappt av lärarnas tillrättavisningar utan att börja gråta... Bröt ihop i lördags med, över en skitsak! Det gör mig så irriterad att jag är så bräcklig, jag tycker inte om det och vill inte vara så utlämnad till andras humör och tyckande. Ser heller inget slut just nu, allt känns bara för svårt att hantera. Älskar mitt jobb, men kan inte bo i en resväska mycket längre, längtar efter fast adress igen. Vet inte vad jag ska göra åt saken. Saknar alla och vill att allt ska vara som förut, men ändå inte...
Så fort jag befinner mig med en familj så känner jag gråten bränna i ögonen och halsen tjocknar. Så avundsjuk på det de har, det jag hade men aldrig får tillbaka. Samtidigt vet jag nu att hela min uppväxt var en lögn och fast det inte tjänar någonting till och jag inte vill tänka på det-så är tankarna ständigt närvarande... Fy fan för falska människor och stackars dem som står på deras sida och utnyttjas... Så hade vi det, jag och pappa. Men vi tar det en annan dag, eller hur Mormiz?
Jag älskar dig och saknar dig!!!
vilken dag! Vi har haft batongutbildning och det börjar verkligen kännas i kroppen nu... Har blåmärken och ont överallt, är nu dessutom skinnflådd i vänsterhanden och det lär ju inte bli bättre dem två dagar kvar! Det är slutprov på onsdag och då gäller det att man är på topp... =(
Efter skolan gick jag ut och gick runt Djurgården i 1 timme & 45 minuter med "Den Orolige Mannen" av Mankell i I-poden, vilken fantastisk natur! Önskar bara att hundarna var med mig, de hade älskat vattnet och Gärdet.
Jag är i en svacka just nu, Mormiz. Är överkänslig och lättsårad hela tiden, klarar knappt av lärarnas tillrättavisningar utan att börja gråta... Bröt ihop i lördags med, över en skitsak! Det gör mig så irriterad att jag är så bräcklig, jag tycker inte om det och vill inte vara så utlämnad till andras humör och tyckande. Ser heller inget slut just nu, allt känns bara för svårt att hantera. Älskar mitt jobb, men kan inte bo i en resväska mycket längre, längtar efter fast adress igen. Vet inte vad jag ska göra åt saken. Saknar alla och vill att allt ska vara som förut, men ändå inte...
Så fort jag befinner mig med en familj så känner jag gråten bränna i ögonen och halsen tjocknar. Så avundsjuk på det de har, det jag hade men aldrig får tillbaka. Samtidigt vet jag nu att hela min uppväxt var en lögn och fast det inte tjänar någonting till och jag inte vill tänka på det-så är tankarna ständigt närvarande... Fy fan för falska människor och stackars dem som står på deras sida och utnyttjas... Så hade vi det, jag och pappa. Men vi tar det en annan dag, eller hur Mormiz?
Jag älskar dig och saknar dig!!!
måndag 24 maj 2010
Söndagen Den 23:e Maj
Kära Mormiz,
förlåt, förlåt, förlåt!!! Jag känner mig usel som inte hört av mig på hela helgen... Vi har varit på Årets Border i Herrfallet och det har inte blivit mycket tid över på kvällarna, mest prat och mat.
Det har varit så himla roligt, men min grymma träningsvärk från självskyddet satt faktiskt i ända till idag! Helt sjukt vad ont man kan ha...
Harry har skött sig så himla bra, han har verkligen vuxit till sig över vintern! Förutom att pälsen såg hemsk ut (dock utan anmärkning) så var han på topp hela meetinget. Fick beröm av uppfödaren att han visade sig så fint, men som sagt pälsen... Så den åkte av, fortare än kvickt, hoppas att den blir bra till Norrköping och Elmia.
Umgåtts med fina vänner och mått bra, välbehövligt!
Jag älskar dig och saknar dig, är så mycket jag vill prata med dig om!
förlåt, förlåt, förlåt!!! Jag känner mig usel som inte hört av mig på hela helgen... Vi har varit på Årets Border i Herrfallet och det har inte blivit mycket tid över på kvällarna, mest prat och mat.
Det har varit så himla roligt, men min grymma träningsvärk från självskyddet satt faktiskt i ända till idag! Helt sjukt vad ont man kan ha...
Harry har skött sig så himla bra, han har verkligen vuxit till sig över vintern! Förutom att pälsen såg hemsk ut (dock utan anmärkning) så var han på topp hela meetinget. Fick beröm av uppfödaren att han visade sig så fint, men som sagt pälsen... Så den åkte av, fortare än kvickt, hoppas att den blir bra till Norrköping och Elmia.
Umgåtts med fina vänner och mått bra, välbehövligt!
Jag älskar dig och saknar dig, är så mycket jag vill prata med dig om!
torsdag 20 maj 2010
Torsdagen Den 20:e Maj
Kära Mormiz,
ajajajaj så ont jag har och förlåt att jag inte hörde av mig igår... Först hade vi självskydd hela dagen, därefter Hundstallet i 3 timmar och sedan sov en kompis över här och då ville jag inte sitta framför datorn.
Självskydd ja... Väldigt bra att kunna, inte lika kul att träna. Det gör O-N-T!!! Ivriga/elaka kollegor tar i för kung och fosterland under träningen och jag är helt blåprickig på armarna. Vissa saker är jättekul, andra mest repetition från mitt förra jobb. Ack så nödvändigt, men man ska nog träna det regelbundet för att det ska sitta när man väl hamnar i en situation.
Imorgon ökar vi svårighetsgraden och då får vi se om vi får ännu mer ont, jag kan knappt gå idag...
Sedan har jag varit på Hundstallet två kvällar i rad nu, mycket roligt!!! Vet att du inte är någon hundmänniska, men det blev jag. Det känns bra att veta att man gör något bra för de hundarna som hade otur med sina människor trots att även de förtjänade samma ovillkorliga kärlek som de flesta hundar får av sina ägare. Tyvärr finns det ju inga vettiga straff för människor som behandlar sina djur illa här i Sverige och det tycker jag är konstigt med tanke på att vi skryter med att vi har världens bästa djurskydd... Även om det är bra så hjälper det ju inte så länge det inte efterföljs...
Men vi är ganska många med hjärtat på rätta stället och som står på de svagas sida och det värmer i hjärtat när amstaffen drar upp läpparna och ler (precis som Timmy gjorde), när rottweilern viftar på hela kroppen av glädje eller när blandrashunden lägger sitt huvud i mitt knä när jag sitter i hans box. Jag skulle gå genom eld och vatten för dessa hundar och de ger mig så mycket tillbaka. Jag känner mig hedrad över att vara i deras tjänst!
Imorgon får jag äntligen träffa Fredrik och vovvarna igen och världens bästa K med hundar!!! Det blir lydnadstävling och rasspecial utanför Eskilstuna, gamla hemtrakterna. Hoppas på en bra helg, för jag har en lång vecka framför mig sedan...
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och saknar dig mer än ord kan säga.
ajajajaj så ont jag har och förlåt att jag inte hörde av mig igår... Först hade vi självskydd hela dagen, därefter Hundstallet i 3 timmar och sedan sov en kompis över här och då ville jag inte sitta framför datorn.
Självskydd ja... Väldigt bra att kunna, inte lika kul att träna. Det gör O-N-T!!! Ivriga/elaka kollegor tar i för kung och fosterland under träningen och jag är helt blåprickig på armarna. Vissa saker är jättekul, andra mest repetition från mitt förra jobb. Ack så nödvändigt, men man ska nog träna det regelbundet för att det ska sitta när man väl hamnar i en situation.
Imorgon ökar vi svårighetsgraden och då får vi se om vi får ännu mer ont, jag kan knappt gå idag...
Sedan har jag varit på Hundstallet två kvällar i rad nu, mycket roligt!!! Vet att du inte är någon hundmänniska, men det blev jag. Det känns bra att veta att man gör något bra för de hundarna som hade otur med sina människor trots att även de förtjänade samma ovillkorliga kärlek som de flesta hundar får av sina ägare. Tyvärr finns det ju inga vettiga straff för människor som behandlar sina djur illa här i Sverige och det tycker jag är konstigt med tanke på att vi skryter med att vi har världens bästa djurskydd... Även om det är bra så hjälper det ju inte så länge det inte efterföljs...
Men vi är ganska många med hjärtat på rätta stället och som står på de svagas sida och det värmer i hjärtat när amstaffen drar upp läpparna och ler (precis som Timmy gjorde), när rottweilern viftar på hela kroppen av glädje eller när blandrashunden lägger sitt huvud i mitt knä när jag sitter i hans box. Jag skulle gå genom eld och vatten för dessa hundar och de ger mig så mycket tillbaka. Jag känner mig hedrad över att vara i deras tjänst!
Imorgon får jag äntligen träffa Fredrik och vovvarna igen och världens bästa K med hundar!!! Det blir lydnadstävling och rasspecial utanför Eskilstuna, gamla hemtrakterna. Hoppas på en bra helg, för jag har en lång vecka framför mig sedan...
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och saknar dig mer än ord kan säga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)