Kära Mormiz,
jag kan inte be tillräckligt många gånger om ursäkt för min frånvaro. Det har bara varit alldeles för tungt.
Jag har i alla fall bott hemma en månad nu och det har varit väldigt skönt, att slippa resorna och att bo i en väska som bara packas om hela tiden. Men från och med imorgon är det slut med det för 2 månader framöver, hoppas på ny placering sedan...
Din dotter är gift nu i alla fall, kan inte ens påstå att jag är en lite glad för henne. Hennes glädje är på min och pappas bekostnad och det känns inte okej alls. När jag behövde henne som mest, så valde hon bort det jobbiga och gick vidare till något roligare. Jag kommer aldrig förstå och det kanske bara är så enkelt att jag inte måste förstå det heller. Men det ligger i min natur att förstå varför människor gör som de gör, fast ibland måste man kanske bara ge upp.
Jag kommer aldrig kunna förlåta henne och det har jag kommit till freds med, att den dagen pappa försvinner så är jag helt ensam. Visst, det gör fruktansvärt ont, men det är den sanning jag måste lära mig att leva med. För jag är hellre ensam än inte ensam med någon som inte älskar mig. Folk säger att blod är tjockare än vatten, men i det här fallet är det nog inte sant.
Hon försöker låtsas som ingenting och vägrar fortfarande svara på mina frågor, men hon kan med att anklaga mig för att ljuga om saker till dig! Sedan väljer hon att skicka ett meningslöst sms på min namnsdag och skriva: "Grattis på namnsdagen! Kram mamma!" Jag blev bara äcklad av hennes omogna sätt och hennes sätt att totalt förneka min sorg över allt som hänt genom ett banalt sms.
Bävar inför kommande födelsedag... De första någonsin när jag inte kommer få ett telefonsamtal från dig... Ett samtal som jag kommer att gå och vänta på hela dagen, att bara få höra din röst igen...
Inte visste jag att det skulle bli sista gången jag hörde den när jag var hos dig precis innan du fick din stroke, inte visste jag att livet aldrig mer skulle bli det samma.
Sedan säger de ju att sorgen blir mindre med tiden, men jag tror inte på det. Jag tappar fortfarande andan varje gång jag tänker på dig och känner fortfarande ett tryck över bröstet när saknaden griper tag helt utan förvarning.
Det finns saker jag vill att du ska höra och glädjas över: vi var nere i Borås första helgen i juli på hundutställning och Harry vann sin klass!!! Öppen klass hanar, de var 6 stycken!!! Han fick CK oxå!!! Sedan kom han 5:a i Bästa Hane!!! Helt galet!!! Kanonfin kritik och det var för en av mina favoritdomare: Catarina Hasselgren.
Sedan har jag kommit in på en distansutbildning: Kriminologi 1-30 hp!!! Jag har sökt förut, men det är jättesvårt att komma in, men tack vare mitt högskoleprov så kom jag in i höst!!! Ska bli sååååååååååå roligt och spännande!
Sedan kom jag in på Engelska 31-60 hp oxå, hoppas kunna genomföra den oxå, men det blir kanske lite mycket.
Fredrik och hans familj har köpt ett landställe utanför Valdemarsvik och där är vi nu. Enda minuset är att det är långt till sjön och den är inte så fräsch, men vi har badat massa gånger i alla fall.
I söndags trodde vi dock att vi hade förlorat våran älskade Harry. Jag jobbade och Fredrik åkte ned hit och hälsade på sin kusin och hans tjej. Han släppte ut Harry ur bilen och sedan var han bara borta! Han ringde mig och jag ringde direkt polisen ifall någon hade hittat honom och hört av sig... Men timmarna gick och ingen Harry syntes till... =( Alla var grymt engagerade och alla våra vänner gjorde allt för att hjälpa till, även folk som vi aldrig pratat med erbjöd sin hjälp via Facebook, man blir rörd!!! Det var väldigt frustrerande för mig att vara på jobbet och inte kunna hjälpa till, samt att det var svårt att koncentrera sig på det man skulle göra...
Men efter 7,5 timme så ringde Fredrik och skrek att Harry kom gåendes längs vägen!!! Sedan dess är han på nåder överallt och ABSOLUT inte lös! =)
Han driver mig till vansinne den lille skrutten, men åh vad jag älskar honom!!!
Just det! I december åker jag, pappa, Fredrik och hans föräldrar till MEXICO i 2 veckor!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Helt galet!!! Vi ska bo på Playa del Carmen, hotellet heter Ríu Tequila, så det komemr nog sluta bra! =) Det är all inclusive och har blivit utsett till Världens Bästa All inclusive hotell 4 år i rad!!! =) Helt underbart! inte 13,5 timmes flygresa, men resten! Pappa & jag ska dyka & snorkla varje dag och så ska vi åka och titta på lämningarna efter inca-indianerna. Åh vad jag längtar!
Nu måste jag snart ge mig ut och gå viltspår med vovvarna, men jag lovar att komma tillbaka imorgon igen.
Älskar dig och saknar dig så förtvivlat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar