Kära Mormiz,
ja du, livet är ingen lätt, korrekt utstakad kurs som man bara kan följa. Precis när man tror att man har ett riktmärke inom synhåll så försvinner det eller flyttas. Jag känner mig trött på att ens fortsätta försöka med människor som inte ger någonting tillbaka, som bara kör sitt eget race utan tillstymmelse till hänsyn. Kanske är det för att jag även har deras raka motsatser i mitt liv som jag klarar av att se det nu? Att jag känner mig stark nog att göra mig av med tungt bagage som jag inte längre behöver? För jag ser vägen mycket klarare nu och det känns som att det inte spelar någon roll vilka svårigheter som kastas i min väg just nu, så kommer jag att klara dem. Hur berättar man för människor att de har den effekten på ens liv? Hur får man dem att förstå hur viktiga de är och att de verkligen tar till sig av det? Hösten ger det sista av sin värme och sina sista vackra dagar nu och då känns livet alltid lite mer genomförbart, det är ju min årstid nu. Sedan kommer vintern och förhoppningsvis med en massa snö, jag har en känsla av att det finns rum för många snöänglar i år.
Jag vet, det blev väldigt fluffigt idag Mormiz, men jag mår bara väldigt bra, har inte tagit några lustiga tabletter. Var inte orolig, jag är bara hög på livet just nu...
Jag älskar dig och saknar dig, vill att du ska vara här och dela den här resan med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar