Kära Mormiz,
god morgon! Här sitter jag med te och borde egentligen njuta av en välbehövlig sovmorgon, men jag har väl aldrig kunnat sova? Jag tror det sitter i blodet, efter så många år som hästmänniska så är det som något som tar emot med att ligga och sova bort hela dagarna. Jag saknar det mer och mer vet du, hästarna alltså. Jag saknar verkligen allt med dem, även fast det är ett jävla slit många gånger, det vet jag. Jag vet också hur mycket vi var tvungna att offra för att kunna ha hästar som vi hade, men jag tycker fortfarande att det är värt det. Gnäggningarna när man öppnar stalldörren på morgonen för att morgonfodra, det fantastiska ljudet av hästar som tuggar på sitt hö, lukten av blötlagd betor, att få gå i lugn och ro och sopa stallgången medan de äter, lukten av sadeltvål och nyputsat läder, glada hästar som far iväg genom hagen i full fart, snälla hästar som kommer när man ropar in dem på kvällen (inte alltid...), lyckan av att få rida. Det enda stället i världen där jag känner mig helt tillfreds-på hästryggen. Jag längtar tillbaka... Jag hade världens bästa barndom och trots att jag vet att jag förstod att uppskatta det jag hade redan då, så svider det att det aldrig kommer tillbaka. Jag kan bara hoppas att jag har möjligheten att göra om det och skapa en lika underbar barndom åt mina barn. Det kan inte finnas något bättre för barn än att få växa upp på landet i den friska luften, med djur och natur som bästa kompisar utanför dörren. Jag tänkte på det häromdagen när jag var ute och gick i Nyckelviken, ett naturreservat borta i Nacka, och såg en ekorre och två rödryggade hackspettar, att det är livet. Det är där jag hör hemma, i naturen. Jag har länge varit rädd att jag blivit för urbaniserad, men jag tror inte det. Det kanske dröjer ett tag innan man vant sig, men nog kommer det alltid tillbaka. Jag kommer göra allt för att det ska bli verklighet, hoppas kunna hinna ta med mig pappa också, jag tror han behöver det lika mycket som jag. En liten gård där han kan puffa runt som han vill och pyssla lite, det vore nog min största dröm.
Nu är vi lediga i 3 dagar tillsammans--välbehövligt!!! Igår kväll åkte vi direkt från jobbet och gick på bio, galet stressigt projekt, men det blev bra! Vi behöver den här helgen, det har varit hårt ett tag. Idag ska bilskrället besiktigas för första gången, borde ju gå bra... Kommer du ihåg den första bilen jag hade, HUH? Den som jag var tvungen att besiktiga typ 5 gånger första året innan den gick igenom? Hahaha, den kostade mer att besiktiga än att köpa... =) Med den här borde det inte vara några problem.
Om 2 veckor åker vi till LONDON!!!! Helt gaaaalet vad jag längtar! Vår första resa tillsammans, allt är bokat och betalt. Vi flyger med SAS från Arlanda (skönt att slippa RyanAir!) och bor på ett jättefint (ser det ut som på bilderna...) hotell precis vid Hyde Park. Vi har köpt biljetter till Mama Mia på West-End (oh my God!!!), vi ska gå på museer och bara må bra, jag längtar verkligen! Sedan börjar det bli dags att planera vintersemestern... Ska ju försöka få med pappa igen, så det kan bli spännande...
Nähä, fixa lite scens och väcka Anders? Det kanske du kan göra förresten, du har ju hållit dig lugn ett tag nu... =)
Jag älskar dig och saknar dig i varje andetag jag tar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar