Kära Mormiz,
nu börjar saker lugna ned sig. Pappa har precis tagit sin hyrbil och puffat iväg mot Eskilstuna igen för att jobba och förhoppningsvis få igång sin jävla bil som la av dagen innan julafton... Typiskt! Usch, tycker det är jättejobbigt att ha honom ute på vägarna i julväder och trafik...
Han var och opererade sitt öga i början på veckan, så nu ska han väl se okej igen. Sedan var han på återkontroll för cancern och han sa att det var jättebra besked, de hittade inga spår av tumörerna. Men han måste fortsätta gå på återkontroller 1 ggn/år i 5 år. Naturligtvis hade han på sig sin Yoggi t-shirt och alla sköterskorna blev jätteförtjusta i vår vackre lille hund! Sedan visar ju pappa hemsidan för alla han träffar, han är så stolt över sin vovve och jag är så glad att jag köpte honom till pappa för 5,5 år sedan.
Julen har faktiskt gått över all förväntan! Har inte låtit mig tänka på allt som inte finns kvar, utan focusera på det och de som finns kvar. Men med Mexico-resan och några dagars jobb och total break-down från SJ's sida, så har det inte blivit några ordentliga förberedelser. Men det kanske bara var bra i år, så får jag börja om nästa år... Jag hade dock planerat att ha julgran, men eftersom jag kom hem mitt i natten den 23:e, så lade jag ned de planerna. Det får också vänta till nästa år...
Pappa kom ned på julaftons morgon och vi åt grötfrukost med vovvarnas flickvän Greta och hennes matte och husse på andra sidan gatan. För Yoggi var det lätt den bästa julaftonen EVER: Greta har 2 vaktlar (hönsfågel) på kontoret!!! Hundarna blev helt galna!!! Harry kunde dock inte sköta sig (ovanligt!!!) och fick därför inte titta på pippina, medan Yoggi stod still och tittade intensivt på dem... =) Han vill ha egna pippisar tror jag!
Sedan var det dax att köpa sista klapparna och slå in alltihop, vilket tog sin lilla tid...
Satt nog i alla fall en timme och jobbade på paketen, ändå var jag inte helt nöjd... Grabbarnas paket blev väldigt so-and-so, men jag tar igen det nästa år.
Sedan var det dax att bege sig till Söderköping och familjen och Kalle Anka, går inte att missa.
Vi var 14 personer, vilket är nytt för mig eftersom vi alltid var varit 4, 5 st och 2 hundar. Men det var mysigt och kändes jättebra, under omständigheterna.
Fick jättebra julklappar, böcker jag önskat mig, halsband, ett par underbara vita stövlar med fuskpäls, en dunjacka och kontanter av pappa.
Sedan var det kväll med godis och spel med mindre del av familjen, jätteroligt.
Men så är det ju du... Bröt ihop redan på morgonen och sedan flera gånger under dagen. Du som har stått mig närmast i alla år och så är du plötsligt inte här, vissa dagar kommer det fortfarande som en chock för mig. Vem ska jag vända mig till nu? Vem ska dela alla sorger och all glädje?
Höll på att köpa julklappar till dig också, men det är väl dumt att lägga pengar på? Funderar på att starta en ny tradition nästa höst: att göra ett broderi till jul varje år, inte nödvändigtvis med tomtar eller så, men ett fint broderi.
Har fått en slags halvtidstjänst på BT i 3 månader, känns bra att veta lite mer framöver, men jag kommer nog inte stanna där så länge...
Jag älskar dig´och saknar dig 365 dagar om året, men lite mer idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar