Kära Mormiz,
nu sitter vi här på årets sista dag. Det ser ut att bli den bästa nyårsaftonen på många år, efter det sämsta året i hela mitt liv! Vi är på landet mitt ute i ödeskogen, det är minst en halvmeter snö och kolsvart och knäpptyst i skogen omkring oss. Snälle bonden hade plogat upp till trappen, men på trappen var det ca 70 cm snö som vi (läs: jag) fick gräva oss igenom för att komma fram till dörren... Väl inne fick vi tag på lite lyse och drog igång världens brasa, det var ju ingen tropisk värme inne direkt... Sedan var det bara ut och skotta fram vedboden, knähög snö och ca 100 meter långt, Fredrik tände facklor som stod och lyste upp mitt arbete, det var jättemysigt! Tyvärr hade mössen invaderat hela huset och det var ganska äckligt...
Efter allt arbete var det middagsdags: varsin halv hummer och så toast med skagenröra, efter det en bit nötkött med bearnaisesås och ungsstekt potatis, samt lite vitlöksbröd. Jag tog några krusbärscider och Fredrik drack öl. Vi har kollat på BECK och sitter nu och väntar på Tennyson's "Nyårsklockan" med Jan Malmsjö från Skansen. Jag saknar Jarl Kulle!
Som sagt, ser nu tillbaka på det sämsta året i mitt liv. För exakt ett år sedan fick vi veta att pappa lider av cancer i tjocktarmen och du låg sjuk efter din stroke.
Pappa opererades i februari och jag hoppades fortfarande att du skulle bli bättre. Vi var hos dig förstas helgen i februari, för att fira mammas födelsedag. Vi hade med oss din favorittårta och du var på så bra humör den dagen. Det var sista gången jag såg dig, älskade Mormiz. Sedan blev du sämre och jag orkade inte och sedan var det för sent.
Mitt i all denna röra så bestämde sig mamma för att lämna min älskade pappa, efter 30 år tillsammans. Han var fullständigt knäckt och så även jag... Inga svar på våra frågor, bara anklagelser om att det var vi som var det stora problemet.Det är det säkert - i hennes verklighet. Men den är långt ifrån sann.
Min värld rämnade och det kom fram sådana otäcka hemligheter som jag inte ens i min vildaste fantasi kunnat komma på. Idag har jag valt att minnas min barndom som den bästa tänkbara, för det var det jag trodde att den var då och det gör ingen skillnad för pappa att jag hatar henne för det hon gjorde då. Så jag hade den bästa barndomen man någonsin kan önska sig.
Så blev du sämre och mamma envisades med att släpa med sin nya pojkvän överallt, vilket gjorde att jag inte klarade av att åka upp och ta farväl av dig.
På långfredagen var det dags för dig att lämna oss och sedan dess har jag gråtit nästan varje dag.
I augusti fick jag veta att jag inte skulle få behålla mitt drömjobb och det var det sista jag behövde detta året... Men vissa saker styr man inte över.
Året avslutades i alla fall med två underbara veckor i Mexico och en underbar jul och helger.
GOTT NYTT ÅR MORMIZ!!!
Nu har klockan slagit och Jan Malmsjö var lika yr i mössan som vanligt... Det var inte bra, men en tradition likväl.
Nu hoppas vi att 2011 för en massa bra saker med sig och förskonar oss från sådana tradgedier som dominerat 2010.
Du finns alltid med mig, i varje andetag, i allt jag gör.
Jag älskar dig och saknar dig monumentalt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar