Kära Mormiz,
förlåt att jag inte hört av mig, det är helrörigt just nu. Pendlar ju fortfarande mellan Norrköping och Stockholm och denna helg kan jag inte ens åka hem, vi har kurs på Hundens Hus i 3 dagar. Det är så himla roligt och lärorikt, nu har vi rasspecial och lär oss massor om olika typer av hundar inför de kurser vi själva ska hålla... Jag har inte kommit så långt med det kan jag ju säga... Skärpning helt enkelt!
Förra helgen var jag dock hemma och njöt av fulla dagar och kvällar med vänner. Nu är det alldeles för kort tid för att hinna med allt man vill och älskade Sandra blev sjuk, så vår helfredag försvann. Hann även med att träna 2 ggr och tappa bort Harry i skogen, sabla hund! Men han var egentligen duktig, han satt ju vid bilen och väntade... Svårt bara att bli glad när han varit borta i 1,5 timme...
På lördagen var vi på en underbar middag hos Fredriks syster och hennes sambo, vi var 4 par som åt och drack och spelade spel. Det är lite roligt det där med alkohol... Jag har ju aldrig varit så vass på det, känner mig oftast bara trött och tycker inte heller att det är mycket som smakar bra och ser därför ingen anledning att dricka det. Men det är ju roligt, eftersom det var så liberalt hemma hos oss. Jag kommer speciellt att tänka på en vinter och vi var hemma i ditt underbara kök för att dricka glögg. Du gjorde alltid en speciell lingonsaft som du värmde till mig och så även denna gång. Men jag tyckte den smakade konstigt och talade om det, varpå du replikerade att jag bara var fånig och skulle dricka. Tog lite till och klagade igen på att det både smakade och luktade konstigt. Då tog mamma glaset och smakade och visste väl inte om hon skulle skratta eller gråta. Hon sa i alla fall till dig att det garanterat inte var lingonsaft, varpå du gick till skafferiet och tittade på flaskan som du hällt ur... "Ojdå, det var visst vargtass..." Hahaha, himla bra att ge ett barn vargtass, men det var ju helt oskyldigt och ett kärt minne och många gånger återberättat.
Eller din hembränningsapparatur... Det var väl säkert typ rödvin du gjorde och i början så hade du den på badrummet hemma, men sedan flyttades den... En dag kom en stor grävmaskin för att ta bort gödselstacken bakom stallet och då kom du sättandes över stallplanen i en väldigt fart! För nog jäser vinet bättre i värmen av en gödselstack... =) Underbara människa!
Jag är så tacksam över att få ha dig i mitt liv, men vi har så mycket kvar att göra och det är så mycket mer vi behöver prata om. Jag är inte redo att ta farväl, inte än på många år. Mina barn vill träffa dig när jag väl får dem, du ska ju vara där för att se mina drömmar förverkligas och jag skulle ju flytta upp och bo med dig Mormiz. Varför kunde du inte vänta? Var du redo? Saknar du mig inte, inte ens lite?
Förra helgen började vi sätta ihop din fåtölj, det enda jag har från ditt hus och mitt enda fysiska minne av dig. Vad jag skrattade, och grät. Det var som om du hade förtrollat den, för hur vi än gjorde så gick det inte att få ihop den! Så typiskt dig!
Jag har fortfarande bilden av dig ett nyår för några år sedan, när vi var i Norge hos mamma. Du satt och skar apelsin till ris á la Malta och pappa gick förbi. Med ett brett leende lyckades du smyga ned apelsinskivor i hans bakfickor... Älskade människa, kom tillbaka!!!
Jag måste tyvärr sluta, jag orkar inte minnas mer just nu, det hugger i hjärtat och tårarna bara rinner... Jag får tryck över hjärtat och svårt att andas. Kan någon berätta varöfr det blev så här?
Jag saknar dig bortom allt förstånd och älskar dig så jag går sönder inuti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar