måndag 7 februari 2011

Måndagen Den 7:e Februari

Kära Mormiz,

vilken helg! Vi har haft raskunskap på Hundens Hus i 3 heldagar, hjärnan har varit helt mos när vi har kommit hem... Sedan har jag & Harry gått till och från Slussen varje dag, det har ju varit lite tråkigt för honom att bara ligga still i lektionssalen. Men han har skött sig jättebra! Han är en helt annan hund när inte Yoggi är med, jag tycker det är jättekonstigt. Igår lekte han lite med sin kompis Oliver, som är en korsning am.staff/pitbull. Harry låg och försökte sova i en korgstol, men Oliver klev upp med framdelen i stolen och ville leka-de var så söta! Jag undrar hur det kommer sig att mamma och jag älskara djur, för inte kommer det från dig i alla fall!!! =) Minns inte hur många gånger jag ringde och sa att Timmy var sjuk och fick höra: "Ja, du vet att det bästa för honom är att du tar honom till veterinären och avlivar honom!" "Men Mormiz, han är bara förkyld..." "Ja, men han kanske lider..." Hahaha, så sa du alltid! Fast jag tror att du tyckte ganska mycket om mina hundar ändå... De älskade dig i alla fall, rain or shine.

Idag har jag och Harry varit utr vid Drottningholm, de har 2 hundöar där man får har hundarna lösa och det är skönt att slappna av och inte vara rädd att Harry sticker! Trodde jag ja... Det var ju is runt öarna och den kan man ju springa över om man heter Harry... Så jag hade ett fasligt jobb att hålla honom på land... =) Hade gärna hälsat Kungen från dig, men vi slapp se honom...

Snön börjar försvinna mer och mer nu, det har varit en riktig vinter igen. Sådan som vi hade när jag var liten. Kommer du ihåg när vi skulle åka långskidor i kohagen du och jag? Vi hade åkt runt alltihop och skulle åka ned för sista backen, du gav dig iväg först. Körde värsta störtloppsåket ned och ramlade i en hög längst ned och blev liggande! Jag blev jätterädd och åkte så fort jag kunde ned, vettskrämd över vad jag skulle hitta och hur vi skulle få hjälp! Det var ju innan mobiltelefonen... När jag kom närmare såg jag att hela din kropp skakade... av skratt!!! Du låg och asgarvade och hade inte gjort dig det minsta illa! Men du skrämde mig verkligen!

Jag saknar dig något fruktansvärt och älskar dig evinnerligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar