Onsdagen Den 4:e Augusti

Kära Mormiz,

hela dagen har jag väntat, men du har inte ringt...

Jobbade över i natt och var inte i säng förrän 03:45... Sov några timmar, hade ställt klockan på 09:00 för jag skulle på arbetsintervju 10:00. 08:54 ringer det på dörren och jag vaknade med hjärtat i halsgropen! Eftersom jag inte känner någon där så var den enda tänkbara pappa, men han glömmer aldrig nycklarna och nog fan ringer han i så fall... Men det fortsatte att ringa på, smög med andan i halsen fram och tittade ut genom dörrhålet, men såg bara en kille i keps stå till vänster. Tänkte: hur fasen ska jag komma förbi honom när jag ska ned till bilen? Satte mig på sängen igen, med täcket runt mig, smått förvirrad... Det fortsatte att ringa på i säkert 10 minuter... Sedan kom ett sms: "Du måste nog öppna dörren snart" från Fredrik. Tänkte först att han skickat bud, men förvirrad som jag var skrev jag: "Va?" och fick till svar: "Jag står utanför men du släpper ju inte in mig" Helt galet!!! Sprang och öppnade dörren, trodde knappt mina ögon, blev så tagen och glad så jag började tjuta... Ovanligt... Vilken underbar sambo jag har! Han hade åkte ända från Norrpan bara för att överraska mig!!! Den bästa presenten någonsin! Med sig hade han oxå tv-spelet som jag önskat mig: LEGO Harry Potter 1-4!!! <3 Jag älskar min Fegis!

Så vi kom iväg till intervjun lite sent, men det gjorde inget, jag var så glad ändå. Han väntade i bilen medan jag satt på intervju, två toppentrevliga killar och det tog inte så lång stund innan den ena av dem sa: "Ja, vi behöver inte sitta här och prata mer, du får jobbet." Så nu har jag fått ett välbetalt extrajobb!!! Det behövs inför Mexicoresan samt Australien nästa år och så ska jag köpa en ny bil!!! Hatar min dumma bil som bara går sönder hela tiden och drar massa bränsle!!! =( Så det blir en Kia C'eed Sporty Wagon så fort husbilen är såld! =) Hundarna samt framtida barn ska åka ståndsmässigt! =)

Efter intervjun åkte vi hem och hämtade pappa (han ringde 03:30 i natt och var orolig över var jag var eftersom jag skulle kommit hem 01:45!!! Söt!!!) och sedan åkte vi till Subway och åt lunch, den här gången var det dock någon som slarvat med upptiningen av brödet, så det var inte så gott...
Sedan åkte vi och parkerade i Gamla Stan och gick till Livrustkammaren. Fick veta att pappa gått vakt på slottet, det var ganska otippat! =) Vi vet ju alla vad han tycker om kungafamiljen...
Det var intressant att titta i alla fall och efter det åkte vi ut till Frescati och gick på Naturhistoriska Riksmuséet. Jag tröttnar aldrig på det!!! Trots att det inte tillkommer några nya skelett eller djur så tycker jag det är helt fantastiskt. Men byggnaden i London är vackrare...

Efter det var det dax för en tur till Biltema eftersom bromsbackarna på bilhelvetet hade pajat och jag ville inte köra de 16 milen hem utan... Underbara, snälla pappa bytte och fixade med bilen så vi kunde köra hemåt.

Jag såg tillbaka på en underbar dag och en dag som gått mycket bättre än jag trott när jag på hemvägen fick ett sms från okänt nummer: "GRATTIS på födelsedagen! Mamma å xxxx" Jag tappade luften och blev illamående. Förstår de inte alls hur dåligt jag mår över hela den här situationen? Har de ingen respekt för andra människor alls? Så dåligt som jag mådde efter att ha pratat med henne igår så förstår jag inte hur hon kunde tro att det skulle passa sig att skicka ett från dem gemensamt idag!!! Det är sådana här saker som får mig att tvivla på att vi någonsin kommer att lösa det här! För jag måste få lugn och ro i min sorg, över dig, över ett liv som aldrig kommer igen, över en familj som aldrig var det jag trodde att den var, över en barndom som sakta kommer fram i ljuset, över sanningar som gör mer ont är allt annat. Om de inte kan förstå och respektera det så kommer jag bara att gå sönder gång på gång och det orkar jag faktiskt inte. Är det bara jag eller är det helt vansinnigt?
Jag googlade på numret och det var registrerat på honom, jag vill inte att han har mitt nummer i sin jävla telefon!!! Jag blir så arg!!!

Så en dag som kunde ha slutat på ett bra sätt, slutade i arga, frustrerade tårar på en motorväg utan någon att hålla i handen. Säg att du var där. Säg att du ser min sorg och förstår den. Säg att du älskar mig även när jag är så svag...

Jag älskar och saknar dig mer för varje dag!