Tisdagen Den 3:e Augusti

Kära Mormiz,

är kvar på jobbet, vi ska jobba över idag... Går vanligtvis till 01:00, men det kommer att bli ännu senare detta pass... Och jag ska på intervju för ett extrajobb imorgon bitti 10:00... Zzz, men jag är ju ledig ända till tisdag nästa vecka.

Imorgon kommer den dag som jag bävat för ett tag nu, en dag som kommer att kännas helt fel och påminna mig mer än någonsin att du inte är här. För så länge jag kan minnas så har det alltid kommit ett telefonsamtal på min födelsedag, även om vi skulle ses senare på dagen. Jag skulle verkligen göra vad som helst för att få höra din röst igen!
Jag minns en födelsedag, tror jag skulle fylla 13 eller 14, då ringde du in till lokalradion med en hälsning och jag kommer så väl ihåg vad radioprataren sa: "Mormor hälsar och grattar och hon är ute och simmar, för hon sa at thon dyker upp till kvällen!" Haha, typiskt dig.

kommer du ihåg när jag var ihop med Lasse? Jag tror det var i början av vårat förhållande och jag var 16 och han 18. Så var jag hemma hos dig en dag och han ringde, du såg att det var 0152- listade ut att det var han och svarade: "Det är Brandkåren, var vänlig stå på huvudet och blås i luren!" Lasse svarade inte och du upprepade samma fras... Jag hörde dig och sa att jag skulle ta samtalet i vardagsrummet. Lasse var helt förskräckt och sa: "Vad var det för tant?!?" Då hör man som från ingenstans på linjen: "Jag hörde det där!" Du hade inte lagt på i köket... =)
Älskade, älskade Mormiz, kom tillbaka med glädjen till mitt liv. Här finns inga skratt, inga minnen, ingenting av värde kvar utan dig.

Pratade med mamma idag. Det var fruktansvärt jobbigt, jag grät i säkert en timme efteråt... Mina kollegor vet ju som tur var allt som har hänt, så de bara kramar om mig och låter mig vara ledsen, de vet att det inte finns något de kan säga eller göra... Anledningen att jag ringde upp henne var att jag upptäckte att ditt hus inte längre fanns ute på annons och jag ville veta vilka som köpt det. Men tydligen hade de bara bytt mäklare för den förra var så dålig. Jag hade hjärtklappning och hyperventilerade när jag ringde, som tur var svarade hon inte. Jag har aldrig mått så här dåligt och självklart så vill jag inget hellre än att allt ska vara bra, men jag kan ju inte lita på vare sig mig själv eller någon annan i den här frågan och mina sår är nu så djupa att jag inte tror att de någonsin läker.
Sedan ringde hon upp när jag satt på jobbet och vi skulle precis iväg på uppdrag så jag hade inte tänkt svara. Men så gjorde jag det ändå och det var dumt av mig, måste hålla detta borta från arbetet, jag ligger redan illa till p.g.a. all frånvaro och att jag mår så psykiskt dåligt.

Imorgon... Pappa och jag ska i alla fall på muséeum, vet int eom det blir Naturhistoriska Riksmuséet eller Livrustkammaren, jag vill gärna se båda! Pappa vill bara se mig glad igen, så han går med på nästan vad som helst. Jag tycker så fruktansvärt synd om honom! Nästa vecka får han i alla fall träffa sin älskade Yoggi igen!

Älskar dig och saknar dig så mycket!