Fredagen Den 24:e September

Kära Mormiz,

här sitter jag i ett regnigt Borås, ovanligt? =)

Började dagen med att äta lunch med S & T på stan, mycket trevligt och jag fick ösa ur mig all ilska och frustration som ligger och pyr inom mig. Känns som om att ajg kommer att explodera en av dessa dagar...
Fick i alla fall den brillianta idéen att fråga S om Göteborg i januari och kom då även på att hon kan visa en av hundarna! Så det ser ut som att Yoggi gör come-back i utställningsringen i januari!!! =) Min älskling!!!

Sedan var det full rulle med att hitta papprena till husbilen för att kunna ställa på den och åka nedåt. Blev ganska mycket packning, något som blivit mitt signum... =) Man vet aldrig vad man kan komma att behöva! Skyller på att hundarna behövde ha med sig massa mat och leksaker... =)
Det tog rätt lång tid ned och jag var inbjuden på middag hos en av mina gamla elever, men det blev inget med det för det tog för lång tid... Men imorgon är vi ett stort gäng som ska ut och äta, ska bli jättekul! Hoppas bara att någon kör mig, för jag har ingen lust att brumma runt i det här monstret inne i stan.

Det är lustigt med Borås, jag var aldrig jätteförtjust i stan under de 7 år jag bodde här, men nu känns det som att komma hem... Så många människor som jag saknar och så många minnen som jag vill spela upp igen. Minnen har blivit ännu viktigare för mig sedan du lämnade mig, kanske för att de är allt jag har kvar, små pusselbitar av ett liv jag önskar jag hade kvar... Nu blir det aldrig mer som det ska och jag har fortfarande inte hittat ett sätt att hantera det, känner mig mer vilsen än någonsin. Det enda jag vill är att ha dig här igen, jag skulle offra vad som helst. Jag hoppas verkligen att du vet hur mycket jag älskar dig och alltid har gjort. Jag är som sagt glad att jag lärde mig att säga det till dig innan du försvann.

Jag älskar dig över allt annat och saknar dig så fruktansvärt mycket!