Kära Mormiz,
förlåt min bortavaro, men mitt liv är inte längre vad det varit. Jag har varit väldigt arg på dig, för herregud vad jag behöver dig just nu!!! Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att allt skulle gå så illa när jag för ett år ssedan tackade jag till mitt drömjobb. Det år som har passerat sedan dess har varit det absolut värsta året någonsin.
Den 18:e augusti skulle jag och min högsta chef träffas för utvecklingssamtal, hon hade en man med sig från personalavdelningen, men jag tänkte inte så mycket på det, för jag hade precis sökt en ny tjänst och tänkte att det var för den han kom. Vi satte oss ned och hon gick rakt på sak och berättade att jag inte skulle få ta examen med mina klasskamrater och att de inte tyckte att jag hade gjort ett bra jobb hittills... Hela min sköra värld rasade samman på en gång. Hur mycket måste en människa gå igenom på så kort tid? De har dessutom vetat om allting och tyckte ändå inte att jag var värd en chans... Så här i efterhand så kanske jag ska vara glad, för att jobba under personer med sådan total avsaknad av empati hade nog inte passat så bra... Jag förstår att man måste klara av sin uppgift på ett bra sätt, men jag hade precis börjat komma tillbaka till livet och risken för att jag skulle ha ett likadant år igen är ju ganska liten... Så jag fick "erbjudandet" att säga upp mig själv och det gjorde jag dagen efter. Så idag slutar jag officiellt och har haft lön en månad.
Vilken tur för mig att jag redan hade fixat ett extrajobb på larmcentralen! =D Jag har jobbat där i två veckor nu och det är väl kul, men det är ju inte vad jag hade planerat med mitt liv... Jag hade verkligen allt utstakat med jobb, familj och resten och så bara: poff! Borta... Jag har mått fruktansvärt dåligt och känner mig fortfarande vilsen. Jag har dagar när jag bara går omlring som i dvala och gråter för minsta lilla. Tror kanske jag fyllt min kvot av dåliga saker som man klarar av att hantera.
Allt det här har jag velat rådfråga dig om, men du svarar ju aldrig när jag ringer...
Det händer bra saker också: pappa har avslutat sin cellgiftsbehandling och är friskförklarad!!! Jag håller mitt hopp till att det inte kommer tillbaka och att jag får behålla min älskade pappa i många år till. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom! Han har varit fantastisk den här tiden och hjälpt till med allt jag bett om. Ibland glömmer han bort sig och börjar hacka på småsaker, men då spänner jag bara ögonen i honom och säger: "Pappa, det är inte läga just nu..." och så blir han snäll igen... =)
Jag har börjat rida igen!!! Eller, jag red i fredags första gången på 2,5 år!!! Helt sjukt roligt!!! Benen fungerar fortfarande inte som de ska... =D Jag fick ju privatlektioner på Nacka Ridhus av pappa i julklapp och började först nu. Köpte helt ny outfit på Hööks i tisdags: helskodda ridbyxor, svarta shortchaps och svarta jodphurs. Bara känslan av att ta på sig ett par helskodda ridbyxor var MAGISK!!! Det var som att komma hem! Fast jag har gått upp typ 20 kilo sedan jag senast satt upp. Jag jobbade till 23:00 i trsdags, men var ändå klarvaken 06:00 på fredagsmorgon! Precis som när jag var liten och väntade in julafton och visste att det låg paket och en tidning under den lilla granen i mitt rum!
Åkte ut till Velamsund och hälsade på Ida, min instruktör. Hon bestämde att jag skulle få ta hennes privata häst: Filippa. Jättemysig, trots att hon är ett sto. =D Det kändes att det var år sedan kan jag säga, tog lååång tid att hitta tillbaka. Men känslan var enorm!!!
Så jag bokade en ny tid på torsdag morgon, hoppas kunna genomföra trots att jag jobbar natt och slutar 06:00 på morgonen...
Förra helgen dömde jag DM i hoppning på Skogslotten, det var roligt! Fick också igång en diskussion med förbundet om att gå klart A-domarkursen som jag påbörjade förra våren. Hoppas på att bli auktoriserad inom ett år nu.
På söndagen fick jag ett samtal från en borderterrier-uppfödare som ville avla på Harry!!! Helt sjukt, jag blev så glad!!! Det har ju varit min dröm hela tiden och det vore så kul att få en valp efter honom eller Yoggi. Men efter noggrannt övervägande så tackade jag nej. Jag vill vänta tills han är meriterad, så jag vet att han är lämplig exteriört. Iofs så talar väl 7 raka CK sitt klara språk... Om 3 veckor åker han till Sthlm med Malin & Niklas & Greta, våra underbara grannar som vi träffade idag för playdate. Harry ÄLSKAR Greta!!! Fadt hon är bara 13 månader, så han får vänta med riktiga dater till lite senare. CG ska visa honom och vi hoppas på ett första cert. Synd at tinte få visa fram honom till det själv, men det verkar vara en omöjlighet... =(
Själv ska jag på 3:e instruktörshelgen och vi har valp-blocket så vi behöver inte ha med egen hund.
Det var valdag idag, mitt 3:e riksdagsval. Glädjen över Alliansens seger blev dock inte långvarig, då SD kom på vågmästarplats och deras politik är inte vad vi önskar i svensk riksdag.
Jag läser rapporter om att unga är dåliga på att rösta och ofta väljer att stanna hemma. Jag tycker det är fruktansvärt! Det är ingen rättighet att rösta, det är en skyldighet! Jag är glad och tacksam över att jag alltid tilläts vara med och pröva mina åsikter bland er vuxna när jag var yngre. Jag var alltid delaktig och lärde mig oerhört mycket!
Så, nu har jag väl fått med det mesta och lovar att skärpa mig.
Jag älskar dig och saknar dig ofantligt mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar