Kära Mormiz,
sitter återigen i min soffa hemma i Norrpan och har haft en lååång dag. Vi var ett gäng som var ute och åt på Thai Silk igår och det var sjukt trevligt! Nivån var toklåg, men det var mest för att vi var trötta efter 11 timmars tävling... =) Sedan sov jag dåligt för madrassen i sovalkoven är stenhård och det var iskallt i natt... Tur att man har två hundar som kan värma en!
Det var mycket färre starter idag, trist... Men efter första klassen, eller andra, så stod jag och pratade med överdomaren och så var det en man som helt klart ville tala med någon av oss, för han stod och väntade väldigt tydligt... Så när vi hade pratat färdigt så presenterade han sig, frågad eom det var jag som var speaker och tackade för att jag hade gjort reklam för ett event som han tydligen var ansvarig för... Och så säger han:
-Skulle du vara intresserad av att spela in radioreklam åt mig?
JIPPIE!!! Det har ju alltid varit min dröm!!! Helt sjukt! Jag kan inte fatta att det kanske äntligen händer! Önskar så att du var här för att dela min glädje, du vet att du hade varit den första jag ringde, som alltid. Det är så tomt utan dig! Saknaden har inte blivit ett dugg mindre, trots att det nu gått 5 månader sedan du lämande mig... Sorgen är fortfarande ett blödande sår som ibland tar luften ur mig fullkomligt, det mest värdefulla i mitt liv finns inte längre... Hur ska jag kunna acceptera det? Vad finns det för anledning till att gå vidare? Varför lämnade du mig?
Jag älskar dig och saknar dig så mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar