Kära Mormiz,
nu har vintern kommit till vårat vackra land igen. Tro mig, jag älskar vintern och all snö, men jag älskar de som sköter snöröjningen lite mindre! Jag förstår inte att det ska vara så satans svårt! Det komemr ju snö varje år i det här landet och man hoppades ju att de skulle ha lärt sig NÅGONTING efter förra årets kaos, men det verkar inte så kan jag säga. Gav mig ut i ovädret i morse för att ta min vanliga joggingrunda och jg köper att de inte har plogat spåret, men trottoarerna!!! Tänker på alla stackars pensionärer och de som inte har så lätt att ta sig fram! Jag blir ju mest förbannad och det lider jag ju inte av så länge, men tänk att kanske inte kunna ta sig ut på flera dagar!!! Usch, jag bävar verkligen inför ålderdom... Just nu har jag så mycket jag vill at tjag ibland drabbas av panik och tänker på hur hemskt det senaste året har varit och att det kanske ska fortsätta i samma anda... Då tappar jag all tro på mig själv och mina framtidsplaner och tänker att det inte är någon idé att hoppas alls... Det känns sorgligt...
Ser i alla fall fram emot 2 veckor i underbara Playa Del Carmen, Mexico. Så skönt att pappa ska med, han jobbar fan 7 dagar i veckan nu och behöver få vara ledig. Sedan får vi se hur vi ska göra med jul och nyår, vårat första år helt själva... Känns som att det här får bli ett mellanår för att ladda om och göra en nystart, för att bygga en egen tradition. Så tragiskt, men sant. Jag hoppas bara att det inte slutar med att jag blir en sådan person som flyr landet varje år och åker på solssemester över julafton, för att slippa ta tag i ett firande som för mig alltid har varit höjdpunkten på året!
Mina bästa minnen var den otroliga förväntan som julen förde med sig, genom alla förberedelser, hur små och obetydliga de än var: julkalender, ljusstöpning, bak, göra korv, sätta upp granris i stallet som hästarna slet ned vid första bästa tillfälle, köpa julklappar, komma på rim, göra knäck, äta årets första skinksmörgås med stark senap... På julaftons morgon vaknade jag i gryningen, utanför rummet under min egna gran låg det alltid en ny serietidning eller en pysselbok, för att hålla mig sysselsatt under dagen.
Jag studsade ned för trapporna och kollade på Jullovsmorgon i pyjamas och kastade längtande blickar till högen med julklappar under den stora granen i matsalen. Efter barnprogrammen var det frukost: risgrynsgröt med socker och kanel, sedan bort till stallet och hästarna för en riktigt lång ridtur i skogen i den underbara snön som hängde tjock över grenarna. Väl hemma igen var det dags för The Tales of Beatrix Potter som var en balett där alla var utklädda till djur! Jag älskade den och såg den varje år!!! Tror inte den går längre...
Åh, vilken underbar tid, innan man var tvungen att bli vuxen och förstå hur ond världen kan vara och man slapp göra en massa livsavgörande val... Längtar så tillbaka dit!
Älskar dig och saknar dig så hjärtat brister!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar