Kära Mormiz,
hade planerat en lugn och skön dag idag, skulle åka och fiska med pappa och kväll skulle vi gå på speedway.
Men han ringde mig på förmiddagen och sa att de hade ringt från sjukhuset och att han ska läggas in nu 13:30... Jag ringde och flyttade på hundarnas vaccinationstid och sedan bröt jag ihop en liten stund på soffan. Jobbigt att gå igenom det här när Anders är på jobbet och han svarade dessutom inte i telefonen... Men jag måste bryta ihop lite när jag är hemma, för sedan måste jag vara lugn när jag sitter med pappa på sjukhuset och igår var det inte lätt, jag kände hur tårarna brände i ögonen och halsen snörde ihop sig... Det värsta är ju att jag inte vet, inte förstår vad det handlar om, önskar så innerligt att jag kände någon som jobbar som läkare eller i alla fall pluggar till det, någon som jag har förtroende för. För SÖS är stort och mest som en fabrik, där ingen har tid, ork eller lust att svara på en upprörd anhörigs frågor, vilket jag tycker är hemskt. För den anhöriga ska sedan kunna bearbeta och leva med lite halvdan information och försöka vara ett stöd för den som är sjuk, samtidigt som man själv har en massa känslor kring det hela att hantera...
Så nu börjar det igen... Svårt att inte dra paralleller med 2010... Svårt att bli av med det kalla, våta i magen...
Jag älskar dig och saknar dig mitt i det liv som blev mitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar