Tisdagen Den 5:e Juni

Kära Mormiz,

livet går sannerligen upp och ned och den här helgen och veckan är ett bevis om något.

Vi åkte ned till Norrköping i fredags och mös med bästa familjen, drack te och spelade Alfapet--underbart!
På lördagen var det tidig uppstigning och stackars Ulla fick en mindre bekväm start på sin semester, det skulle vara fullt stöd på plats tydligen! =) Sedan åkte vi iväg till Himmelstalund och Terrierklubbens utställning--där Harry först vann öppen klass med CK och sedan kom 2:a i Bästa Hane med CERTIFIKAT!!! Vårt första och en efterlängtad blågul rosett som jag inte kan sluta titta på, löjligt stolt! Nu är det "bara" två kvar och sedan är han i så fall Svensk Utställningschampion!!!
Vi träffade Thomas, Birgitta & Kela för lunch på PAUS och sedan följde Yoggan med Thomas & Birgitta hem för en övernattning och pyjamasparty! Riktig lyx för en liten vovve som saknar sin farmor och farfar så mycket. Smarry hade det inte ett dugg sämre, egen tid med alla oss andra i paradiset Skelna skall inte förringas! Pappa skulle ha kommit ned, men hans ben ville inte samarbeta.
Det är alltid lika jobbigt att åka därifrån på söndagskvällen, jag drar ut på packningen till sista sekund. Jag älskar verkligen att vara där...

Sedan har det bara varit en jobbig väntan på dagens sjukhusbesök. Vi var inbokade hos hematologen 09:00 och fick träffa en jättetrevlig kvinna som var överläkare på hematologen och hon berättade att det var lymfcancer. Det blev inte lika hysteriskt som sist, för jag har ju haft gott om tid att tänka på det och det är liksom lika jävligt varje dag. För det är så sjukt orättvist! Pappa har redan gått igenom det här en gång, varför ska han behöva göra det igen? Jag orkar inte ens gå igenom alltihop igen, har pratat om det hela dagen känns det som.
Vi ska på första cellgiftsbehandlingen nästa fredag och sedan är det vår verklighet och det enda viktiga i 5 månader framöver. Det kommer bli ett helvete. Det är det enda jag kan säga just nu.

Jag älskar dig och saknar dig så mycket!!!