Kära Mormiz,
man tycker ju att olyckan kanske kan ta slut för vår del någon gång, men så verkar inte vara fallet...
Idag på eftermiddagen skulle jag & Anders gå bort till affären för att köpa lite grejer till kvällens middag, vår ytterdörr är lite knasig - så Anders fick ta i lite andra gången och så är den ibland. När vi kom ut ur porten så hörde vi någon skrika från balkongen ovanför oss och vände oss mot oljudet. Då stod mannen som bor i lägenheten (antagligen...) och skrek att vi skulle göra något åt "vår jävla dörrjävel". Både jag & Anders försökte bara få honom att lugna ned sig och jag fräste åt honom att lägga av efter att Anders sagt att vi skulle ordna den. Mannen blev då mycket hotfull och skrek ännu mer. Jag skulle "passa mig jävligt noga för jag visste inte vem jag hade att göra med och var det några mer problem med dörren så skulle han komma och spränga skiten". Efter det blev jag både rädd och orolig, han verkade påverkad av något och mycket oberäknelig, så vi gick bara. När vi kom runt hörnet så började det gå upp för mig vad som just hade hänt och jag tog med skakande händer upp mobilen och slog 114 14. efter ca 5-6 minuter kom jag fram till en operatör som frågade vad ärendet gällde och eftersom jag ändå har läst en del juridik så sa jag som det var: jag ville anmäla ett olaga hot. Sedan berättade jag lite kort vad som hänt och vad mannen hade sagt, varpå hennes första fråga var:
-Ja, men hur stängde ni dörren då?
Ehhh - hur relevant är det??? När någon blivit hotad till livet på det viset så kanske det inte spelar så stor roll vad som hände med dörren... Dessutom ska han knappast uttala sig, han har haft fest och dunkat i golvet fler gånger än jag kan minnas och jag blev dessutom varnad för honom av tjejen som bodde här innan...
Jag sa precis som det var att jag inte visste om jag skulle våga gå tillbaka och att jag inte överhuvudtaget vågade lämna hundarna ensamma i lägenheten något mer - vem vet vad en sådan sinnesförvirrad, arg människa tar sig till?... Jag tänker då inte ta reda på det... Då frågade hon om någon kunde bo hos mig och jag sa att jag hade sambo och då undrade hon om Anders också skulle stå med på anmälan och ja, det gick såklart bra. Då fick hon prata med honom istället och när de lade på långt senare så sa A att hon rubricerat det som "ofredande"... Mycket märkligt och inte alls som det skulle vara, men jag var alldeles för skärrad för att fundera mer på det. Jag ville inte gå hem igen, så vi handlade och sedan diskuterade vi en lång stund på hur vi skulle göra med pappa. Det känns inte som att han ska behöva ta det här med just nu, men samtidigt så vore det jobbigt OM något hände och han inte hade en aning. Så vi gick upp till honom och berättade vad som hade hänt och det syntes på hela honom att det var en grej för mycket just nu, precis som jag känner. Vi har så fullt upp med skit i vårat liv just nu, det här behövde vi INTE. Jag vet att man inte ska önska olycka på andra, men det borde väl finnas någon måtta på hur mycket en och samma familj ska behöva gå igenom?...
Sedan åkte vi i alla fall iväg och åt middag, pappa ville inte följa med och jag ville inte åka hem. Men det var vi ju tvungna att göra så småningom och jag kan bara säga att jag är glad att vi köpt fårskinn till hundarnas burar, för de kommer inte vara ensamma i lägenheten en enda sekund tills det här är utrett.
När vi kom hem var det lugnt, nyss hade han brottningsmatch så det bågnade i taket här... Mycket otäck människa, känns inte alls bra.
Vi ringde polisen igen när vi kom hem, för vi skulle komplettera med namnuppgifter på grannen och den tjejen jag fick prata med då informerade om att den tidigare operatören inte alls skrivit med vad mannen hade sagt och mycket riktigt stämplat det som "ofredande". Men den här tjejen tog det på mer allvar och skrev ned ordagrant hotet och ändrade rubriceringen till "olaga hot", så det kändes som en liten, liten upprättelse i alla fall. Det kommer inte bli något av det, det vet jag med, men man måste gör det man kan från sin sida i alla fall. Hur lite jag än tyvärr tror på svensk polis och ordningsmakt idag. Sedan ska jag ringa vår hyresvärd direkt de öppnar på måndag morgon, passa på att fråga om något nytt, vi letar ju ändå efter en 2:a.
Stackars pappa är orolig, han ringde förut och frågade om vi var okej. Det skär i hjärtat att han ska behöva hantera mer skit mitt i allt annat, han behöver fokusera på att bli bra.
Kan du komma tillbaka och återställa kaoset i det här som kallas mitt liv? Jag vet inte hur mycket mer jag orkar...
Jag älskar dig, saknar dig och behöver dig här hos mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar