Kära Mormiz,
sitter och kollar på tv med pappa efter en helt vanlig dag på jobbet... Har nog fått nytt schema 3 eller 4 gånger denna vecka... Idag fick jag två olika... men nu kanske de har bestämt sig, är i alla fall glad över att jag fick ledigt på fredag! Så den ska spenderas med Sandra & Tuva! Och träning... Kanske utgång...
Det är så svårt att ladda om och få den extra energin på helgerna! Denna helg har jag varit som en liten trött unge och bara velat sova!
Samtidigt så snurrar tankarna för fullt i huvudet! Kan knappt sova för alla planer och drömmar som rusar igenom mitt system och kräver min uppmärksamhet. Roligt, skrämmande och nervöst. Önskar att jag kunde berätta allt för dig, men jag är så rädd att någon ska förstöra allt, antingen med elaka ord eller genom att sätta käppar i hjulet. Känns hemskt att tänka så, men jag har insett att människor inte alltid är de som de utger sig för att vara. Men jag hoppas kunna meddela dig väldigt snart!
Håller på och jobbar på att få med mig pappa på en 2 veckors resa till England, men det är ju inte hans favoritland... Jag har ju fått tag på en volontärplats på Wildlife SOS i Leatherhead, Surrey, men jag vill helst inte åka själv... Fredrik är underbar, men inte heller särskilt intresserad av att åka på en volontärresa... Det är ju som sagt inte pappa heller, men han är mycket lättare att "tvinga"... =) Jag tror att han skulle tycka att det var jätteroligt så fort vi var där, men det kan nog kräva lite övertalning...
Jag älskar dig och saknar dig!!!
måndag 24 januari 2011
tisdag 18 januari 2011
Tisdagen Den 18.e Januari
Kära Mormiz,
hemkommen efter en 12 timmars arbetsdag. Det har blivit kaos på jobbet, så nu får vi bekänna färg och jobba häcken av oss! Men det är ett roligt jobb och bra betalt, så jag borde inte klaga. Jag har blivit erbjuden heltid, men eftersom det är varannan helg så är det inte intressant för mig, det fungerar inte med hundkursen och alla tävlingar... Så jag har "tvingat" till mig en heltid måndag-fredag... Hihihihi, vi får se hur länge de går med på det... =) Men februari och mars är klart iaf... Skönt att kunna slappna av lite... Det blir ju svårare med hundarna än planerat, men som tur var så hjälper pappa till så mycket han kan! Han åker hem på lunchen och går ut med dem och sedan direkt när han kommer hem. Vad skulle jag göra utan honom???
Nu jobbar jag två nätter och sedan får jag åka hem till Norrköping på fredag morgon... Har bokat in mig på spinningpass både fredag lunch och lördag, får se hur det går!
Vi sitter och sörjer handbollsförlusten mot Argentina, 22-26... Vi har spelat 2 fantastiska matcher innan, men idag gick det bara inte! Så nu måste vi vinna mot Polen på torsdag och den matchen kan jag inte ens se för jag sitter på jobbet! =(
Drömde om mamma i natt igen och vaknade med stor sorg... Jag önskar verkligen att saker och ting hade varit annorlunda. Jag vet att vissa tycker att jag är iskall och säger att man alltid står sin mamma närmast. Men det beror ju helt på vem den personen är och när den personen fyller ens liv med mer tårar än någon annan, då kan jag inte hålla med om det de säger. Jag har behövt henne så in i helvete det senaste året, men hon har inte förtjänat mitt förtroende... Jag tror säkert att hon känner likadant om mig och det är inget annat än en tradgedi.
Jag älskar dig och saknar dig något oerhört!
hemkommen efter en 12 timmars arbetsdag. Det har blivit kaos på jobbet, så nu får vi bekänna färg och jobba häcken av oss! Men det är ett roligt jobb och bra betalt, så jag borde inte klaga. Jag har blivit erbjuden heltid, men eftersom det är varannan helg så är det inte intressant för mig, det fungerar inte med hundkursen och alla tävlingar... Så jag har "tvingat" till mig en heltid måndag-fredag... Hihihihi, vi får se hur länge de går med på det... =) Men februari och mars är klart iaf... Skönt att kunna slappna av lite... Det blir ju svårare med hundarna än planerat, men som tur var så hjälper pappa till så mycket han kan! Han åker hem på lunchen och går ut med dem och sedan direkt när han kommer hem. Vad skulle jag göra utan honom???
Nu jobbar jag två nätter och sedan får jag åka hem till Norrköping på fredag morgon... Har bokat in mig på spinningpass både fredag lunch och lördag, får se hur det går!
Vi sitter och sörjer handbollsförlusten mot Argentina, 22-26... Vi har spelat 2 fantastiska matcher innan, men idag gick det bara inte! Så nu måste vi vinna mot Polen på torsdag och den matchen kan jag inte ens se för jag sitter på jobbet! =(
Drömde om mamma i natt igen och vaknade med stor sorg... Jag önskar verkligen att saker och ting hade varit annorlunda. Jag vet att vissa tycker att jag är iskall och säger att man alltid står sin mamma närmast. Men det beror ju helt på vem den personen är och när den personen fyller ens liv med mer tårar än någon annan, då kan jag inte hålla med om det de säger. Jag har behövt henne så in i helvete det senaste året, men hon har inte förtjänat mitt förtroende... Jag tror säkert att hon känner likadant om mig och det är inget annat än en tradgedi.
Jag älskar dig och saknar dig något oerhört!
söndag 16 januari 2011
Lördagen Den 15:e Januari
Kära Mormiz,
igår firade jag & Fredrik 4 år tillsammans. Det har varit 4 turbulenta år, men vi står här trots allt och han är min bästa vän som jag älskar över allt annat. Vi var och åt middag på Texas Longhorn och det var jättegott. Efter det gick vi på bio och såg "Änglagård 3". Det var en scen där Fanny (Helena Bergström) återvänder till Änglagård efter 16 år därifrån och går hem till sin far, Ivar (Tord Peterson). Han är gammal och först lite i en dimma, så som du var under din sjukdomstid. Fanny ber honom om ursäkt för att hon inte varit där på så länge och Ivar säger att det inte spelar någon roll, hon är ju där nu. Jag grät... Och tänkte på dig. På hur många år och underbara stunder vi fick, på hur de ändå inte räckte till. Saknaden brände i hjärtat...
Sitter och tittar på "Pretty Woman" och tänker tillbaka på en känslomässigt jobbig vecka. Jag hade en hemsk mardröm någon natt i veckan som har stannat med mig, du vet när man vaknar och är alldeles kall inombords. Jag drömde att jag skulle gifta mig tror jag och pappa hade inte tid att komma för han hade träffat en ny... Han var helt upptagen i henne och det spelade ingen roll vad jag sa, han hade bara ögon och öron för henne. Än värre var att hon liknade mamma som ung och det kändes som det största sveket av alla, att han valde henne framför mig efter allt hon låtit honom genomlida! Det var bara en mardröm, men sanningen ligger djupare än så. För trots att jag är 28 år så har det satt djupa, allvarliga sår inom mig att bli övergiven av min egen mamma. Om inte hon älskar mig, vem ska då göra det? Varför valde hon bort mig? Hon berättade inte ens för mig vad som hade hänt, hon bara lämnade mig.
Sanningen är att jag fortfarande, efter att inte ha träffat henne på nästan 1 år, fortfarande har svåra sömnproblem. Att jag fortfarande gråter mig till sömns efter en familj som jag älskade över allt annat och försvarade med varje hjärtslag. En familj som bara var en lögn...
Sedan stod jag på tunnelbanan och tänkte på vilka som ska tackas i den här historien och i den mest osentimentala miljö jag vet så rann tårarna ohejdat. Det knöt sig i magen på mig och det har fortfarande inte släppt...
Jag älskar dig och saknar dig vansinnigt!!!
igår firade jag & Fredrik 4 år tillsammans. Det har varit 4 turbulenta år, men vi står här trots allt och han är min bästa vän som jag älskar över allt annat. Vi var och åt middag på Texas Longhorn och det var jättegott. Efter det gick vi på bio och såg "Änglagård 3". Det var en scen där Fanny (Helena Bergström) återvänder till Änglagård efter 16 år därifrån och går hem till sin far, Ivar (Tord Peterson). Han är gammal och först lite i en dimma, så som du var under din sjukdomstid. Fanny ber honom om ursäkt för att hon inte varit där på så länge och Ivar säger att det inte spelar någon roll, hon är ju där nu. Jag grät... Och tänkte på dig. På hur många år och underbara stunder vi fick, på hur de ändå inte räckte till. Saknaden brände i hjärtat...
Sitter och tittar på "Pretty Woman" och tänker tillbaka på en känslomässigt jobbig vecka. Jag hade en hemsk mardröm någon natt i veckan som har stannat med mig, du vet när man vaknar och är alldeles kall inombords. Jag drömde att jag skulle gifta mig tror jag och pappa hade inte tid att komma för han hade träffat en ny... Han var helt upptagen i henne och det spelade ingen roll vad jag sa, han hade bara ögon och öron för henne. Än värre var att hon liknade mamma som ung och det kändes som det största sveket av alla, att han valde henne framför mig efter allt hon låtit honom genomlida! Det var bara en mardröm, men sanningen ligger djupare än så. För trots att jag är 28 år så har det satt djupa, allvarliga sår inom mig att bli övergiven av min egen mamma. Om inte hon älskar mig, vem ska då göra det? Varför valde hon bort mig? Hon berättade inte ens för mig vad som hade hänt, hon bara lämnade mig.
Sanningen är att jag fortfarande, efter att inte ha träffat henne på nästan 1 år, fortfarande har svåra sömnproblem. Att jag fortfarande gråter mig till sömns efter en familj som jag älskade över allt annat och försvarade med varje hjärtslag. En familj som bara var en lögn...
Sedan stod jag på tunnelbanan och tänkte på vilka som ska tackas i den här historien och i den mest osentimentala miljö jag vet så rann tårarna ohejdat. Det knöt sig i magen på mig och det har fortfarande inte släppt...
Jag älskar dig och saknar dig vansinnigt!!!
måndag 10 januari 2011
Måndagen Den 10:e Januari
Kära Mormiz,
då är jag i Sthlm igen, efter att inte ha jobbat på nästan 3 veckor... Snacka om brutal omställning! Dessutom åkte jag tåg upp, med 3 hundar!!! Det gick bättre än väntat... Yoggi & Harry sov snällt i varsitt säte hela vägen upp och Aiko sov i mitt knä. Jag har blivit så kär i den lilla vovven, hon är helt underbar! Man kanske behöver skaffa en tik om man vill ha en hund att kramas med? Harry måste ha läst det jag skrev på FB igår, för han kurade ihop sig vid min kudde i natt och sov med huvudet på min arm! <3 Underbara lilla vilddjur! Yoggi sov hos pappa, föga förvånande...
Jag blev så glad igår, hittade det som behövdes för att göra den frukost som vi alltid åt hos dig förr: naturell youghurt, vetekli och svart vinbärssylt!!! Det var så längesedan! Det är minnen från förr, små, små saker som gör att jag saknar dig mer än jag någonsin kunnat föreställa mig! Det är så obegripligt, jag känner det som om du fortfarande vore här hos mig ju. Som att min kropp vägrar inse saninngen. Kanske lika bra det, jag orkar knappt leva som det är nu.
Jag älskar dig över allt annat och saknar dig oändligt mycket.
då är jag i Sthlm igen, efter att inte ha jobbat på nästan 3 veckor... Snacka om brutal omställning! Dessutom åkte jag tåg upp, med 3 hundar!!! Det gick bättre än väntat... Yoggi & Harry sov snällt i varsitt säte hela vägen upp och Aiko sov i mitt knä. Jag har blivit så kär i den lilla vovven, hon är helt underbar! Man kanske behöver skaffa en tik om man vill ha en hund att kramas med? Harry måste ha läst det jag skrev på FB igår, för han kurade ihop sig vid min kudde i natt och sov med huvudet på min arm! <3 Underbara lilla vilddjur! Yoggi sov hos pappa, föga förvånande...
Jag blev så glad igår, hittade det som behövdes för att göra den frukost som vi alltid åt hos dig förr: naturell youghurt, vetekli och svart vinbärssylt!!! Det var så längesedan! Det är minnen från förr, små, små saker som gör att jag saknar dig mer än jag någonsin kunnat föreställa mig! Det är så obegripligt, jag känner det som om du fortfarande vore här hos mig ju. Som att min kropp vägrar inse saninngen. Kanske lika bra det, jag orkar knappt leva som det är nu.
Jag älskar dig över allt annat och saknar dig oändligt mycket.
lördag 8 januari 2011
Lördagen den 8: Januari
Kära Mormiz,
nu sitter jag återigen framför en öppen brasa på landet. Den här gången med 3 hundar sovandes i sofforna... Var inte orolig! Jag har bara en till låns, som jag måste lämna ifrån mig imorgon. Hon heter Aiko och är en borderterrier på 20 månader som jag haft med mig till Göteborg på stora utställningen, hennes matte i Sthlm fick förhinder och kunde inte åka. Så hon fick bli kompis med Yoggi & Harry och vi hämtade henne i Nyköping i onsdags.
Kom ned till Göteborg i onsdagskväll, Sandra & jag och våra tre hundar, hotell Liseberg Heden var sovplatsen. Men inte hade vi tid att lägga oss direkt inte, hundarna skulle ha mat och Aiko var så hungrig att hon nästan rev hela rummet för att komma åt sin mat! =) Sedan var det dax att trimma igenom grabbarna inför utställningen.
Vi hade lånat Malins och Nicklas utställningsbur med vagn att köra den på och det hade varit jättesmidigt, om det inte kommit 5 cm snö under natten och snöröjningen hade varit prioriterad!!! GAAAAH! Tog aslång tid och jag var helt genomsvettig när vi kom fram. Så skulle vi vara på andra våningen och vi frågade personalen där, men de var så korkade och sa att det inte var något på övervånigen... Suck... Sedan tog det hur lång tid som helst att hitta en hiss...
Utställningen gick skit första dagen: Sandra & Harry 1:a pris och 3/5, jag & Yoggi & Aiko 2:a pris =( Dumma grek som dömde! Men Sandra gjorde himla bra ifrån sig på sin första utställning!
Fredagen gick mycket bättre! Det var bara Yoggi & Harry i öppen klass iofs... Sandra blev så nervös över att jag sa att allt hängde på henne och Harry att hon bad att få byta till Yoggi. Eftersom jag inte har några förhoppningar på Yoggi så tyckte hon att det skulle kännas lugnare. In i ringen, körde våra hundar, den norske domaren dömde, vi gick avslutningsvarvet och så visar han fram Sandra & Yoggi till 1:a plats!!! Jag bara garvade!!! Yoggi ska inte kunna vinna över Harry på en internationell utställning! =) Sandra blev jätteglad, så det var ju kul, nu kanske hon kan tänka sig att följa med fler gånger! =)
Hemresan gick bra och efter en kort visit hemma är vi nu på landet. Jag har kommit på en grej som kommer ställa allt till rätta igen... Det kommer ta ett tag, men det kommer kännas så bra sedan... Jag återkommer i frågan.
Jag älskar dig och saknar dig varje dag!
nu sitter jag återigen framför en öppen brasa på landet. Den här gången med 3 hundar sovandes i sofforna... Var inte orolig! Jag har bara en till låns, som jag måste lämna ifrån mig imorgon. Hon heter Aiko och är en borderterrier på 20 månader som jag haft med mig till Göteborg på stora utställningen, hennes matte i Sthlm fick förhinder och kunde inte åka. Så hon fick bli kompis med Yoggi & Harry och vi hämtade henne i Nyköping i onsdags.
Kom ned till Göteborg i onsdagskväll, Sandra & jag och våra tre hundar, hotell Liseberg Heden var sovplatsen. Men inte hade vi tid att lägga oss direkt inte, hundarna skulle ha mat och Aiko var så hungrig att hon nästan rev hela rummet för att komma åt sin mat! =) Sedan var det dax att trimma igenom grabbarna inför utställningen.
Vi hade lånat Malins och Nicklas utställningsbur med vagn att köra den på och det hade varit jättesmidigt, om det inte kommit 5 cm snö under natten och snöröjningen hade varit prioriterad!!! GAAAAH! Tog aslång tid och jag var helt genomsvettig när vi kom fram. Så skulle vi vara på andra våningen och vi frågade personalen där, men de var så korkade och sa att det inte var något på övervånigen... Suck... Sedan tog det hur lång tid som helst att hitta en hiss...
Utställningen gick skit första dagen: Sandra & Harry 1:a pris och 3/5, jag & Yoggi & Aiko 2:a pris =( Dumma grek som dömde! Men Sandra gjorde himla bra ifrån sig på sin första utställning!
Fredagen gick mycket bättre! Det var bara Yoggi & Harry i öppen klass iofs... Sandra blev så nervös över att jag sa att allt hängde på henne och Harry att hon bad att få byta till Yoggi. Eftersom jag inte har några förhoppningar på Yoggi så tyckte hon att det skulle kännas lugnare. In i ringen, körde våra hundar, den norske domaren dömde, vi gick avslutningsvarvet och så visar han fram Sandra & Yoggi till 1:a plats!!! Jag bara garvade!!! Yoggi ska inte kunna vinna över Harry på en internationell utställning! =) Sandra blev jätteglad, så det var ju kul, nu kanske hon kan tänka sig att följa med fler gånger! =)
Hemresan gick bra och efter en kort visit hemma är vi nu på landet. Jag har kommit på en grej som kommer ställa allt till rätta igen... Det kommer ta ett tag, men det kommer kännas så bra sedan... Jag återkommer i frågan.
Jag älskar dig och saknar dig varje dag!
fredag 31 december 2010
Fredagen Den 31:a December
Kära Mormiz,
nu sitter vi här på årets sista dag. Det ser ut att bli den bästa nyårsaftonen på många år, efter det sämsta året i hela mitt liv! Vi är på landet mitt ute i ödeskogen, det är minst en halvmeter snö och kolsvart och knäpptyst i skogen omkring oss. Snälle bonden hade plogat upp till trappen, men på trappen var det ca 70 cm snö som vi (läs: jag) fick gräva oss igenom för att komma fram till dörren... Väl inne fick vi tag på lite lyse och drog igång världens brasa, det var ju ingen tropisk värme inne direkt... Sedan var det bara ut och skotta fram vedboden, knähög snö och ca 100 meter långt, Fredrik tände facklor som stod och lyste upp mitt arbete, det var jättemysigt! Tyvärr hade mössen invaderat hela huset och det var ganska äckligt...
Efter allt arbete var det middagsdags: varsin halv hummer och så toast med skagenröra, efter det en bit nötkött med bearnaisesås och ungsstekt potatis, samt lite vitlöksbröd. Jag tog några krusbärscider och Fredrik drack öl. Vi har kollat på BECK och sitter nu och väntar på Tennyson's "Nyårsklockan" med Jan Malmsjö från Skansen. Jag saknar Jarl Kulle!
Som sagt, ser nu tillbaka på det sämsta året i mitt liv. För exakt ett år sedan fick vi veta att pappa lider av cancer i tjocktarmen och du låg sjuk efter din stroke.
Pappa opererades i februari och jag hoppades fortfarande att du skulle bli bättre. Vi var hos dig förstas helgen i februari, för att fira mammas födelsedag. Vi hade med oss din favorittårta och du var på så bra humör den dagen. Det var sista gången jag såg dig, älskade Mormiz. Sedan blev du sämre och jag orkade inte och sedan var det för sent.
Mitt i all denna röra så bestämde sig mamma för att lämna min älskade pappa, efter 30 år tillsammans. Han var fullständigt knäckt och så även jag... Inga svar på våra frågor, bara anklagelser om att det var vi som var det stora problemet.Det är det säkert - i hennes verklighet. Men den är långt ifrån sann.
Min värld rämnade och det kom fram sådana otäcka hemligheter som jag inte ens i min vildaste fantasi kunnat komma på. Idag har jag valt att minnas min barndom som den bästa tänkbara, för det var det jag trodde att den var då och det gör ingen skillnad för pappa att jag hatar henne för det hon gjorde då. Så jag hade den bästa barndomen man någonsin kan önska sig.
Så blev du sämre och mamma envisades med att släpa med sin nya pojkvän överallt, vilket gjorde att jag inte klarade av att åka upp och ta farväl av dig.
På långfredagen var det dags för dig att lämna oss och sedan dess har jag gråtit nästan varje dag.
I augusti fick jag veta att jag inte skulle få behålla mitt drömjobb och det var det sista jag behövde detta året... Men vissa saker styr man inte över.
Året avslutades i alla fall med två underbara veckor i Mexico och en underbar jul och helger.
GOTT NYTT ÅR MORMIZ!!!
Nu har klockan slagit och Jan Malmsjö var lika yr i mössan som vanligt... Det var inte bra, men en tradition likväl.
Nu hoppas vi att 2011 för en massa bra saker med sig och förskonar oss från sådana tradgedier som dominerat 2010.
Du finns alltid med mig, i varje andetag, i allt jag gör.
Jag älskar dig och saknar dig monumentalt!
nu sitter vi här på årets sista dag. Det ser ut att bli den bästa nyårsaftonen på många år, efter det sämsta året i hela mitt liv! Vi är på landet mitt ute i ödeskogen, det är minst en halvmeter snö och kolsvart och knäpptyst i skogen omkring oss. Snälle bonden hade plogat upp till trappen, men på trappen var det ca 70 cm snö som vi (läs: jag) fick gräva oss igenom för att komma fram till dörren... Väl inne fick vi tag på lite lyse och drog igång världens brasa, det var ju ingen tropisk värme inne direkt... Sedan var det bara ut och skotta fram vedboden, knähög snö och ca 100 meter långt, Fredrik tände facklor som stod och lyste upp mitt arbete, det var jättemysigt! Tyvärr hade mössen invaderat hela huset och det var ganska äckligt...
Efter allt arbete var det middagsdags: varsin halv hummer och så toast med skagenröra, efter det en bit nötkött med bearnaisesås och ungsstekt potatis, samt lite vitlöksbröd. Jag tog några krusbärscider och Fredrik drack öl. Vi har kollat på BECK och sitter nu och väntar på Tennyson's "Nyårsklockan" med Jan Malmsjö från Skansen. Jag saknar Jarl Kulle!
Som sagt, ser nu tillbaka på det sämsta året i mitt liv. För exakt ett år sedan fick vi veta att pappa lider av cancer i tjocktarmen och du låg sjuk efter din stroke.
Pappa opererades i februari och jag hoppades fortfarande att du skulle bli bättre. Vi var hos dig förstas helgen i februari, för att fira mammas födelsedag. Vi hade med oss din favorittårta och du var på så bra humör den dagen. Det var sista gången jag såg dig, älskade Mormiz. Sedan blev du sämre och jag orkade inte och sedan var det för sent.
Mitt i all denna röra så bestämde sig mamma för att lämna min älskade pappa, efter 30 år tillsammans. Han var fullständigt knäckt och så även jag... Inga svar på våra frågor, bara anklagelser om att det var vi som var det stora problemet.Det är det säkert - i hennes verklighet. Men den är långt ifrån sann.
Min värld rämnade och det kom fram sådana otäcka hemligheter som jag inte ens i min vildaste fantasi kunnat komma på. Idag har jag valt att minnas min barndom som den bästa tänkbara, för det var det jag trodde att den var då och det gör ingen skillnad för pappa att jag hatar henne för det hon gjorde då. Så jag hade den bästa barndomen man någonsin kan önska sig.
Så blev du sämre och mamma envisades med att släpa med sin nya pojkvän överallt, vilket gjorde att jag inte klarade av att åka upp och ta farväl av dig.
På långfredagen var det dags för dig att lämna oss och sedan dess har jag gråtit nästan varje dag.
I augusti fick jag veta att jag inte skulle få behålla mitt drömjobb och det var det sista jag behövde detta året... Men vissa saker styr man inte över.
Året avslutades i alla fall med två underbara veckor i Mexico och en underbar jul och helger.
GOTT NYTT ÅR MORMIZ!!!
Nu har klockan slagit och Jan Malmsjö var lika yr i mössan som vanligt... Det var inte bra, men en tradition likväl.
Nu hoppas vi att 2011 för en massa bra saker med sig och förskonar oss från sådana tradgedier som dominerat 2010.
Du finns alltid med mig, i varje andetag, i allt jag gör.
Jag älskar dig och saknar dig monumentalt!
söndag 26 december 2010
Söndagen Den 26:e December
Kära Mormiz,
nu börjar saker lugna ned sig. Pappa har precis tagit sin hyrbil och puffat iväg mot Eskilstuna igen för att jobba och förhoppningsvis få igång sin jävla bil som la av dagen innan julafton... Typiskt! Usch, tycker det är jättejobbigt att ha honom ute på vägarna i julväder och trafik...
Han var och opererade sitt öga i början på veckan, så nu ska han väl se okej igen. Sedan var han på återkontroll för cancern och han sa att det var jättebra besked, de hittade inga spår av tumörerna. Men han måste fortsätta gå på återkontroller 1 ggn/år i 5 år. Naturligtvis hade han på sig sin Yoggi t-shirt och alla sköterskorna blev jätteförtjusta i vår vackre lille hund! Sedan visar ju pappa hemsidan för alla han träffar, han är så stolt över sin vovve och jag är så glad att jag köpte honom till pappa för 5,5 år sedan.
Julen har faktiskt gått över all förväntan! Har inte låtit mig tänka på allt som inte finns kvar, utan focusera på det och de som finns kvar. Men med Mexico-resan och några dagars jobb och total break-down från SJ's sida, så har det inte blivit några ordentliga förberedelser. Men det kanske bara var bra i år, så får jag börja om nästa år... Jag hade dock planerat att ha julgran, men eftersom jag kom hem mitt i natten den 23:e, så lade jag ned de planerna. Det får också vänta till nästa år...
Pappa kom ned på julaftons morgon och vi åt grötfrukost med vovvarnas flickvän Greta och hennes matte och husse på andra sidan gatan. För Yoggi var det lätt den bästa julaftonen EVER: Greta har 2 vaktlar (hönsfågel) på kontoret!!! Hundarna blev helt galna!!! Harry kunde dock inte sköta sig (ovanligt!!!) och fick därför inte titta på pippina, medan Yoggi stod still och tittade intensivt på dem... =) Han vill ha egna pippisar tror jag!
Sedan var det dax att köpa sista klapparna och slå in alltihop, vilket tog sin lilla tid...
Satt nog i alla fall en timme och jobbade på paketen, ändå var jag inte helt nöjd... Grabbarnas paket blev väldigt so-and-so, men jag tar igen det nästa år.
Sedan var det dax att bege sig till Söderköping och familjen och Kalle Anka, går inte att missa.
Vi var 14 personer, vilket är nytt för mig eftersom vi alltid var varit 4, 5 st och 2 hundar. Men det var mysigt och kändes jättebra, under omständigheterna.
Fick jättebra julklappar, böcker jag önskat mig, halsband, ett par underbara vita stövlar med fuskpäls, en dunjacka och kontanter av pappa.
Sedan var det kväll med godis och spel med mindre del av familjen, jätteroligt.
Men så är det ju du... Bröt ihop redan på morgonen och sedan flera gånger under dagen. Du som har stått mig närmast i alla år och så är du plötsligt inte här, vissa dagar kommer det fortfarande som en chock för mig. Vem ska jag vända mig till nu? Vem ska dela alla sorger och all glädje?
Höll på att köpa julklappar till dig också, men det är väl dumt att lägga pengar på? Funderar på att starta en ny tradition nästa höst: att göra ett broderi till jul varje år, inte nödvändigtvis med tomtar eller så, men ett fint broderi.
Har fått en slags halvtidstjänst på BT i 3 månader, känns bra att veta lite mer framöver, men jag kommer nog inte stanna där så länge...
Jag älskar dig´och saknar dig 365 dagar om året, men lite mer idag!
nu börjar saker lugna ned sig. Pappa har precis tagit sin hyrbil och puffat iväg mot Eskilstuna igen för att jobba och förhoppningsvis få igång sin jävla bil som la av dagen innan julafton... Typiskt! Usch, tycker det är jättejobbigt att ha honom ute på vägarna i julväder och trafik...
Han var och opererade sitt öga i början på veckan, så nu ska han väl se okej igen. Sedan var han på återkontroll för cancern och han sa att det var jättebra besked, de hittade inga spår av tumörerna. Men han måste fortsätta gå på återkontroller 1 ggn/år i 5 år. Naturligtvis hade han på sig sin Yoggi t-shirt och alla sköterskorna blev jätteförtjusta i vår vackre lille hund! Sedan visar ju pappa hemsidan för alla han träffar, han är så stolt över sin vovve och jag är så glad att jag köpte honom till pappa för 5,5 år sedan.
Julen har faktiskt gått över all förväntan! Har inte låtit mig tänka på allt som inte finns kvar, utan focusera på det och de som finns kvar. Men med Mexico-resan och några dagars jobb och total break-down från SJ's sida, så har det inte blivit några ordentliga förberedelser. Men det kanske bara var bra i år, så får jag börja om nästa år... Jag hade dock planerat att ha julgran, men eftersom jag kom hem mitt i natten den 23:e, så lade jag ned de planerna. Det får också vänta till nästa år...
Pappa kom ned på julaftons morgon och vi åt grötfrukost med vovvarnas flickvän Greta och hennes matte och husse på andra sidan gatan. För Yoggi var det lätt den bästa julaftonen EVER: Greta har 2 vaktlar (hönsfågel) på kontoret!!! Hundarna blev helt galna!!! Harry kunde dock inte sköta sig (ovanligt!!!) och fick därför inte titta på pippina, medan Yoggi stod still och tittade intensivt på dem... =) Han vill ha egna pippisar tror jag!
Sedan var det dax att köpa sista klapparna och slå in alltihop, vilket tog sin lilla tid...
Satt nog i alla fall en timme och jobbade på paketen, ändå var jag inte helt nöjd... Grabbarnas paket blev väldigt so-and-so, men jag tar igen det nästa år.
Sedan var det dax att bege sig till Söderköping och familjen och Kalle Anka, går inte att missa.
Vi var 14 personer, vilket är nytt för mig eftersom vi alltid var varit 4, 5 st och 2 hundar. Men det var mysigt och kändes jättebra, under omständigheterna.
Fick jättebra julklappar, böcker jag önskat mig, halsband, ett par underbara vita stövlar med fuskpäls, en dunjacka och kontanter av pappa.
Sedan var det kväll med godis och spel med mindre del av familjen, jätteroligt.
Men så är det ju du... Bröt ihop redan på morgonen och sedan flera gånger under dagen. Du som har stått mig närmast i alla år och så är du plötsligt inte här, vissa dagar kommer det fortfarande som en chock för mig. Vem ska jag vända mig till nu? Vem ska dela alla sorger och all glädje?
Höll på att köpa julklappar till dig också, men det är väl dumt att lägga pengar på? Funderar på att starta en ny tradition nästa höst: att göra ett broderi till jul varje år, inte nödvändigtvis med tomtar eller så, men ett fint broderi.
Har fått en slags halvtidstjänst på BT i 3 månader, känns bra att veta lite mer framöver, men jag kommer nog inte stanna där så länge...
Jag älskar dig´och saknar dig 365 dagar om året, men lite mer idag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)