Lördagen Den 26:e Juni

Kära Mormiz,

haft en lat, skön dag! Pappa sov ju över och jag tvingade med honom & Fredrik på minigolf innan han fick åka hem! =D Men han vann som vanligt, slog faktiskt sitt personbästa och slutade på 48 slag. Grattis pappa! Sedan åkte vi och åt lunch och det verkar som att vi kanske får med honom på semester i vinter!!! Han fick nog mersmak av resan med mina kära bröder... =D Jag blev i alla fall jätteglad! Älskade pappa, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.

På eftermiddagen var jag och Fredrik och visade husbilen för ett par som ska hyra den i sommar, jättetrevliga människor med två kanonsöta ungar! Hundmänniskor, mycket bra "kunder"!

Nu på kvällen var jag & Fredrik och såg "BECK-Levande Begravd", den sista filmen med Haber & Persbrandt. Den var kanonbra, men det var en scen som fick mig att tappa andan fullkomligt: de filmade en gammal kvinna som låg nedsövd på sjukhus... Alla jobbiga bilder från din sjukhusvistelse kom upp i huvudet och jag fick inte luft, Det var fruktansvärt jobbigt, för jag har verkligen jobbat med att bara minnas bilder från innan du blev sjuk men idag misslyckades jag.
Jag har fortfarande så fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte kom upp till sjukhuset när du blev sämre. Jag hoppas att du någon gång kan förlåta mig för att jag inte satt vid din sida när du gjorde dig redo för att lämna oss. Jag bad mamma att lämna sin nya pojkvän hemma så jag kunde komma upp och ta farväl av dig, men hon vägrade göra det för mig. Jag kände bara att jag inte klarade av att träffa dem så nära inpå det som hände och då kände jag mig "tvungen" att stanna hemma. Gud, jag börjar skaka av att skriva det här... Så jobbigt! Men jag hade bara gjort dig upprörd om jag hade börjat gråta på sjukhuset och det kan jag garantera att jag hade gjort.
Men mitt dåliga samvete äter mig varje dag! Tänk om du väntade på att få säga farväl till mig innan du somnade in? Hur ska jag kunna leva med det? Att det är mitt fel att du fick lida längre än nödvändigt... Snälla, förlåt mig!

Jag älskar dig så Mormiz och saknar dig i varje andetag.