Onsdagen Den 9:e Juni

Kära Mormiz,

ojojoj vad jag är duktig nu! Igår gick jag först 1,5 timme runt Djurgårdskanalen på morgonen, sedan gick jag 1 timme på eftermiddagen och på kvällen gick/joggade jag 30 minuter! Vägde mig och veckans resultat blev: -1,6 kg!!! =D *stolt* Då är det lätt att motivera sig vidare och jag har fantastiskt stöd i min älskade Karin och även L, min coach!

Vi hade kort arbetsdag, så jag åkte hem och hämtade hundarna och så sov vi middag lite... Det är såååååååå skönt! Fast det var ännu bättre i din hammock... =D Sedan packade jag in båda vovvarna i bilen och åkte hem till Karin. Vi tog sedan 3 av 4 hundar och åkte till Gärdet. Harry & Hugo fick rejsa runt lösa, skönt för de små galningarna! Men Yoggi skötte sig så himla bra! Han var kopplad och naturligtvis så var alla hundar tvugna att komma fram och nosa på honom... Men han morrade inte ens! Fina Yoggis! Han skulle säkert sköta sig lös oxå, men jag mår så dåligt och stressar upp mig så det är inte värt det... Men han fick springa lös med Hugo & Harry när det inte var några andra hundar i närheten.
De fick sedan bada i Djurgårdskanalen och de njöt verkligen av att plaska runt!
Är så glad att jag har hittat Karin, behöver inte någon psykolog när jag har henne. Vackrare & klokare kvinna får man leta efter! =D

På kvällen lämnade jag hundarna hemma och gav mig ut på joggingtur... Kände mig riktigt duktig! Men sedan hade jag ONT i fötterna! Fått världens blåsor... =(

Idag var det oxå kort dag, men jag var helt slut i fötter och ben efter morgonens 1,5 timme runt Djurgårdskanalen så det var inga allvarliga aktiviteter inbokade. Hämtade hundarna hos pappa och han meddelade att vi skulle åka och köpa... EN NY TV!!! =D Så nu har pappa lika fin platt-Tv som du fick! Kommer du ihåg vad du retade honom när du fick den i julklapp av oss? =) "Så fin TV har inte du Gösta..." Älskade Mormiz!

Nu sitter vi och tittar på travet på hans nya, fina tv, dricker varm choklad och äter vattenmelon. En helt vanlig dag, men inom mig brinner en saknad som jag inte kan fylla med något alls!
Såg annonsen på huset på nätet igår och då kom tårarna igen... Det är så fel, hela min kropp protesterar och vägrar acceptera det som hänt. Du är inte borta, du får inte. Jag kan inte, inte utan dig. Snälla, lämna mig inte, jag lovar att bättra mig, vad du vill, jag slutar svära. Bara du kommer tillbaka...

Jag älskar dig ju och saknar dig så jag knappt kan andas!