Torsdagen Den 24:e Juni

Kära Mormiz,

nu är jag hemma igen och ska bo hemma i 5 veckor. Det är skönt och välbehövligt, även stackars pappa behöver nog semester från mig och hundarna.

Haft en rolig dag på jobbet, men något fruktansvärt jobbigt hände när vi satt och åt lunch. Jag fick ett mail från mamma. Det var grymt att sitta och läsa bland kollegorna och jag sprang gråtande från bordet.

Så jag antar att din kära bror är hos dig nu, hjälpte du honom på plats? Det enda man kan glädjas över att att ni inte lider längre. Annars är det bara hemskt.

Hennes mail gick mest ut på att tala om vilken elak människa jag är som sprider en massa lögner och skriver elaka saker i största allmänhet... Det är då själva fan att folk inte förstår varför jag skriver och varför de inte ger fan i att läsa om de tycker att det är så hemskt!!! Jag skiter fullkomligt i om jag har några läsare eller inte, det är ju inte därför jag skriver! Det här är ett desperat försök att ha dig kvar hos mig, den människa jag älskar mest av allt här i världen. Kan de inte unna mig det?

Jag svarade henne med att hon gärna fick tala om vad som var lögner och även berätta om hur det var när jag var liten, eftersom hon inte verkar gilla min version. Får väl se vad som händer med det. Det värsta är att hon skrev att jag skriver som direkt til henne, hur egocenstrisk får man bli egentligen??? Hon tror att allt handlar om henne, du är den absolut viktigaste människan i mitt liv och jag behöver dig mer än någonsin. När kommer du tillbaka för det här fungerar inte...

Åh, jag är så trött på att gråta! Kan det inte bara ta slut? Tänk att få vakna och faktiskt känna lite tilltro till framtiden, det har jag inte haft sedan november förra året. Varje dag är en kamp och varje gång jag tror att det inte kan bli värre så håller det i alla fall i sig på samma jävliga nivå. Det kan inte vara meningen att det ska vara såhär svårt! Vissa dagar känner jag bara hur benen knappt bär, jag sover nästan ingenting, har fått yrsel och varit på väg att ramla ihop flera gånger, har konstant ont i magen. Borde ta semester, men är rädd att jag aldrig kommer igen då. Hoppas att hösten kommer snart med mer energi och några goda nyheter. Sommaren har aldrig varit min årstid... Längtar efter regn och blåst med mörka kvällar.

Älskar dig och saknar dig något fruktansvärt!