Kära Mormiz,
idag var det slutövning på Arlanda och sista övningen överhuvudtaget! =) Det gick ganska mycket bättre än igår och nästan alla gjorde ett bra jobb... Min grupp jobbade dessutom och en gammal kändis var figurant, så det var kul på det viset med. Men nu är det slut efter 7 månader och det är snart dags att ge sig ut i verkligheten. Hoppas att det kommer att lösa sig med allt.
Om drygt en vecka är det dags för din begravning... Pappa och jag kommer att åka dit och jag hoppas att han får sitta bredvid mig så jag inte blir själv. Jag är lite ledsen på dig för att du inte låter oss få en grav att gå till, utan ville spridas i minneslunden. Samtidigt så förstår jag dig och du vet ju hur utspridda vi är. Men det är ditt val och jag respekterar det, dessutmo känns det verkligen som att jag har dig med mig överallt.
En klok och kär vän till mig sa för många år sedan att när hans morfar dog så blev det så mycket mer påtagligt att han fanns med honom. För om en fysisk person inte är nära en så vet man det, men en människa som inte finns kvar i fysisk form har man ju då med sig alltid...
Nu är det sista minuten att börja packa, så jag tar ett långt samtal imorgon när jag är hemma i Norrköping igen.
Älskar dig och saknar dig massor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar