Kära Mormiz,
förlåt att jag inte skrev igår... Det hände inte värst mycket. Jag tränade med Harry för Lotta och det gick bra, cyklade med honom och gick sedan med Yoggi runt Strömmen. När man går runt Strömmen så går man förbi 2 kyrkogårdar och då tänkte jag på dig. Jag är lite ledsen över att din sista önskan var att läggas i en minneslund... Jag förstår dig, men jag hade så väldigt gärna velat ha en grav att gå till, att visa för mina barn. Jag vet inte varför, jag vet ju inte ens vad jag tror händer med oss när vi lämnar detta liv. Du måste vara kvar någonstans, en sådan energi och en sådan fantastisk människa kan inte bara bli noll och intet från en dag till en annan! Med tanke på din humor så borde du vara ett spöke vid det här laget och skrämma folk till höger och vänster, det var ju ditt största nöje. Något vi alltid haft gemensamt... Hehehe. Men att du bara skulle upphöra att vara i någon form, i någon dimension av denna värld - det verkar bara inte troligt.
Jag var och tävlade med Harry idag, första för säsongen... Hrm... Han var väldigt... Harry, antar jag! =D Sirap i skallen och raketer under tassarna... Hihihhi, inte lätt att tävla lydnad med den kombinationen och så kom vi nästsist oxå... Men, världen går inte under för det. Jag som alltid har varit en urusel förlorare och haft en sjuklig vinnarskalle har nu börjat se det roliga i att tävla oavsett hur det går. Det är helt och hållet Harry's förtjänst! Han är så hejjig och glad jämt att man inte kan vara sur någon längre stund och hans "Brolin-skruvar" i inkallningen är ju helt underbara! Full fart och sedan en skruv runt (ibland via mitt smalben) och så sitter han jättefint vid min sida! Inte en enda tävlingsfunktionär som kunnat hålla sig för skratt hittills... Inte jag heller. Men i övrigt var han INTE rolig idag! Han har hetsat upp sig så i apporteringen innan och kastat sig över TL:n, så idag bestämde jag mig för att stå över det momentet och hoppades på lite mer sans till hoppet... Tjena! När vi skulle gå fram till hindret så bara flög han upp i knäet på sekreteraren och sedan rakt på domaren... Suck... Sedan bara stod han och spann loss på stället, runt, runt, runt! Oh, jag skrattar nu bara jag tänker på det, men just då var det mest jobbigt... Hahaha, det måste sett så kul ut! En bekant som var där sa att de som stått bredvid henne hade tyckt att han var jättesöt!... Må så vara, men jag skulle ju vilja satsa på lydnad på elitnivå, kanske fel ras då? =D Skulle kunna tänka mig: dalmatiner, grand danois, weimaraner, am. staff, dobermann (brun), bullterrier, korthårig collie, faraohund, rhodesian ridgeback eller saarloos wolfhound. Men så många hundar får jag nog inte ha för Fredrik tyvärr... =D Såvida jag inte får en valp efter Harry så blir det nog en ny ras nästa gång, eller om det blir en tjänstehund.
Efter tävlingen så åkte vi in till stan och åt på Subway, därefter till IKEA och tittade på vår nya säng! Åh, jag riktigt längtar efter den!!! Förhoppningsvis kan vi börja flytta till helgen. Vi har köpt en sjukt dyr & skön recleinersoffa, i svart skinn med gungfunktion på de 2 stolarna längst ut! Wow!!! Skulle kunna bo i den tror jag... Sedan kommer ju din fåtölj och flyttar in, förhoppningsvis kan jag ta med den i samband med begravningen, vill inte att den ska stå kvar i huset längre än nödvändigt.
Nu på kvällen har vi bara packat och helt oväntat så fick jag en pytteliten knuff i rätt riktning. Inte mycket, men något...
"Att vilja men inte känna, är nog så svårt. Att se men inte höra. Du vände dig bort. Du sa: Inget här är givet, för sådant är livet. I mina ord finns ingen önskan, eller någon lust och längtan... Tro, jag vill känna tro. Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro. I en vintervärld, finns det någon tro. Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten, känna tro igen." -Marie Fredriksson, "Tro" (I En Tid Som Vår, 1996)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar